Två tonårsflickor ligger på spåret och blir ihjälkörda av ett pendeltåg. Först ser det ut som självmord men ju mer Beck luskar i det hela blir han övertygad om att det är mord. Han lyckas skaka fram en lååååååång lista på misstänkta. Vi har ena flickans pappa som är skum (för han är invandrare och vi VET JU ALLA HUR SÅNA ÄR) (som sagt manusförfattarnas illa dolda vardagsrasism som genomsyrar hela Beckserien ska inte underskattas). Vi har en gymnastikcoach som är pedofil och som kladdar på alla sina unga elever. Vi har en kaxig tonårsgrabb som mobbar alla i allmänhet och de här två tjejerna i synnerhet. Och så ska vi inte glömma pundaren som bor i nån sorts hydda där i närheten av spåret. Sen var det nån mer har jag för mig. Ingen bryr sig egentligen för det är ganska tydligt för alla som höll sig vakna trettio sekunder in i filmen att det var självmord. Synd på det taffliga manuset som i den här filmen verkligen går på sparlåga, det är som att alla bra idéer var helt slut när man väl kom till nummer 23. För det finns en grundstory här som skulle kunnat vara bra, nämligen vilken press det kan vara på tonåringar och hur jobbigt det faktiskt kan vara innan man växer upp och blir vuxen. Men allt sånt slarvas bort rejält. Ingen viftar med pistol. Gunvald svär lite mindre än vanligt. Dottern är ganska snäll. Men grannen ska givetvis ha en stänkare.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar