Tales of Halloween (2015)

@@@
Inte mindre än tio rysarkortisar har bakats ihop till den här rätt schyssta antologiskräckisen. Tales of Halloween utspelar sig, som namnet antyder, kring Halloween och dess tradition av tricks och treats. Det formligen osar av blinkningar till klassiska skräckfilmer och dess gamla mästare (vad sägs om t.ex chokladbiten Carpenter och att Adrienne Barbeau "repriserar" sin roll från filmen Dimman genom att här vara en mystisk radiopratare som väver ihop alla korta berättelser). Några kända och mindre regissörer har penslat sin blodröda färg på den här kanvasen: Darren Lynn Bousman (flera av Sawfilmerna, Mother's Day), Neil Marshall och Lucky McKee (May, The Woods, The Woman) för att nämna några få. Lite bus, lite blod och lite BU!
/Vrångmannen

(Netflix)

Dog Soldiers (2002)

@@@
Ytterligare en Neil Marshall-rulle som vi inte har recenserat här på bloggen, trots att den har nämnts i flera bråk hahaha! Surskägget hatar ju den här filmen och kallar den typ "en ospännande och larvig Mupparna". Hahaha, sluuuta nu Skägget. Dog Soldiers är en schysst varulvsrulle med lite svart humor och ett rackarbajsarös. En militärövning i den Skotska vildmarken går fel och soldaterna blir överfallna av ett gäng galna varulvar. Ni hör ju själv! Ok, effekterna är kanske inte alltid top notch men det var tillräckligt med blod, skratt och skräck för att Hollywood skulle få upp ögonen för filmen (som också är en debutfilm på låg budget) och regissören Neil Marshall när det begav sig. Det är bara att slappna av och låta sig bli underhållen helt enkelt.
/Vrångmannen

@
Hahahahaha kolla in Mupparna när de "anfaller" "erfarna" soldater. Hahahahaha! Hjäääälp. Hjääääälp! HJÄLP VAD USELT DET ÄR!!!! Hahahahaha! Om man har en budget bestående av en påse jordnötter kanske man inte ska försöka sig på varulvar som inte blir bra ens om man har 100 miljoner i budget. Just saying. Oj, vänta, det är nån som ringer. Häng kvar, strax tillbaka.
...
...
...
...
Sådär. Det var bara Jim Henson som VILLE HA SINA MUPPAR TILLBAKA FÖR GUD VAD ÄR DET HÄR!!!!!!!
/Surskägget

The Descent 1 & 2

The Descent (2005)

@@@+

Klastrofobisk monsterrulle. Ett gäng polare beger sig på ett grottklättraräventyr men hamnar snart i livsfara av okänt ursprung. Hade faktiskt inte sett The Descent sen den gick på bio för många år sedan men märkte nu att vi inte hade ressat den på bloggen så jag skred till verket för en andra titt. Det här är en rätt så spännande, våldsam och bitvis obehaglig film (speciellt om man inte gillar trånga utrymmen). Den schyssta huvudensemblen består endast av kvinnor, med bl.a svenska MyAnna Buring i en tidig roll. Spelet känns naturligt och deras vänskap genuin vilket tillför en hel del styrka och trovärdighet till filmen. Vi har skrivit lite om den brittiske regissören/manusförfattaren Neil Marshall tidigare och man kan väl säga att både jag och Surskägget tycker att han är lite ojämn. The Descent hör till en av hans bästa filmer om ni frågar mig, men som så ofta så är det som allra bäst tills man får se monstret en gång för mycket.

/Vrångmannen

(SF Anytime)

The Descent: Part 2 (2009)

@@

En hyfsat underhållande men helt onödig uppföljare, med mer av samma vara som i ettan. Naturligtvis sämre på alla sätt och vis. Neil Marshall saknas både på manus och i registolen här. SPOILERVARNING. Det gjordes två olika slut på The Descent (ettan). Ett lite gladare för den amerikanska publiken och ett nattsvart för Europa. Del 2 är egentligen inte möjlig om man har sett den europeiska versionen, då huvudpersonen Sarah (Shauna Macdonald) dör våldsamt i den. Hon överlevde dock om man såg rullen i USA... Hahaha! Crazy times! När jag nu såg tvåan här nyss så fick jag helt enkelt låtsas att jag sett det amerikanska slutet eftersom, you know, Sarah is back! Som sagt, hyggligt sevärt ändå, om man som jag inte har något annat för sig och börjar FÅ SLUT PÅ HYFSADE SKRÄCKFILMER ATT TITTA PÅ!

/Vrångmannen

(C More)

Centurion

@
Neil Marshall fick kultstatus efter genomusla Dog Soldiers som de flesta av nån mysko anledning verkar tycka är rocka-n-a-rolla-häftig men som är så trist, seg, ospännande och kolla-in-den-uppstoppade-mupparna-dockan-som-ska-vara-farlig-varulv-dålig så t o m gamla 40-talsvarulven med Lon Chaney Jr känns som ett actionspektakel på amfetamin i jämförelse. Efter det gjorde han The Descent om några tjejer som kryper i mörker i 90 minuter (gäsp) och lyckades plötsligt få till en härlig 80-talsnostalgistänkare med underbara Doomsday. Skulle han lyckas med Centurion också? Eller var Doomsday bara en lyckoträff? Tyvärr visade det sig snabbt att Centurion är lika dålig som Dog Soldiers. Ungefär samma upplägg (en liten grupp tuffa och macho soldatsnubbar blir jagade i vildmarken och dödade en efter en) som i Dog Soldiers med undantag för att soldaterna är romare och varulvarna elaka pikter (utspelas under Romarrikets glada dagar m a o). Grejen är bara att upplägget inte funkar alls. Romarna är där och våldtar och plundrar de stackars pikterna som bara vill leva ifred men som måste försvara sig mot övermakten som försöker stjäla deras land. Därför tycker man inte ett dugg synd om våra hjältar romarna när de snubblar sig genom det iskalla och karga landskapet. Snarare önskar man att pikterna har ihjäl alla fortast möjligt, om inte annat för att man då kan slänga filmen långt ut i skogen där den hör hemma. En film som vill vara Sagan Om Ringenhäftig i sina stridsscener men som blir Asterix & Obelixfånig med datoranimerat blodstänk som är så uselt gjort att killen som skapade specialeffetkerna till Megalodon borde få en Oscar i jämförelse.
/Surskägget

@
Ett sjukt bortkastande av tid på alla sätt och vis. Jag är så jävla arg.
/Vrångmannen

Doomsday

@@@@
Man kan väl säga att mina förväntningar på den här var absolut noll. Dels för att till och med Neil Marshalls (regissören) största fan Vrångmannen tyckte att den här rullen var sådär, dels för att den är gjord just av Neil Marshall som hittills inte levererat piss. Dog Soldiers var ett ruttet skämt med knäppusla varulvseffekter och en fett trist oj-vi-är-ett-gäng-soldater-som-blir-anfallna-av-varulvar-och-låser-in-oss-i-ett-hus-mitt-ute-i-skogen-och-dör-en-efter-en-utan-att-det-blir-spännande-för-det story. The Descent handlar om ett gäng brudar som blir jagade av monster i mörkret. Buhu. Men! Till och med en blind höna hittar det där kornet ibland. Marshall är uppenbarligen ett stort fan av Flykten Från New York, Mad Maxtrilogin och The Warriors för det är precis det som blandas ihop här. Tempot är pang på hela tiden och det finns inte en tråkig minut. För mig som också älskar den här typen av enkel action med riktiga bilar och hus som sprängs till skillnad från massa jävla datoreffekter hela tiden är detta julafton. Visst finns det saker man kan gnälla på som t ex att det är lite skumt att ena halvan av Skottlands befolkning blir punkare och den andra halvan bosätter sig på en riddarborg och leker riddare bara för att ett virus spridits över landet, men såna knäppa grejer hör liksom till den här typen av film. Marshall har helt klart lyckats skapa känslan av sent 70, tidigt 80-tal och mjölkar ur det bästa ur genren med tydliga nickningar till framförallt John Carpenter (en av karaktärerna heter t o m Carpenter, bara en sån sak hahaha).
Läs Vrångmannens totalt missriktade sågning här.
/Surskägget

Doomsday

@@+
Brittisk sci-fi/action från regissören av balla varulvsrullen Dog Soldiers och välgjorda The Descent, Neil Marshall. Konceptet: Ta sexiga aktrisen som stod modell för dataspelshjältinnan Lara Croft (Tomb Raider för de som inte vet), Rhona Mitra och krydda med dyster framtid a’la Flykten från New York, lite kannibalism och släng in lite Mad Max i röran. På plussidan så är Doomsday rätt välgjord och snyggt plåtad. Den börjar riktigt bra och är hyggligt underhållande med fartfylld våldsam action utan krusiduller trots klichéer. Tyvärr faller den totalt platt sista halvtimmen framförallt för en av de skamligaste produktplaceringar som någonsin gjorts i film samt en riktigt töntig vändning i storyn. Trean i betyg var nära men jag landar på en stark tvåa. It could have been a contender..
/Vrångmannen