Late Phases (2014)

@@@
Det svåraste med att göra en varulvsrulle verkar vara att göra varulven otäck. Vi har ju sett många coola förvandlingar i dessa filmer under åren, som ser läbbiga och smärtsamma ut men så fort varulven är komplett så blir det oftast aldrig läskigt. Jag gillar ju mina varulvsfilmer och förstår svårigheten filmskaparna har att skrämmas med pälsdräkt eller med dålig dataanimation (eller som Jack Nicholson i ett par plasttänder från Buttericks, vad är det här?!). Tesen "ju mindre man ser" stämmer absolut in på den här typen av filmer. Late Phases är en lågbudgetfilm som gått mig lite förbi. Den har poppat upp på några listor över "har du missat den här?" o.s.v. Eftersom det är svårt att hitta intressanta osedda skräckisar så gav jag den nu en chans. Det ångrar jag inte. Varulvarna här är dock inget undantag. De är inte speciellt läbbiga, även om man jobbar mycket med klipp och ljussättning för att dölja dräkterna. Däremot är förvandlingarna rätt så balla. Late Phases är rik på stämning och atmosfär med en lite annorlunda vinkling på den urgamla storyn (en pensionerad blind veteran, som blir av med sin ledarhund i en varulvsattack, tar sig an fallet!). Den är spännande, blodig och framför allt välskriven. Älskar när man som filmare kan trolla med en minimal budget och få det att se ut som om det kostade mycket mer. Regissören Adrián Garcia Bogliano, som gjorde mig lite besviken med Here Comes the Devil för ett par år sedan, har här fått upprättelse i min bok. Ser fram emot fler rysligheter från honom.
/Vrångmannen

Dog Soldiers (2002)

@@@
Ytterligare en Neil Marshall-rulle som vi inte har recenserat här på bloggen, trots att den har nämnts i flera bråk hahaha! Surskägget hatar ju den här filmen och kallar den typ "en ospännande och larvig Mupparna". Hahaha, sluuuta nu Skägget. Dog Soldiers är en schysst varulvsrulle med lite svart humor och ett rackarbajsarös. En militärövning i den Skotska vildmarken går fel och soldaterna blir överfallna av ett gäng galna varulvar. Ni hör ju själv! Ok, effekterna är kanske inte alltid top notch men det var tillräckligt med blod, skratt och skräck för att Hollywood skulle få upp ögonen för filmen (som också är en debutfilm på låg budget) och regissören Neil Marshall när det begav sig. Det är bara att slappna av och låta sig bli underhållen helt enkelt.
/Vrångmannen

@
Hahahahaha kolla in Mupparna när de "anfaller" "erfarna" soldater. Hahahahaha! Hjäääälp. Hjääääälp! HJÄLP VAD USELT DET ÄR!!!! Hahahahaha! Om man har en budget bestående av en påse jordnötter kanske man inte ska försöka sig på varulvar som inte blir bra ens om man har 100 miljoner i budget. Just saying. Oj, vänta, det är nån som ringer. Häng kvar, strax tillbaka.
...
...
...
...
Sådär. Det var bara Jim Henson som VILLE HA SINA MUPPAR TILLBAKA FÖR GUD VAD ÄR DET HÄR!!!!!!!
/Surskägget

Underworld: Blood Wars

@
Den femte delen i serien och om man får tro Internet tyvärr inte sista delen. Ska jag vara ärlig har jag ingen aning om varför jag tittar på de här filmerna. Det var uppenbart redan i första filmen att det här är CGI-baserat skit som anstränger sig hårt för att vara ballt, hippt och tufft men som bara är lamt, segt och trist. Första filmen har vi av nån anledning inte recenserat men den får @ i betyg och tvåan, trean och fyran hittar ni på respektive länk. Beckinsale borde verkligen lägga skinnbrallorna på hyllan för all framtid efter det här, men som sagt, en sjätte del är tydligen på g. Usch.
/Surskägget

The Mortal Instruments: City of Bones

@@
Alltså vad är det med kvinnliga författare och skräckgenren? På senare år har det dykt upp mängder av vampyr/varulv/monster-böcker där 1) en kvinnlig karaktär upptäcker att det finns vampyrer/varulvar/monster i världen 2) den kvinnliga karaktären blir uppvaktad av två snubbar den ene snyggare och coolare än den andre och 3) den kvinnliga karaktären våpar sig genom tiotusentals sidor bok där hon velar fram och tillbaka mellan snubbarna utan att någonsin kunna bestämma sig. Tyvärr har en hel del av dessa spillt över i filmens värld (Twiligt, Beautiful Creatures, The Host och även om det inte är vampyrer så faller The Hunger Games in i denna kategori också) och The Mortal Instruments är den senaste i raden av alla dessa karbonkopior där gamla hederliga vampyrgenren fått sig en rejäl spark i skrevet och tappat allt som gjort den spännande/skrämmande tidigare (Christopher Lees Dracula hade gjort blodpalt av alla dessa emovampyrer och käkat upp dem till förrätt innan han utan att ens bli svettig hade ätit upp den oerhört menlösa kvinnliga huvudrollen). Att det ens blir en tvåa istället för etta i betyg är enbart första fyrtiofem minuterna där det länge verkade som att detta inte skulle bli ännu en Twilightkopia. Men alas, så blev det inte. Har du läst böckerna lär du gilla filmen (jag får lita på frugans ord där då jag vare sig läst böckerna eller gillade filmen).
/Surskägget

Skräckfilm nr 21

The Howling: Reborn (2011)
@@
Jag gillar den första The Howling från 1981. Den blandar kladd med humor och bjussar faktiskt på en hel del scares. Sedan kom det som bekant ett gäng uppföljare, den ena uslare än den andra. The Howling: Reborn är en lös remake av The Howling II som jag har förstått det. Nörden Will upptäcker att han har varulv i sig och tillsammans med tjejen han trånat efter i skolan nystar de upp den mörka hemligheten med fler varulvar hack i häl. För att vara en lågbudgetpruttare så är det här halvt ok. Jag säger halvt för jag överraskades över varulvarnas make-up samt hur den bitvis ser ut att kosta en slant. Men det finns inte material här till en långfilm och det börjar trampas vatten rätt fort. Var idén att detta skulle bli en nytändning för varulvar hos kidsen så har man misslyckats katastrofalt. Vill man få mig halvt intresserad med käften full av popcorn en mörk fredagskväll så är man åtminstone en bit på väg. Men bara en liten.
/Vrångmannen

Red Riding Hood

@@@@
Det stora problemet alla filmer med varulvar i lider av är just varulven själv. Slänger man på skådisarna masker ser det bara ut som en dålig maskeradtävling och kör man CGI ser det bara fjantigt och fånigt ut. Vare sig det handlar om varulvar i 30- och 40-talsskräckisarna, Michael J. Fox i Teen Wolf, varulven i John Landis hyllade En Amerikansk Varulv i London, varulvarna i Twilightfilmerna eller Benicio del Toro i nyinspelningen av The Wolfman ser alla försök till att skapa en skräckinjagande varulv bara kackiga ut. Red Riding Hood är inte riktigt undantaget som bekräftar regeln, men här har man åtminstone valt att skapa en stor varg istället för en hybrid av varg och människa och därmed fått det att se lite bättre ut. Fortfarande vissa brister i CGI:n om du frågar mig men i det stora hela tillräckligt bra för att inte locka bort en från själva känslan i filmen. Rullen är annars baserad på gamla sagan om Lilla Rödluvan. Man har konstaterat att sagan faktiskt är ganska mörk och läskig och skapat en suggestiv och stämningsfull varulvssaga med inslag av whodunitdeckare och lite romantik. Amanda Seyfried är Rödluvan och är så vacker med sina superstora rådjursögon att det inte råder några som helst tvivel om att både vargen och halva byn vill ha henne. Gary Oldman glider in med konstig öststatsdialekt som varulvsjägare och kyrklig dåre och kör sin vanliga grej vilket i det här fallet funkar alldeles utmärkt. Regissören Catherine Hardwick (Tretton, Lords of Dogtown och tyvärr även första Twilight som dock är den bästa hittills i serien) jobbar mycket med att skapa mörka nattliga bilder fulla av detaljer och en färgpalett som i princip bara går i olika blåa toner (självklart med undantag för den röda kappan Rödluvan bär som stark kontrast till alla andra tråkmånsar) vilket ger oss dels en väldigt vacker film men även en skön stämning och känsla av karaktärernas utsatthet.
/Surskägget

@
Världens längsta aprilskämt. För tonårstjejer. Knappt. Det här är så jävla boring.
/Vrångmannen

The Wolfman

@
Auuuuuuuuauuuuuuuauuuuuuuuuuuuhooooooooooooooooooow!!!!!!!!!!!!!!!! Om det där är varulvens plågade skri mot månen eller mitt gråtskrikande medan jag genomled den här sörjan lämnar jag öppet för tolkning.
/Surskägget

@@@-
Ytterligare en rulle som faktiskt inte är så dålig som skägget påstår. The Wolfman är långt ifrån perfekt och inspelningen var tydligen en galen upplevelse i sig (de fick bl.a byta ut regissören mitt under pågående inspelning). Precis som Drive Angry så är det här skräp men puttrigt underhållande sådant. Lite vargtjut, lite zigenare, lite gamla London, lite dimmiga heder och blodigt värre. Man märker tydligt hur de jobbat efter principen "vi känner att vi har en flopp på gång men då får vi fan i mig se till attt det inte blir tråkigt". Jag är ledsen skägget för jag vet att du blir argare än grannen när vi festar men det här är faktiskt underhållande skräp. Underhållande. Skräp.
Du tvingar mig nu för övrigt se den utskrattade och mördade rullen Red Riding Hood som du ger ett kalasbetyg. Jag hoppas att den är ok. Jag tror inte det men jag hoppas. Hardwicke. Twilight. Hur ska jag ens orka?
/Vrångmannen

The Twilight Saga: Eclipse

@
Jag borde vetat bättre än att ha sett den här. Så sa jag visserligen redan om tvåan men ibland så får man hjärnsläpp och så sitter man där och glor på nåt man vet på förhand kommer vara rätt så svensktevedeckarpruttuselt. Och Eclipse lever upp till alla förväntningar jag hade, vilket vill säga all uselhet som jag förutsatte levererades. Kristen Stewart fortsätter att ha två miner, en där hon blundtittar ner i marken så fort nån pratar med henne och en där hon lite tårögt tittar snett uppåt så fort nån pratar med henne. Robert Pattison glider förvirrat runt i Robert Smithfrisyr och undrar om nån skulle kunna vara så snäll och förklara varför manuset är en kopia av första och andra filmen och Taylor Lautner som supersnälla varulven Jake har tydligen fortfarande inte råd med en t-shirt (förmodligen för att gymkortet måste vara svindyrt i den där byhålan strax utanför Seattle) och springer runt och trånar efter Kristen. Precis som i ettan och tvåan älskar Kristen och Robert varandra meeeeeeeeeeeeeen Kristen måste flörta lite med Taylor också för hon slits mellan Den Stora Kärleken och Den Kanske Lite Mindre Men Lite Tryggare Kärleken. Trots att Kristen i dessa rullar är en sjukt trist och alldaglig brud med personlighet som en grå tapet på en övergiven mutterfabrik slåss alla om att få vara med henne. Hon hånglar lite än med den ene än med den andre och kan för sitt liv inte bestämma sig vem hon egentligen vill vara med. Efter närmare två timmars velande (vilket egentligen är närmare sex timmar om man räknar in de första två filmerna där hon gjorde samma sak) slåss de snälla vampyrerna och varulvarna (fortfarande sjukt ful CGI) mot några elaka vampyrer. Precis som i ettan och tvåan. Tre filmer på två timmar stycket som handlar om exakt samma sak. Dra mä baklänges med en rostig spik som Karl-Alfred skulle sagt.
/Surskägget

New Moon

@

Jag borde vetat bättre efter den knappt okej första rullen i trilogin, meeeeeen ändå valde jag av nån mycket märklig anledning att sätta mig ner i 2 timmar och 10 minuter för att även titta på del 2 i den så kallade Twilightsagan som skapar en masshysteri bland alla tjejer mellan 10-18 som mest påminner om hur mycket tjejerna skrek när New Kids On the Block åkte världen runt och mimade till Step By Step och andra hits tjejerna sett på MTV. Jag har sagt det förr och jag säger det mer än gärna igen. Jag tycker synd om dagens ungdomar. Som high schoolfilm är vare sig Twilight eller New Moon mycket att hänga i julgran. Vi hade Breakfast Club, Weird Science, Can't Buy Me Love och Better Off Dead för att nämna några. Som vampyrrulle är vare sig Twilight eller New Moon heller mycket att dekorera nämnda julgran med. Vi hade t ex The Lost Boys, Fright Night, Near Dark och Bram Stoker's Dracula. T o m komedin Transylvania 6-5000 är ljusår bättre än New Moon.

Twilight handlade mycket om käääääärleeeeeeeeken. DEN STORA KÄRLEKEN som gör så ont i alla tonårshjärtan och som det skrivits spaltmetrar om och filmatiserats förmodligen 1 biljon gånger. Och inget fel med det. Bra high school/ungdomsrullar ska ha en dos av DEN STORA KÄRLEKEN. Så upplägget är att Bella (Kristen Stewart) är kär i Edward (Robert Pattison) som är kär i henne tillbaka men som även råkar vara vampyr. Därför är deras kärlek OMÖJLIG trots att de ÄLSKAR varandra så mycket att det gör ONT och de därför måste stå och halvkramas och titta LIDELSEFULLT på varandra dagar i ända. Edward ser ut som en emomupp och beter sig så metrosexuellt intetsägande att man mest av allt vill ge honom en örfil om han tittar LIDELSEFULLT på Bella en jävla gång till. I slutet av Twilight så bestämmer de sig för att vara ihop på allvar och äntligen kan de njuta av KÄRLEKEN.

Konstigt nog tar det tre minuter i nya filmen innan exakt samma upplägg börjar igen. "Det här går inte." "Vi älskar varandra men vi kan inte vara med varandra." LIDELSEFULLA blickar och halvkramar och blickar ner i marken (Kristen Stewart har två blickar i New Moon, antingen ner i marken för att visa hur ledsen hon är eller snett upp med halvt slutna ögonlock för att visa hur ledsen hon är, get a fucking life already vad är det här?!?!) och massa mer halvkramar och så försvinner Edward. Bella ligger och skriker i sin säng ett halvår och slutat umgås med kompisar. Förutom Jacob (Taylor Lautner) som vi redan i ettan förstod är varulv som är en så fin och schysst kille som meckar med hojar och får Bella att nästan glömma Edward. Jacob är lite farligare än Edward för han har långt hår och meckar med hojar men lika LIDELSEFULL är han för det när han ögnar Bella tills ögonen hotar att trilla ur. Och så meckar han med hojar litegrann. Men en dag slutar han mecka med hojar och umgås med Bella för han har upptäckt att det är roligare att vara halvnaken i skogen och busbrottas med andra halvnakna tonårskillar i skogen.

I New Moon slänger man alltså in varulvar i mixen, men inte elaka varulvar som i En Amerikansk Varulv i London, The Howling eller Silver Bullet, nej nej, här har vi ett gäng homosexuella varulvar som älskar att springa runt i shorts i skogen och brottas med varandra medan de visar sina supertajta bringor som skulle få SPAAAARTAAAAA's härförare i 300 Kung Leonidas att bli grön av avund. När varuvlarna inte är tajta tonårskillar som busbrottas med varandra förvandlas de till de tråkigaste och sämsta CGI-varulvarna du sett sen...ja...nånsin. Varulvarnas jobb är att döda vampyrer som inte lyder lagarna. Detta sker alltid utanför bild medan Bella stirrar ner i marken för att visa hur ledsen hon är att Jacob måste vara varulv som slåss mot hennes älskade vampyrer.

En jävla massa LIDELSEFULLA blickar (seriöst kolla in affischen, den summerar filmen exakt) senare möts äntligen Bella och Edward igen och kan halvkramas och stirra LIDELSEFULLT på varandra och på horisonten en stund innan Jacob dyker upp och vill slåss för han vill också stirra LIDELSEFULLT på Bella. En fight inleds mellan Jacob och Edward som Bella snabbt avslutar genom att skrika: "Sluuuuuta då!" och sen försvinner Jacob in i skogen från där han kom. Efter detta somnade jag i tio minuter eller vad som var kvar av filmen där Bella och Edward står i skogen och har ett LIDELSEFULLT samtal som slutar med att Edward vill gifta sig med Bella (den sista repliken vaknade jag precis till, Bella marry me).

Av nån anledning kallas detta för vampyrfilmer när det helt uppenbart handlar om tjejporr. Istället för att vara ärlig med det som i Stekta Gröna Tomater eller Ya-Ya Flickornas Hemlighet försöker man här locka in grabbarna i salongen genom att marknadsföra skiten som vampyrfilm. Sluta! Det är ingen som köper det. Värst av allt är att frugan fått smak för det här så snart blir jag väl tvungen att återkomma med en sågning av tredje och sista delen i detta spektakel.

/Surskägget

Underworld: Evolution

@@@

Vrångmannen recenserade trean för ett tag sedan. Ettan har vi inte ressat än. Och här får ni tvåan. Varför så bakvänt? Därför!

Jag gillade inte alls ettan och var skeptisk till att ens titta på tvåan. Meeeeeeeen Kate Beckinsale är söt och tuff och i värsta fall skulle jag se henne springa runt i tajta skinnbrallor även om resten av filmen var lika usel som ettan. Tack och lov var tvåan allt ettan borde varit. Ingen onödigt tillkrånglad story med mängder med karaktärer både vampyrer och varulvar som försöker lura varandra och alla andra med listiga, onda planer de grubblat på i flera hundra år. Nej. Här är det tokaction och röj som gäller från start. Det enda handlingen är till för i tvåan är att ta Kate från ett actionspektakel till nästa. Och det gillar vi. CGI-effekterna är väl ungefär lika apfula som i ettan, men jag köper det mer den här gången. Så länge man skjuter 500 skott i sekunden är jag nöjd. Tyvärr är fortfarande Scott "jag-är-sämst" Speedman med i den manliga huvudrollen, men hälften av tiden täcker de honom i nån CGI-effekt som halvvarulv vilket alltid är nånting. Ingen hjärna, bara muskler, men ibland är det precis det man vill ha.

/Surskägget

Blood & Chocolate

@@
En ung kvinna som egentligen är varulv blir kär i vanlig snubbe som råkar vara fascinerad av varulvsmytologin och därmed vet all info om varulvar som finns. Hon råkar vara på tur att bli "gift" med ledaren för flocken, och därmed måste kärleken med den vanlige snubben hållas hemlig. Men det dröjer förstås inte länge innan hela flocken vet och helvetet brakar lös.
Det första som bör påpekas är att detta inte är en monsterrulle där en massa varulvar springer omkring och dödar folk till höger och vänster. Man har tagit fasta på en bit mytologi om en specifik grupp varulvar kallade Loup Garou som är människor som kan förvandla sig till vargar. De är alltså antingen mänskliga eller vargar beroende på vad de väljer för skepnad. Det är en intressant vinkel på varulvstemat och hade det inte varit för att de flesta skådisarna i filmen inte är tillräckligt bra hade det kanske blivit mer liv i luckan istället för en knappt okej b-rulle. Man satsar på den romantiska vinkeln istället för skräckvinkeln och det kan väl vara okej, men i det stora hela är det hyfsat taffligt utfört.
/Surskägget

Underworld: Rise of the Lycans

@-
Har aldrig varit något riktigt fan av Underworldfilmerna. Dom har väl sin charm i den mörka världen dom utspelar sig där vampyrer och varulvar är bittra fiender. Ettan var ok, tvåan hade mer ös. Här kommer då trean som utspelar sig under medeltiden typ. Vampyrkvinna (Rhona Mitra mjau!) trotsar sin farsa vampyrherren för att vara med en varulvsslav som vampyrherren räddat som liten. Pruppeffekter och sömnpiller galore. Den är precis som föregångarna fast utan automatvapen och ös. Är man femton är kanske det här the shit men jag tycker bara att det är skit. Kan man inte ens bjussa på lite eldflammor och tomhylsor när man gör en så korkad och pissig rulle så kan man dra åt helvete. Filmen får nu en etta minus för jag hetsade upp mig själv när jag skrev. VILKET SKIT!

/Vrångmannen