Hotell Marigold 2

@@@
Ettan recenserades för några veckor sedan och ska jag vara ärlig är jag lite förvånad att man har gjort en uppföljare. Så jäkla bra var inte ettan att den förtjänade en tvåa, men tydligen har det varit stor publiksuccé och då kommer uppföljarna förstås. Tvåan upplevde jag trots noll förväntningar som lite bättre överlag. Det är lite bättre story, lite bättre skämt, lite bättre fart och fläkt. För att skaka om det lite bland britterna slänger man in Richard Gere i en rätt tam och trist roll som jänkaren som hamnar bland alla britter. Sedan nyttjar man inte potentialen i att ha en kulturkrock mellan de två konstigt nog. Istället är koncentrerar man handlingen kring ett bröllop mellan hotellchefen och hans fästmö. Precis som ettan är det lite småmysigt sådär utan att bli vare sig bra eller dåligt. Det puttrar på och man skulle utan större problem ha kunnat klippt ner filmen med en halvtimme till lagom 90 minuter.
/Surskägget

En Officer & En Gentleman

@@@@

Richard Gere är en såndäringa skådis som egentligen inte har så där värst supermånga jättebra filmer på meritlistan men som av nån anledning är superduperkänd ändå. Det här är utan tvekan hans finaste stund på vita duken och vilken stund det är. Gere spelar ung kaxig rekryt i marinkåren (lite som Tom Cruise gjorde ett par år senare i Top Gun) som hamnar i Louis Gossett Jr’s hårdhänta utbildning. Tillsammans med bästa polaren David Keith kämpar Gere sig igenom den stenhårda drillning där folk droppar av en efter en tills bara de allra bästa av de allra bästa är kvar. Samtidigt som han kämpar sig igenom detta träffar han Debra Winger och blir kär. Slutscenen är sådär fantastiskt klassisk när tonerna av Up Where You Belong klingar och Gere hämtar upp Winger från fabriken där hon sliter bort sitt liv och alla applåderar glatt när han bär iväg med henne i famnen. Inte ett öga torrt för det här är lika delar romantik som stenhårt actiondrama.

/Surskägget

Movie 43

@@
Sketchfilm med stora kändisar som medverkar i de olika segmenten (Hugh Jackman, Kate Winslet, Anna Faris, Emma Stone, Richard Gere, Dennis Quaid, Naomi Watts, Kate Bosworth, Halle Berry, Kristen Bell, Uma Thurman, Gerard Butler, Chloe Grace Moretz och många många fler..). Den har sågats vid fotknölarna av en enad kritikerkår och har väl samlat på sig en sisådär niotusen Golden Razzienomineringar för bl.a urk på (film)burk. Nu är ju jag den näst omognaste människan jag känner (Surskägget är nummer ett) och tycker ju att det här är bitvis underhållande larv. Allt håller ju inte på långa vägar. Det är väldigt låg nivå på humorn med mycket kroppsvätskor och sexskämt. Garvar gör jag i alla fall åt det bisarra och det finns något smått befriande med hela grejen, att Hollywoodeliten totalt slängt ut vettet genom fönstret och "busar" till det. En dum rulle som ibland också är fnissigt skoj. Skådisarna verkar ha semester och garvade nog mest av alla.
/Vrångmannen

The Double

@
Okej, den kanske inte är värd en etta. Kanske en svag tvåa i alla fall. Meeeeen ibland så blir man bara så trött och uttråkad och lite förbannad att de inte kan slänga ur sig nånting som åtminstone är lite halvspännande bara. Jag borde i och för sig ha fattat att det här till stor del skulle vara skit då Richard Gere är affischnamnet. Seriöst. Utöver En Officer & En Gentleman har han aldrig gjort en bra film. Ok, ett par stycken har han väl klämt ur sig men det är fan mer skit än bra. Att han haft så lång karriär som han haft är helt sjukt. I vilket fall som helst ville jag se denna på grund av Topher Grace som jag gillar. Han har lite samma charm och förmåga att spela vanliga svenssons på ett sätt som gör dem intressanta i stil med Tom Hanks. Och visst, Topher levererar sin grej men det spelar ingen roll för vid det laget har man ruttnat så hårt på storyn och filmen i sig att man redan håller på och somnar för så jävla boring som det här är är det sällan man ser. Det ska vara en spionthriller men är så ospännande att de ringde Uwe Boll och erbjöd han en Oscar.
/Surskägget

Chicago

@@
Skägget är arg på den här rullen. Skägget gillar inte musikaler. Där håller jag med honom fullständigt. Chicago är inget vidare i mina ögon/öron. Det sjungs en del, det är en rise & fall historia och det är snygg set design, snyggt foto…etc…etc. Enda anledningen jag ger den en tvåa är för att jag lyckades ta mig genom eländet (nästan). Gillar att se Renee Zellweger (smygmullig) när hon ”shakin’ that ass” men i slutändan så vill jag riva bort hud från armarna på min kropp. Sorry men det är inte en etta men fan det är nästan. Stäm mig.

/Vrångmannen

Chicago

@
Jag erkänner på en gång - jag gillar inte musikaler och därför är det kanske inte så konstigt att jag inte är sådär jätteimpad av den här filmen. Visst finns det bra musikaler (Blues Brothers t ex är och förblir en femma, Moulin Rouge likaså) men det här med att folk bara brister ut i stora sång- och dansnummer vart femte minut är mest irriterande. Låtarna i Chicago är dessutom till större delen bara sådär, och då faller ju allt som ett korthus. Skådisar är Renée Zellweger, Catherine Zeta-Jones och Richard Gere (en av vår tids största mysterier, jag menar snubben är världsstjärna men har fan aldrig gjort en enda riktigt bra film utöver En Officer Och En Gentleman, nämn en - EN SA JAG!!!) och ja, de sjunger själva. Handlingen orkar jag inte ens gå in på. Hey, det är en musikal. Det sjungs mest hela tiden, vad mer vill du veta?
/Surskägget