Innan årets julkalender

Vrångmannen här. Som Surskägget nämnde så är vi upptagna med att se mycket "specialfilm" inför årets tunga julkalender, som närmar sig med stormsteg här på bloggen. Bjussar på några snabbrecensioner så länge. Klicka på titeln om du vill veta lite mer om filmen.

The Gift
@@@@
Smart och spännande vardagsthriller. Jag blev mycket överraskad . Älskar den här typen av filmer, där någon kommer in och fuckar upp folks "perfekta" vardag. Sen börjar tvisterna. Ju mindre som sägs om handlingen desto bättre. Se den!

Bone Tomahawk
@@@@
Långsam, tung och välgjord westernskräckis med låg budget. Kurt Russell briljerar i huvudrollen men hela produktionen osar välgjort, välspelat och välskrivet. Lite Unforgiven möter The Hills Have Eyes. Inte för alla, men jag svalde allt, med hull och hår.

Black Mass
@@@
Kriminaldrama baserat på verkliga händelser. Johnny Depp är otäckt bra som psykopatiske gangstern Whitey Bulger. Det är rått, välspelat och snyggt, men samtidigt inget nytt under solen.

Carol
@@@@
Efter Patricia Highsmiths roman The Price of Salt från 1952 (som hon skrev under  pseudonym). Carol är en kärlekshistoria mellan två kvinnor, som var allt annat än social vardagsmat på den tiden. Alfred Hitchcock filmatiserade Highsmith med galen glädje när det begav sig, men den här lågmälda och känsliga pärlan är något annat än hennes thrillerdeckare. Todd Haynes visar åter igen att han har fin koll. Cate Blanchett och Rooney Mara är så bra i huvudrollerna så man häpnar. Vackert, tänkvärt och tänkvärt igen.

The Final Girls
@@
Världens bästa filmidé har man i princip bara kastat bort här. Sånt gör mig sjukt irriterad. Tänk dig Fredagen den 13:e (eller vilken 80's slasher som helst) möter Tillbaka till framtiden. Jag vill så gärna gilla The Final Girls då den i grunden är smart, har en bra cast och lovar gott till en början. Betygstvåan är stark men jag är för vrång för att sträcka mig till en trea. P.S. Sluta gör en PG13-film om en genre som är/var ALLT ANNAT än barntillåten. Vad är det här?!

/Vrångmannen

Dubbel Trubbel (2x Sam Rockwell)

The Winning Season
@@@
Det är svårt att inte gilla Sam Rockwell. Han har charmen, glimten i ögat och talangen. Han syns i biroller i stora Hollywoodfilmer som Charlie´s Angels, Den Gröna Milen och Liftarens Guide Till Galaxen för att sedan göra huvudroller i små indiefilmer som Confessions of a Dangerous Mind, Moon och den här. Detta är en riktig indierulle med komplexa karaktärer och en handling som på ett sätt är traditionell men som tack vare udda karaktärer känns annorlunda och fräsch. Rockwell är en avdankad basketcoach som får en sista chans att coacha ett tjejlag på en liten skola som förlorat allt allt allt jämnt jämnt jämnt. Med en axelryckning och mängder med alkohol tar han sig an de udda brudarna (med bl a Emma Roberts och Rooney Mara i gänget) och anstränger sig knappt för att få dem att bli vinnare. Sakta men säkert svetsas dock han och tjejerna ihop och snart nog sliter han för att de ska få den respekt de är värda. Lite väl svart på sina ställen är den för att kunna kallas feelgood, ändå lyckas den pricka väldigt rätt på många ställen om än inte fullt ut.
/Surskägget

The Way Way Back
@@@@
Ännu en liten indierulle där Sam Rockwell på papper kanske inte har huvudrollen men som har den typen av roll i filmen som i princip är den enda man kommer ihåg. Man kan helt enkelt säga att han stjäl filmen. Och då är ändå Steve Carell, Toni Colette, Amanda Peet och Maya Rudolph med också. Vi får följa 14-årige Duncan som med familjen kommer till lilla kuststaden för ett par veckors sommarsemester. Duncan är lite udda och egen och hittar sin vän i Rockwells karaktär som jobbar på stora vattenparken dit alla turister flockas. Duncan får via Rockwell jobb där och deras vänskap gör att Duncan växer som människa. En riktig feelgoodfilm med andra ord med hjärtat på rätt ställe. Den försvann kanske lite i mängden men gör dig själv en tjänst och ordna så att du kan se den.
/Surskägget

@@@@
Här
/Vrångmannen

Side Effects

@@@
Emily (en toppenbra Rooney Mara) väntar på att hennes make snart ska släppas ut ur fängelset där han suttit i några år för ekonomisk brottslighet. Emily är deprimerad, ofokuserad, knaprar piller och försöker i samma veva ta livet av sig. Hon blir slussad till en psykiatriker (Jude Law) för att få hjälp och blir satt på starkare medicinering. Är detta verkligen den hjälp hon behöver eller är det precis tvärtom? Det är frågan som Side Effects INTE tar upp hahaha! Istället är det en hyggligt lagom underhållande thriller. Tyvärr får denne vrångman lite känslan av "var det allt?" och då blir det inga toppenbetyg här inte. Habila skådisar och igen som så ofta ett manus som borde ha setts över för det lilla extra. Steven Soderbergh (Sex Lies and Videotapes, Ocean's Eleven, Contagion...allt det där, allt det där) har meddelat någonstans att han ska sluta som filmskapare och det kanske är tråkigt för många. Å andra sidan ser jag en bättre film här om någon annan än Soderbergh hade gjort den. Hur som helst. Hitchcock extra-super-duper-light har ingen dött av och det är hyggligt underhållande. Det är inte så svårt att hänga med i vändningarna när allt skrivs i ansiktet på en. Allt UTOM om antidepressiva medel är bra eller dåligt. Det är det enda du får tänka över själv och det är alltid något.
/Vrångmannen