Iggy Goes Down

@@@
Lite halvmärklig indierulle om en rikemansgrabben Igby (Kieran Culkin) som inte drar jämnt med sin morsa (Susan Sarandon) och vars pappa (Bill Pullman) hamnat på hispan. Äldre brorsan (Ryan Phillippe) är inte heller till nån direkt hjälp då han mest bryr sig om att smöra för mammas älskare (Jeff Goldblum) en rik affärsman som Phillippe jobbar för. Så Igby drar till New York och hamnar hos Goldblums älskarinnas (Amanda Peet) lägenhet som givetvis betalas för av Goldblum. Peet är dock för det mesta borta och jagar heroin så Igby har lyan för sig själv. Han blir ihop med en servitris (Clare Danes) som han träffar på en fest hos Goldblum, men hon hamnar snart nog i Phillippes famn då de är närmare varandra åldersmässigt. På ytan är det här som vilken artsyfartsy indierulle om bortskämda New Yorkare som helst men helt oförberett slängs det in lite barnsex (Peets karaktär är närmare 30, Culkins runt 16, Danes karaktär kanske runt 20 but still, och bägge har sex med Culkin), en vuxen (Goldblum) spöar skiten ur ett barn (Culkin igen därå) och så avslutar man med två barn som mördar sin mamma. Mörkt värre. Välspelat är det hela vägen och alla lämnar in bra roller. Speciellt Culkin lyckas verkligen bära upp filmen på sina axlar. Intressant och annorlunda film värd och se för skådisarnas skull.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Sam Rockwell)

The Winning Season
@@@
Det är svårt att inte gilla Sam Rockwell. Han har charmen, glimten i ögat och talangen. Han syns i biroller i stora Hollywoodfilmer som Charlie´s Angels, Den Gröna Milen och Liftarens Guide Till Galaxen för att sedan göra huvudroller i små indiefilmer som Confessions of a Dangerous Mind, Moon och den här. Detta är en riktig indierulle med komplexa karaktärer och en handling som på ett sätt är traditionell men som tack vare udda karaktärer känns annorlunda och fräsch. Rockwell är en avdankad basketcoach som får en sista chans att coacha ett tjejlag på en liten skola som förlorat allt allt allt jämnt jämnt jämnt. Med en axelryckning och mängder med alkohol tar han sig an de udda brudarna (med bl a Emma Roberts och Rooney Mara i gänget) och anstränger sig knappt för att få dem att bli vinnare. Sakta men säkert svetsas dock han och tjejerna ihop och snart nog sliter han för att de ska få den respekt de är värda. Lite väl svart på sina ställen är den för att kunna kallas feelgood, ändå lyckas den pricka väldigt rätt på många ställen om än inte fullt ut.
/Surskägget

The Way Way Back
@@@@
Ännu en liten indierulle där Sam Rockwell på papper kanske inte har huvudrollen men som har den typen av roll i filmen som i princip är den enda man kommer ihåg. Man kan helt enkelt säga att han stjäl filmen. Och då är ändå Steve Carell, Toni Colette, Amanda Peet och Maya Rudolph med också. Vi får följa 14-årige Duncan som med familjen kommer till lilla kuststaden för ett par veckors sommarsemester. Duncan är lite udda och egen och hittar sin vän i Rockwells karaktär som jobbar på stora vattenparken dit alla turister flockas. Duncan får via Rockwell jobb där och deras vänskap gör att Duncan växer som människa. En riktig feelgoodfilm med andra ord med hjärtat på rätt ställe. Den försvann kanske lite i mängden men gör dig själv en tjänst och ordna så att du kan se den.
/Surskägget

@@@@
Här
/Vrångmannen

Gullivers Resor

@@
Jack Black som Gulliver i en modern och uppdaterad tappning av Jonathan Swifts gamla 1800-talsmästerverk Gullivers Resor? Nja. Black kör sin grej (lite lagom koko-crazy och spelar gitarr och sjunger hitte-på-sånger) och är kär i Amanda Peet men vågar inte säga nåt innan han via en storm hamnar i Lilliputt där alla är små, små, små och han är superjätte. Efter en viss skepticism accepterar folket honom (alla förutom en elak general) och han börjar bygga upp ett nytt liv där han lever som en kung. Det dras lite skämt om vår populärkultur, Black kör lite kiss- och bajsskämt, Jason Segel har en ganska intetsägande roll som Blacks minipolare, Emily Blunt är söt men tuff prinsessa och Billy Connelly är kung och säger typ en rolig replik. Det puttrar på och allt som händer har vi listat ut när vi såg filmaffischen och allt är för barn så det blir väldigt PK, t o m så PK att ungarna börjar tycka det är rätt trist. Nja, denna kan man skippa.
/Surskägget

A Lot Like Love

@
Gääääsp. Ashton Kutcher blir kär i Amanda Peet. Hon blir kär i honom. Men de blir inte ihop. Utan ses vart tredje år av en slump. Hmmm. Undrar vad jag ska laga för middag imorgon? Vore gott med någon riktigt mustig gryta nu när det är höst och börjar bli lite kyligt. Sen får jag inte glömma att gå ut och kratta gräsmattan innan löven tar över helt. Gå med soporna sen på kvällen. Kanske måste skynda ner till ICA också, handla den där purjolöken till grytan. Öh va! Filmen. Just det. Kutcher och Peet. Kära. Slump. Vart tredje år. Sen har vi ju tvätten också. Sortera upp svart, vitt och rött. Hinner nog ta tre tvättar ikväll. Eller kanske bara två så gör vi en tredje imorgon. Det blir bra. Fan så mycket roligare än den här sörjan.
/Surskägget

2012

@@

Först och främst, alla som är rädda att jorden kommer gå under 2012 kan sluta oroa sig direkt. På 500-talet räknade en munk fel när han skulle sätta datumet för Jesus födelse och räknade fyra år fel. Vi är därför redan på 2014 och inte 2010 och eftersom att jag sitter här och skriver den här recensionen får jag lov att anta att 2012 kom och gick och världen överlevde. Hela hysterin beror på mayaindianernas kalender som tar sitt slut 2012 enligt vår tidräkning, men som sagt vi är på 2014 nu egentligen så...men å andra sidan kanske allt tar slut 2016 istället och gissa om Roland Emmerich önskar att han döpt sin film korrekt då. I vilket fall som helst får vi följa John Cusack som enligt modell 1A om man är hjälte i katastroffilmer är lite bitter på livet, frånskild med två barn som vägrar kalla honom för pappa och en f d fru som hittat den perfekte snälle mannen hon numer bor med. Emmerich slängde manuset i en papperskorg och skrek att alla skulle göra tuffa explosioner i datorn som han kunde ha med i filmen. Sagt och gjort. Man spränger bort större delen av världen och några få (gissa om Cusack överlever eller inte!) överlever i Noaks Arkbåtar. Det här är ju inte bra egentligen men samtidigt är jag faktiskt underhållen större delen av tiden. Jag har kul helt enkelt. Ibland räcker det till en tvåa. Vrångmannen skrev nåt liknande här.

/Surskägget