Brawl in Cellblock 99

@@@@
Hahahaha dra åt helvete vilken slakt. Vince Vaughn började sin karriär som en seriös dramaskådis innan han valde ett annat spår i livet och blev megastjärna som komiker. Med sin lite trötta blick och ordsvada som inte är av denna världen funkade han klockrent som (anti)-hjälte i filmer som Old School, Wedding Crashers, Unfinished Business, The Internship och The Watch. Men nu verkar det som att gamle Vaughn vill bli tagen på allvar igen. Nyligen hade han en biroll i krigsdramat Hacksaw Ridge och nu kliver han in i rollen som Barney, en gammal boxare som bara vill leva sitt enkla liv och ta hand om sin fru (Jennifer Carpenter) och deras snart födda bebis. Meeeeeen livet vill inte som Barney vill och det slutar illa. Riktigt illa. Bakom-galler-illa. Och sen blir det riktigt pissilla. Vaughn är perfekt i rollen och säljer in karaktären klockrent med små, små nästintill omärkliga ansiktsgester och tonlägen. Manus och regi står S. Craig Zahler för och det är tydligt att snubben studerat sin Tarantino stenhårt. Det är en karaktärsdriven och långsam film som då och då exploderar i osannolikt våld på gränsen mellan det överdrivet komiska och äckligt realistiska. Zahler är för mig helt okänd men har tidigare regisserat och skrivit Bone Tomahawk som verkar vara gjord i samma anda av långsamt och splatter (Vrångmannen recenserar här). Brawl in Cellblock 99 kommer inte att vara för alla och den stryker ingen medhårs. Fan vad jag älskar sånt.
/Surskägget

Flesh+Blood

@@@
Den gamle holländske räven Paul Verhoeven har vi skrivit en hel del om tidigare här på bloggen. Han har trots allt gett oss några av våra finaste favoritfilmer som Robocop, Basic Instinct och Starship Troopers. Han har också gett oss några sköna magplask som Showgirls och Hollow Man (fortfarande underhållande men långt ifrån den nivå han kan leverera). I inlägget om Verhoeven hoppade jag över Flesh+Blood (men Vrångis ressade den då). I brist på bättre såhär en måndag i slutet av februari 2016 tänkte jag att jag lika kan ge mina fem cent på rullen så jag såg om den då det var uppåt en tjugofem år sen jag såg den sist. Tur var väl det för den har ju tappat lite med åren. Jag minns den som sjukt våldsam och brutal och även om det är en hel del sånt är den inte alls lika magstark i dag som när den kom. För Verhoeven har ju aldrig bangat för våld och sex. Titeln på filmen summerar faktiskt handlingen rätt det. Det är tuttar och blod mest hela tiden. Jennifer Jason Leigh (som gick vidare till en fin och lång karriär) gjorde här en av sina första större roller och gör det i princip utan kläder. Även Rutger Hauer drar av sig kläderna med jämna mellanrum men visar inte mer än röven. Hauer är "hjälten" och storyn kretsar kring honom. Detta är problematiskt då han är en man helt utan samvete som drivs av blodtörst och pengabegär och som bokstavligen går över lik för att få det han vill ha. Samtidigt, som Verhoeven själv sa då det begav sig, så var medeltiden en brutal tid och plats att leva under. Vill man ha lite våld och naket på ögat funkar denna film helt klart även om en vanlig Tarantinoruller är tusen gånger våldsammare idag.
/Surskägget

2 x Cuckoo Bananas

Martyrs
@@@
Fransk hårdskräck. Två unga kvinnor ger sig ut för att söka hämnd på de som utsatte den ena flickan för övergrepp och tortyr under flera år som barn. Sen blir det cuckoo bananas. Mest på ett bra sätt. Men också på ett dåligt. Snygg film. Bra skådisar. Spännande. Sjukt psykotiskt våldsamt sådär så det liksom inte finns några gränser. Martyrs är en bra film men också en dålig. Jag vet inte längre. Jag vet inte. Den är hyllad av mästarna och av de flesta älskare av genren. Jag mår dåligt men det var ju kanske bra? Man måste helt enkelt se den och då bli varnad trots rekommendationen. Cuckoo!
/Vrångmannen

I Saw the Devil (Akmareul boatda)
@@@@
Koreansk hårdthriller av Jee-Woon Kim (A Tale of Two Sisters, A Bittersweet Life). När fästmön till en hemlig agent blir bortförd och slaktad av en galen seriemördare så rasar agentens liv och han släpper allt för att hitta galningen och hämnas. I Saw the Devil är en mycket bra film med en i grunden enkel story som görs allt annat än enkel. Den är mycket spännande och cuckoo-bananas-våldsam på sina ställen. En av de galnare mördare ni sett på film sen Buffalo Bill dansade framför spegeln till Goodbye Horses med kuken mellan benen och viskade ”would you fuck me?”. Spännande, kusligt, snyggt, välspelat och helt cuckoo bananas. Se den!
/Vrångmannen

Hobo With a Shotgun

@
Den andra filmen baserad på en av de låtsastrailers som Quentin Tarantino och Robert Rodriguez körde under sitt Grindhouseextravaganzajippo (den första rullen blev Machete). Hela idén med Hobo With a Shotgun kittlar mig och den har varit en smula efterlängtad. Tyvärr blev det bara så fel. Rutger Hauer är en uteliggare som försöker samla ihop pengar till en gräsklippare för han är helt slut. Istället ledsnar han på allt brottsligt avskum och går bärsärk med en hagelbössa för att rensa upp stan a'la Bronson. Grindhousekänsla och flera delar Tromahyllning men på fel sätt. Övervåldsamt kladdigt på gammalt 80-talsvis (tänk Street Trash, Tromarullarna, Blood Diner etc) men på fel sätt. Usla one-liners som ska vara usla men blir usla på fel sätt. Det finns liksom ingen charm trots att jag fattar hyllningen. Noll. Hur kan man misslyckas att göra Rutger Hauer stenhård med en hagelbössa och hobokläder? Jag vill så gärna gilla detta men där Machete blev en skön och charmig underhållning i våldets tecken så är Hobo with a Shotgun en ful gäspning. Ok, skurkarna är skojigt elaka, musiken hittar rätt, och skådespelarna är skitdåliga, vilket de ska vara, men sorry det här är uselt och det på fel sätt. FEL SÄTT!
/Vrångmannen

Machete

@@@@

Hahahahaha! Underbart. Det är sleazy, smutsigt, överdrivet blodigt och för våldsamt men ändå hela tiden med glimten i ögat och nära till skratt (om man gillar sina överdrivna våldsskämt). Robert "jag skaffade barn och gjorde Spy Kids 1-3 för att de skulle ha nåt å kolla på men nu när de har växt upp kan jag göra coola filmer igen som Sin City och Planet Terror" Rodriguez har regisserat denna lilla grindhousepärla som är Planet Terrors naturliga systerfilm (Death Proof kan ta sig i röven och dö!). Jag hoppas vi får se fler grindhouserullar från herr Rodriguez för han har uppenbarligen fattat vad det handlar om. Och när han lyckas peta in Danny Trejo, Jessica Alba, Michelle Rodriguez, Robert DeNiro, Jeff Fahey, Cheech Marin, Lindsay Lohan, Don Johnson och en jättetjock Steven Seagal som fortfarande tror att han är Nico trots att han ska spela mexikansk knarkbaron kan man inte annat än att kapitulera. Visserligen är Trejo som huvudroll träigare än en påse sågspån (det är i birollerna han funkar bäst) och man köper aldrig att brudarna faller som käglor för honom men samtidigt passar det grindhousetemat så vadå? SÅ VADÅ!?. Den som gillar sitt våld våldsamt och lite omotiverade tuttar inslängda med jämna mellanrum har nåt att se framemot.

/Surskägget

Vrångmannen skrev nåt liknande om filmen.

Veckans Trippel

El Mariachi

@@
Robert Rodriguez skrapade ihop lite stålars och spelade in sin debutlångfilm för en ostmacka och lite fejkblod i Mexiko...where life is cheap! (Pluspoäng till den som vet var taglinen är snodd ifrån egentligen.) Storyn är brutalt enkel. En mariachi, d v s en kringvandrande gitarr- och sångartist, råkar bli misstagen för en elak jävel vilket resulterar i att ett gäng andra elaka jävlar vill ha ihjäl honom på stående fot. Massa shoot-outs följer tills vår hjälte återigen kan vandra iväg i dammet på vägen. Dialogen hålls till ett minimum och alla pratar naturligtvis spanska eftersom att det är inspelat i Mexiko som sagt. Rodriguez har ju en jävligt cool visuell stil som inte riktigt hade tagit form här än, men det syns vad han vill göra även om han kanske inte har medlen att göra det. Den är inte lika bra som många försöker måla upp den att vara, men som en debut visar den helt klart prov på vad som komma skulle.
/Surskägget

@@@
Äh, kom igen. Den är helt ok för vad den är. Har alltid stor respekt för en kille som skramlar lite mynt ur fickan och gör en actionrulle. Vad han lyckades åstadkomma är fan legendariskt. Ok, långt ifrån perfekt men riktigt underhållande och skoj. En klar trea just för att situationen kräver det.
/Vrångmannen

Desperado
@@@@
Liksom Sam Raimi före honom bestämde sig Rodriguez för att göra en inofficiell remake av sin egen rulle när han väl fick lägga vantarna på lite riktiga Hollywoodstålar. Ut åkte alla okända mexikanska skådisar, och in slängde man Antonio Banderas, Cheech Marin, Steve Buscemi, Salma Hayek (visserligen okänd då), Danny Trejo och nya bäste vännen Quentin Tarantino. Plötsligt hade Rodriguez råd att göra exakt alla coola kameraåkningar, vinklar och tagningar han alltid velat göra - och han gör dem med råge. Dialogen vässades till rejält från El Mariachi och det bjussas på många sköna oneliners (man kan rentav misstänka att herr Tarantino hjälpte till att putsa på det där manuset litegrann). En lite djupare backstory hittades på, men i stort sett är det exakt samma film en gång till. Fast bättre, roligare, snabbare, coolare, tuffare och med mer pangpang. Vissa shoot-outs kan liknas vid en blandning av John Woos balettliknande våldskoreografier och Sergio Leones poetiskt lagda dito. Rock n roll baby!
/Surskägget


@@@+
Visst är det här snygg och riktigt skoj action för biljettslanten. Lite tomt bara.
/Vrångmannen

Once Upon A Time In Mexico
@
Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! Vad är det här!? VAD ÄR DET HÄR!!?!?!? Hur i helvete kunde Rodriguez svika så? Det charmiga, busiga, glimten-i-ögat-våldet är helt och hållet ersatt av kallt, stelt och opersonligt blodsorgievåld som är 1) skittrist att titta på 2) totalt icke-underhållande och 3) usch! Johnny Depp gör visserligen en skitbra skurk (men han är alltid bra ju) men det räddar inte filmen på långa vägar. Handlingen är rörig och tack vare filmens knäppa användande av flashbacks och korsklippning hit och dit blir det ännu rörigare att hålla koll på vad fan man tittar på. Och skulle man nu försöka tänka igenom det hela drar man på max på ljudvolymen och skjuter av 1 miljon skott i sekunden (antagligen för att hålla folk vakna i biosalongen) så att all tankeverksamhet upphör att existera. Dumt, dumt, dumt. Det här kunde Rodriguez låtit bli att göra. Tack och lov att han gjorde Sin City och räddade sitt illa tilltygade rykte.
/Surskägget

@@
Lugn och fin nu. Du kastar ettor omkring dig som om det vore tisdag. Rodriguez börjar här havva med digitala mediet istället för riktig film och det syns. Snuskfult på många ställen men säkert billigt och snabbt sätt att göra film. Depp rycker upp filmen till en tvåa i allafall och det finns några balla actionscener. Tyvärr är det också det enda.
/Vrångmannen