@@@
Expressen kör som sagt sin Clintankollektion (på gott och ont som har påpekats i kommentarsfälten tidigare) och senast nu kom Örnnästet en gammal kultrulle som bl a Tarantino sägs vara väldigt förtjust i. Handlingen är befriande enkel. Det är mitt under andra världskriget när ett litet team britter och en jänkare (ja det är Clintan förstås) skickas in på tyskt territorium för att hämta hem en amerikansk general som är fången hos nazisterna. Kruxet är dels att det kryllar av tyska soldater, ss-folk och Gestapo i varje gathörn, dels att själva borgen ligger avlägset högst upp på en bergstopp. Men har man massa sprängämnen och k-pistar och en skjutglad Clintan räcker det långt. Det stora affischnamnet var annars Richard Burton som var mycket omskriven för sitt äktenskap med Elizabeth Taylor vid tillfället. Han ska även ha haft seriösa alkoholproblem, men jag tycker inte det märks av direkt i filmen. Clintan sköt ihjäl hutlöst många bad guys i den här och för den tiden räknades den väl som rätt extravagant i sitt våld. Idag har vi sett mer våld i en hiphopvideo men Örnnästet levererar ändå genom känsla och skönt tempo.
/Surskägget
söndag 5 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har hört att recensenten har grava alkholproblem, och det märks i den här recensionen, men den höll ett skönt tempo rakt igenom. Och vem vet, den kanske också blir en klassiker.
Är det bara jag som har märkt att Tarantino har gjort en grej av att alltid droppa något positivt om ALLA filmer, han måste vara den mest citerade regissören på filmaffischer i hela världen.
Det sägs att Ingmar Bergman gillade Blues Brothers, DET hade varit ett skönt citat på affischen (här kan ni fabulera fritt).
Men hörru Yorke Litoris vad schpelar det för roll om ja e full när jag schkriver schit här? För övrigt blir alla mina recensioner instant classics som går på repeat i skallen på en babianstam just utanför Nygamla Guinea.
Skicka en kommentar