Dance of the dead

@@@-
http://www.imdb.com/title/tt0926063/
Det här är en rulle som det är svårt att tycka illa om. För en nästan obefintlig budget och ett manus som tagit lång tid att skriva har indiefilmskaparen Gregg Bishop kokat ihop en hyfsat skön soppa av zombieskräck, komedi och skruvade karaktärer i high schoolmiljö. Plotten är enkel. Det är prom night i den lilla staden Georgia och plötsligt börjar de döda och begravna på kyrkogården bredvid kärnkraftverket vakna till liv och ge sig på alla i staden. Många amatörer inblandade i filmskapandet men det märks sällan. Faktum är att filmen ser ut att ha kostat mycket mer än vad den gjort och den håller en överraskande nivå både manus, foto och skådespelarmässigt. Filmen hade tydligen premiär på bio en kväll för vänner och inblandade och sen direkt till DVD. En klart överraskande paj som trots brister har en glädje till genren och huvudpersoner som vi hejar på och vill ska överleva natten. Den är t.o.m lite spännande i allt blod och tjafs. Det luktar 80-tal här gott folk och blinkningar till en tid då zombierullar a'la Return of the living dead, humor möter slafs, var ok men ändå inte. Tyvärr finns det en del småsaker att haka upp sig på och allt är inte hunky dory (får jag se zombies dansa till punkrock en gång till..) men man sitter ändå i slutändan med en smak av imponerande prestation. Nåväl, jag applåderar produktionen och lyfter intresserat på ögonbrynet. Med lite jävlar anamma och framåtanda så kan man alltså göra ok genrefilm för plånbokspeng. Da capo!
/Vrångmannen

@@
Den börjar faktiskt riktigt bra. En skön, lite halvhumoristisk öppning på en kyrkogård med en galet soft kyrkogårdsvaktmästare flyter sedan över till en high schoolrulle där vi får lära känna karaktärerna. Själva high schoolbiten rullar på bra även om det inte är mycket mer än de vanliga klassiska karaktärerna och känslorna. Snart nog hamnar vi i en zombiesplatterrulle istället och det är då det tyvärr blir lite sämre. Regissör Bishop skulle nog satsa på att skriva en ungdomskomedi istället för en zombiefilm för det är där jag tycker att han prickar in dialog och känsla som bäst. Tyvärr är slutet det man minns bäst, och ju närmare slutet man kommer desto sämre blir det, så mer än okej och en en tvåa kan det inte bli.
/Surskägget