Sorgenfri (2015)

@@
Dansk zombierulle. Den lilla staden Sorgenfri sätts i karantän av beväpnad militär då den har drabbats av ett mystiskt och dödligt virus. Gissa vad som händer sen... Hyfsade personporträtt och habilt skådespeleri mitt ibland alla klichéer. Inget nytt annars att skriva hem om. Det tar en bra stund innan det händer något skräckigt på den rätt så korta speltiden (80 minuter) men det gasas i alla fall på en del mot slutet. Hyfsad. Knappt.
/Vrångmannen

(C More)

Resident Evil: Retribution och Resident Evil: The Final Chapter

Vi har tidigare recenserat det som då var Resident Eviltrilogin och sedermera även fjärde filmen Resident Evil: Afterlife samt att Vrångmannen ressade den sista delen Resident Evil: The Final Chapter. Dock hoppade vi av nån anledning över femman, Resident Evil: Retribution, så den kommer här tillsammans med min syn på sista rullen. Jag har också sett om samtliga filmer så en snabb justering av mina tidigare betyg kommer här:

Resident Evil - @@@
Resident Evil: Apocalypse - @@
Resident Evil: Extinction - @@@
Resident Evil: Afterlife - @@@

Resident Evil: Retribution
@@@
Här gäller det att hänga med i svängarna. Vi har ju vetat ett tag att det finns möjlighet till att skapa kloner. Nu visar det sig att i princip alla större karaktärer som varit med tidigare i filmerna egentligen har varit kloner och att Umbrella skapar hundratals kloner för att testköra scenarier i fejkuppbyggda städer där man släpper loss zombies för att se hur klonerna reagerar och hur lång tid det tar innan zombiesarna tagit över. Det innebär att Milla syns i ett par roller samt att man plockar in Michelle Rodriguez och Oded Fehr med flera andra som dött i tidigare filmer. Det hoppas friskt mellan de olika klonerna och de riktiga karaktärerna och actionsekvenserna står som spön i backen. Dessutom bjussas det en hel del på små blinkningar till de tidigare filmerna i serien. Snyggt.
/Surskägget

Resident Evil: The Final Chapter
@@
Inte alls så dålig som Vrångmannen tyckte men visst blir det lite väl mycket snabba klipp och skakig kamera som förstör lite av upplevelsen. Här är det sista fighten och vi tar oss tillbaka till samma Umbrellafacilitet där vi började serien i ettan en gång i tiden. Milla gör sin grej och Anderson (regissören alltså) knyter ihop säcken snyggt med bra tillbakablickar och en röd tråd från tidigare filmer. Kul också att Ali Larter kommer tillbaka. Inte så mycket att gnälla på men inte heller något sådär magiskt lysande heller. Det funkar och det är bra så.
/Surskägget

Resident Evil: The Final Chapter

@
Redan tio minuter in i filmen så känner jag en sådan leda. Ett rätt ballt och välgjort flygmonster attackerar Alice (Milla Jovovich) i en speedande jeep. Inte ett klipp varar ens i en sekund. Det borde vara spännande men är uttröttande. Hjärtflimmer. Alla pratar goja om invecklade hitte-på-grejer så inte ens jag hänger med, trots att jag har sett alla tidigare filmer (sic...) och spelat flertalet av spelen. Tuff syntrockmusik (eller vad fan kidsen säger nuförtiden?) ackompanjerar öronbedövande allt konstigt och alla tusen fighter och jakter. Det pumpar hjärnlöst på hela tiden i någon slags Red Bullfrenesi. Den här gubbjäveln står nästan inte ut. Själlöst och tomt och högljutt och dåligt klippt och och och... The Final Chapter floppade på bio i USA så det kan mycket väl vara det sista kapitlet i den här serien. Låtom oss hoppas.
/Vrångmannen

Maggie

@@@
Zombierulle med allas vår Arnold Schwarzenegger. Det måste väl vara en härlig actionspäckad blodsorgie med dundrande puffror, feta oneliners och muskler spända till bristningsgränsen? Nja, kanske om Arnie gjort den här rullen på 80-talet. Nu börjar han känna av ålderns höst och istället får vi en extremt nertonad liten indierulle där tempot är långsammare än snigelfart och där vi får känslor levererade istället för explosioner. Abigail Breslin spelar Arnies dotter som råkat blivit biten av en zombie och som nu har ett par veckor kvar innan infektionen spridit sig såpass mycket att hon måste åka in till sjukhusets karantän för att få sig en sista spruta. Under tiden får pappa Arnie ha henne hemma så att de kan få den lilla tid de har tillsammans. Det här är till stor del Breslins film. Arnie gör en återhållsam biroll som den bekymrade pappan och även om han aldrig har varit och aldrig kommer att bli en Oscarsvinnande skådis imponerar han faktiskt i ett par scener. Snubben kan mer än att flexa muskler och skjuta gevär helt klart. Den som ser den här för Arnie i tron att det är actionfest kommer att bli sjukt besviken. Den som tar sig tid för att se ett annorlunda och intressant familjedrama kommer få fina 90 minuter.
/Surskägget
Vrångmannen var lite vrångare.

Wyrmwood: Road of the Dead

@@@
Hahahahaha! Knäppa australiensare med mycket entusiasm har suttit och glott på Mad Maxrullarna, Bad Taste och Dawn of the Dead lite för många gånger och sedan hällt alla ingredienser i en gryta och serverat denna sköna galenskap. Efter ett mystiskt meteorfall förvandlas de flesta människor till zombies och de övriga måste kämpa för att överleva. Klassisk zombieapokalyps med andra ord. Om det inte vore för att vår hjältar slänger på sig galna Mad Maxoutfits, gör om en bil till en Mad Maxbil (inte nödvändigtvis just Mad Maxs bil, men en bil som passar hemma i Mad Max värld) och sedan glider runt och har ihjäl zombies Mad Max style. Hahahah! Blodet skvätter till höger och vänster och det är action mest hela tiden. Man bangar heller inte för att visa när zombiebarn blir dödade vilket inte tillhör vanligheterna (åtminstone inte i Hollywood). Hela blodbadet balanserar med en lagom dos svart humor och man sitter och garvar åt dårskapen mest hela tiden (på ett bra sätt). Hjältinnan i filmen spelas av nykomlingen Bianca Bradey som genast och nu och på en gång måste få en ordentlig Hollywoodstänkare att sätta tänderna i. Blir inte hon nästa stora stjärna i filmvärlden finns det fan ingen rättvisa i kosmos.
/Surskägget

Maggie

@@
Schwarzenegger gör ett smalt indie-drama (med zombies)? Och han gör det bra?! Jebus, vart är världen på väg? Skådisarna är egentligen det enda som är bra med den här filmen. Abigail Breslin går från klarhet till klarhet och kommer att bli riktigt stor, om hon inte redan är det. Visst, den har en annorlunda vinkling av den numera rejält utröttade zombiegenren, samtidigt så kommer inte rullen med så mycket nytt egentligen. Det är VÄLDIGT sparsmakat på både skräck och action, eftersom det är ett drama vi snackar om (med zombies). Jag är glad för att Schwarzenegger visar upp lite andra sidor på ålderns höst. Jag är ledsen för att med mer action och skräck, men med samma grundstory (pappa skyddar sin zombiebitna dotter från allt och alla) så hade det här kunnat bli fenomenalt. Nu ville filmskaparna göra ett långsamt drama, istället för en nagelbitaraction, så då blev det så. Assholes.
/Vrångmannen

Blood Creek

@@
Nazister och zombies! Vilken otrolig kombo. Det är nånting speciellt med det där att nazisterna på riktigt hade en avdelning som jobbade med att hitta övernaturliga artefakter och föremål och försöka sig på att få dessa "magiska" föremål att hjälpa dem vinna kriget. Det här har vi sett i mängder med filmer (Hellboy, Captain America, Indiana Jones) och det är för det mesta riktigt underhållande och spännande mycket på grund av att det finns ett uns sanning i dessa stora, fläskiga Hollywoodproduktioner. Här är nazisterna på jakt efter gamla runstenar som sägs kunna skänka evigt liv. Nazisten Wirth (Michael Fassbender) dyker upp på en liten bondgård strax innan andra världskriget mitt i centrala USA hos en tysk utflyttad familj och ber om att få bo där medan han undersöker om den runsten som familjen hittat kan vara en av de magiska runstenar han ägnat större delen av sitt liv åt att hitta. Familjen misstänker snart att något är fel men förstår inte exakt hur ond Wirth är. Spola fram till nutid och Evan (Henry Cavill) blir plötsligt väckt mitt i natten av sin sedan flera år tillbaka försvunne bror Victor (Dominic Purcell) som berättar att han blivit kidnappad, lyckats fly och nu ska tillbaka och hämnas. Evan och Vic beväpnar sig och drar tillbaka till vad som visar sig vara bondgården vi såg i början av filmen. Tyvärr råkar de släppa lös Wirth som hållits inspärrad av familjen. Skälet till att Vic blev kidnappad var att man behövde hans blod för att hålla Wirth inlåst. En dödlig kamp börjar nu mellan Evan och Vic på ena sidan och Wirth på den andra med familjen i mitten. Joel Schumacher är allmänt bespottad på för att ha förstört Batmanfranchisen med del 3 och 4 men har faktiskt gett oss mycket bra också. Han är en teknisk skicklig regissör som här skapar rätt bra stämning och spänning med små medel. Fassbender är mer eller mindre alltid intressant att kolla på men här slarvas hans talang helt bort under fyrtio kilo zombiesmink som gör att han är helt oigenkännlig och därmed skulle kunna ha spelats av vemsomhelst. Cavill innan Stålmannen gör ett stabilt jobb som hedervärd brorsa och Purcell gör inget större väsen av sig då han är den med minst talang i gänget. Det här är en bra grundidé som lite försvinner på vägen. Man hade gärna sett att man utvecklade storyn mellan nazister och deras ockulta forskning istället för att nöja sig med en halvsplattrig lågbudgetzombierulle utan zombies.
/Surskägget

The Horde

@@@@
Såhär ska en slipsten dras! Jaaaa! Fransk zombierulle som är en blandning av The Raid och Dredd med mängder av blodtörstiga zombies inslängt för att höja tempot ytterligare. Fyra snutar tar sig in i ett mer eller mindre övergivet höghus i ett fallfärdigt område strax utanför Paris. Deras mål är att döda knarkligan som stått bakom mordet på deras poliskompis. Hämnden kommer dock ganska snabbt av sig när ligan upptäcker dem och slår till innan snutarna hinner reagera. Deras öde hade varit 30 sekunder till närmaste grav om det inte vore för det faktum att det av nån anledning utbryter en zombieapokalyps. Hehehehe. Det ges aldrig nån förklaring till varför folk som dör återföds som zombies och det är helt okej med mig. Älskar att vi enbart får den info som karaktärerna själva kan skaka fram, och med tanke på att de är instängda i ett höghus utan kommunikation med omvärlden är den infon rätt lika med noll. Actionsekvenserna är många och tätt inpå varandra vilket gör att tempot är högt. Full fart och fläkt med andra ord. Zombiesarna är onda och blodtörstiga, snabba och starka och tar ingen skit. Handlingen tar rätt många vändningar och karaktärer vänder sig mot varandra, bildar allianser man inte trodde möjliga och hugger varandra i ryggen beroende på vad som funkar bäst för deras överlevnad. Det gör filmen hyfsat oförutsägbar och i kombo med lagom doser humor och skräck är detta en klar vinnare.
/Surskägget

@@@@
Trodde jag hade recenserat den här back in the day men det verkar inte så. Börjar Vrångmannen bli gammal och senil?! Håller med om allt som Surskägget säger. Ska du ha zombies och rackarbajsarös så blir det inte bättre än såhär faktiskt. Gott så!
/Vrångmannen

Triss i Treor - Igen!

Limitless

@@@

Bradley Cooper är en misslyckad författare och människa som via en superdrog blir hyperintelligent och genom sin nyvunna intelligens och karisma kan lägga vantarna på alla pengar i världen. Robert De Niro är inte helt förtjust och en katt-och-råtta-lek börjar. Tempot är högt, lögnerna många och vändningarna likaså. En schysst actionthriller som dock inte lämnar några bestående intryck. Vrångmannen överdrev betyget.

/Surskägget

Now You See Me

@@@

Ett gäng olika trollkarlar, illusionister och gatumagiker (spelade av Jesse Eisenberg, Woody Harrelson, Isla Fischer, Dave Franco) samlas ihop för att planera den perfekta föreställningen med magi som ingen sett maken till nånsin. Dock verkar det genast som om de faktiskt håller på och snor pengar under sina shower, något polisen (Mark Ruffalo) givetvis inte kan tillåta. En katt-och-råtta-lek börjar. Tempot är högt, lögnerna många och vändningarna likaså. En schysst actionthriller som dock inte lämnar några bestående intryck. Vrångmannen överdrev betyget.

/Surskägget

Warm Bodies

@@@

Världen har gått under i en zombieapokalyps och bara en handfull överlevande människor klamrar sig fast vid sina liv inspärrade bakom jättemurar för att skydda sig mot zombiesarna. Vaktpatrullering tillhör de dagliga uppgifterna och då och då måste man lämna skyddet för att ta sig ut i zombiesarnas områden för att hitta mediciner, mat, förnödenheter etc. Under en sån räd råkar zombien R (Nicholas Hoult) och tuffa Julie (Teresa Palmer) stöta på varandra varpå Julie väcker en känsla R inte känt på evigheter - kärlek. Så uppstår en sorts relation mellan zombie och människa. En relation Julies pappa och tillika polismästaren Grigio (John Malkovich) inte kan tillåta. En katt-och-råtta-lek börjar. Tempot är högt, skämten många och romantiken likaså. En schysst zombiekomedi som dock inte lämnar några bestående intryck.

/Surskägget

World War Z

@@@

Trailern rockade så jäkla fett vilket gjorde att detta var en av de filmerna i sommar som jag varit nästan mest sugen på att se. Nu höll det inte riktigt hela vägen men första timmen var briljant för att sedan tappa rejält i tempo i timme två. Brad Pitt är före detta FN-supersoldat som sett sin beskärda del av krigshärdar över hela jordklotet. Nu är han pensionerad och ägnar sig åt sin fru och två döttrar. Samma morgon som filmen börjar åker Brad och familj till skola och jobb när ett zombieutbrott exploderar över jorden. Brad får tillfälle att använda de flesta av sina egenskaper för att rädda sig själv och familjen ur knipan innan FN får tag i honom och skickar ut honom för att ta reda på var denna zombiesmitta bröt ut i förhoppning om att få tag på patient Noll och därmed kunna ordna ett botemedel. Färden tar honom till Sydkorea, Israel och slutligen Skottland. Överallt attackerar vildsinta, rabiata och fullständigt bindgalna zombies allt som rör sig. Givetvis listar Brad ut zombiesarnas svaghet och mänskligheten är räddad. Som sagt, första timmen är riktigt bra. Det är högt tempo, zombiesarna känns livsfarliga (snabba och blodtörstiga som 28 Dagar Senare fast värre) och man varvar snygt och skickligt mellan stora actionsekvenser med klaustrofobiska mörka-korridorer-där-det-kan-finnas-zombies-i-sekvenser. Tyvärr upprepas konceptet gång på gång. Först lite stora actionspektakel där städer blir zombiefierade på minuter och sen lite mindre men mer läskigt krypande scener. Underhållande till stor del och en schysst rulle. Dock på inga sätt ett mästerverk. Filmen är baserad på en bok av Max Brooks med samma titel som jag inte läst så därmed inga jämförelser (har dock hört ryktas att fansen av boken inte är nöjda med filmen).

/Surskägget

Död Snö

@@@+

Hahahahahahaha! Norrmännen alltså. De är för sköna med sina genrefilmer. Troll Hunter lyckades inte hela vägen men denna zombie-nazi-splatter-rulle lyckas mer än väl. Vi får alla klichéer i boken (ett gäng killar och tjejer i avlägsen stuga, ingen mobiltäckning, de som ligger först dör först, en gammal man med mystiska hemligheter etc) men det görs hela tiden med sådan härlig kärlek till genren att man förlåter allt och bara garvar och har kul. Det är lika delar Evil Dead som Dawn of the Dead. Lite busroligt ena stunden för att skvätta blod och inälvor åt alla håll nästa stunden. Premissen med nazizombies förklaras genom att blanda en del sann historia med fyrtio koppar hokus pokus och hitte-på. Men till syvende och sist spelar det ingen roll om backstoryn är lövtunn. Vi får elaka jävla nazizombies i mängder, sjuhundra hinkar blod och fler påhittiga sätt att döda zombies på än du kan skaka en pinne åt. Det etableras också ganska tidigt att vem som helst i gänget kan – och kommer – att dö, vilket håller uppe spänningen en del. Lite taffligt på grund av halvtaskig budget är det här och där, men med tanke på den stora skopan kärlek som använts för att filma detta projekt förlåter man allt. Kör bara, kör.

/Surskägget

Shaun of the Dead

@@@
Alla har hypat den här rullen så sjukt mycket att jag nästan känner att jag måste köra ett försvarstal bara för att jag tycker filmen är bra men inte ett mästerverk. Meeeeeeeeeeen jag skiter i det och kör på bara. För er som inte känner till filmen handlar det om Shaun (Simon Pegg) som har det stressigt i livet. Jobbet är skit, flickvännen tjatar om att han bara hänger med sin bästa polare Ed (Nick Frost) på puben istället för att göra romantiskt tjafs med henne och mamma vill ju bara att han ska komma överens med stränga styvpappan. Allt ändrar sig den dagen då stora delar av mänskligheten blir zombies i bästa George A Romerostil och Shaun plötsligt kan bli den zombiedödande hjälte han innerst inne alltid vetat att han är. Filmen blandar komedi med en del zombiedödande men kliver aldrig in på splatterjaktmarkerna och visar inte mer än lite blodstänk. Mer actionkomedi än komediskräckis helt enkelt trots att den genrefieringen är fel den med. Låt oss kalla det komedi med en del blodigare inslag helt enkelt. Visst är det kul, visst är det rätt schysst action emellanåt (om än lite vi-har-ingen-feting-budget-och-därför-blir-en-del-action-sekvenser-lite-amatörmässigt-b) och visst är det t o m lite halvspännande ibland (inte ofta). Bra är det absolut, men mästerverk är det verkligen inte. Hot Fuzz som samma duo gjort är betydligt vassare både i humorn och actionsekvenserna och även senaste alstret Paul känns fräschare trots att bägge filmer kammar hem samma betyg. Det har gått sju år sen filmen poppade upp men känner inte såhär i efterhand att jag missat nåt egentligen.
/Surskägget

@@@@
Naturligtvis är det här en klassiker och förtjänar mycket bättre än ett "nja" från skägget ovan. Samtidigt är det hans rätt att tycka som han vill, åtminstone innan jag fått igenom förslag 711 Paragraf §23 där han inte får det. Shaun of the Dead är en suverän hyllning till zombiefilmen via den smarta brittiska humorn. Späckad av referenser (där minst hälften flyger över skallen), fartfylld och skoj! En film att se och se om när andan faller på och måtte jag också bli tvungen att barrikera mig på en pub när de döda åter igen vandrar på jorden. Hahaha fantastiskt.
/Vrångmannen

Sucker Punch

@@@@
Zack Snyder började sin karriär som regissör med remaken på Dawn of the Dead. En okej remake vare sig mer eller mindre och jag var inte så jätteimpad. Sen fick jag höra att han skulle göra Frank Millers fantastiskt vackra berättelse 300 och blev lite orolig. Skulle nån remakeregissör som knappt lyckades göra en spännande film verkligen fånga storslagenheten i Millers underbara målningar (ja det är väl teckningar egentligen men de är så sjukt snygga att de måste benämnas som målningar)? Svaret blev ett rungande "ja" tack och lov. När Snyder sen följde upp med en sjukt bra filmatisering av Watchmen hade han verkligen bevisat att han var en skicklig visuell regissör som dessutom kunde berätta en historia. Med Sucker Punch är det första gången han sätter tänderna i en story utan förlaga (Legenden om Ugglornas Rike räknar vi inte med här då den är animerad samt faktiskt baserad på en bok) och visar minsann prov på att det går lika bra det med. I ett rasande tempo plöjer Zack igenom allt och lite till som är coolt att ha med i en actionrulle. Vi får fem tuffa brudar i lyxförpackning, slagsmål med gigantosamurajer, shoot-outs med zombienazister, flygstrider mot drakar, kraschande zeppelinare, exploderande tåg, galna robotar, blodtörstiga orcher och en skurk som är helt slut. Allt levererat så sjukt jävla serietidningssnyggt att jag nästan blir gråtfärdig. Jag får vibbar från 300 (inte så konstigt med tanke på att den visuella stilen är mer eller mindre identisk), mangaserier (tjejer i skoluniformer och samurajsvärd som sparkar stjärt), Inception (flera lager av medvetande/dröm), Shutter Island (dårhus som inte är vad det verkar vara), Hellboy (zombienazister som sagt), Scott Pilgrim vs the World (för sin upprepning av slagsmål/uppdrag), Aerosmiths gamla video Janie's Got A Gun (hela inledande fem minutrarna av filmen ungefär) och förstås små blinkningar till actionrullar som The Matrix, Resident Evil, Aeon Flux och faktiskt även inledande halvtimmen av Mutant Chronicles. Ovanpå det här serietidningsmumset lägger Zack en mörk story om en psykiskt och fysiskt misshandlad tjej som försöker slå tillbaka mot alla odds och återfå om inte sin frihet så åtminstone sin värdighet. Det är som en suggestiv och vacker men samtidigt svart saga som hämtad från de mörkaste hörnen av Bröderna Grimms sagovärld. Att femman inte sitter som en gjuten smäck beror på två saker. Smådetaljer kanske, men ändå. 1) I introt och utrot får vi en ganska onödig voice-over som känns konstlad och fånig. 2) Carla Gugino behöver inte prata med öststatsbrytning för det tillför inget till filmen. Jag hade dessutom velat ha ett ännu mörkare slut. Visst slutar det inte hundra procent lyckligt men jag tror filmen skulle tjänat ännu mer på att faktiskt vågat stänga den lilla strimma av hopp den lämnar i slutet helt. Huvudrollerna spelas av Emily Browning (Darkness Falls, The Uninvited), Abbie Cornish (A Good Year, Stop-Loss), Jena Malone (som varit en favvis ända sen jag såg henne i Livsverket för många år sen, du har även sett henne i Donnie Darko, The Dangerous Lives of Altar Boys och Saved! och har du inte det borde du göra det), Vanessa Hudgens (High Scool Musical 1-3) och Jamie Chung (Grown-Ups, Baksmällan 2). Alla känns väldigt bra i sina roller och passar perfekt in i sina respektive karaktärer.
Här skulle jag kunna avrunda med en lång harang om Vrångmannens sjukt felplacerade etta, men nöjer mig med att konstatera att han gav Drive Angry, denna fjärt i näsan, en trea så förstår ni själva att mannen inte har alla betygshästar i stallet.
/Surskägget

Resident Evil: Afterlife

@
Sluta ta in en skurk som är en sämre version och billig crapkopia av Agent Smith från The Matrix! Sluta ta in en skurkzombie som är fyra meter hög för det finns inte så stora människor som kan bli såna zombies! Sluta ha de sämsta specialeffekterna hittills i serien! Jag blir så arg. Har gillat de tre andra rullarna och så blir man spottad i ansiktet när man sätter sig för att se det här. Paul WS Anderson åker på riktigt runt i världen, plingar på dörren och spottar en i ansiktet när man öppnar medan man sitter och tittar på filmen.
-Paul! Men vad fan gör du!
-Spottar dig i ansiktet serru.
-Men räcker det inte med att filmen är skit? Ska jag behöva ta det här också?
-Jepp. Det är min stora plan i livet nu serru.
-Åååååååååååååh!
-Hahahahahahahahahaha!
Sen begravde jag Paul i trädgården för Gud ingen spottar mig i ansiktet. I vilket fall är fjärde installationen totalt usel. Sluta ta in ett skepp från Waterworld i slutet! Sluta ha ett öppet slut för att kräma ur lite mer pengar ur en potentiell femte del! Och sluta göra allt i slowmotion för nej det blir inte tuffare då! Sluta sluta sluta!
/Surskägget

Zombieland

@@@
I en nära framtid har zombies tagit över hela USA (och världen får vi förmoda). Några få människor har överlevt denna apokalyps och ägnar nu dagar och nätter åt att åka runt på jakt efter mat, skydd och mänskligt sällskap. Columbus (Jesse Eisenberg från The Social Network) är tonårsnörd som lyckats överleva genom en gnutta tur samt 32 regler han benhårt följer, t ex "Titta alltid i baksätet", "Skjut alltid två gånger" och "Ha alltid säkerhetsbälte". Han träffar Tallahassee (Wood Harrelson) som inte har några regler alls och alltid skjuter från höften. Och efter ett tag stöter de på syskonparet Wichita (Emma Stone) och Little Rock (Abigail Breslin). Stämningen i filmen är störtskön, skådisarna perfekta i sina roller (är det för övrigt nån annan än jag som tycker att Jesse Eisenberg både till utseende och hur han uttrycker sig är läskigt lik Michael Cera?) och actionscenerna adrenalinpumpande coola. Gillar hur man byggt upp världen efter katastrofen och hur de överlevande interagerar med varandra (för en gångs skull inte bara nu dödar vi alla vi träffar för vi är misstänksamma människor). Däremot har filmen ingen som helst handling. Det är en radda coola actionsekvenser (med en fantastisk cameo inslängd mot slutet av filmen) staplade på varandra och sen är det slut. Inget fel med det, men det kunde ha blivit så mycket bättre. Skön underhållning för stunden helt enkelt.

/Surskägget

Vrångmannen tyckte väl likadant typ.

Planet Terror

@@@@

Jag såg om denna lilla pärla igår för första gången sedan april 2007 då jag såg den för första gången och blev positivt överraskad. Den var nämligen bättre än jag mindes den. Såhär skrev jag då det begav sig: "Rodriguez har smällt ihop en skön splatterzombierulle med mycket blod, explosioner, våld och äckliga effekter. Karaktärerna är extremt endimensionella och handlingen i princip obefintlig (hemlig militärdrog gör folk till zombies som sliter folk i stycken och nu måste de som inte är zombies kämpa för sina liv och ta sig till Mexiko). Det är fart och fläkt hela tiden. Rodriguez har gjort filmen med glimten i ögat. Han älskar genren men inser att den är löjlig egentligen. Det är en parodi och en hyllning i samma andetag. Och det funkar riktigt bra. Jag hade kanske önskat mig lite mer av allt, men vad ska man begära av en b-rulle egentligen?" Filmen fick då en trea i betyg. Håller med om allt jag skrivit tidigare men undantaget att all fart och fläkt och överdriven splatterhumor gör filmen fantastiskt underhållande. Tuffa snubbar och sexiga men tuffare fruntimmer. En fyra utan tvekan. En fråga bara. Rose McGowan, varför? VAAAARFÖÖÖÖR!?!?!? Sluta botoxa nyllet när du är sötast och yngst.

/Surskägget

The Directors: Peter Jackson

Peter Jackson var och är en hårt arbetande filmnörd med stor glädje för genrefilm som lyckats totalt i branschen. Han har på kuppen blivit multimiljonär men har tydligen ändå på sig sin gamla vanliga tröja, kör en gammal bil och verkar inte bry sig alls om något annat än nästa filmprojekt (detta luktar Stanley Kubrick lång väg!). Han föddes på Nya Zeeland 1961 och andades film under hela sin uppväxt. Med hjälp av vänner och bekanta samt en ytterst blygsam budget (om man ens kan kalla det budget) började han göra splatterfilm med mycket humor, fart och fläkt. Trots den otroliga framgången idag så vägrar han att filma någon annanstans än på Nya Zeeland. Hollywood får helt enkelt komma till honom.

Bad Taste (1987)
@@@
Älskade denna som tonåring. ÄLSKADE. Här har vi en galen blandning av Världsrymden anfaller, Rambo och Helan och Halvan. Hela teamet både framför och bakom kameran är polare till Jackson och filmen tog tydligen en evighet att spela in (då polare kan vara oberäkneliga i den åldern pga tjejer, fester etc hahahaha!). Filmen ser dyrare ut än den var att spela in men ser ändå skitbillig ut. Det är ett sånt drag i Bad Taste, och asgarven är många, att man vid första titten inte hinner se alla fel som hela tiden infinner sig (som så ofta när man saknar en scripta). En skön sci-fi/zombie/splatterfilm som pga dedikerat engagemang är otroligt underhållande (inte för vekmagade) trots billighetsfaktorn och man kunde redan då ana att det inte var den sista gången vi skulle få höra talas om Peter Jackson.
/Vrångmannen

@@
Nja. Att den är gjord för 25 nyzeeländska dollar och en ostmacka är tydligt, men eftersom att det är en knäpp och crazy rulle kan man förlåta det. Däremot är det för mycket fel mest hela tiden som man visst hinner märka och garven kommer inte lika ofta som en viss Vrångman gör gällande. Första halvan av rullen är bäst sen flummar den mest på. Men visst kunde man se att herr Jackson hade vision och talang, det är inget snack.
/Surskägget

Meet the Feebles (1989)
@@+
Mupparna som knarkar, svär, mördar och knullar. Jag älskar idén men kanske måste jag se om denna i vuxen ålder för att uppskatta den till fullo. Jag minns att den bitvis var kul i all råhet men också att den blev tjatig i längden (MTV generationen!).
/Vrångmannen

Braindead (1992)
@@@@
Här får vår regissör sin första "riktiga" budget och gör inte helt överraskande en galen over-the-top zombierulle. Extremt våldsam men på det där sköna teckandefilmviset och FANTASTISKT rolig. En av de bästa skräckkomedier som gjorts kommer alltså från Nya Zeeland. Brain Dead kan man se hur många gånger som helst. Nu sitter man bara i smyg och väntar på att Jackson snart återvänder till den splatterhumor som satte honom på kartan.

/Vrångmannen

@@@@

Hahahahaha, här börjar det hända grejer. Från att vara riktigt creepyläskig i introt till att bli en splatterskrattfest utan dess like vare sig förr eller senare är detta en sann klassiker. En karatesparkande präst på en kyrkogård eller en hyfsat trött men ändå pissed-off hjälte med gräsklippare. Många klassiska scener blir det. Tydligen var det den film med mest blod per sekund nånsin när den kom, och det rekordet lär väl stå sig än idag. Humor och skräck i en perfekt blandning. Det här ska ses av alla och envar.

/Surskägget

Heavenly Creatures (1994)
@@@@
Plötsligt när man tror att man ska få nästa splatterrulle av Jackson så sadlar han om! Han gör ett sagolikt mörkt drama på en verklig händelse där två skolflickor dras in i sin egen drömvärld och till slut blir mördare. Flickorna spelas fantastiskt av en ung Kate Winslet (behöver jag ens nämna en film?) och Melanie Lynskey (succé i komediserien Two and a half men). En mörkt vacker, sorglig och bitvis rolig film som ändå gjorde att vi fans undrade om Peter Jackson redan blivit för seriös för den sköna, lättsamma underhållningsbanan han tidigt styrde in på.
/Vrångmannen

@@@@

Oj oj oj. Från splatter till starkt drama på mindre än en Winslet, Jackson visar prov på att han är mer än glada amatörkillen som är duktig på splatter. Liksom Sam Raimi innan honom klarar Jackson av flera genrer och liksom Raimi har han sedermera gjort en av världens mest sedda (och bästa) trilogier. Visste faktiskt inte ens att det var Jackson när jag såg den och blev superöverraskad när jag fick reda på det. Såhär seriös film skulle väl mer-blod-per-sekund-Jackson inte kunna leverera? Men jo. Det kunde han.

/Surskägget

Forgotten Silver (1995)
@@@+
Mockumentary där Peter Jackson snubblat på en fantastisk historisk upptäckt. Nya Zeeländaren Colin McKenzie uppfann tydligen den rörliga filmen långt innan den blev ett faktum för hela världen. Denne McKenzie skall också redan 1908 spelat in världens första talfilm i Nya Zeeland (HAHAHA!). Forgotten Silver är en skojig och välgjord bagatell som fick många att tro att det var på riktigt. När man ser den förstår man varför.
/Vrångmannen

The Frighteners (1996)
@@@@
Ett fantastiskt och lite bortglömt äventyr. Michael J Fox kan se spöken och jobbar som en slags "Ghostbuster" men folk tror honom sällan. Plötsligt dyker det upp en demon i svart skepnad (påminner väldigt mycket om de senare ringvålnaderna i Jacksons Sagan om Ringentrilogi) som börjar döda folk till höger och vänster och karvar in en siffra i offrens panna. Vår hjälte tillsammans med sina sköna spökkompisar (bl.a en gammal revolverman från vilda västern och en svart man i afro och discomundering från 70-talet) måste ta klivet in i hjälterollen för att rädda dagen. En sanslöst härlig och fartfylld skräckkomedi som borde varit Peter Jacksons stora succé men floppade tyvärr på biograferna vid premiären. Har dock nått kultstatus hos filmfans världen över (i alla fall dom jag känner!).
/Vrångmannen

@@@@

Michael J. Fox i en av sina sista större roller om jag inte minns fel. De visuella effekterna var om än kanske inte banbrytande för sin tid så väldigt avancerade. Här blandar han humor och skräck igen och lyckas återigen skapa en riktigt bra rulle. Som Vrångis skriver missade biopubliken den här (kanske på grund av affischen, seriöst, en vit vägg med nåt skuggansikte av ett monster är inte det tuffaste jag sett i mitt liv) men på video och dvd har den fått kultstatus. Fox visar att han är en lysande komiker, och Jackson visar att han kan detta med underhållande film.

/Surskägget

Lord of the Rings trilogy (2001-2003)
@@@@@
Finns inte så mycket att säga om den här cineastiska milstolpen . Fantasyfilm blir inte mycket bättre än såhär och gillar man böckerna (läser dom en gång varje år) så kan man inte vara annat än helnöjd. HELNÖJD!
/Vrångmannen

@@@@@ (Ettan), @@@@ (Tvåan), @@@@@ (Trean).

Mittenfilmen är inte lika bra som de andra två vad folk än försöker säga. Faktum är att innan the director's cut så gav jag tvåan en trea och kände mig snäll. Men när ytterligare en timme fick plats på dvd:n blev det en solid fyra och den film det borde varit hela tiden. Detta är inte förstås inte Jacksons fel. Mittenboken i trilogin är den tråkigaste av de tre böckerna, så det är svårt att göra en film lika stark som ettan och tvåan när man har originalmaterialet att utgå ifrån. De här filmerna kan man skriva långa romaner om hur bra de är. Låt oss helt enkelt avsluta med kung Theodens rop: "Death! Deeeeaaaaath! DEEEEEEEEEAAAAAAAAAAATH!!!"

/Surskägget

King Kong (2005)
@@@@-
Den här är rätt så svår att recensera/betygsätta tycker jag. Den känns på tok för lång och första halvan av filmen (förutom att den är fantastiskt snygg och välgjord) är så tråkig så man nästan snarkar ihjäl sig. Plötsligt händer något mitt i och den förvandlas till ett sjukt häftigt over-the-top-äventyr utan en tråkig minut. Spektakulärt ösig action med både humor och värme. Självaste King Kong är fenomenalt ”verklig” och här visar Peter Jackson ytterligare en gång att han kan sin action, sin spänning och sina äventyr. Andra halvan väger nästan upp för den tråkiga och sega starten. Nästan.
/Vrångmannen

@@@@

Jo, jag tycker fortfarande att det är onödigt att göra en remake på King Kong. Originalet är för jävla grymt bra trots gamla specialeffekter etc, och det går inte att göra sådär jättemycket nytt med storyn. Jag menar flicka träffar apa, apa blir kär, apa dör, det är filmen oavsett hur många remakes som görs. Men samtidigt dunkar ju Jackson på med allt specialeffektskrut som finns, och det är ju hysteriskt bra i actionsekvenserna (även om man vissa gånger bara ser resten av handlingen som en kort transportsträcka från en actionsekvens till en annan). Striden mellan Kong och tre T-rexar är en modern klassiker som man kommer njuta av mången gång. Såg om den på dvd för ett tag sedan och då kändes den ännu mer helgjuten än när jag såg den på bio, framförallt kändes då starten riktigt bra med mycket karaktärsbyggande som gav en skön känsla för resten av filmen. Ja jäklar det svänger på bra och tre timmar försvinner snabbt.

/Surskägget

The Lovely Bones (2009)
@@

Här

/Vrångmannen

Zombieland

@@@

Ännu en zombiekomedi (snart är det väl en egen genre). Zombies överallt i hela världen och collegekillen Columbus (Jesse Eisenberg från The Squid & the Whale) försöker ta sig till Ohio för att se om hans föräldrar lever. Han har skapat en regelbok för att underlätta överlevnaden t.ex: "Rule #7 Always wear a seatbelt" för då kan han krascha in i något om en zombie tagit sig in i fordonet och på så sätt göra sig av med monstret. Under sin resa träffar han tuffe Tallahassee (skön Woody Harrelson) som lever för att döda zombies och är besatt av Twinkies (en dag ska även jag smaka denna gräddiga konserveringsmedelsgodsak man bara ser på film!). De reser genom USA, dödar Zombies och hookar sedermera upp med ett syskonpar (Emma Stone och Abigail Breslin). Det är lite skoj, lite spänning och så dödas det zombies på påhittiga sätt. That's it. Underhållande och snyggt men ack så lättglömt och ytligt.

/Vrångmannen

Dance of the dead

@@@-
http://www.imdb.com/title/tt0926063/
Det här är en rulle som det är svårt att tycka illa om. För en nästan obefintlig budget och ett manus som tagit lång tid att skriva har indiefilmskaparen Gregg Bishop kokat ihop en hyfsat skön soppa av zombieskräck, komedi och skruvade karaktärer i high schoolmiljö. Plotten är enkel. Det är prom night i den lilla staden Georgia och plötsligt börjar de döda och begravna på kyrkogården bredvid kärnkraftverket vakna till liv och ge sig på alla i staden. Många amatörer inblandade i filmskapandet men det märks sällan. Faktum är att filmen ser ut att ha kostat mycket mer än vad den gjort och den håller en överraskande nivå både manus, foto och skådespelarmässigt. Filmen hade tydligen premiär på bio en kväll för vänner och inblandade och sen direkt till DVD. En klart överraskande paj som trots brister har en glädje till genren och huvudpersoner som vi hejar på och vill ska överleva natten. Den är t.o.m lite spännande i allt blod och tjafs. Det luktar 80-tal här gott folk och blinkningar till en tid då zombierullar a'la Return of the living dead, humor möter slafs, var ok men ändå inte. Tyvärr finns det en del småsaker att haka upp sig på och allt är inte hunky dory (får jag se zombies dansa till punkrock en gång till..) men man sitter ändå i slutändan med en smak av imponerande prestation. Nåväl, jag applåderar produktionen och lyfter intresserat på ögonbrynet. Med lite jävlar anamma och framåtanda så kan man alltså göra ok genrefilm för plånbokspeng. Da capo!
/Vrångmannen

@@
Den börjar faktiskt riktigt bra. En skön, lite halvhumoristisk öppning på en kyrkogård med en galet soft kyrkogårdsvaktmästare flyter sedan över till en high schoolrulle där vi får lära känna karaktärerna. Själva high schoolbiten rullar på bra även om det inte är mycket mer än de vanliga klassiska karaktärerna och känslorna. Snart nog hamnar vi i en zombiesplatterrulle istället och det är då det tyvärr blir lite sämre. Regissör Bishop skulle nog satsa på att skriva en ungdomskomedi istället för en zombiefilm för det är där jag tycker att han prickar in dialog och känsla som bäst. Tyvärr är slutet det man minns bäst, och ju närmare slutet man kommer desto sämre blir det, så mer än okej och en en tvåa kan det inte bli.
/Surskägget