@@+Matt Damon är för det mesta stabil i sina roller och lyckas plocka fram det mänskliga även i stora feta superbudgetactionrullar som Bournetrilogin. Så även här. Som soldaten Chief Miller får Damon representera alla amerikanska soldater och byråkrater som var oerhört frustrerade när de invaderade Irak för att stoppa Saddams alla massförstörelsevapen han påstått skulle ha mängder av och inte hittade en enda liten atombomb. Hela skälet till invasionen var ju just att det fanns mängder med atombomber och liknande lite överallt och att man inte vågade låta Saddam ha tillgång till dessa. Sakta men säkert lär sig Miller (och vi som tittare) att det där med massförstörelsevapen bara är en stor fet bluff. Istället börjar Miller i samråd med CIA som tillfälligt rekryterar honom att jaga en av Saddams närmaste generaler för att få reda på sanningen om bomberna. Det springs en hel del i trånga gränder, det skjuts mycket och det skriks i stridens hetta. Det är mycket handhållen skakig kamera som 1) ska få oss att förstå att nu jävlar är det action och 2) ska få oss att känna oss mitt i smeten men som mest 3) får oss att bli lite snurriga i skallen och förbannade att de inte kan göra en jävla actionfilm idag utan att skaka sönder skiten som en epileptiker på crack. I vilket fall som helst är det ett jävla drag större delen av filmen men när eftertexterna börjar rulla undrar man vad fan poängen egentligen var förutom att visa att det inte fanns nån poäng. Politiker är dumma, fotfolk åker alltid dit och krig är dumt. Jaha regissör Paul Greengrass, berätta nåt mer vi inte visste.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar