måndag 7 februari 2011

127 Hours

@@@
Den här filmen är lite som Titanic i och med att vi som åskådare redan från början vet exakt vad filmen handlar om och vad den går ut på. Skulle du nu inte ha läst nåt alls om den här filmen så är det väl i så fall dags för en klassisk SPOILERVARNING här och nu. Aron (James Franco) är en glad friluftskille som en dag fastnar med sin arm under en tung sten mitt ute i vildmarken. Han har pyttlite vatten, knappt nån mat och väldigt lite utrustning överlag. Han försöker få loss armen på alla möjliga sätt, men inser ju fler dagar som går att det enda som kan rädda honom är att kapa armen. Till sin hjälp har han en väldigt slö liten fickkniv. Det här är en sann berättelse som ni kunde läsa om i kvällsblaskorna 2003 när det här hände. Helt sjukt story om människans enorma överlevnadsinstikt och drivkraft att inte bara ge upp och dö. Killen lyckas alltså såga av sin arm och överleva. Efter fem dagar. Det här vet man som sagt när man kliver in i biosalongen och hur kul är det att se en kille sitta fast med armen under en sten i en och en halv timme kan man tycka, men Franco lyckas verkligen leverera ett porträtt som gör att man fascinerat sitter kvar och kollar trots minimalt med repliker. Regissören Danny Boyle (Slumdog Millionaire, Trainspotting) håller filmen till ca 90 minuter vilket är ett smart drag och gör att man trots allt kan hålla ett ganska högt tempo. Visst blir det lite långdraget ibland men som sagt Franco är väldigt övertygande och det är han som gör hela filmen. Han är absolut värd sin nominering för Bästa Manliga, men filmen i sig borde inte vara nominerad för Bästa Film. Det är den nämligen inte.
/Surskägget

@@@
På skäggets sida här. Att göra en rulle av den här historien tordes vara klockrent vid första tanke. En extraordinär händelse i en människas liv och en kamp mot klockan och döden. Samtidigt så är det en man som **SPOILERVARNING ** sitter fast med armen i ett jävla stenblock i en ravin långt åt helvete och hur gör man det intressant i långfilmsformat? Danny Boyle har ändå lyckats ok. Bitvis medryckande och spännande i den inre resan men tyvärr också lite seg. Jag tappar inte intresset men nästan. Hyfsat välgjort och påhittigt alltså om en man som sitter fast. Sevärd speciellt för James Francos skull men det finns ingen Oscarsvinnande rulle här. Endast en ok film om ett stort livsögonblick.
/Vrångmannen

Inga kommentarer: