Vi avslutar denna temavecka med en av de mest fascinerande dokumentärfilmer som släppts på bra länge. Legendariske regissören Werner Herzog snubblade över en story om en amerikansk kille som utan någon som helst utbildning eller kunskap levt tretton somrar i Alaskas vildmarksparker i väldigt nära sällskap med grizzlybjörnar. Den trettonde sommaren blev den sista då mannen (som hette Timothy Treadwell) blev dödad och uppäten av de grizzlybjörnar han älskade så mycket. Det som gjorde att det hela blev en film var att Herzog fick tillgång till de ca 100 timmar med inspelat material som Timothy filmat under de senaste par säsongerna han campat. Det är filmsnuttar som visar hur Timothy helt orädd sitter ett par meter bort (ibland är han så nära att han kan röra vid björnarna) och snackar dels med björnarna och dels svamlar på till kameran om allt och inget. Det framgår ganska snart att Timothy vill väl i hjärtat men att han helt enkelt inte har alla hästar i stallet. Han är en gammal expundare och alkis som hittat ett nytt mål i livet genom att ”beskydda” grizzlybjörnarna (som lever helt fredade i ett naturreservat). Det är extremt fascinerande att se hur björnarna tycks tolerera honom hyfsat så länge han inte blandar sig in i deras affärer. Hur Timothy vågade röra sig helt fritt och utan vapen som skydd mellan dem är helt ofattbart (så gick det ju som det gick till slut också). Men som sagt – lyset tänt, ingen hemma. Herzog väver in intervjuer med vänner till Timothy liksom rättsläkare och polis samt en voice-over som dels är poetiskt betraktande och eftertänksam och dels ger oss en viss inblick i Timothys värld. Mycket fascinerande film som lyfts av Herzogs voice-over och skicklighet som filmskapare.
/Surskägget
1 kommentar:
5a
Skicka en kommentar