Conan - The Barbarian

@@@
Ända sedan jag som liten parvel upptäckte Conan (ja, självklart i Arnies skepnad i gamla klassikern från 1982) har han tillhört en av mina favoritkaraktärer. Jag har slukat alla Robert E. Howards historier om honom (och även en del skrivet av andra författare), jag har plöjt igenom mängder och åter mängder av de fantastiska serietidningarna (allt som publicerades här i Sverige och en hel del av det som inte publicerades här) och självklart sett filmerna gång på gång (av nån anledning har jag dock inte sett teveserien, det måste åtgärdas!). Conans charm ligger i hans naturliga butterhet och brutalitet men också hans lika naturliga beskyddarinstinkt av de svaga och godhjärtade hjältemod. Han tvekar inte att offra sig själv men kommer alltid ut på andra sidan en fight med livet i behåll och ett svärd som dryper av blod. Han är arketypen av den starka bamsebjörnen med ett hjärta av guld och vem älskar inte en sån karaktär? Som det stora Conanfan jag är måste jag inledningsvis säga att Jason Momoa är helt fel i rollen som Conan. Vi snackar en snubbe från Hawaii som ska spela högrest nordbo med kristallblå ögon. Nu blir Conan nån sorts indianliknande barbar och det är ju helt fel på alla plan. Med det sagt fångar Momoa ändå Conans ande om ej hans utseende. Och det är här filmen blomstrar. Man har valt att inte följa någon specifik berättelse om Conan och istället följt böckernas själ och där lyckas man väldigt bra. Ramhandlingen är löst baserad på Conans unga dagar men i det stora hela handlar det mer om att fånga världen han lever i på ett korrekt sätt och känslan och stämningen som genomsyrar böckerna. Och där lyckas man väl. Lite tråkigt kan jag tycka att man ännu aldrig filmatiserat Conans stora kärlek Bêlit och den storyn, men det kanske kommer om det blir en uppföljare vilket jag faktiskt hoppas på. För jag är underhållen hela vägen. Det är en ny actionsekvens vart tredje minut, blodet sprutar över hela skärmen och Conan är precis så brutalt dödlig i strid som han ska vara. Skicka på Momoa ett par blå linser nästa gång så är vi hemma.
/Surskägget

@@

Fulfantasy som fått lite pengar till produktionen. En HELT FEL Conan och en del effekter går inte ens att skratta åt för ilskan har redan tagit över. John Milius version på Oliver Stones manus i början på 80-talet är fantastisk än idag. Men ok, för att säga något halvsnällt. Det är rätt bra fart i den här rullen så man har aldrig riktigt tråkigt. Världens elakaste bov också och hans onda dotter med rakbladsknivar på fingrarna (Rose McGowan). Det här går att titta på i brist på annat men varför ska man det när man kan se Schwarzenegger bita halsen av en gam i klassikern? För du äger väl den? Crom!

/Vrångmannen

Tintins Äventyr: Enhörningens Hemlighet

@@@@
När två av filmvärldens action- och äventyrsgiganter Steven Spielberg och Peter Jackson slår ihop sina påsar och gör en av serietidningsvärldens mesta äventyrare Tintin till film så är det naturligtvis bäddat för ett maffigt matinéäventyr i bästa Indiana Jonesstil. Liksom karaktären Gollum i Sagan Om Ringenfilmerna är hela Tintin inspelad med så kallad motion captureteknik. Man spelar in riktiga skådisar i ett green room och animerar sedan både skådisar och världen runt dem i efterhand. Resultatet i Tintins fall är sjukt snyggt. En del menar att en live actionrulle med Tintin hade varit coolare, men en animerad film öppnar upp för andra möjligheter och tillåter Spielberg/Jackson att komma undan med actionsekvenser man inte hade köpt lika lätt om det varit riktiga skådisar. För här finns det actionsekvenser i mängder. Filmen är baserad på albumen Enhörningens Hemlighet (med pyttelite från uppföljaren Rackham den Rödes Skatt inslängt på slutet) och Krabban Med Guldklorna samt en hel del actionscener som är nyskrivna för filmen. Spielberg/Jackson har verkligen fångat Tintins anda. Det är deckare, spänning, action, humor, mysterium, knasigheter, skurkar, biljakter, skottlossning, slagsmål, fars och snubbelkomedi i en enda härlig blandning. Haddock vill mest åt spriten hela tiden, Milou är smartare än till och med Tintin, Dupontarna ungefär lika korkade som Milou är smart och Bianca Castafiore kan spräcka glas med sin röst. Filmen är närmare två timmars mys och jag är redan sugen på att se om den. Stort plus att skurken är animerad att se ut som en blandning av Spielberg och Jackson (som därmed gör världens längsta "regissörscameo" á la Hitchcock), samtidigt som han faktiskt påminner en hel del om originalkaraktären från albumet. Nu ser jag framemot filmatiseringar av Månen Tur och Retur del 1+2 samt dubbelalbumet De Sju Kristallkulorna/Solens Tempel. Om det nu blir dessa som väljs vilket jag hoppas. Annars finns alltid Tintin i Tibet, Det Hemliga Vapnet, Den Mystiska Stjärnan, Blå Lotus, Faraos Cigarrer och många många fler. Oavsett vilket vill jag se Professor Kalkyl i nästa film oavsett om han är med i albumet filmen baseras på eller ej!
/Surskägget

@@@

Visst finns det en hel del skoj att hämta här men samtidigt så kändes det lite småtrött. Vet inte hur man ska förklara det riktigt för allt är perfekt in i minsta detalj och det är full fart all the way. Jag jämför inte med seriealbumen alls utan ser filmen som en egen enhet och som sagt det är en fantastisk och fantasifull skapelse. Perfektionen i sig gör mig lite slö. Jag gillar helt enkelt inte motion capture tillräckligt, inte ens när det är som bäst. Hajar också att det varit svårt att göra Tintin som "riktig" spelfilm idag då man inte skulle komma undan med en del grejer. Helt ok på alla plan men kommer jag att se om den? Svaret är nej och det är också första gången det svaret gällt en Spielbergrulle för mig på väldigt länge.

/Vrångmannen

30 Minutes or Less

@@
Titeln kommer från pizzerian som vår hjälte Nick (Jesse Eisenberg) jobbar på som pizzabud. Pizzan är nämligen gratis om det tar längre tid än 30 minuter från beställning till hemkörning. En kväll kör Nick ut en pizza till två snubbar (Danny McBride och Nick Swardson) som knockar honom och sätter på honom en dynamitväst. De vill att han ska råna en bank annars spränger de honom. De behöver bankpengarna för att betala en hitman för att döda McBrides pappa (mästerligt spelad av gamle Remo himself, Fred Ward) för att komma åt miljonerna pappan har på banken. Sen följer en bunt förväxlingar och missförstånd och dumheter innan Nick med hjälp av sin vän Chet (Aziz Ansari) kan sätta dit McBride och Swardson för gott. McBride är klockren i sin vanliga white trashroll som dum bonnlurk (och i en biroll är han alltid som bäst) och hans vapendragare Swardson (som du känner igen från typ alla Adam Sandlerfilmer) gör även han en paradroll. Eisenberg glider dock mest runt som en förvirrad Michael Cera precis som vanligt (de måste ju vara bröder!!!) och Ansari bjussar på ett par oneliners men gör inget större väsen av sig. För en gångs skull försöker man inte dra ut på en story i två timmar när man inte har material för det och filmen är beundransvärda 83 minuter lång inklusive eftertexter. Det innebär ett högt tempo som gör att filmen aldrig segar ner sig i onödan med en hel del sköna och roliga scener (bankrånet är fantastiskt). Detta till trots lyfter filmen aldrig riktigt. Svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men mer än okej blir det aldrig.
/Surskägget

Spy Kids: All The Time In The World 4D

@
Robert Rodriguez är faktiskt jävligt tuff.
Men Spy Kids är en jävla bluff.
Gör han en del till ska han få på truten.
Jessica Alba spelar tydligen mamma.
Jeremy Piven...äh det gör detsamma.
En spelar skurken och den andra snuten.
Kan ens ungarna som publik tycka det här är kul?
Effekterna är pissiga och gör filmen ful.
Trots att det är Rodriguez blir ingen skjuten.
/Surskägget

#1 Cheerleader Camp

@
Okej att såna här ungdomstuttkomedier inte behöver vara Oscarsmaterial men det här lama försöket att göra nån sorts American Pie möter Bring It On misslyckas så kapitalt jävla hårt hela vägen att man undrar varför i helvete nån bestämde sig att investera pengar i skiten efter att ha läst manuset. Det handlar om två snubbar som jobbar på ett cheerleaderkollo där det då självklart springer runt en massa skitläckra brudar som grabbarna gör sitt bästa (läs sämsta) att få ligga med. Det är tutte och sexskämt hela tiden men så otroligt trist gjort att t o m jag som älskar mina tonårstuttrullar sitter och gäspar käken ur led. Här skulle jag säkert kunna skriva fjorton rader till om hur usel filmen är men varför?
/Surskägget
PS. Charlene Tilton från Dallas kliver in i ett par scener som sig själv och leverar några halvpackade repliker. Filmen blev inte bättre för det.

Svensexan 2

@@
Typ 25 år efter den fantastiska kultklassikern Svensexan kom så uppföljaren. Filmerna har naturligtvis inget mer gemensamt än namnet och det faktum att det är samma manusförfattare och producenter som bakom ettan. Man ville göra en tutt- och pruttkomedi och varför då hitta på ett nytt namn när man kan rida lite på ettans popularitet? Ron ska gifta sig med Melinda (snygga Sara Foster från The Big Bounce och typ en miljon teveserier) vilket Melindas brorsa Todd inte gillar eftersom att Ron är fattig och Melinda rik. Todd bestämmer sig därför för att anordna den galnaste svensexan ever och där supa ner Ron så mycket så Ron är otrogen. En perfekt plan förutom att allt naturligtvis slår tillbaka på Todd själv hela tiden. Det här är by-the-book hela vägen. Skämten kretsar kring sex, snusk och fylla och du ser dem komma på cirka en mils håll. En del skämt levererar trots allt, en del inte. Men för att vara en typisk b-rulle är den helt okej. Man vet vad man får och så får det vara bra med det.
/Surskägget

Captain America: The First Avenger

@@@@
Jaaaaaa här har man lyckats fånga Marvels sköna superhjältevärld på ett fartfyllt, spännande, roligt och lagom matinéaktigt vis. Chris Evans är perfekt som lille tanige Steve Rogers som tack vare sin usla fysik aldrig får ta värvning för att åka och slåss mot tysken (utspelar sig med andra ord under andra världskriget). Men han har så mycket hjärta och jävlaranamma i sig att han får en chans att vara med i en vetenskaplig test som förstärker hans muskler. Lite serum senare är han Captain America - redo att slåss för friheten! Skurken heter Red Skull och är nazist och dum och ska ha spö vilket naturligtvis gamle Cap är redo att ge honom. Det är bovar och nazister och spioner och pangpang och lite krig och mycket explosioner och ett tempo som dundrar fram hela tiden samtidigt som man ändå lyckas få in tillräckligt med story och karaktärer så att det ska kännas intressant hela vägen. Jag ser nu verkligen fram emot The Avengers med hela teamet, kommer ju bli en kanonfilm.
/Surskägget

@@@@

Håller med Surskägget här till punkt och pricka med en chock och en skräll. Mycket snyggt, fartfyllt och underhållande på alla plan. Liten kommentar bara. Red Skull är inte nazist, han är ex-nazist och numera HYDRA. Tio gånger farligare än både nazisterna och Hitler. Sieg für Hydra!

/Vrångmannen

The Lincoln Lawyer

@

Matthew McConaughey är advokat som jobbar från baksätet av sin Lincoln. Han är smartast och tuffast och coolast i hela branschen meeeeeeen vill inte jobba på kontor. Marisa Tomei är hans snygga ex-fru som är åklagare. William H. Macy hjälper McConaughey med fallet! Och har världens just nu fånigaste peruk (nånstan sitter t o m Donald Trump och skrattar). Josh Lucas är tydligen med ser jag nu på imdb men har glömt att han var med eller vad hans roll var. Samma med John Leguizamo. Ryan Phillippe spelar över så det står härliga till och är mördaren. Nej, det är ingen spoiler för det vet du när du ser förtexterna. Filmen ska vara en gastkramande thriller om en försvarsadvokat som försvarar en stackars rik snubbe som är oskyldig men som förstås inte är det och nu ska döda försvarsadvokaten woo ooo ooo hooo boooo! Men som inte är spännande alls för allt det vet man efter 30 sekunder och resten av tiden bara är en långsam plågsam transportsträcka där inte ens McConaugheys vanliga charm kan rädda fiaskot. Bläh!

/Surskägget

@@

Äh, det funkar som tidsfördriv en bakissöndag. Fast det är fan inget vidare alltså. Hahaha. McConaughey. Jag gav en tvåa i betyg men nu börjar jag smaka på ettan ju mer jag tänker på filmen. Å andra sidan har jag i stort sett glömt den och det betyder alltså att den inte var värd att bli arg på. Ibland är en tvåa ett sämre betyg än en etta.

/Vrångmannen

The Change-Up

@@@@
HAHAHAHAHA! Älskar ju mina byta-kroppar-med-varandra-filmer som t ex klassiska pärlan Vice Versa, underskattade Dudley Mooreroliga Sådan Far, Sådan Son men även moderna varianter som t ex Freaky Friday. I den här kategorin placerar jag även rullar som Big och 13 Going On 30 där man inte byter kropp med någon annan men där barn blir sig själv som vuxen och tvärtom. The Change-Up tar detta klassiska koncept och låter två polare byta kropp med varandra. Självklart är de varandras motsatser, annars skulle det ju inte bli kul alls. Jason Bateman (denna lysande komiker som tyvärr lite för ofta syns i halvdana rullar) är den stele, arbetsinriktade och inrutade familjefadern (en roll som gjuten för hans mimik) och Ryan Reynolds är motpolen som galen, ansvarslös halvalkis som lever för dagen. Polarna ställer sig och pissar i en fontän efter en blöt utekväll och båda önskar sig att de kunde ha den andres liv. Vips har den magiska fontänen löst detta och när de vaknar upp är Bateman inlåst i Reynolds kropp och tvärtom. Låt humorn börja! Innan jag går vidare här vill jag bara säga att en film som i inledande fem minutrarna har visat en bebis som tvångsslår sig själv i huvudet i spjälsängen och sedan kaskadbajsar rakt i munnen på Bateman verkligen har satt ribban för nästkommande 100 minuter eller så. Kanske är det för att jag själv är familjefar, men i princip alla scenerna med tvillingbebisarna är så hysteriskt roliga mest för att filmskaparna totalt skiter i alla "regler" som gäller när barn är i bild. Det svärs åt dem, de får hantera gigantiska köksknivar (ja självklart är det CGI jisses) de bärs upp och ner, tappas nästan och ses på med inte så blida ögon. Hahahahaha! Överlag visar filmens första halva upp en skönt punkig disrespekt för det etablerade få-och-inte-få-göra-med-barn-i-film vilket även genomsyrar det mesta andra av humorn. Efter första hälften hoppas jag att filmskaparna ska orka hålla tempot uppe och sitter redan och hoppas på en femma i betyg. Tyvärr dippar dock tempot avsevärt i andra halvan av filmen och även om vi får en hel del sköna scener och gags når filmen aldrig tillbaka till samma skandalöst roliga over-the-top-humor som första halvan. Synd. Med det sagt är det här fortfarande bland det roligaste jag sett på länge. Gillar man sin kiss-och-bajshumor (väldigt mycket kiss- och bajsskämt i den här hahahahahaha!) varvat med enstaka sexskämt SKA man se den här filmen.
/Surskägget

@@@-

Rätt skoj men också rätt krystad komedi vad mig anbelangar. Jag har inga som helst problem med vare sig Ryan Reynolds eller Jason Bateman. Snarare tvärtom. Hade hellre sätt dem som "sig själva" i en annan kompiskomedisituation men det här duger ok. Sen klockar filmen in på nästan två timmar så man kunde lugnt ha klippt bort en halvtimme för bättre tempo och garv per minut.

/Vrångmannen

Skräckfilm nr 31

Stake Land (2010)

@@@+

Jag har väl nämnt tidigare att jag inte är så förtjust i vampyrgenren. Jag avskyr den inte men tycker inte den är särskilt spännande. Vampyren som myt och monster är lite tråkig helt enkelt. Några undantag i filmvärlden är Dracula (utvalda filmatiseringar bl.a den jag recenserat här i skräckspecialen med Christopher Lee, John Badhams version från 1979, Francis Ford Coppolas version), Interview with A Vampire (för att det är en fartfylld "romp"), The Lost Boys (för att den är skojigt busig), Fright Night från 1985 (för att den fortfarande ÄR bäst) och Blade (tuffast). Plussar på med Låt den Rätte Komma in också. Hoppsan! Ok, jag avskyr Twilight i alla fall! Det finns tydligen, trots mina tvivel, en hel del underhållande filmer om vampyrer. Här är ytterligare en välgjord och bitvis riktigt spännande rulle i genren. Vad händer om vampyrerna, likt en dödlig smitta, tar över världen? Stake Land dök upp från ingenstans. Blev tipsad av en bekant från USA på Facebook: "A must see!". Med en förhållandevis låg budget så har filmskaparna lyckats skapa lite mörk äventyrsmagi. Att det är drivna och duktiga människor med en vision som styr skutan råder det ingen tvivel om. Även om det ibland haltar en smula på sina ställen så är Stake Land en frisk och överraskande fläkt. Tänk Zombieland fast utan humorn och med vampyrer istället för zombies. Den tar sig själv på skönt allvar och allt är på liv och död. Kelly McGillis (Top Gun, The Accused) dyker upp i liten biroll som nunna och Danielle Harris (Halloween 4 & 5, The Last Boy Scout, Urban Legend) som gravid servitris annars känner jag inte igen en kotte i filmen och det bidrar till stämningen. Jag kan nästan smaka betygsfyran men hittar inte riktigt dit (vampyrer..). Det känns i alla fall fint att den får avsluta vår skräckmånad som nummer 31 efter så mycket annat skräp.

/Vrångmannen