Ready Player One

@@@@
Steven Spielberg har länge varit en riktig hjälte för detta sura skägg. Han har ju rattat några av filmhistoriens absoluta toppfilmer som Hajen, E.T., Indytrilogin (men inte fjärde filmen nej nej nej), Saving Private Ryan och Schindler's List. Och därmellan petat in busig underhållning som Minority Report, Catch Me If You Can, Tintin och Enhörningens Hemlighet och Världarnas Krig. För att nu nämna några titlar. Senaste årtiondet har dock varit allt annat än filmhistoria. Inte ens busig underhållning har han fått ur sig. Lincoln (gäsp), War Horse (men för i helv...!!!) och BFG (gud nej). Mycket trist och tråkigt helt enkelt. Har karlen helt enkelt blivit för gammal och tappat greppet? Tack och lov nej visar det sig här med Ready Player One. Det här är Spielberg i sitt busigaste humör. Det är snygg action som till största del utspelar sig i en helt datoranimerad värld som borde plocka hem alla Oscars för specialeffekter nästa år. Det är charmigt, busigt, mysigt och fullproppat med referenser till snart nog all populärkultur som någonsin sett dagens ljus. Hahaha. Det galnaste. Det här är biounderhållning när den är som bäst med ett gammalt geni bakom spakarna som visar att han fortfarande kan när han vill.
/Surskägget

The BFG

@
Vi drar igång marstemat med den här "giganten". Spielberg + Disney + jättebudget + specialeffektsbonanza + omtyckt barnbok av Roald Dahl (med jättar hit och dit) borde ju vara en av årets filmer? Nehepp. Vad är det här?! Här har vi tydligen hamnat i det galna tvärtomlandet, och det är inte en annan barnbok jag pratar om. The BFG (The Big Friendly Giant, duh!) är ett riktigt oinspirerat sömnpiller till skitfilm av mannen som gav oss Hajen, E.T. och Jakten på den försvunna skatten, plus ett par dussin guldklimpar till. Alla fel här. Alla. Vilken unge orkar sitta igenom två timmar av det här? VILKEN?! Flopp på ögat. Flopp på örat. Flopp i biograferna. Skärp dig nu Steven! ÅH!
/Vrångmannen

Raiders! - The Story of the Greatest Fan Film Ever Made

@@@
På tal om folk med för mycket fritid. En gång på 80-talet var det tre polare i 11-årsåldern som fick för sig att de skulle göra en egen version av Jakten På Den Försvunna Skatten. Och inte nog med det. De skulle göra den exakt bild-för-bild, replik-för-replik, actionscen-för-actionscen. Redan där får man säga att dessa 11-åringar hade en del drivkraft. Att de sedan fortsatte på alla semestrar de nånsin hade och fick med sig en bunt polare till under sju års tid, ja du läste rätt, sju års tid för att verkligen slutföra filmen är helt magiskt. En enda scen lyckades de inte spela in och det har gnagt i grabbarna alla dessa år. Därför bestämde de sig 35-år senare för att spela in sista scenen så att filmen kunde bli klar i sin helhet. Hahahahaha! Jag älskar såna här människor som bara kör sin grej. Vi får se en hel del klipp från deras version av Jakten och man blir helt klart sugen på att se hela filmen. Bara en sån sak. 11-åriga kids som under filmens gång hinner bli 18 (och sedan typ 45) hahahaha. Fantastiskt. Dokumentären är fascinerande. Nackdelen är att den försöker göra dessa okända snubbars privatliv väldigt spännande vilket vi inte bryr oss om ett dugg. Mer om deras remake och mindre om privatlivet och detta hade kunnat vara en fyra i betyg.
/Surskägget

Spionernas Bro

@@@
Steven Spielberg har haft lite uppförsbacke på senare tid med filmer som inte alls känts sådär jätteroliga att springa och se på bio. Lincoln var sådär och War Horse var direkt usel. Nu återförenas han med Tom Hanks och då blev åtminstone jag lite sugen på att se vad han skulle hitta på den här gången. Baserad på en sann historia tar Spielberg med oss till 60-talet när kalla kriget mellan USA och Sovjet var som kallast. Jänkarna hatade kommunister och sovjeterna hatade kapitalister. Det skickades spioner hit och dit och ingen litade på nån och alla trodde att de andra sidan skulle atombomba sönder den egna sidan. Mitt i detta fångar CIA en rysk spion (spelad av Mark Rylance som fortfarande ser ut som en gammal Colin Farrell). Tom Hanks karaktär sätts att försvara honom. Samtidigt skjuter ryssarna ner ett amerikanskt spionplan och det öppnas upp för ett utbyte av fångar. Rätt så spännande story faktiskt med tanke på att allt har hänt. Tyvärr gör Spielberg samma miss han i mångt och mycket gjorde i Lincoln. Det är föööööör långt. Massa rättegångsscener där alla pratar juridik som aaaaaaaldrig tar slut och massa hemliga möten som inte leder nånvart och som vi inte vill se. Räddningen är att allt är så förbannat jävla snyggt gjort. Spielberg och hans team har verkligen återskapat 60-talet ner i minsta detalj och det finns fan inget att gnälla på när det kommer till kulisser/CGI-bakgrunder och fotot. Hanks gör en gedigen insats som advokaten som är bäst på förhandling i hela världen men är också så pass duktig att han hade kunnat ringa in den här karaktären via FaceTime. Klipp ner filmen från 2.24 till 1.40 nånstans så börjar vi snacka. Som det är nu är det för mycket lull-lull vi kunde varit utan.
/Surskägget

Lincoln

@@
Först och främst måste man börja med att hylla Daniel Day-Lewis insats i denna film om Abraham Lincoln, en av USA´s allra mest folkkära presidenter. Day-Lewis ÄR Lincoln, det är aldrig tal om att vi tittar på en skådis som gestaltar en karaktär. Day-Lewis ÄR karaktären och karaktären ÄR Day-Lewis. Det är skrämmande skickligt och en av anledningarna till att man orkar kämpa sig igenom filmen som är på tok för lång med sina två och en halv timme. Andra anledningen att man orkar heter Steven Spielberg. Mannen är på tok för skicklig och det går inte att hitta ett fel i den fackmannamässiga kunskapen som Spielberg levererar. Därmed inte sagt att det inte är tråkigt. För det är det. Sjukt tråkigt. Vi har en bunt skådisar i hatt och skägg som sitter och pratar lagtexter på gammelengelska. I två och en halv timme. Mer spännande än så blir det aldrig. Då och då blir det ett kammardrama (Lincoln får ett par för långa scener med frun som spelas av Sally Field) men mestadels är det lagtexter på gammelengelska. I två och en halv timme.
/Surskägget

War Horse

@@
Steven Spielberg. Denna gigant bland giganter. Ibland undrar jag hur han tänker, och ibland hur jag tänker. Jag förstod att det här första världskrigsdramat var baserat på en Broadwaypjäs som i sin tur var baserad på en bok. Jag gillar i allmänhet filmer om första världskriget (även om krig på riktigt, i alla former, suger hästskit) och visst, det krigas en del. Det är välgjort med snyggt foto, därav tvåan i betyg. MEN, filmen är två och en halv timme lång och känns som tretton. Herr Spielberg gör alltid snygga filmer och den här är inget undantag. Han har också en viss känsla för sentimentalitet som brukar hamna på rätt sida av staketet. Brukar. En hästjävel. Förlåt, men en jävla häst? Det dör folk till höger och vänster och vi ska bry oss om en gnäggande krake? Nej, det här köper jag inte. Det tar emot att ge en av vår tids stora filmare ett så lågt betyg, men å andra sidan så gnäggade han mig i ansiktet, hela vägen till banken, så egentligen ska filmen ha det lägsta. Surskägget var också pissed off, fast om möjligt värre.
/Vrångmannen

Milius

@@@@

Fascinerande och intressant film om John Milius, manusförfattaren bakom bl a Dirty Harry, Magnum Force, Apocalypse Now, Conan och Red Dawn samt även regissör till bl a Conan och Red Dawn (och då pratar vi alltså klassikern från 1984, inte remaken som kom för nåt år sen). Milius är kanske inte den kändaste gubben i världen idag för den stora publiken trots sina många jättesuccéer men på 70-talet var han en av giganterna och gick i samma filmskola som Spielberg, Lucas och Coppola t ex. Tillsammans med Coppola var väl Milius den som först var ute och tjänade pengar och gjorde sig ett namn. Kruxet var att han älskade kontrovers och gärna skapade sig ett rykte om att han var en sann vapenviftande cowboy som hatade kommunister, hippies och annat vänsterpack. Sånt gick inte hem i Hollywood och till slut blev han utfryst och omsprungen av sina polare. Här har man lyckats få intervjuer med allt och alla som hade eller har med Milius att göra från polarna (Spielberg, Lucas, Coppola) och skådisarna (Harrison Ford, Arnold Schwarzenegger, Sam Elliott) till diverse samarbetspartners på filmstudiorna till rena fans (Bryan Singer, Kurt Sutter, Matthew Wiener) samt Milius två barn. Det är en helgjuten och allomfattande dokumentär som bör vara intressant inte bara för filmnördarna utan även för den breda allmänheten. Rekommenderas varmt.

/Surskägget

@@@@
Ett mycket underhållande och omfattande porträtt av Herr Milius. Såna här dokumentärer, och synnerligen så välgjorda som denna, växer inte på trän. Man tackar och bockar. Mer sånt!
/Vrångmannen

War Horse

@
Jag brukar se fram emot i princip allt Steven Spielberg släpper ifrån sig. Mannen är ett geni och har gett oss mängder med klassiker genom åren. När den här rullen kom för ett par år sedan anade jag oråd direkt. En film om en häst? Jisses. Världens tråkigaste filmaffisch är det också. Det spelar ingen roll att jag läst boken som Broadwaypjäsen är baserad på som filmen i sin tur är baserad på. Boken var bra, men jag kunde inte för mitt liv se hur den skulle bli en intressant film. Tyvärr hade jag rätt. Första 45 minuterna av filmen går åt till att hästen ska plöja en åker. Det är det enda av intresse som händer på 45 minuter. Hästjäveln plöjer en åker. EN ÅKER! Vill jag se det åker jag ner till närmaste 4H-gård och glor. Resten av filmen är ungefär lika ointressant.
/Surskägget

Julkalendern 2 dec: Steven Spielberg

Han är världens kanske mest kände regissör som bjussat på storslagna succéer. Gillas av både kritiker och publik vilket är en ovanlig kombo. Dessutom lyckas han hoppa mellan specialeffektsladdade actionstänkare och lågmälda livsdramer utan ansträngning. Utöver regihatten är han flitig producent av både film och teve. Man undrar lite när han sover. Hursomhelst blir det mesta han rör vid guld och han tillhör helt klart en av mina favoritregissörer som har en jävligt hög lägstanivå.
/Surskägget

Duellen (1971)
Men sluta det är en tevefilm och ressas inte här dammit!
/Surskägget

@@@+
Fast den fick också biopremiär i en 12 minuter längre theatrical cut då den ansågs för bra för bara teve. Skitspännande biljaktsrysare. Dennis Weaver råkar reta upp en långtradarchaufför som ursinnigt börjar jaga honom med sin feta tradare. Det spårar ur i svettig katt och råttalek. Spielberg visar här prov på stor talang när det gäller att leverera spänning med små medel (budgeten var endast magra 450 000 dollar!).
/Vrångmannen

The Sugarland Express (1974)
@@
Första riktiga försöket. Och det är inte så illa pinkat. Men med tanke på vad som komma skulle är det väl få förutom oss filmnördar som ens sett den här. Goldie Hawn i huvudrollen i en rulle där hon och pojkvännen vill kidnappa sin egna son från fosterfamiljen och i all hast kidnappar en snut istället. Lika delar allvar och humor.
/Surskägget

Hajen (1975)
@@@@@
Mästerverket jag sett för många gånger och kommer se om för många gånger till. Alla andra hajfilmer eller pirayafilmer eller krokodilfilmer eller skräckfilmer i och kring vatten är usla kopior av denna fantastiska film som lätt tillhör en av de tio bästa någonsin i filmhistorien.
/Surskägget

@@@@@
Alltid bäst. Stor underhållning och spännande som sjutton även om jag fortfarande ser detta mer som ett ruggigt äventyr än en ren och skär skräckrulle.
/Vrångmannen

Närkontakt av Tredje Graden (1977)
@@
Efter succén med Hajen får Spielberg en fetingbudget som han kan bränna på specialeffekter. Den första av många sci-firullar, och trots ett par spännande sekvenser och en skön musikslinga är den här handen på hjärtat ganska långtråkig och utdragen.
/Surskägget

@@@
Snygg och banbrytande men lite långsam sci-fi. Tycker den är helt ok. Sen finns det ju fler versioner av denna. Minns fan inte vilken jag såg.
/Vrångmannen

1941 (1979)
@
Lite fars, lite action, lite spektakel och en miljard kända namn. Borde vara klockrent eller hur? Men nej, det känns som att Spielberg tappar bort sig rejält bland alla galenskaper här.
/Surskägget

@@@
Hahaha! Don’t be hatin’. Ok, det här är riktigt illa på manusstadiet och visst är det rörigt MEN charmen och buset rakt genom (John Belushi som galen pilot, Dan Aykroyd som galen officer hahaha!). Det är skräp men det är MITT skräp och jag ser den här hur många gånger jag vill! ”Fill her up! Ethel!” HAHAHAHAHA!
/Vrångmannen

Jakten På Den Försvunna Skatten (1981)
@@@@@
Jaaaaaaaaaaaaaaaaaa! En av vår tids största hjältar gör entré och vilken jävla entré det är. Matinéäventyret är tillbaka på allvar och det är 100% underhållning hela tiden. Var inte Harrison Ford megastjärna efter Han Solo i Star Wars blev han det på allvar här.
/Surskägget

@@@@@
True that. Double true!
/Vrångmannen

E.T. (1982)
Se recensioner här.

Indiana Jones och De Fördömdas Tempel (1984)
@@@@@
Kritikerna gnällde som fan att den här var så mörk (Spielberg gick precis igenom en av Hollywoods dyraste skilsmässor) men det är just mörkret blandat med det galnaste äventyr du sett på duk som gör uppföljaren snäppet bättre om möjligt än första filmen. Min favvis bland Indyrullarna.
/Surskägget

@@@@
Når inte helt fram till högsta betyg men detta är skitbra och härligt galen bang for the buck! Hade den inte varit så mörk som den nu bitvis blev så hade den inte varit såhär bra. Omväxling förnöjer!
/Vrångmannen

Purpurfärgen (1985)
@@@@
Spielberg ville plötsligt berätta en mer allvarlig historia efter allt galet skoj med Indy. Lyckas förvånansvärt bra som judisk medelklasskille berätta om fattiga svarta. Whoopi Goldberg blev liksom större delen av filmen Oscarsnominerad, men statyetterna hamnade annorstädes.
/Surskägget

@@@@
Vackert och tragiskt. Jag säger inte att jag grinade men det gjorde jag!
/Vrångmannen

Solens Rike (1987)
@@@
Såg den på bio när det begav sig. Minns en jävligt ung Christian Bale som redan här visade prov på storhet. Malkovich seglar förbi i stabil biroll. Tung rulle om grabb som hamnar i fångläger under andra världskriget, men på sina ställen lite långdragen.
/Surskägget

@@@@
Vackert och vemodigt. Jag säger inte att jag grinade men det gjorde jag!
/Vrångmannen

Indiana Jones och det Sista Korståget (1989)
@@@@
Sean Connery glider in som Indys farsa trots att åldersskillnaden mellan Ford och Connery i verkliga livet inte var så stor. Mycket action, mycket fart, mycket fläkt men inte det där lilla extra för mästerverksbetyg. Men fortfarande skitbra.
/Surskägget

@@@+
En bra Indyrulle är det allt och kul att se Sean Connery i en så komisk roll (Professor Kalkyl någon?) men mästerverket uteblir tyvärr. Bra action men själen har börjat svikta och upprepningarna skaver.
/Vrångmannen

Always (1989)
@
Dreyfuss som spöke efter flygkrasch. Nej nej nej.
/Surskägget

Hook (1991)
@@
Robin Williams som en gammal Peter Pan. Dustin Hoffman som Kapten Krok. Påkostat och pråligt men manuset borde nog fått ett par vändor till i manusfabriken innan det skreds till verket.
/Surskägget

@
Världens kanske sämsta filmidé. Vad fan hände där? Inte en scen går att titta på med sitt eget öga. INTE EN!
/Vrångmannen

Jurassic Park (1993)
@@@@
Som Hajen med dinosaurier istället. Specialeffekterna rockade då och håller förvånansvärt bra än idag.
/Surskägget

@@@@
Schmackaroonies!
/Vrångmannen

Schindler’s List (1993)
@@@@@
Spielberg får mycket välförtjänt sin första Oscar för detta makalösa mästerverk filmat i sobert svartvitt som bara höjer upplevelsen. Har bara sett den en gång och vet inte om jag emotionellt pallar den nånsin igen.
/Surskägget

@@@@@
Det ENDA biobesöket jag aldrig kommer att glömma. Jag grät HELA filmen och var psykiskt och fysiskt utmattad när eftertexten rullade. Mina vänner fick på riktigt bära ut mig ur biografen för jag kunde inte gå för egen maskin. True story, precis som filmen. Jag har aldrig sett om den.
/Vrångmannen

The Lost World: Jurassic Park (1997)
@@@
Ettan var en dundersuccé, klart vi kör igen. Släng in två T-rexar och låt en av dem kvadda en amerikansk stad. Hahahahaha!
/Surskägget

@
Jag svär, detta är ettans anti-christ. Så jävla uselt att man blir förbannad. Är jag den enda som äter galenpiller här?! Damn you Spielbeeeeeerg!
/Vrångmannen

Amistad (1997)
@@@@
Gav den en femma efter första biovisningen, men har sedan dess sansat mig lite. Mästerverk är det inte trots det starka temat. Men jävligt bra och gravt underskattad rulle som folk glömmer bort litegrann.
/Surskägget

Rädda Menige Ryan (1998)
@@@@@
När han verkligen sätter manken till är Spielberg oslagbar. Otroligt realistisk krigsfilm som tydligen fick veteraner som överlevde D-Day att lämna biosalongen då det var för realistiskt och de inte pallade återuppleva allt. Bättre betyg än så får man inte.
/Surskägget

@@@@@
Mästerligt.
/Vrångmannen

A.I. (2001)
@@@@
En film som Kubrick länge planerat att göra men som han aldrig hann med innan sin död. Spielberg tar sig an filmen och gör den som Kubrick skulle gjort den rent visuellt och regimässigt. Grymt skickligt gjort för det är fan inte enkelt att härma Kubrick.
/Surskägget

@@@
Annorlunda och sevärt hantverk om hur artificiell intelligens kan påverka oss i framtiden. Såg om den nyss och den håller inte riktigt hela vägen. Bitvis magisk.
/Vrångmannen

Minority Report (2002)
@@@@
Första samarbetet med Tom Cruise och då är det sci-fiaction så det stänker om det. Öset! Spänningen! Specialeffekterna! Du får allt och lite till.
/Surskägget

@@@@
Spielberg sa det bäst själv: ”It’s a cross between Raiders of the Lost Arc and The Maltese Falcon”. Du får ditt action och du får din mörka story med deckartvister.
/Vrångmannen

Catch Me If You Can (2002)
@@@@
Baserad på sann story om en bluffmakare som lurade världen att han var pilot, kirurg och lite andra grejer. Levde gott på sina bluffinkomster men var alltid jagad av FBI. Leonardo DiCaprio är klockren som bluffmakaren och Tom Hanks kanon som FBI-agenten.
/Surskägget

@@@@
Smart och busigt verklighetsdrama. Underhållning på hög nivå.
/Vrångmannen

The Terminal (2004)
@@
Nä, här vart det lite väl standard. Tom Hanks är snubben som lyckas bli statslös och därmed tvingas bo på en flygplatsterminal. Baserad på sann story men inte så mycket roligare för det.
/Surskägget

@@
Grym kortfilmsidé blir småtradig tvåtimmars med Tom Hanks som pratar låtsasryska och äter ketchup ur små paket.
/Vrångmannen

Världarnas Krig (2005)
@@@@
Andra samarbetet med Tom Cruise och då är det sci-fiaction så det stänker om det. Öset! Spänningen! Specialeffekterna! Du får allt och lite till.
/Surskägget

@@@@
Ram-dibbidi-ram-ribbidi-ram-ribbidi-RAM!
/Vrångmannen

München (2005)
@@@
Hmmm. Knepig film det här. Å ena sidan ett riktigt gott hantverk och bra skådisar. Å andra sidan 2 timmar 40 minuter lång utan riktigt mål eller riktig mening. Vad ville Spielberg säga med den här?
/Surskägget

@@@@
Skitspännande, välspelad och lite otäck story om hämnd i politikens och religionens tecken. Hur långt kan en god man gå i hämndens och dödens tecken innan han stirrar ner i sin egen avgrund och därmed förlorar sin själ? Filmen är för KORT!
/Vrångmannen

Indiana Jones & the Kingdom of the Crystal Skull (2008)
Se Surskäggets recension här.

@
Ta bort allt som gjorde de första tre bra. Allt. Och sen petar ni in Shia Le Lövbiff. LE LÖVBIFF?! Damn you Spielbeeeerg!
/Vrångmannen

Tintin & Enhörningens Hemlighet (2011)
Se recension här.

Tintins Äventyr: Enhörningens Hemlighet

@@@@
När två av filmvärldens action- och äventyrsgiganter Steven Spielberg och Peter Jackson slår ihop sina påsar och gör en av serietidningsvärldens mesta äventyrare Tintin till film så är det naturligtvis bäddat för ett maffigt matinéäventyr i bästa Indiana Jonesstil. Liksom karaktären Gollum i Sagan Om Ringenfilmerna är hela Tintin inspelad med så kallad motion captureteknik. Man spelar in riktiga skådisar i ett green room och animerar sedan både skådisar och världen runt dem i efterhand. Resultatet i Tintins fall är sjukt snyggt. En del menar att en live actionrulle med Tintin hade varit coolare, men en animerad film öppnar upp för andra möjligheter och tillåter Spielberg/Jackson att komma undan med actionsekvenser man inte hade köpt lika lätt om det varit riktiga skådisar. För här finns det actionsekvenser i mängder. Filmen är baserad på albumen Enhörningens Hemlighet (med pyttelite från uppföljaren Rackham den Rödes Skatt inslängt på slutet) och Krabban Med Guldklorna samt en hel del actionscener som är nyskrivna för filmen. Spielberg/Jackson har verkligen fångat Tintins anda. Det är deckare, spänning, action, humor, mysterium, knasigheter, skurkar, biljakter, skottlossning, slagsmål, fars och snubbelkomedi i en enda härlig blandning. Haddock vill mest åt spriten hela tiden, Milou är smartare än till och med Tintin, Dupontarna ungefär lika korkade som Milou är smart och Bianca Castafiore kan spräcka glas med sin röst. Filmen är närmare två timmars mys och jag är redan sugen på att se om den. Stort plus att skurken är animerad att se ut som en blandning av Spielberg och Jackson (som därmed gör världens längsta "regissörscameo" á la Hitchcock), samtidigt som han faktiskt påminner en hel del om originalkaraktären från albumet. Nu ser jag framemot filmatiseringar av Månen Tur och Retur del 1+2 samt dubbelalbumet De Sju Kristallkulorna/Solens Tempel. Om det nu blir dessa som väljs vilket jag hoppas. Annars finns alltid Tintin i Tibet, Det Hemliga Vapnet, Den Mystiska Stjärnan, Blå Lotus, Faraos Cigarrer och många många fler. Oavsett vilket vill jag se Professor Kalkyl i nästa film oavsett om han är med i albumet filmen baseras på eller ej!
/Surskägget

@@@

Visst finns det en hel del skoj att hämta här men samtidigt så kändes det lite småtrött. Vet inte hur man ska förklara det riktigt för allt är perfekt in i minsta detalj och det är full fart all the way. Jag jämför inte med seriealbumen alls utan ser filmen som en egen enhet och som sagt det är en fantastisk och fantasifull skapelse. Perfektionen i sig gör mig lite slö. Jag gillar helt enkelt inte motion capture tillräckligt, inte ens när det är som bäst. Hajar också att det varit svårt att göra Tintin som "riktig" spelfilm idag då man inte skulle komma undan med en del grejer. Helt ok på alla plan men kommer jag att se om den? Svaret är nej och det är också första gången det svaret gällt en Spielbergrulle för mig på väldigt länge.

/Vrångmannen

Super 8

@@@
Steven Spielberg har länge varit min husgud vad gäller skön och spännande äventyrsfilm. Även om han ibland villar bort sig (Indy 4, Hook, Always) brukar han leverera riktigt underhållande Hollywoodfilm med bara det bästa av vad det innebär. J.J. Abrams hyllas nästan unisont av allt och alla för lite skit han gjort för teve när han på bio inte direkt spottat ur sig nåt sådär jättetufft (förutom MI:III som mer beror på Tom Cruise än nån annan). Tillsammans har dessa herrar skapat Super 8 (Spielberg producerar och Abrams regisserar) som är ett försök att återskapa lite av Spielbergs sena 70- och tidiga 80-tal. Det är lite E.T., lite Närkontakt Av Tredje Graden och lite Goonies i en salig röra om ett gäng grabbar och en tjej i de yngre tonåren som håller på och spelar in en zombiefilm på super 8. En natt när de filmar råkar de hamna mitt i en tågkrasch. De överlever och inser under kommande dagar och nätter att nånting inte stod helt rätt till med tågkraschen. Plötsligt är militären ute efter dem och dessutom verkar nåt typ av monster snoka runt i den lilla och annars så idylliska staden de lever i. När de får tillbaka sin framkallade film och ser en liten glimt av monstret inser de att de verkligen är ute på hal is. De första 75 procenten av den här filmen är magiska. Barnskådisarna är otroliga, karaktärerna kanske lite yxiga men ändock trovärdiga, spänningen stor och tempot högt. Det blandas lite äventyr, lite skratt och lite kärlek precis som sig bör. Jag sitter med ett stort brett leende och vill att det aldrig ska ta slut. Sista 25 procenten är skittråkiga. Då ska Abrams braka på med massa trista CGI-effekter och göra om filmen till nån sorts Cloverfield möter E.T. vilket inte alls funkar. Slutet är det kanske största antiklimax jag sett i mitt liv. Poff - borta! Slut. Skitsynd för det här hade verkligen kunnat bli nåt. Jag önskar att man hållit sig till att berätta om de där ungdomarna och den där zombiefilmen de vill spela in. Inga feta effekter, inga rymdmonster, inget pangpang. Bara ett mysterium och så kamratskapet och den spirande kärleken. Det hade blivit en kanonfilm. Som det är nu får vi en smak av hur bra det kunnat bli innan allt vräks åt sidan med CGI-trams.
/Surskägget
Vrångmannens tankar här.

Paul

@@@
Simon Pegg och Nick Frost som är mest kända för att ha gett oss Shaun of the Dead (fan jag måste verkligen ta och se den already!) och Hot Fuzz teamar upp igen. Den här gången spelar de två sci-finördar från England som är på roadtrip i USA. De börjar på Comiconmässan (stor sci-fi, fantasy, serietidningsmässa) och ska sedan åka runt och titta på sevärdheter som Area 51 och Roswell. Ute i öknen stöter de på Paul (CGI-animerad med Seth Rogens röst), en tvättäkta utomjording som flytt från myndigheterna (representeras här av Jason Bateman). På sin flykt får de med sig galna Kristen Wiig (hahahaha hon är heeeeelt slut och visar igen prov på att hon är den kvinnliga Will Ferrell, när ska hon få en huvudroll jeebus christ already!). Snart jagas de land och rike runt av Bateman och kompani och lyckas droppa hundra populärkultursreferenser i sekunden framförallt från Star Wars och andra sci-firullar men även från alla möjliga och omöjliga Steven Spielbergfilmer (mannen själv är med på telefon i filmen hahahahaha). Eftersom att Seth Rogen är med (om än bara som röst) får vi även lite sköna röka-gräs-skämt i vanlig ordning. Kul rulle som inte tar sig själv på särskilt stort allvar och som är gjord av sci-finördar för sci-finördar.
/Surskägget

Super 8

@@@
Så var den alltså här. J.J. Abrams & Steven Spielbergs efterlängtade mastodontrulle. Året är 1979. Ett gäng unga vänner spelar in en zombiefilm (på super-8 naturligtvis) och bevittnar en tågkrasch. Någonting stort, som varit inlåst i en av godsvagnarna, börjar i sann monsteranda härja i staden. Bra tempo, ungarna som vi följer är ytterst trovärdiga (vart hittar de alla makalösa barnskådisar), lite skoj, lite action och litervis med sentimentalitet som får E.T. att rodna och vilja åka hem IGEN! Det är den biten som drar ner betyget för mig. Jag garvar t.o.m ofrivilligt ett par gånger när glansiga barnögon blandas med ”gråt nu” stråkar. Jag är nog en gammal cyniker för tjejen framför mig i biografen snörvlade friskt några gånger. Att försöka hitta tillbaka till Spielberg-åttiotalskänslan funkar jättebra på denne Vrångman men har ingen aning om dagens biopublik bryr sig eller ens vill ha det. En hygglig popcornrulle alltså med lite besvikelse i kanten som förmodligen (och förhoppningsvis) inte visar sig vara sommarens bästa. Den verkar t.o.m gå lite trögt på bio i USA. Vad säger vår vän och spågubbe Kuntza om det månne?
/Vrångmannen

True Grit (2010)

@@@@@
Oj! Inte sedan Unforgiven (1992, Clint Eastwood) har jag sett en såhär bra jävla westernfilm! Bröderna Joel och Ethan Coen har alltså gjort det igen. Skriven och regisserad av bröderna och med Steven Spielberg som medproducent har de lyckats göra en vad jag anser perfekt westernrulle. True Grit är baserad på romanen av Charles Portis (1968) med samma namn och som även låg till grund för filmen De Sammanbitna med John Wayne från 1969. I Coenbrödernas smutsiga och dammiga version spelar Jeff Bridges en fattig, enögd och hårt alkoliserad U.S Marshal vid namn ”Rooster” Cogburn. Han blir motvilligt inhyrd av en fjortonårig flicka (fullständigt lysande nykomlingen Hailee Steinfeld, som vi garanterat kommer att se mer av i framtiden) att leta rätt på och fånga mannen som kallblodigt mördat hennes pappa. Hon betalar bra men villkoret är att hon själv följer med under den långa och hårda resan för att se jobbet bli gjort. En enkel intrig som aldrig blir enkel i Coenbrödernas grepp. Snyggt, underhållande, gripande och våldsamt. Jag trodde aldrig jag skulle få se Jeff Bridges göra en lika briljant och självklar karaktär som The Dude i The Big Lebowski (1998, Bröderna Coen igen!) men här visar han än en gång att han är att räkna med. Fantastiskt. Matt Damon gör en rejäl biroll och Josh Brolin dyker upp som bad guy. Inte så mycket mer att orda om. Jag är lite mållös i skrivandes stund och kommer snarast möjligt att se om den här pärlan. En sjukt bra start på filmåret 2011 och det känns nu som att det bara kommer att gå utför hahaha. True Grit är ett litet mästerverk i genren på alla sätt och betyget kan bara bli det högsta. Gott nytt!
/Vrångmannen

@@@@
Vrångis tar i så att han svävar som en örn. Visst är det här en riktigt bra western och likheterna och jämförelserna med Clintans mästerverk Unforgiven är absolut berättigade, men ett mästerverk är det inte. Det som främst liknar filmerna åt är den smutsiga, nakna och dammiga versionen av westernfilmen vi får här. Det här är ingen glad liten western där hjälten vaknar upp varje morgon i nystrukna kläder och perfekt rakning. Nej, liksom Unforgiven är det smutsigt och skitigt och karaktärerna gör vad de kan och måste för att överleva. Jeff Bridges huffar och puffar så man knappt hör vad han säger vilket på sitt sätt är ett genidrag av bröderna Coen trots att man ibland tröttnar på att inte uppfatta dialogen, men trovärdigt värre är det. Och precis som Vrångis säger är nykomlingen Hailee Steinfeld lysande som den 14-åriga flickan på jakt efter hämnd. De sista fem minutrarna eller så passar inte riktigt in med resten av filmen och även om jag förstår att man följer boken hade jag gärna sett dessa fem minuter osedda (om ni hänger med på vad jag menar). En del sekvenser är också lite för långsökta för att verkligen pressa upp denna film på mästerverksnivå. Med det sagt är det här en härlig westernpärla som inte komplicerar och saker och ting mer än vad som behövs och ett givet val att se såhär i början av året som säkert kommer leda till en Oscarsnominering för herr Bridges liksom fröken Steinfeld.
/Surskägget

E.T. - The Extra-Terrestrial

@@@@@

Steven Spielberg har bjussat oss på många mästerverk genom åren och E.T. ligger helt klart i topp bland mina favoriter. Filmen om den lilla utomjordingen och hans vänskap med en nyfiken liten pojke som heter Elliott (get it, E.T. - Elliott??? nudge nudge know what I mean???) och hans syskon bjussar på stora känslor, härlig vänskap, spännande action och lagom doser gråtmildhet (den som inte grinar när lilla sjuåriga Drew Barrymore gråter hej då till sin rymdkompis har ett hjärta av sten, AV STEN!). Mängder med scener blev moderna klassiker och silhuetten av Elliott på sin BMX-cykel som E.T. med hjälp av sina utomjordiska krafter fått att flyga är så stark och välkänd att Spielberg började använda den för sitt produktionsbolag Amblin Entertainment. 2002 släpptes en 20-årsjubileumsutgåva där Spielberg slängt med ett par scener han klippte bort då det begav sig mest på grund av att specialeffekterna inte räckte till och där han även slängt in lite mer CGI i befintliga scener för att fräscha upp filmen för 2000-talet. Tycker både originalversionen och jubileumsutgåvan är mästerverk så det spelar egentligen ingen roll vilken du får tag i. Har du inte den här hemma i hyllan så skäms och köp direkt!

/Surskägget

@@
När jag såg den på bio som barn så var jag helt tagen. När jag såg om den för något år sedan så var den knappt ok och allt det man mindes med fantasi och mys var borta. Tidens tand har tuggat stora hål i den här rymdfarsen. Istället för spännande så blir det halvtråkigt. Istället för snygga effekter så ser det ofta larvigt ut. Visst, det är ju en familjefilm av en mästare och man förstår också varför den blev en så stor succé med den snälla (och galet fula) rymdvarelsen som alla älskade. Musiken är också en klassiker som man kan nynna på både nykter på jobbet såväl som FULL PÅ JOBBET! Hatet bubblar dock i mig eftersom succén E.T. gjorde att folk inte ville se klassisk skräck sci-fi med elakt monster längre = John Carpenters utsökta (än idag) The Thing som gick upp på bio i samma veva blev en flopp och hans karriär sköts åt helvete med en jättekanon. Jag är övertygad om att han blev lite psykknäpp också för sen blev han bara dålig. Det är inte Spielbergs fel naturligtvis men jag kan inte riktigt titta på det där lilla paddansiktet på samma vis längre utan att känna lite ilska. The Thing är också en överlägsen film på alla vis. Därför får E.T ett ÄNNU MINDRE BETYG än vad jag först tänkt ge den för jag blir argare och argare medan jag skriver detta. Bäst att sluta nu för annars vet jag vart det där lilla missfostret från en annan planet kan stoppa det där slemmiga och alltför långa fingret.
/Vrångmannen

Paranormal Activity

@@

Precis som med succén The Blair Witch Project kommer den här nollbudgetrullen från ingenstans och skrämmer slag på folk. Ett par sätter upp en kamera i sitt sovrum under nattetid för att det har hänt en del oförklarliga grejer i deras hem. Samtidigt dokumenterar de sin vardag och vad de känner och upplever efter varje incident. En liten rysare som kostade jättelite peng men genom hype och marknadsföring dragit hem miljoner på bio (självaste Spielberg klev in i projektet och skrev om slutet!). Valet av kameruppställning är lysande och det finns mycket smart här kan tyckas. Personligen tycker jag att Paranormal Activity både är långdragen, tjatig och lite larvig. Erkänner att jag rös till lite under någon scen men varför ska jag ej avslöja och det var också allt. Jag applåderar alltså insatsen helt klart och tycker på många sätt att det är en bättre film än Blair Plitch Boinkject men det räcker inte i vrånga ögon. Tyvärr har jag redan satt ner foten. FOTEN!

/Vrångmannen

Westworld (1973)

@@
Författaren Michael Crichtons (Jurrasic Park, Congo) regidebut för vita duken har inte åldrats med värdighet. Westworld, som säkert var smarrigt rafflande 1973, är idag dammig och långsam även om idén är hur ball som helst (remake på gång som vanligt i Hollywood). I framtiden kan rika människor åka till en nöjespark långt bort i ingenstans som är uppdelad i tre zoner: WesternWorld, MedievalWorld och RomanWorld. Där får de utlopp för sina vildaste fantasier i autentiska miljöer där alla statister och karaktärer de träffar på under sitt äventyr är robotar, som är programmerade att aldrig skada en människa. Naturligtvis går nåt galet och robotorna löper amok och börjar slakten. Vår hjälte (Richard Benjamin) blir jagad av en cowboyrobot i svart (Yul Brunner) som skjuter ihjäl alla som kommer i hans väg, en slags revolvermanterminator. Det händer inte så mycket. Det springs lite, rycks i dörrar som inte går att öppna och vår hjälte tar det ganska lugnt, inte speciellt orolig fast han har en galen osårbar gunslinger efter sig. Man märker att Crichton återkommit till samma tema under senare tid med Jurassic Park (som Spielberg gjorde en finfin popcornrulle av) där dinosaurier får löpa amok på en temapark. Den här rullen är god för ett par garv eller om man vill ha nåt att nanna till framför dumburken. Jag vill ändå vara snäll för Yul Brynner ser tuff ut i sin svarta cowboysardräkt och effekterna är lite plipp ploppskojiga. Klimaxet..HAHAHAHA!
/Vrångmannen

Eagle Eye

@@@
Vi lever i en värld där vi är övervakade så fort vi tar några kliv ut från dörren. Till och med i husets lugna vrå lämnar vi mängder med bevis för vad vi pysslar med (nån nånstans vet just nu att du läser den här bloggen). Detta tar man fasta på ordentligt i Eagle Eye och låter ett par helt normala människor (min nya favvoskådis Shia LeBeouf och sötnosen Michelle Monaghan) bli styrda av en mystisk kvinna som kontaktar dem via telefon och tycks veta exakt var de är och vad de gör hela tiden. Snart nog jagas de av FBI (Billy Bob Thornton) och flottans underrättelsetjänst (Rosario Dawson) för en massa skit de inte är skyldiga till. Snart pekar allt mot att den mystiska kvinnan vill att Shia och Michelle ska mörda USA's president. Hur ska de klara sig ur den knipan?
Det märks att Spielberg producerat för det är flådigt, fett och snyggt in i minsta detalj. Actiontermometern går igång på 100 grader och det är väldigt korta pauser mellan toköset för att hinna förklara åtminstone lite story. Fyran hängde med ett bra tag, men sen blir storyn helt enkelt lite väl blähä blähä och då sjunker betyget snabbt ett snäpp. Men som actionspektakel håller man vad man lovar.
/Surskägget

@@@
Kanske är det för att julens anda vilar över mig men jag bjussar på en trea trots att den här actionspäckade, snygga men ack så fååååniga rompen skulle haft en tvåa. Gott så och god jul!
/Vrångmannen

Indiana Jones & the Kingdom of the Crystal Skull

@@@
När den första trailern började surra på Internet var jag en överlycklig kille. En av mina allra största filmhjältar någonsin skulle äntligen göra comeback på vita duken. Sen kom de första recensionerna och den halvljumma responsen. En del (vår vän Kuntza bl a) tyckte det var rena dyngan och skrek: "ETTA!!!!" efter biobesöket. Vrångmannen delgav sina tankar i denna recension: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/06/indiana-jones-and-kingdom-of-crystal.html. Jag kände hypen dö ut. För första gången i mitt liv gick jag inte och såg en Indyrulle på bio.
Sent omsider har jag nu äntligen sett den. Förhoppningarna var väldigt, väldigt låga. Och kanske är det därför jag tycker att den var mer än okej. Visst, det finns en hel del töntiga grejer i den (får jag se Indy kliva ut ur ett kylskåp efter en atombombsexplosion hel och ren igen så smäller jag nån på käften) men i det stora hela är det fartfylld action hela vägen. Det som saknas lite är kanske forna tiders glimten i ögat och galna naziskurkar (det är numera galna kommunistskurkar). Slutet är inte så dåligt som alla vill hävda, och man fattar ju redan från början att det kommer sluta precis som det gör. Visst kan man tycka att de skulle valt en mer jordnära legend än utomjordingar att göra nåt med, men samtidigt har man ju krämat ur det mesta ur bibelaspekten också so what the fuck? Hursomhelst var den bättre än väntat och betydligt sämre än föregångarna. Men absolut sevärd.
/Surskägget