Sex & the City - The Movie

Eftersom varken jag eller Surskägget (skägget??) har för avsikt att se den här rullen så låter jag vår gode vän "Mr Udall" att recensera den här på bloggen:

@@@@

Jag har sett de allra flesta SATC-avsnitt av den omåttligt populära tv-serien som TV3 cashat in på de senaste femton åren. Jag vill inte klassa mig som hardcore-fan, men ändå dugligt kunnig och intresserad på området. Det var därför för mig fullt naturligt att se denna film med rak rygg och öppna ögon. Därtill storartade förväntningar. Sex and the city är en oerhört vacker film som faktiskt är mångsidig och strålande omväxlande. Det är tydligt att skaparen Michael Patrick King, vid det här laget lärt sig vilka skruvar som skall vridas på för att ge sin trogna och hängivna publik sitt lystmäte. 2 timmar och 25 minuter är förvisso i längsta laget och visst är det så att filmen vid flertalet tillfällen tangerar toleransnivån för vad en biobesökande man kan klara av utan att kasta upp - eller åtminstonde dräpa sin sextonåriga biogranne med hjälp av hennes mobiltelefon - men jag blir glatt överaskad när SATC motsvarar mina högt ställda förväntningar.
Det finns små twistar, det är inte helt igenom förutsägbart och det viktigaste av allt; filmen sparkar vid flertalet tillfällen till varje livmoder och varje testikel i lokalen och berör alla som har, eller haft, eller drömmer om kärlek. Givetvis utstuderat genomfört i en ändlös reklampelare för kläder och skor som ingen hederlig människa kan bekosta, men varför skulle det vara på något annat sätt?
Jag är slutligen även grabbigt glad över att filmen bjuder på ett otal scener med smakfull nakenhet och att man därför inte vikit för den hårda, men ack så löjliga, amerikanska filmcensuren. Det är till den gräns att publiken får dra andran av skymten från en manslem. Gå och se!!!

/Mr Udall

The Onion Movie

@@@
Hade ingen aning om vad The Onion var för något. Tack och lov för Wikipedia.

The Onion, satirisk tidskrift publicerad i USA sedan 1988. Tidskriften kommer ut med ett nummer per vecka, både i pappersform och på Internet. Den parodierar innehållet i en vanlig tidning och innehåller både "nyhetsartiklar" och "ledare" som skrivs i en seriös stil.

Nu har den blivit film i värsta Kentucky Fried Moviestil och David "Nakna Pistolen" Zucker är medproducent. Filmen är gjord i stort sett som en tv-kväll med nyheter och reklambrott dvs sketcher staplade på varandra. Vissa är sådär, vissa roliga och vissa hysteriska i en 90-minuters blandning. Gillar ju mina sketchfilmer och får jag se Steven Seagal som sig själv i den nya filmen Cock Puncher eller Michael Bolton bland fattiga (och inte så fattiga) barn så skrattar jag ihjäl mig. Med andra ord, filmen är inte för alla men den är absolut sevärd för ett garv eller fyra.

/Vrångmannen

In Bruges

@@@@
Ibland dyker det upp en liten pärla som går under radarn på alla. Det här är en sån. När jag såg trailern för ett halvår sen såg det ut som en standard torpeder-skjuter-på-varann-i-konstig-stad rulle. Snacka om falsk marknadsföring. In Bruges är en välgjord dramakomedi om två torpeder (Colin Farrell och Brendan Gleeson) som blivit skickade av sin chef från London till Bruges (Brygge??) för att låta saker och ting coola ner efter ett lönnmord. Väl i Bruges (Brygge???) så försöker dom fördriva tiden med sprit, sight seeing och långa diskussioner i väntan på att deras boss ska höra av sig med besked om vad som händer härnäst. Om man räknar med action så blir man besviken. Det är lite pangpang men inte mycket. Istället får vi en historia om kamratskap, ånger och att stanna upp och lukta på blommorna ibland. Det låter kanske tråkigt men det är det inte. Många bisarra händelser i Bruges (Brygge???) som hela staden ser ut som en saga eller dimmig dröm. Ofta roligt, lika ofta mellankoliskt. Vacker stad, vacker film, lysande dialog, skön stämning och en grym Ralph Fiennes i biroll som "bossen".
Det skoj att se annorlunda film och den här är nog det mest annorlunda jag sett på hela året. Räkna inte med boxofficesuccé i USA men räkna med en liten upplevelse om du är sugen på skönt drama.

/Vrångmannen

Pathology

@@+
Börjar som en mörk och annorlunda thriller. Ted (Milo Ventimiglia från tv:s Heroes) börjar på en högt rankad skola för patologer dvs doktorer som fastställer hur man dött. I samma klass finns det ett gäng som håller ihop och verkar minst sagt galna. Ted blir snart indragen i en härva av onda lekar, droger och mord. Mer kan jag inte säga om handlingen eftersom det är surprisemomenten som är enda behållningen, om det nu finns någon. Alyssa Milano (från tv:s Charmed) spelar flickvännen, blir klämd på tuttarna och ser brydd ut lite av och an. Vad som startar riktigt lovande blir snart mer och mer fånigt och efter ett tag sitter man nästan och garvar fast det inte är meningen. Allt är snyggt och välgjort men det är mycket jag varken kan svälja eller köpa. Synd. Den här hade potential. Tarmigt och kladdigt värre är det också, på gott eller ont. Ett plus för försöket i allafall.

/Vrångmannen

Drillbit Taylor

@@@
Ännu en Judd Apatowproddad komedi (med manus delvis av Seth Rogen från bl.a Knocked Up). En snällare film än deras tidigare (oftast hysteriska) rullar helt klart. Owen Wilson spelar uteliggaren och desertören Drillbit Taylor som glider omkring i livet och plockar upp en dollar här och där för att överleva. En dag läser han en internetannons att tre highschoolnördar behöver en livvakt för dom blir mobbade av två galningar i skolan och han skrider till verket med förhoppning om att lura av snorungarna så mycket pengar som möjligt. Det är inget fel på den här rullen egentligen. Man känner sig alltid snuvad på de riktigt vuxna skämten när filmen riktar sig åt bägge håll men samtidigt så är det kul att se Owen Wilson med charmigt leende och krokig näsa göra sin grej. Filmen känns också på tok för lång för den enkla storyn. Ok underhållning med några asgarv, varken mer eller mindre.
/Vrångmannen

@@@+
Jag håller med Vrångmannen i mångt och mycket gällande den här filmen. Tycker dock inte att det är ett fel med att de "vuxna" skämten försvinner i en ungdomsfilm (för det här är ju riktat mot tonåringar punkt slut). Personligen älskar jag ju både min highschoolfilm och collegefilm och i genren highschoolfilm tycker jag Drillbit Taylor lägger sig snäppet över medel. Vi har alla klichéer i boken, samtidigt tycker jag (som i de flesta Apatowproddade rullarna) att vi bjuds på lite nytt och fräscht ändå i karaktärer och dialog. Det är som en skön blandning av gammalt och nytt som trots att det bygger på gamla utslitna klichéer ändå känns hyfsat fräscht. Wilson bjussar på ett par rejäla asgarv, och de tre grabbarna som är filmens egentliga huvudrollsinnehavare är alla klockrena i sina roller (dessutom känns det som att de tre skulle kunna vara de tre grabbarna från Superbad fast tre år yngre, en sorts inofficiell prequel). En kul grej är att grabbarna som spelar grabbarna faktiskt är i skolålder på riktigt och inte som i de flesta highschoolrullar, spelas av folk som är 20+ (detta leder dock till att man uppfattar dem som typ 12 eftersom att man är van vid att alla som är 15 på film alltid ser äldre ut eftersom att de de facto är äldre).
/Surskägget

Bästa biljakten

Tack och lov att Blues Brothers vann! Det är en av mina absoluta favvorullar med många sköna oförglömliga karaktärer, repliker och sång- och dansnummer. "I fuckin' hate Illinois nazis..." HAHAHAHAHA! Biljakten på slutet är på samma gång den coolaste och roligaste som fångats på film (jaaaa den i Bullitt är tuffare men det är en annan typ av biljakt). När John Candy och hans polisbil flyger in i en långtradare och han tar micken och glatt säger "We're in a truck" så vet man att det är bra skit.
/Surskägget

Dagens Hyllning

25th Hour - @@@@@

Jag har alltid haft lite av en hatkärlek till Spike Lee. Hans filmer är intressanta, välgjorda och gripande samtidigt som de ältar samma gamla rashat om och om och om igen (och då menar jag rashat från vita mot svarta, från svarta mot vita, från alla mot alla) som blir lite tjatigt i längden. Okej, jag fattar att läget i USA är bra annorlunda mot vad det är här hemma i Svedala, men ändå. Ibland vill man att en begåvad regissör ser utanför sina vanliga ramar. Och det är precis vad Spike gör här.


Handlingen är enkel. En man har dömts för narkotikabrott och ska infinna sig på morgonen dagen efter utanför fängelsets portar. Han har ett sista dygn i frihet innan han ska sitta sju år på kåken. Detta dygn ska han spendera med sina barndomsvänner, sin flickvän och sin pappa. Och även det gäng gangstrar han langat åt och som han nu vill bryta med.


Förutom att den här filmen har en helt lysande rollbesättning (Edward Norton, Philip Seymour Hoffman, Barry Pepper, Rosario Dawson, Anna Paquin och Brian Cox) som dessutom alla levererar skjortan av mer eller mindre alla sina prestationer någonsin är detta en visuellt underbar resa som i sin enkelhet är bländande vacker och en fantastisk hyllning till staden New York och människorna som bor där.


Jag har sett den här filmen flertalet gånger och den är fortfarande lika makalös. Manlig vänskap har sällan skildrats så bra på film som här. Det är mycket testosteron på ytan, men skrapar man bara det minsta på fasaden ser man alla känslorna som virvlar runt där innanför. Det här är en film att se, att minnas och se igen. En modern klassiker.


/Surskägget

Music & Lyrics

@@@
Gammal avdankad popstjärna (Hugh Grant) träffar på tjej som råkar vara grym på att skriva texter (Drew Barrymore) vilket är precis vad han letar efter. Det är nämligen så att världens just nu största stjärna Cora (Haley Bennett) vill samarbeta med sin gamla popidol och kräver en nyskriven låt. Svårare än så behöver inte storyn i en romcom vara. Grant är sitt vanliga charmiga jag, Barrymore är sitt vanliga charmiga jag, det går upp och ner för dem och de får varandra på slutet. Vi har sett det förr och vi kommer se det igen. Men kemin mellan våra huvudskådisar är bra, och eftersom att de båda är charmtroll av sällan skådat slag (hey, vi har förlåtit hela den där få-avsugningar-av-prostituerade-i-bilen-grejen och kört-mer-droger-genom-näsan-när-jag-var-tio-än-du-gör-på-tre-liv-grejen så kom inte och snacka att detta inte skulle vara charmtroll av sällan skådat slag) köper vi filmen utan att blinka. Och så bjuds det på en jätterolig 80-talsvideo också.
/Surskägget

Meet The Spartans

@@@@
Filmparodier duggar som regn som står som spön i backen nu för tiden. Date Movie. Epic Movie. Superhero Movie. Scary Movie. Ja, ni vet ju. Meet The Spartans parodierar till största del eposet 300 och slänger in skön samhällskritik i form av intelligenta och pricksäkra parodier på allt från Britney Spears och Lindsay Lohan till American Idol och Deal or No Deal. Från första till sista sekund formligen haglar skämten över en, och just som man trodde att man inte kan hitta på nya vinklar på en parodi så överraskar filmskaparna med fräscha idéer som man knappt trodde kunde kommas på. Skådisarna är lysande, från Kevin Sorbo och Diedrich Bader till Carmen Electra och Method Man. Aldrig kunde jag tänka mig att Carmen Electra var en så begåvad comedienne som en gång för alla verkligen bevisar för omvärlden att hon är mer än ett par silikontuttar. Om du bara ska se en enda parodi i år ska du se Meet The Spartans. Roligare går inte att ha.
/Surskägget
PS. Hela denna recension är förstås ett enda stort skämt. Faktum är att recensionen är det roligaste du kommer ha i samband med Meet The Spartans som är så genomusel att den inte ens är värd ett överstruket @ och som gjorde mig så förbannad att jag på riktigt, för första gången i mitt liv, skulle spöat skiten ur regissörerna med ett baseballträ om jag haft dem i närheten.

The Incredible Hulk

@@@@-
När första teasertrailern släpptes på nätet blev jag förbannad. Effekterna såg ruttna ut och man fick ingen känsla alls för filmen. När den officiella trailern dök upp såg det bättre ut men förhoppningarna var låga. Ang Lees godhjärtade försök för fem år sen var mediokert men inte helt fel. Tyvärr låg tonvikten för mycket på en alltför komplicerad berättelse och det kändes liksom bara inte som Hulken trots en del maffiga scener (men får jag se en muterad jättepudel slåss mot Hulk igen..). Förhoppningarna var alltså låga och det fanns ingen intention hos mig att se filmen. Sen började jag läsa lite på nätet. Aint It Cool News hyllade den nya instansen, kritiken för övrigt var inte alls dum och då började man fundera.

Hulk är ju en gammal favorit och jag vill höra Hulken säga "Hulk krossa" vilket man inte fick i föregångaren. Det får man här. Mötet mellan stämningen från den gamla tv-serien (dom har till och med bakat in det gamla sköna tv-serietemat i filmmusiken som en nickning till fansen) och ett kioskvältar serietidningsavsnitt av idag är enastående välgjort. Edward Norton (som också varit med på ett manushörn) gör en bra Bruce Banner med valpig professorblick och en smula humor. Min blivande fru Liv Tyler (som Betty Ross) får tyvärr inte så mycket att göra utan agerar romantisk putläpp och ett lugn mot vår vän Hulk som bara förstör och förgör men helst vill vara ifred. Filmen har en mogen stämning, den säger ganska direkt att det här är för vuxna barn, den har en mörk touch och är rätt allvarlig i tonen vilket är rätt. Samtidigt håller den ett snabbt tempo och blir aldrig tråkig. Här har vi också, till skillnad från föregångaren, en riktig bad ass bad guy (Tim Roth) som gnisslar tänder och tycker att Hulk är en f***a. Lite som en nystart har dom valt bort Ang Lees gamla rulle som bakgrund och skapat sin egen (tänk nylanseringen av Batman). Naturligtvis nickar dom även mot kommande skurkar och kommande hjältar, allt för att fansen av Marvels universum ska ha något att smattra om. Kritiken man läst om att slutfighten (Hulk mot ... ) är för lång och tråkig stämmer inte. Den sparkar fan i mig stjärt! Snyggt foto, genomtänkt manus och överraskande bra effekter gör filmen till en liten pärla bland de annars rätt dassiga stora sommarfilmerna. Iron Man åt sidan så har det varit rätt kasst. Jag trodde ta-mig-fan det aldrig och att överraskas är ju den största filmupplevelsen. THE INCREDIBLE HULK LEVERERAR! Gå nu och se filmen för annars blir jag arg och ni kommer inte att gilla mig när jag är arg..

/Vrångmannen