Julkalendern 12 dec: Ensam Hemma

@@@

John Hughes har alltid nånstans gillat sin snubbelhumor. Trots att de flesta av hans tidiga filmer är dialogbaserade fanns det alltid nåt litet element av fysisk komedi (tänk Emilio Estevez klättra över tidningshyllan de satt fast i dörröppningen i Breakfast Club t ex). Med Ensam Hemma gick Hughes in i 90-talet och bestämde sig för att köra på med en film där komiken är fast förankrad i gammal hederlig ramla-på-arslet-och-slå-sig-skämt (Hughes skrev alltså bara manus till denna, den är regisserad av Chris Columbus numera mest känd för de första Harry Potterrullarna).

Lille Kevin (Macaulay Culkin), åtta år, blir av misstag lämnad kvar hemma när hela familjen sticker till Paris över jullovet. Först är allt frid och fröjd och Kevin njuter av att få göra vad fan han vill, men snart nog dyker det upp två inbrottstjuvar (Joe Pesci hahahaha och Daniel Stern). Eftersom att detta är en familjefilm lyckas Kevin ordna en bunt fällor runt om och i huset och när Pesci och Stern försöker ta sig in åker de på fler och fler smällar á la gammal klassisk stumfilmshumor.

Ja, filmen kräver att tittaren ska köpa att en liten åttaårig snorunge kan avväpna och oskadliggöra två tuffa inbrottstjuvar, men gör man det får man rätt så många kul skämt (om man gillar sin faller-omkull-på-röven-och-skriker-aaaaaaaj!-humor). Som familjefilm funkar den perfekt. Jultider, barn som vinner över vuxna och lyckliga slut faller väl ut hos de flesta ungar.

/Surskägget

@@
Just det. Ungar. Det här är väl en familjefilm som mest riktar sig till barnen. Måste säga att jag som vuxen-isch har ganska tråkigt när jag ser det här. Eftersom jag fortfarande har lite julstämning i mig kvar från förra recensionen (och förhoppningsvis snart några järn!) så jag ska ändå försöka fokusera på det positiva, i synnerhet eftersom den här filmen inte är gjord med mig i åtanke som publik i första hand. Det mysiga musiktemat av John ”Gör allt åt Spielberg” Williams har både julstämning, bus och äventyr inbakat i tonerna. John Candy, här i liten roll, är alltid en fröjd att se. Några av fällorna som Macaulay Culkin sätter för skurkarna är finurliga (och borde ha dödat dom tre gånger om i en allvarligare film). Pizzorna familjen beställer hem i början av filmen är asdyra. 150 DOLLAR och då är det år 1990!! ÅÅÅÅÅH! Culkin f ö gick det ju sådär för i branschen med drogproblem i tonåren, varierade bråk och senare lite udda indierullar. DÄR har vi en film jag skulle vilja se. Vad hände med Culkin och vad gör han egentligen nuförtiden när han är ensam hemma?
/Vrångmannen