Where the Wild Things Are

@@@+

Det finns en barnbok som är 48 sidor lång mestadels bilder med typ 16 meningar text allt som allt. Den boken bestämmer sig Spike Jonze göra långfilm på. Jag tror faktiskt på allvar ingen annan skulle kunna komma undan med det. Jonze förlänger författaren Maurice Sendaks originalberättelse med lite köttigare introduktion och karaktärsutveckling, och första 30 minutrarna av filmen där vår hjälte Max (fantastiskt spelad av 13-årige Max Records, ja han heter så) känner sig mer och mer alienerad och ledsen och arg är magiska. Hade resterande timme hållt samma klass hade femman varit gjuten och ännu en modern klassiker hade varit född. Istället stannar filmen av en hel del när Max väl kommer till Vildingarnas land (svenska boktiteln är I Vildingarnas Land för den som undrar). Tempot saktar av rejält och en hel del upprepningar tuggas igenom ett par vändor. Inte så konstigt kanske. Grundmaterialet är rätt tunt (i sidantal, inte i handling, magi, äventyr och underhållning) och för att få ihop 90 minuter behövs en hel del trixande. Med det sagt är detta absolut en film som man bör se. Om inte annat för att Jonze (och Maurice Sendak naturligtvis) på ett väldigt naturligt sätt lyckas fånga all frustration och ilska man kan känna ibland som barn med ett ben på väg in i vuxenvärlden. En vacker film både emotionellt och bildmässigt som tyvärr inte blev riktigt så bra som jag hoppades på.

/Surskägget

@@@
Where the Wild Things Are är en välgjord och hyfsat underhållande bearbetning som tyvärr inte riktigt går hem hos mig. Inte så konstigt kanske eftersom den i första hand SKA vara för barn men vilken unge vill se det här idag? Det var det ingen som gjorde heller och filmen blev knappt en mediumhit på biograferna och försvann fort i Disney/Pixardjungeln. Lite tråkigt kanske men så funkar det 2010. Den genomgående indiekänslan irriterar en smula också (t.o.m soundtracket osar Juno m.fl!). Nåväl, riktigt sköna röster åt "vildingarna" (James Gandolfini, Catherine O'Hara, Lauren Ambrose) och pojken Max spelas klockrent av Max Records. Betyget blir en solid trea men helt ärligt jag har nu glömt halva filmen. Bara en känsla av stora strumpdockor och dystert finns kvar. Staffan Westerberg någon?
/Vrångmannen