I en nära framtid kan man köpa sig mekaniska organ så man slipper vänta på att organdonatorer med rätt blodgrupp ska dö så man kan få leva vidare med en ny fräsch lever eller fungerande hjärta. In med ett mekaniskt hjärta bara så är det tuta å köra som gäller. Kruxet är förstås att detta inte är gratis. Har man inte råd att pynta hela summan på ett bräde kan man lägga upp det på en härlig avbetalningsplan. Skulle det nu slumpa sig som så att man missar tre avbetalningar så kommer firman och hämtar tillbaka organet. Vilket förstås innebär att du dör. Hey, tuff skit och hårda papper som man säger i branschen. Jude Law och Forest Whitaker jobbar som repo men, en förkortning av repossesion men vilket betyder att de är snubbarna som knackar på när din mekaniska lunga ska återtas. De är gamla soldater liksom alla repo men då folk sällan ger ifrån sig sina organ utan att bråka lite först. Allt är frid och fröjd tills Jude Law får ett mekaniskt hjärta efter en olycka. Plötsligt får han en annan förståelse för de människor som inte klarar avbetalningarna. Han är liksom en av dem. Det leder till att han inte kan sköta sitt jobb vilket leder till att han sackar efter med sina avbetalningar vilket leder till att Whitaker måste hämta hem det där hjärtat vilket leder till ett showdown mellan två hårda soldatsnubbar som måste banka skiten ur varandra. Filmen borde vara mycket bättre, temat ligger rätt i tiden och klassikern med två forna vänner som måste mötas i kamp funkar ju ofta bra på film. Problemet är att filmen är lite för oengagerande för att det ska bli spännande, dessutom lite för lång med sina två timmar. Klipp ner den till 1.30 kanske 1.40 så tempot ökas på och sluta dra ut på slutet så jävla mycket. Då skulle ett snäpp till på betyget åka dit direkt. Och kan Hollywood sluta casta Liev Schreiber i alla företagschefsskurkroller som finns tillgängliga för tillfället? Tack.
/Surskägget
PS. Lägg märke till att Jude Law har riktigt håriga Karl-Alfredunderarmar. Skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar