Kan inte alla bara sluta knarka vad ääääär det häääär?! Hahaha! Trainspotting är en klassiker i ”genren”. Irvine Welsh roliga, fartfyllda och tragiskt hemska roman blev en lika rolig, fartfylld och tragiskt hemsk film. Soundtracket vibrerar när Renton (Ewan McGregor) och hans gäng springer omkring på Edinburghs gator med heroin i hela kroppen på flykt undan lagen. De driver omkring och letar efter nästa fix samtidigt som de lurar sig själva att allt ska bli bättre och att den nästa är den sista. Grymma insatser från hela ensemblen (Robert Carlyle sticker ut som farligt arge och våldsamme Begbie). Filmskaparen Danny Boyle (28 Days Later, Sunshine) bjöd oss på en klassiker som hamnat högt på mångas listor över personliga favoriter. Tänk att en sådan verklighetstroget smutsig och brutal misär kan vara så underhållande, rolig pulserande och tänkvärd. Nämnde jag förresten soundtracket?
/Vrångmannen
@@@@
Ska jag vara helt ärlig minns jag den inte jättemycket mer än att Ewan MacGregor ligger och kräks tarmarna ur sig när han ska bli ren för det var på riktigt tusen år jag såg den. Jag vet att tusen år kan känna som lite överdrivet med tanke på att filmen som medium inte var uppfunnen och jag inte var född men det kan jag garantera bara är smådetaljer. Känslan och stämningen från filmen minns jag väl och en fyra var precis vad jag gav den då och därför blir det även så nu. Mycket knark var det. Och schysst musik.
/Surskägget
2 kommentarer:
Grymt överskattad. Fast så ogillar jag knarkare väldigt mycket. Har Criterions laserdisc om nån vill köpa den dyrt. DYRT!
Hm, fast också underskattad. UNDERSKATTAD! Hahaha Begbie, kom igeeeeen
Skicka en kommentar