@@@@Vi påbörjade detta nordiska tema med en helgalen dansk komedi, så varför inte avrunda med en helgalen norsk komedi? Fatso är, liksom Klovn: The Movie, en rulle som på sina håll är sjukt politiskt inkorrekt och därmed, precis som Klovn, en film som aldrig hade kunnat göras här i Sverige. Tyvärr är vår politiska korrekthet och strävan att stryka alla medhårs och vara sams med alla hela tiden jämnt jämnt jämnt ett klockrent sätt att totalt döda alla konstnärer som försöker skapa något utanför mallen och den kollektivt fördefinierade fåran (mer politisk tänker jag inte bli, vi pysslar trots allt inte med kulturjournalistik här, vi pysslar med en spark i skrevet). Fatso handlar som titeln antyder om en fet person (i det här fallet en kille). På grund av sin fetma har han blivit rätt så folkskygg och håller sig mest hemma där han jobbar med att översätta tekniska manualer från tyska till norska. Allt vänds upp och ner den dagen pappan bestämmer sig för att hyra ut ett rum i lägenheten till en svensk tjej. Plötsligt kommer det in någon med livsgnista, full av energi och levnadsglädje. Ni gissade det. Totala motsatsen till vår hjälte Rino (klockrent spelad av Nils Jörgen Kaalstad). Men Malin (lysande spelad av Josefin Ljungman från Himlen Är Oskyldigt Blå) har naturligtvis sina egna demoner att tampas med och plötsligt ställs både hennes och Rinos liv på sina respektive spetsar. Fatso är på samma gång otroligt mörk men glad, tung och jobbig men full av skratt. Den balanserar mellan drama och komedi på ett elegant sätt och lämnade helt klart ett avtryck i min avtrubbade filmhjärna.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar