@@@Då tar vi tredje och sista delen också när vi ändå håller på. Vet inte varför men fått för mig att de allra flesta tycker detta är den sämsta delen i trilogin och att den mest är där för utfyllnad. Jag håller absolut inte med. Trean håller fortfarande riktigt hög klass och vinklar om litegrann så att vi denna gång får följa mannen i toppen av näringskedjan, ni vet Milo, och inte grabbarna nere i ankdammen. Filmen följer Milo under ett hektiskt dygn. Inte nog med att han försöker peta in så många Anonyma Narkomanermöten som möjligt, han ska dessutom förbereda och laga mat till typ 100 gäster till dotterns födelsedag samtidigt som han ansätts till höger och vänster ifrån av diverse skumma typer som vill göra snabba knarkaffärer. Mot bättre vetande hoppas Milo på en affär med ecstasy och snart nog går allt åt helvete. Stackars Milo. Han får flänga mellan dotterns födelsedagsfest och flertalet möten gangstrar emellan. Stressen gör att han börjar peta i sig både den ena och andra drogen och så gick det åt skogen med hans 14 nyktra dagar också. Som vanligt i Pusherfilmerna är det karaktärsdrivet och "långsamt" för att sedan blixtra till i ett par riktigt blodiga scener där det köttas och slafsas rejält. Vid det här laget är det inget nytt under solen (Pusher del ett kändes ju på sitt sätt ganska nyskapande) men trean levererar en schysst gangsterstory som absolut är sevärd.
/Surskägget
PS. Det finns numera en brittisk remake av första filmen. Har inte sett den och har inga planer på det heller. Då kan man väl lika gärna se om danska förlagan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar