@@Dansk dokumentärfilm om det så kallade Ungdomshuset i Köpenhamn. Tydligen skänkte dåvarande borgmästaren back in the day ett hus till ungdomar/vänsteraktivister/punkare/anarkister så att de skulle ha ett ställe att kunna samlas på, ha konserter i och allmänt ha nånstans att hänga. En sisådär tiotalet år senare bestämde sig kommunen att sälja huset till en kristen organisation. Istället för att flytta bestämde sig anarkisterna givetvis för att ockupera huset och motade bort den kristna organisationen med våld. "Det här är vårt hus och vi erkänner inte kommunens rätt att sälja det" löd budskapet. Det har sedan käbblats i rättegång efter rättegång kring detta och när vi kommer in i huset via våra fyra
regissörer är det bara några månader kvar till den slutgiltiga domen. Vi får träffa två av de drivande krafterna i huset och en massa personer som cirkulerar där titt som tätt. Alla med sina tankar och åsikter om varför de ska ha kvar huset och vad de ska göra om man dömer emot dem. Tyvärr skrapar filmskaparna bara på ytan och vi får aldrig riktigt lära känna vare sig nyckelpersonerna eller husets funktion och nödvändighet för de många ungdomarna som hänger där. Det finns ett par scener när den hårt sminkade ytan av gemenskap, anarki, kärlek och glädje spricker och folk börjar gnälla lite på varandra, på att de inte orkar med huset, på att allt inte är så jävla peace love and understanding som de jämnt försöker visa utåt. Men de scenerna är för och över snabbt, ungefär som om man inte vill visa att det faktiskt inte bara är guld och gröna skogar att leva i ett ockuperat hus. Det är synd för det är först där och då vi verkligen lär känna individerna under tuppkammarna.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar