@@@
Ännu
en stor hit som fick sig en given uppföljare. Ralph Macchio var nu närmare
trettiostrecket än tjugostrecket men såg fortfarande ut som sexton så att spela
tonåring var fortfarande inga problem. Tvåan knyter snyggt an till ettan genom
att börja där ettan slutade, nämligen under karateturneringen som Daniel (Ralph
Macchio dårå) vinner. Vi får se honom vinna med Transparken och plocka upp sin
pokal innan filmen spolar fram sex månader i tiden när mr Miyagi får brev från
Japan. Hans far ligger för döden och han måste åka hem. Problemet är att hans
gamle vän Sato vill slåss på liv och död för att rädda sin heder som han anser
att mr Miyagi kränkt för en sisådär 40 år sen. Daniel hänger med och vi får ett
romantiskt karatedrama tro det eller ej. Nya tekniken är Trumtekniken som
Daniel måste lära sig för att sedan använda i slutet. Inte lika visuellt
spektakulär som Trantekniken men förmodligen lika usel i verkliga livet. Men
hej, det är 80-tal och vi köper allt det där. Sedan får Daniel tjejen och Peter
Ceteras ”Glory of Love” drar igång till eftertexterna. Fantastiskt.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar