Första Wolverinefilmen var sådär. Många luckor och ett ganska obefintligt manus. Hade
därmed inga större förhoppningar på tvåan tills jag såg trailern. Delvis
baserad på Chris Claremont och Frank Millers miniserie om Wolverines äventyr i
Japan verkade detta kunna vara allt ettan borde varit. Och även om tvåan är
betydligt bättre än ettan är det fortfarande långt ifrån lika bra som
X-Menfilmerna. Tycker de skulle vågat luta sig ännu mer på Claremont/Millers
miniserie och i princip filmatiserat den rakt upp och ner. Här får vi istället
ett par sekvenser som drar ner rejält på tempo och intresse och en skurk som
faktiskt känns lite halvt ofarlig och töntig (trots att han nästan lyckas döda Wolverine,
bara en sån sak). Tricket med att låta Wolverine delvis och tillfälligt förlora
sin läkeförmåga är bara ren och skär lathet från manusförfattarnas sida då det
ger dem en enkel förklaring till att Wolverine nu inte är lika farlig och att
han faktiskt skulle kunna dö (ungefär som att man låter Stålmannen tappa
krafterna av kryptonit, när han är helt osårbar blir det inte spännande, men å
andra sidan är det inte speciellt kreativt). När Wolverine dessutom återfår sin
förmåga i precis samma sekund som han behöver den som mest gör att man önskar
att man kört manuset en vända till i manusmaskinen. Allt som allt en helt okej
actionrulle vilket inte är tillräckligt bra när det kommer till Wolverine.
Filmer om honom ska vara sjukt bra, inte bara okej.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar