Julkalender 1 dec

Vrångmannen här. Gillar inte musikaler. Alls. Kan komma på kanske två som jag tycker är bra eller åtminstone ok. Jag har aldrig sett en musikal på teater (så vitt jag kan minnas) så det kanske är annorlunda men just musikal på film tycker jag är förskräckligt. Däremot är jag väldigt förtjust i konsertfilmer och musikdokumentärer. Jag är också väldigt förtjust i dokumetärer om film men nu talar vi om musik. Om rullen handlar om något band jag gillar så i synnerhet men jag kan nog se det mesta i den här genren och få ut något av det. Om det är bra det vill säga. Det finns en hel djungel av sköna musikdokumentärer men jag tänkte här i årets första kalenderlucka tipsa om tre som jag tycker ni ska kolla upp.

Sound City (2013)

@@@@

Rockbandet Foo Fighters frontman och skapare (och inte att förglömma, f.d trummis i Nirvana) Dave Grohl visar med Sound City, inte bara att han har en stor kärlek till musiken som skapades i den legendariske studion utan också att han faktiskt är en skicklig dokumentärfilmsskapare. Filmen berättar historien om Sound City Studios som byggdes 1969 i Van Nuys i Los Angeles och där mååååånga legendarer i branschen har spelat in sina plattor – Neil Young, Tom Petty, Elton John, Nirvana, Rick Springfield, Fleetwood Mac, Metallica, Bad Religion, Kings of Leon, Slipknot, Elvis Costello, Arctic Monkeys för att nämna några FÅ! Dokumentären är två och en halv timme och känns som en kvart. Informativ i bra tempo med bra musik. Dave Grohl spelade även in en hyllningsplatta till Sound City med gamla musiker som gjorde sina plattor där när det begav sig. Den kan du lyssna på här. Hur som helst, skitbra. Se den.
/Vrångmannen

The Last Waltz (1978)

@@@@@

Martin Scorsese (behöver jag ens?) siktade på att göra en konsertfilm som var bättre än genomsnittet när han gjorde ”The Last Waltz”. Enligt många lyckades han att skapa stor magi och frågan är om han inte, i mitt tycke, gjort den bästa konsertfilmen någonsin. Thanksgiving 1976 så hade det legendariske bandet The Band sin avskedskonsert på the Ziegfeld Theatre i New York. De hade bjudit in många av sina kända musicerande vänner för gästframträdanden på scenen - Joni Mitchell, Muddy Waters, Eric Clapton, Neil Young , Muddy Waters och Bob Dylan. Men det är inte bara väldigt bra musik det här handlar om. Visst, vi får otroligt snyggt filmade liveframträdanden a’la Scorsese (kamerorna rusar fram mot scenen och släpper aldrig bandets väderbitna men glada ansikten) men The Last Waltz är också en fin och lite bitterljuv inblick i vad som driver ett band åt en riktning eller en annan och vad som försigår bakom kulisserna. Scorcese har på senare år gjort väldigt bra dokumentärer om bl.a The Rolling Stones, Bob Dylan och George Harrison från The Beatles. Ingen av dem slår dock The Last Waltz på fingrarna. Otrolig musik. Otrolig film. Otroligt liv.

/Vrångmannen

Det dubbel-exponerade gömstället (2011)

@@@@

”Håll käften stockholmsjävlar när jag pratar..” Det dubbel-exponerade gömstället är en dokumentärfilm om sveriges absolut bästa liveband, Bob Hund. Vi får följa med dom i studion när de repeterar, grälar lite, skrattar lite och sen under deras vardag och väldigt raka och ärliga intervjuer och tankar följer. Det är lite lite skevt och mycket mycket underbart. Här gäller det nog att man är ett Bob Hundfan som jag är annars kan man nog lätt bli irriterad eller ointresserad. Gillar man däremot bandet eller vill veta lite mer om det så är det här inte oävet alls. Roligt också är att dokumentären har visats på SVT men det är extramaterialet på dvdn som verkligen glänser och som man nästan skulle kunna kalla för den riktiga dokumentären.

/Vrångmannen