@@@@
Vrångmannen tyckte att han såg en "grå och lerig gråtfilm" när han recenserade detta fantastiska krigsdrama som tangerar både Tarantino och Spielberg i stil och utförande. Tarantino för att karaktärerna känns väldigt äkta och dialogen stundtals är helt briljant. Spielberg för att actionsekvenserna när de väl poppar upp är fyllda av svettig nerv och bomber och explosioner till höger och vänster. Blodet skvätter åt alla håll och döden är inte vacker bara smutsig (och för all del lerig, det är mycket lera i filmen, där har Vrångmannen rätt). Det hela rör sig kring en amerikansk stridsvagn på tysk mark under andra världskrigets slutskede. Brad Pitt gör en kanonroll som kapten för stridsvagnen och den lilla besättningen om fyra gubbar. Han är både rättvis och orättvis, stenhård och nästan kall för att i nästa ögonblick vara i princip som en far för sina män. En komplex karaktär som på sina ställen närmast är en skurk istället för en hjälte och som man i en hel del scener bara ogillar. Även Shia "jag-är-knäpp-på-riktigt-jag" LeBeouf visar prov på att han kan när han vill och den i det stora hela rätt underskattade Michael Peña ger oss ännu en bra karaktärsroll (du har sett honom i såna storfilmer som Crash, Million Dollar Baby, Babel, End of Watch och American Hustle för att nämna ett fåtal och du vet förmodligen inte ens vem han är om du inte är en ordentlig filmnörd). Överlag fattar jag inte vad Vrångmannen har att gnälla över. Vi får både det mänskliga dramat och actionsekvenserna i en krigsfilm som bjuder på det där lilla extra.
/Surskägget
måndag 16 mars 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Samma, lika, samma, lika. Man har sett det 400 ggr tidigare. Fast bättre. Guuuuuuu... HAHAHAHHAAHAHAHAA!
Bästa
Skicka en kommentar