@
Gud nej i helvetet vad hände här?!?!? De första två filmerna var charmiga små sockersöta komedier om de glada tjejerna i á capellalaget på college. Nu har de växt upp och då blir det nån sorts jättekonstigt actionthriller med lite sång och dans inslängt. All charm, allt bus och all glimt i ögat från de första två filmerna är som bortblåst här och hela filmen känns mest som en krass och kall chans att försöka dra in de sista stålarna på denna franchise. Synd att denna trilogi inte fick det avslut den förtjänade.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett anna kendrick. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett anna kendrick. Visa alla inlägg
måndag 31 december 2018
fredag 29 september 2017
The Accountant
@@
Ännu en sån film som jag inte kan minnas handlingen på om jag så anstränger mig hela dagen. Kommer ihåg att Ben Affleck spelar en halvt autistisk snubbe som jobbar som revisor på dagarna och lejd mördare om nätterna. Han blir indragen i nåt som har med Anna Kendrick att göra och räddar henne. Sedan mördas folk till höger och vänster. Har jag för mig. Eller? När jag kollar på IMDB ser jag att Jeffrey Tambor, J.K. Simmons och John Lithgow var med. Minns jag inte. Kommer inte ihåg några specifika scener heller. Eller hur det slutar. Det var bara ett par månader jag såg den så det är inte femton år sen om vi säger så. Antingen börjar minnet svikta rejält eller så var det här liksom inget speciellt överhuvudtaget. Ser om trailern för att se om det är några minnen som vaknar till liv. Men nej. Nada. Zip. Inget. Jaha.
/Surskägget
Ännu en sån film som jag inte kan minnas handlingen på om jag så anstränger mig hela dagen. Kommer ihåg att Ben Affleck spelar en halvt autistisk snubbe som jobbar som revisor på dagarna och lejd mördare om nätterna. Han blir indragen i nåt som har med Anna Kendrick att göra och räddar henne. Sedan mördas folk till höger och vänster. Har jag för mig. Eller? När jag kollar på IMDB ser jag att Jeffrey Tambor, J.K. Simmons och John Lithgow var med. Minns jag inte. Kommer inte ihåg några specifika scener heller. Eller hur det slutar. Det var bara ett par månader jag såg den så det är inte femton år sen om vi säger så. Antingen börjar minnet svikta rejält eller så var det här liksom inget speciellt överhuvudtaget. Ser om trailern för att se om det är några minnen som vaknar till liv. Men nej. Nada. Zip. Inget. Jaha.
/Surskägget
Etiketter:
action,
anna kendrick,
ben affleck,
j.k. simmons,
jeffrey tambor,
john lithgow,
thriller
måndag 20 februari 2017
Mike and Dave Need Wedding Dates
@@@@
Hahahahaha som jag skrev alldeles nyss verkar Zac Efron ha bestämt sig för att bli det nya galna busfröet nummer ett. Det här är ännu en kiss- och bajskomedi med mycket skämt som kretsar kring sprit, sex och droger och ofta i kombination alla tre. Som titeln antyder handlar filmen om Mike (Adam Devine) och Dave (Zac Efron), två bröder som festar lite väl mycket för sitt eget bästa. När deras lillasyster ska gifta sig får de ett krav från föräldrarna att de måste ha med sig två skötsamma tjejer som dejter. Allt för att balansera deras galenskap. Sagt och gjort, Mike och Dave slänger ut en kontaktannons och efter att ha träffat mängder med kvinnor faller de slutligen för Alice (Anna Kendrick) och Tatiana (Aubrey Plaza) som är smarta, snygga och städade. Tror de. För det visar sig snart att tjejerna är heeeeeeeeelt slut och tusen gånger galnare än både Mike och Dave tillsammans hahahahaha! Framförallt är detta Aubrey Plazas film och här visar hon ännu en gång prov på att hon är roligast på stan just nu och går från klarhet till klarhet. Även Kendrick bjussar på ett par riktigt sköna garv tillsammans med Devine som är rätt så slut. Den som tyvärr inte riktigt lyser är just Efron. Han kan bättre, det har vi sett. Här är han lite väl anonym. Se den främst för Plaza för hon är hysteriskt kul. Mer mer mer av henne vill jag se nu.
/Surskägget
Hahahahaha som jag skrev alldeles nyss verkar Zac Efron ha bestämt sig för att bli det nya galna busfröet nummer ett. Det här är ännu en kiss- och bajskomedi med mycket skämt som kretsar kring sprit, sex och droger och ofta i kombination alla tre. Som titeln antyder handlar filmen om Mike (Adam Devine) och Dave (Zac Efron), två bröder som festar lite väl mycket för sitt eget bästa. När deras lillasyster ska gifta sig får de ett krav från föräldrarna att de måste ha med sig två skötsamma tjejer som dejter. Allt för att balansera deras galenskap. Sagt och gjort, Mike och Dave slänger ut en kontaktannons och efter att ha träffat mängder med kvinnor faller de slutligen för Alice (Anna Kendrick) och Tatiana (Aubrey Plaza) som är smarta, snygga och städade. Tror de. För det visar sig snart att tjejerna är heeeeeeeeelt slut och tusen gånger galnare än både Mike och Dave tillsammans hahahahaha! Framförallt är detta Aubrey Plazas film och här visar hon ännu en gång prov på att hon är roligast på stan just nu och går från klarhet till klarhet. Även Kendrick bjussar på ett par riktigt sköna garv tillsammans med Devine som är rätt så slut. Den som tyvärr inte riktigt lyser är just Efron. Han kan bättre, det har vi sett. Här är han lite väl anonym. Se den främst för Plaza för hon är hysteriskt kul. Mer mer mer av henne vill jag se nu.
/Surskägget
torsdag 5 maj 2016
Into the Woods
@@
Jag är inget direkt fan av musikaler. Så brukar jag inleda alla mina recensioner av en musikal när jag väl sett en och ska skriva ner mina tankar om den. Så även denna gång som synes. Jag har lite svårt för hela grejen när folk går omkring å pratar och helt plötsligt brister alla ut i sång och dans för att sedan återgå till det normala. Det finns givetvis undantag som t ex Blues Brothers, Evita och tecknade Disneyrullar. Nåväl. Här satsar man på att skådisarna sjunger mest hela tiden och knappt har riktig dialog alls. Det greppet gillar jag. Tyvärr håller det bara i sig en timme in i filmen sedan kommer av nån oförklarlig anledning ett långt parti där ingen sjunger. Det bryter mot reglerna man satt upp för den världen och då dör det direkt för mig. Det andra problemet just den här filmen har är att man varit lite väl lata på musiksidan och inte ansträngt sig för att faktiskt skriva en jäkla massa musik. Istället är det samma låt om och om igen som sjungs med olika text bara. Det gör också att det blir sjukt långtråkigt efter ett tag. Nåja. Storymässigt handlar det om gamla sagor som får nytt liv, Askungen, Rödluvan, Jack och bönstjälken och Rapunzel. Man leker lite med handlingen och det känns faktiskt ganska kul och fräscht. Sedan gör man det ytterst märkliga och går på ett avslut 75 minuter in. Vilket skulle vara okej om eftertexterna började rulla då. Nej, istället drar man igång en helt ny story resterande 45 minuter. Känns bara märkligt och skumt. Lika skumt som att Johnny Depp är affischnamn och är med i tre minuter.
/Surskägget
Jag är inget direkt fan av musikaler. Så brukar jag inleda alla mina recensioner av en musikal när jag väl sett en och ska skriva ner mina tankar om den. Så även denna gång som synes. Jag har lite svårt för hela grejen när folk går omkring å pratar och helt plötsligt brister alla ut i sång och dans för att sedan återgå till det normala. Det finns givetvis undantag som t ex Blues Brothers, Evita och tecknade Disneyrullar. Nåväl. Här satsar man på att skådisarna sjunger mest hela tiden och knappt har riktig dialog alls. Det greppet gillar jag. Tyvärr håller det bara i sig en timme in i filmen sedan kommer av nån oförklarlig anledning ett långt parti där ingen sjunger. Det bryter mot reglerna man satt upp för den världen och då dör det direkt för mig. Det andra problemet just den här filmen har är att man varit lite väl lata på musiksidan och inte ansträngt sig för att faktiskt skriva en jäkla massa musik. Istället är det samma låt om och om igen som sjungs med olika text bara. Det gör också att det blir sjukt långtråkigt efter ett tag. Nåja. Storymässigt handlar det om gamla sagor som får nytt liv, Askungen, Rödluvan, Jack och bönstjälken och Rapunzel. Man leker lite med handlingen och det känns faktiskt ganska kul och fräscht. Sedan gör man det ytterst märkliga och går på ett avslut 75 minuter in. Vilket skulle vara okej om eftertexterna började rulla då. Nej, istället drar man igång en helt ny story resterande 45 minuter. Känns bara märkligt och skumt. Lika skumt som att Johnny Depp är affischnamn och är med i tre minuter.
/Surskägget
Etiketter:
anna kendrick,
chris pine,
emily blunt,
johnny depp,
meryl streep,
musikal,
saga,
äventyr
torsdag 25 februari 2016
Pitch Perfect 2
@@@@
Ettan var en riktigt charmig liten pärla om ett ämne så osannolikt att i alla fall jag aldrig trodde att jag skulle orka ta mig igenom ens fem minuter. Á capella. Låter det sexigt? Inte speciellt. Oftast framkallar det smärre kräkbesvär faktiskt bara jag tänker på fenomenet. Men lo and behold Pitch Perfect lyckades göra ämnet inte bara underhållande utan jävligt kul och intressant också. Tvåan följer samma karaktärer och det är samma grundstory (á capellakör tävlar mot andra á capellakörer för att vinna mästerskap mot alla odds) men där ettan var lite sockersöt och mysig i sin humor har man helt tappat alla begrepp i tvåan och dundrar på som om detta vore SNL på crack! HAHAHAHA! Elizabeth Banks som vi mest känner som skådis/komedienne har fått ta över registolen på denna uppföljare och det märks att det är hon som styrt in skutan i humorgrumliga vatten. Hehehehe! Den här typen av humor förväntar man sig i en Will Ferrellrulle och det är så jäkla friskt och fräscht att få se den i en "mainstreamfilm" som detta ändå ska vara. Mer sånt. Trean är tydligen redan på väg med Banks tillbaka i registolen och jag längtar redan.
/Surskägget
Ettan var en riktigt charmig liten pärla om ett ämne så osannolikt att i alla fall jag aldrig trodde att jag skulle orka ta mig igenom ens fem minuter. Á capella. Låter det sexigt? Inte speciellt. Oftast framkallar det smärre kräkbesvär faktiskt bara jag tänker på fenomenet. Men lo and behold Pitch Perfect lyckades göra ämnet inte bara underhållande utan jävligt kul och intressant också. Tvåan följer samma karaktärer och det är samma grundstory (á capellakör tävlar mot andra á capellakörer för att vinna mästerskap mot alla odds) men där ettan var lite sockersöt och mysig i sin humor har man helt tappat alla begrepp i tvåan och dundrar på som om detta vore SNL på crack! HAHAHAHA! Elizabeth Banks som vi mest känner som skådis/komedienne har fått ta över registolen på denna uppföljare och det märks att det är hon som styrt in skutan i humorgrumliga vatten. Hehehehe! Den här typen av humor förväntar man sig i en Will Ferrellrulle och det är så jäkla friskt och fräscht att få se den i en "mainstreamfilm" som detta ändå ska vara. Mer sånt. Trean är tydligen redan på väg med Banks tillbaka i registolen och jag längtar redan.
/Surskägget
Etiketter:
anna kendrick,
brittany snow,
elizabeth banks,
hailee steinfeld,
katey sagal,
komedi,
musik,
rebel wilson
tisdag 21 april 2015
The Voices
@@
Den här hade jag sett fram emot sedan jag såg trailern för ett bra tag sedan. Skräckkomedi med Ryan Reynolds, Anna Kendrick och Gemma Arterton låter på papperet som en dröm. Jag har inte sett regissören Marjane Satrapis hyllade animerade långfilm Persepolis så den förväntan jag hade var ensemblens tjänst den här gången. Reynolds spelar Jerry, en weird snubbe som på dagtid trånar efter Fiona (Arterton) på jobbet och på kvällstid snackar han med sin hund och sin katt. Problemet är att de snackar tillbaka, ty Jerry är en spritt språngande psykopat. Hunden är snäll och dum men katten är ond och vill att Jerry ska börja mörda folk (bägge djurens röster görs av Reynolds). Härligt bisarr premiss för en rulle, som tyvärr faller platt på de flesta plan. Förutom att Ryan Reynolds ibland visar upp sin komiska ådra så är storyn alltför mörk för att man riktigt ska garva och samtidigt inte läskig en sekund. En komedi utan garv och en skräckfilm utan skräck. Det här är mellanmjölk all the way, trots en hel del blodigt våld och några galna scener som borde få plats i en filmlista över årets what-the-fuck-was-that?! Helt klart en av årets stora besvikelser för den här Vrångmannen, som hoppats på en Re-Animator möter Office Space möter Psycho. Typ.
/Vrångmannen
Den här hade jag sett fram emot sedan jag såg trailern för ett bra tag sedan. Skräckkomedi med Ryan Reynolds, Anna Kendrick och Gemma Arterton låter på papperet som en dröm. Jag har inte sett regissören Marjane Satrapis hyllade animerade långfilm Persepolis så den förväntan jag hade var ensemblens tjänst den här gången. Reynolds spelar Jerry, en weird snubbe som på dagtid trånar efter Fiona (Arterton) på jobbet och på kvällstid snackar han med sin hund och sin katt. Problemet är att de snackar tillbaka, ty Jerry är en spritt språngande psykopat. Hunden är snäll och dum men katten är ond och vill att Jerry ska börja mörda folk (bägge djurens röster görs av Reynolds). Härligt bisarr premiss för en rulle, som tyvärr faller platt på de flesta plan. Förutom att Ryan Reynolds ibland visar upp sin komiska ådra så är storyn alltför mörk för att man riktigt ska garva och samtidigt inte läskig en sekund. En komedi utan garv och en skräckfilm utan skräck. Det här är mellanmjölk all the way, trots en hel del blodigt våld och några galna scener som borde få plats i en filmlista över årets what-the-fuck-was-that?! Helt klart en av årets stora besvikelser för den här Vrångmannen, som hoppats på en Re-Animator möter Office Space möter Psycho. Typ.
/Vrångmannen
Etiketter:
anna kendrick,
gemma arterton,
komedi,
marjane satrapi,
ryan reynolds,
skräck
tisdag 31 mars 2015
Pitch Perfect
@@@@
En film självaste Vrångmannen kallade "skitrolig och medryckande"! Wow, bara en sån sak. Och jag kan bara hålla med honom. Upplägget är kanske inte det jag skulle tro skulle locka mig som mest. Det handlar om á capellaband på college som tävlar mot varandra...i á capellasång...gamla dammiga á cappellalåtar. Men samtidigt är det också ett annat upplägg som jag gillar mer än nåt annat nästan. Det utspelar sig på college. Och som ni vet är jag sjukt svag för high school och/eller collegefilmer. Oavsett rycker filmen tag i en direkt från start och sen hänger man flinande med och njuter av åkturen. Anna Kendrick (Up In The Air, Twilightrullarna, End of Watch) är perfekt i huvudrollen som tjejen som lite mot sin vilja sveps in i dessa á capellanördars tävlingar med en radda klockrena biroller runt sig (Brittany Snow och Rebel Wilson är nog de två namnkändaste i den högen). Vi får lite skratt, lite gråt, lite musik och lite kärlek. Och det funkar alldeles utmärkt tack så mycket. I år kommer uppföljaren och jag längtar redan.
/Surskägget
En film självaste Vrångmannen kallade "skitrolig och medryckande"! Wow, bara en sån sak. Och jag kan bara hålla med honom. Upplägget är kanske inte det jag skulle tro skulle locka mig som mest. Det handlar om á capellaband på college som tävlar mot varandra...i á capellasång...gamla dammiga á cappellalåtar. Men samtidigt är det också ett annat upplägg som jag gillar mer än nåt annat nästan. Det utspelar sig på college. Och som ni vet är jag sjukt svag för high school och/eller collegefilmer. Oavsett rycker filmen tag i en direkt från start och sen hänger man flinande med och njuter av åkturen. Anna Kendrick (Up In The Air, Twilightrullarna, End of Watch) är perfekt i huvudrollen som tjejen som lite mot sin vilja sveps in i dessa á capellanördars tävlingar med en radda klockrena biroller runt sig (Brittany Snow och Rebel Wilson är nog de två namnkändaste i den högen). Vi får lite skratt, lite gråt, lite musik och lite kärlek. Och det funkar alldeles utmärkt tack så mycket. I år kommer uppföljaren och jag längtar redan.
/Surskägget
Etiketter:
anna kendrick,
brittany snow,
collegefilm,
komedi,
musik,
rebel wilson
söndag 20 april 2014
Rapture Palooza
@@
En komedi om jordens undergång i samma anda som briljanta This Is The End och dessutom med oftast hejdlöst rolige Craig Robinson i en av huvudrollerna? Låter nästan för bra för att vara sant. Släng dessutom in duktiga Anna Kendrick och detta borde vara en given succé. Men alas så är icke fallet. Manusförfattarna får ganska snabbt slut på idéer och filmen börjar nästan omgående att trampa vatten. De riktigt stora garven uteblir trots att Robinson försöker sitt bästa för att skapa lite skön stämning som en absolut helt brutalt jävla sexfixerad Satan. Vrångmannen var mer generös än jag orkar känna mig.
/Surskägget
En komedi om jordens undergång i samma anda som briljanta This Is The End och dessutom med oftast hejdlöst rolige Craig Robinson i en av huvudrollerna? Låter nästan för bra för att vara sant. Släng dessutom in duktiga Anna Kendrick och detta borde vara en given succé. Men alas så är icke fallet. Manusförfattarna får ganska snabbt slut på idéer och filmen börjar nästan omgående att trampa vatten. De riktigt stora garven uteblir trots att Robinson försöker sitt bästa för att skapa lite skön stämning som en absolut helt brutalt jävla sexfixerad Satan. Vrångmannen var mer generös än jag orkar känna mig.
/Surskägget
lördag 14 september 2013
3 x garv till jordens undergång
Rapture Palooza
@@@
På med boxhandskarna för det är dags att ge bibeln en omgång! Lindsay (Anna Kendrick) och Ben är unga, kära och lever ett vanligt vardagsliv. Plötsligt en dag försvinner hälften av jordens befolkning rakt upp i luften. För de som är kvar väntar helvetet på jorden då djävulen (Craig Robinson hahaha!) dyker upp och börjar bestämma. Anna Kendrick är alltid en fröjd att se. Hon tillför något skönt knäppt och busigt till det hela, lite som i Pitch Perfect. Rapture Palooza är kanske inte bioduksmaterial och förmodligen inte en film för alla men jag tycker den är rätt skoj och annorlunda. Du kan ha mycket tråkigare framför dumburken en regnig söndag. Ge den en chans.
/Vrångmannen
@@@
På med boxhandskarna för det är dags att ge bibeln en omgång! Lindsay (Anna Kendrick) och Ben är unga, kära och lever ett vanligt vardagsliv. Plötsligt en dag försvinner hälften av jordens befolkning rakt upp i luften. För de som är kvar väntar helvetet på jorden då djävulen (Craig Robinson hahaha!) dyker upp och börjar bestämma. Anna Kendrick är alltid en fröjd att se. Hon tillför något skönt knäppt och busigt till det hela, lite som i Pitch Perfect. Rapture Palooza är kanske inte bioduksmaterial och förmodligen inte en film för alla men jag tycker den är rätt skoj och annorlunda. Du kan ha mycket tråkigare framför dumburken en regnig söndag. Ge den en chans.
/Vrångmannen
@@@+
Simon Pegg, Nick Frost och Edgar Wright är tillbaka med den
tredje delen i ”Cornettotrilogin” (de första två var Shaun of the Dead och Hot
Fuzz). Ett gäng 40-åringar återvänder till den lilla staden där de växte upp. De ska fullfölja ”The Golden Mile” som de misslyckades med som tonåringar. Tolv pubar, tolv pints. Allt står dock inte rätt till i byn och våra
vänner hamnar snart i trubbel av episka proportioner. Sci-fi-action-komedi i samma anda som föregångarna i trilogin. Det är bitvis skitkul och full
fart hela tiden men samtidigt tycker jag att The World’s End är den svagaste av
rullarna. Den känns helt enkelt en smula trött ibland. Nåja, ska
inte klaga. Bra men borde varit bättre. /Vrångmannen
@@@@@
Hahahahahahahahahahahahahahahahaha....HAHAHAAHAHAHAHAHAHAA!!!!
/Vrångmannen
@@@@@
HAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAAH!
/Surskägget
Hahahahahahahahahahahahahahahahaha....HAHAHAAHAHAHAHAHAHAA!!!!
/Vrångmannen
@@@@@
HAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAAH!
/Surskägget
Etiketter:
action,
anna kendrick,
apokalyps,
craig robinson,
danny mcbride,
edgar wright,
james franco,
Jay Baruchel,
jonah hill,
komedi,
nick frost,
sci-fi,
seth rogen,
simon pegg
måndag 12 augusti 2013
What to expect when you’re expecting
@@@
Cameron Diaz,
Jennifer Lopez, Elizabeth Banks, Brooklyn Decker, Anna Kendrick, Chris Rock,
Dennis Quaid och Rebel Wilson är en ganska stadig line-up i en klassisk romcom
där vi får följa mängder med olika par som i slutet visar sig hänga ihop på ett
eller annat sätt. Vi har sett det förr och vi kommer att se det igen. Just den
här filmen fokuserar som titeln mycket riktigt antyder på graviditeter,
förlossningar och barn. Lite romantik, lite skratt, någon tår för den som gärna
grinar till den här typen av filmer, lite feelgood, lite spex och lite bus och
en udda karaktär som är knäpp men snäll. Allt det där, allt det där.
/Surskägget
söndag 13 januari 2013
Pitch Perfect
@@@@
Skitrolig och medryckande rulle om acapellakulturen i
college (what?!). Det här hade kunnat bli platt fall men med underbara
karaktärer, snygg acapellamusik (what?!) och ett riktigt bra och roligt manus
så är det här underhållning på hög nivå. Anna Kendrick och company kan
verkligen sjunga och de är sköna komedienner som sparkar stjärt. Bra tempo, lagom
klyschigt och riktigt skoj. Rebel Wilson (som var med alldeles för lite i
Bridesmaids men var rolig varenda sekund) stjäl många scener. En mästare på
komik och improvisation. Ibland är det kul att bli överraskad av en film som
man inte hade ett dugg intresse av att se från början. Jag menar, acapella? Egentligen?
Come on!
/Vrångmannen
tisdag 25 maj 2010
Up in the Air
@@@@Hade inte George Clooney haft huvudrollen i den här så tror jag inte den hade varit lika bra. Nu är rollen liksom skriven för Clooney för att passa honom perfekt. Därför är den så bra. Storyn är busenkel. Clooney jobbar som konsult som åker runt hela USA och sparkar folk åt företag som inte vill göra det själva. Men när en ung kvinnlig kollega (en strålande Anna Kendrick, kanske mest känd just nu från Twilightsagan) kommer på att de ska göra allt över video protesterar Clooney och får henne på halsen för att "lära upp henne". De turnerar USA runt och samtidigt inleder Clooney ett förhållande med en karriärskvinna (en lysande Vera Farmiga) som också reser väldigt mycket. Resten handlar om karaktärerna och hur de interagerar med och mot varandra. Clooney är strålande som den lätt emotionellt avstängde killen som älskar att vara on the road och hatar att vara hemma tills en kvinna bryter igenom hans pansar lättsamt och steg för steg. Jason Reitman är inte bara Ivan (Ghostbusters, Lumparkompisar) Reitmans son, han är jävligt begåvad och har gett oss Thank You For Smoking och Juno.
Vrångmannen såg tydligen inte riktigt samma film.
/Surskägget
Etiketter:
anna kendrick,
flygplan,
george clooney,
jason reitman,
komedi,
vera farmiga
onsdag 17 mars 2010
Up in the Air
@@@Det surrades mycket om Up in the Air och George Clooney blev nominerad till en Oscar för bästa manliga huvudroll i denna lugna dramakomedi. Clooney spelar en man som lever på resande fot, hotell, flyg och flyktiga barer. Hans jobb är att avskeda folk på företag runt om i USA så ägarna till företagen slipper. Han trivs riktigt bra med den ensamma livsstilen men stöter på människor under resans gång bl.a en kvinna som lever samma kringresande liv som Clooney och en ung kvinnlig assistent (strålande Vera Farmiga och rising star Anna Kendrick) som får honom att tänka på kärnfamilj och ensamhet. Up in the Air är inte särskilt imponerande. Clooney är bra men han gör ju det han alltid gör. Han är Clooney. Filmen är inte speciellt rolig och inte speciellt dramatisk men den har en stämning som gör att man liksom flyter med och vill se hur det går. Det är underhållande men man är inte riktigt säker på varför. Betyget svajar en aning men hamnar med lite eftertanke på en solid trea. Vart kommer alla tokhyllningar ifrån? Regisserad av Jason Reitman (Juno).
/Vrångmannen
/Vrångmannen
Etiketter:
anna kendrick,
drama,
george clooney,
jason reitman,
komedi,
vera farmiga
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











