xXx: Return of Xander Cage

@@
Jag ska erkänna att jag verkligen gillade ettan när den kom. När jag sett om den nu på senare år har den tappat en hel del och känns lite föråldrad nästan, men när den kom tyckte jag det var bra ös i den och Vin Diesel kändes som den nya actionstjärnan (vilket han sen också blev när han väl kom tillbaka till Fast/Furiousfilmerna). Man gjorde en uppföljare till xXx med Ice Cube som var helt okej antar jag och nu när Diesel hittat formen i Fast/Fuirous kände han att det var dags att sparka liv i den här gamla franchisen också. Helt onödigt faktiskt. FF-filmerna har ett bättre tempo, ett bättre ös, bättre actionsekvenser och ett bättre team av karaktärer än xXx kan drömma om att komma i närheten av. Så skit i att satsa på fler filmer i den här rätt trötta franchisen när vi vill se fler FF-filmer istället.
/Surskägget

Ip Man 3

@@@
Donnie Yen återvänder för att spela Ip Man, mannen som till stor del stått bakom kung-funs genombrott på film då han varit lärare för en av de mest kända kung-fusnubbarna genom tiderna, Bruce Lee, som tog sig an Ip Mans filosofi och utvecklade den vidare med sin egna variant som alla vi som älskar karatefilm sett gång på gång när Lee sparkar loss. Yen gör återigen rollen med stabil värdighet och bjussar på en hel del sköna fighter. Dock är det betydligt ballare och tuffare fightingscener i tvåan som jag därmed fortfarande håller som den bästa i trilogin. Här i trean glider allas vår Mike Tyson in som skurk och vi får självklart ett stort slagsmål mellan Tyson och Yen som dock kunde varit betydligt ballare koreograferad. Dessutom är det lite fegt av filmskaparna att man låter det sluta i oavgjort. Vare sig Yen eller Tyson hade väl lust att torska, om det så bara är på film. En helt okej karaterulle (jaaaa jag vet att det är kung-fu men alla kampsportsfilmer kallas karaterullar så är det bara, deal with it) som borde försökt överträffa föregångaren betydligt mer.
/Surskägget

Julkalendern 19 dec - Ip Man

Ip Man eller Yip Man eller t o m Yip Kai-man som han tydligen hette/kallades för levde i både Kina och Hongkong under större delen av 1900-talet fram till sin död 1972. Han blev känd av två anledningar. Han var en av de bästa mästarna inom kung-fugrenen Wing Chun, och en av hans elever råkade vara Bruce Lee. En sådan man måste man givetvis göra film på, och inte bara en film.

Ip Man
@@@
Fans av Donnie Yen saknade nog recensionen på denna och uppföljaren i lucka nummer 10 som koncentrerade sig på Yenfilmer. Nu är allt på bordet. Ip Man och Ip Man 2 sparades till denna lucka istället. Av de fem Ip Manfilmerna är denna kanske den som har minst med den verklige Ip Mans liv att göra. Yen gör sin grej (vilket innebär att karatesparka skiten ur så många skurkar som möjligt) (ja, jag kallar det fortfarande karatesparka och karatefilm trots att det är kung-fu de pysslar med, allt enligt vår inledande text om varför vi kallar alla kampsportsfilmer för karatefilmer) och filmen sparar inte på anledningar att låta Yen göra sin grej. Till syvende och sist är det lite för rörigt på sina ställen och lite väl mycket transportsträckor mellan fighterna för att tillåta ett högre betyg. Dock absolut sevärd.
/Surskägget

Ip Man 2
@@@@
Här går det undan! Yen är tillbaka och denna film följer Ip Mans liv i Hongkong och håller sig väl någorlunda närmare den sanna historien än ettan gjorde. Fortfarande är det så att Yen använder en hel del linor och annat när han kör sina fightscener och det är klart att den riktige Ip Man aldrig kunde hoppflyga på samma sätt i verkliga livet meeeeeen här handlar det ju om att skapa en cool karatefilm också, inte en tvättäkta biopic. Fighterna är bättre, ballare, tuffare och flera och det är precis som det ska vara i en bra uppföljare. Mer av allt. Och trailern för Ip Man 3 lovar verkligen mer av allt och har dessutom en fight mellan Yen och Mike Tyson!!! Hahahaha! Ser mycket fram emot den.
/Surskägget

The Grandmaster
@@@
Den kanske allvarligaste av alla Ip Manfilmatiseringarna. Här är det stort fokus på Ip Mans känslo- och kärleksliv och även om filmen öppnar och slutar med stora fightscener (som dessutom är jävligt snygga) är det till stor del mestadels ett romantiskt drama vi får ta del av. Det är förstås både positivt och negativt med det. Positivt ur synvinkeln att vi här förmodligen får lära oss som mest om Ip Mans riktiga liv, negativt i aspekten att vi vill ha karatefighter hela, hela tiden. För skickligt gjord och för snygg men också lite för tråkig på sina ställen. Fighterna är dock mumma för själen.
/Surskägget

The Legend is Born: Ip Man
@@@
Den kanske flamsigaste av filmerna sett till att man här fattat vinken och bara försöker styra handlingen från en karatefight till en annan. I grund och botten en karaterulle om en kille och en tjej som blir kära och där killen råkar vara grym på att slåss vilket han får göra mycket och ofta. Ip Mans riktiga liv är väl knappt med alls här, men det hindrar inte filmskaparna från att göra en rätt ball och rakt på karatefilm.
/Surskägget

Ip Man: The Final Fight
@@@@
Ännu en film som främst utspelar sig under Ip Mans år i Hongkong. Jäkligt snygg i färgpaletten och stämningen är toppen. Stundtals känns det som att vi faktiskt är på plats i 50- och 60-talets Hongkong. Här har man lyckats hitta en bra blandning av fakta och fiktion och varvar scener ur Ip Mans riktiga liv med lagom mängder karatefight utan att det blir för mycket eller för lite av det ena eller andra. Kanske den film jag gillar mest av dessa fem faktiskt även om Ip Man 2 bjussar på mer fightscener.
/Surskägget

Julkalendern 10 dec - Donnie Yen

Donnie Yen har än så länge vägrat Hollyood trots att han rimligtvis borde bli största actionhjälten nånsin därborta. Han har samma charm som Jackie Chan och slåss bättre än Jet Li. Vad mer behövs? Jag gillar Yen som fan och precis som de flesta i Hong Kong har han gjort ungefär en miljard filmer så här kommer ett litet urval.

Legend of the Fist: The Return of Chen Zhen
@@@
Tar avstamp i Bruce Lees gamla rulle Fist of Fury och Donnie Yen repriserar Lees roll som Chen Zhen. Vi är alltså på plats i Japanockuperade Shanghai där kineserna gör vad de kan för att slåss mot den brutala japanska övermakten. Chen Zhen får tag på en Green Hornetliknande mask och börjar spöa skiten ur japaner till höger och vänster samtidigt som han på dagtid är känd som en välbärgad nattklubbsägare. Det är mycket hyllning till Lee i den här förutom de två uppenbara grejerna med karaktären och Green Hornetkläderna. Yen slåss i mångt och mycket som Lee, framförallt i slutscenen är det väldigt tydligt att Yen anammat och kopierat Lees rörelsemönster. Imponerande. Fightscenerna är överlag adrenalinpumpande och bra, dock är stora delar av filmen lite väl sega och den kunde gott ha klippts ner med en 20-25 minuter.
/Surskägget

Flashpoint
@@@
Yen är en tuff och hård snut som jagar en tuff och hård skurk. På vägen måste givetvis en bunt andra skurkar få känna på en hård näve och spark från Yen innan det är dags för en over-the-top-slutfight som bjussar friskt. Här och där är storyn lite svajig och därför når vi inte upp på ett högre betyg. För fighterna i sig är helt klart värda en fyra i betyg. Klassisk modern karateaction vi gärna ser mer av.
/Surskägget

Kung Fu Killer
@@@@
En av Yens bästa? Ja, det är nog inte helt otippat. Storyn kretsar kring en seriemördare som dödar kung-fumästare i enlighet med deras kung-fuspecialitet. Mördaren är därmed expert på samtliga kung-fuvarianter, något som ytterst få är. Tack och lov är Yens karaktär en av de få. Nackdelen är att han sitter i finkan. Tack och lov kan snuten få ut honom så att Yen får en chans att sätta stopp för denna kung-fumördare. Sen jäklar blir det åka av. Fighterna är många och tuffa. Tempot högt och storyn rätt ball. Gillar idén med en kung-fumördare (som givetvis har lite anknytning till Yens karaktär). Slutfighten är bland det ballaste du kan se i karateväg och både Yen och hans motspelare Baoqiang Wang ger allt. Mer sånt.
/Surskägget

Special ID
@@
Yen är undercoversnut i Hongkong och hans spår leder honom till det kinesiska fastlandet där han får en ny partner i form av Tian Jing. Yens hårdkokta karaktär tycker dock att en kvinnlig partner är allt annat än optimalt och vi får en klassisk buddy movie med omaka par där de gör livet surt för varandra först för att sedan bli bästisar. På ytan påminner det här en hel del om Flashpoint men det verkar som att man inte riktigt hade samma budget eller lika bra idéer. Fighterna är lite tråkigare, storyn lite mer rörig och så slänger man in den berömda kinesiska humorn som inte funkar alls. Okej rulle som borde varit bättre.
/Surskägget

Iron Monkey
@@@@
Allt som Crouching Tiger, Hidden Dragon så desperat ville vara men totalt och brutalt misslyckades med. Att CTHD hade ett ofattbart segertåg över hela världen samtidigt som knappt nån i den stora massan känner till den här är ett hån mot rättvisa överallt. Vi får följa två hjältar som slåss mot en korrupt och inkompetent borgmästare. Och som de slåss! Det flygs, hoppas, sparkas, svärdsfäktas och stavslåss med hög energi och en frenesi som är svåröverträffad. Slutfighten på pålarna är otrolig! På fem minuter i den här bjussas det på mer fight än i hela CTHD. Och dessutom slipper man 90 minuters boring boring mitt i filmen som CTHD så gärna bjussar på. Iron Monkey ska helt enkelt ses och det med det snaraste.
/Surskägget

Iron Monkey 2
@
Lika bra som ettan är, lika dålig är uppföljaren. Först och främst är det ingen riktig uppföljare. Filmen utspelar sig inte ens i samma sekel som första och karaktärerna är därmed helt annorlunda. Dessutom är Yen knappt med. Allting är bara taffligt och trist. Fightscenerna uppspeedade och konstiga. Det här går inte att titta på. Skräp!
/Surskägget

Iceman
@
Det här är en otroligt fånig "komedi" är Yen är en nedfrusen krigare från Mingdynastin som återuppväcks i modern tid. Samtidigt återuppväcks även ett par av hans ärkefiender. Här har vi prov på den mycket märkliga kinesiska humorn som ingen här i väst överhuvudtaget kan förstå men som förmodligen har den kinesiska publiken skrattandes så de kiknar och rullar i mittgångarna på biograferna. Sista kvarten eller så bjussas det äntligen på en fet och tuff fight men vid det laget har man gett upp för längesen.
/Surskägget

Dragon
@@@
En liten by i Kina under 1900-talets början. Yen spelar en enkel man i en enkel by med ett enkelt liv. Till den dag två rånare dyker upp och han hamnar i slagsmål med dem. Bägge rånare dör och en polis börjar nysta i det hela. Är Yen verkligen en så enkel man som han påstår? Och var rånarnas död verkligen bara en olycka när Yen försvarade sig? Så inleds en annorlunda deckare där trådarna sakta nystas upp samtidigt som vi hela tiden pendlar mellan att tro att Yen är den han utger sig för att vara och att tro att han är en farlig karatemästare. Fightsekvenserna är relativt få, de som finns är snyggt koreograferade och ger valuta för pengarna. Framförallt är det här dock en deckargåta i annorlunda miljö som visserligen är ganska enkel att lista ut men som ändå bjussar på trevlig underhållning.
/Surskägget