/Surskägget
Visar inlägg med etikett tony scott. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tony scott. Visa alla inlägg
måndag 20 augusti 2012
R.I.P. Tony Scott
/Surskägget
söndag 3 april 2011
Unstoppable
@ Läs skäggets recension istället för här får ni ingen hjälp. Kameran snurrar runt runt ivriga personer med stora beslut att ta och tåget säger tuff tuff. Amerikanska flaggan viftar i slow-motion, fina flickorna väntar hemma med sina bebisar på sina hjältar och Denzel Washington skrikskrattar vartannat. Det är så fasansfullt så att jag nästan tappar hakan. Tony Scott. Du är avskedad från mina ögon och öron forever. FOREVER! Kameran snurrar runt runt Denzel. Runt. Runt. Hela tiden. Till snabb tuff musik. Runt. Runt. Räkna.
/Vrångmannen
torsdag 17 februari 2011
Unstoppable
@@-Det verkar som att Tony Scott och Denzel Washington blivit bästa vänner på samma sätt som Ridley Scott och Russell Crowe. En annan likhet är att de verkar skita i vilka filmer de gör bara de får lattja lite tillsammans. Sist Tony regisserade Denzel var i The Taking of Pelham 1-2-3 och nu är det dags för lite mer tåg. Här är det en sann historia om ett godståg med superexplosiva och dödliga gifter som blir förarlöst och skenar. Den ende som kan stoppa tåget och rädda hela världen (eller åtminstone stora delar av Pennsylvania) är förstås tuffe, orädde och allmänt bäste tågföraren Denzel. Tony Scott dundrar på med snabba MTV-klipp och filmen är som vanligt lika snygg som vilken rapvideo från P.Diddy som helst men ungefär lika tom på innehåll. Denzel ser inte ens ut att försöka längre och Rosario Dawson, Chris Pine och Kevin Dunn verkar alla undra varför de är med i filmen utöver lönechecken. Nu låter det värre än det är. Vill man ha 90 minuter dumaction levereras det i mängder här. Scott är en för duktig actionregissör för att man ska få tråkigt. Det är kompetent och okej. Knappt okej. Det blir ett minus på betyget.
/Surskägget
söndag 2 januari 2011
The Taking of Pelham 1 2 3
För lite över ett år sen skrev Vrångmannen en recension på nyinspelningen av The Taking of Pelham 1 2 3. Jag som bara hade sett trailern skrev en recension också. Bara så ni ska veta att ni har att göra med ett fullblodsproffs har jag nu sett filmen och tycker exakt vad jag skrev då.
/Surskägget
/Surskägget
tisdag 8 juni 2010
The A-Team
@@@@Kultactionserien från början av 80-talet har då, som så många andra, blivit långfilm för vita duken över 20 år senare. En riktig megabudgetstjärtsparkare till popcornsummerblockbuster. Joe Carnahan (Narc, Smoking Aces) står för regin och producerar gör bl.a bröderna Tony och Ridley Scott. Har man sett den gamla tv-serien så kan man hela upplägget . Hahahaha! Alltså, vilket jävla vrålös! Med tungan rätt i mun, t.o.m så överdriven att seriens skapare skulle rodna (eller inte för Steven J Cannell ÄR även han medproducent!) och ett gäng sköna skådisar (Liam Neeson, Bradley Cooper och Jessica Biel m.fl) som verkar ha så roligt med sina roller att glädjen och humorn hoppar ut från duken och örfilar upp dig i biostolen. Fånigt på det mest charmiga tänkbara sätt (precis som tv-serien), den senaste och ballaste musiken för kidsen (The Black Keys!), snabba klipp naturligtvis och flera hundra miljoner dollar kommer till sin rätt när det pangas och sprängs i den ena actionsekvensen efter den andra, utan att för den skull bli tjatigt. Handlingen då? The A-team ska lösa fallet fool! Vafan trodde du? Sommarens stora överraskning i genren, och nej det finns ingenting med filmen som ens är i närheten av någonting du ska ta på allvar. Du ska äta dina popcorn, garva läppen av dig och hålla käften. Mest för att du faktiskt är på bio...
/Vrångmannen
måndag 23 november 2009
The Taking of Pelham 1 2 3 (2009)
@@-Tony Scotts nyinspelning av Joseph Sargents thrillerklassiker från 1974 är näst intill bedrövlig. Denzel Washington är snäll farbror som jobbar på "styrcentralen" där han dirigerar all tunnelbanetrafik i New York. John Travolta är en arg tatuerad bad guy som med ett gäng andra tuffingar kapar en tunnelbanevagn. Travolta vill ha 10 miljoner dollar annars dödar han passagerarna i vagnen en efter en. Sen pratar Washington och Travolta med varandra via mikrofon till balla bildklipp och hård musik tills den oundvikliga konfrontationen äger rum. Visst låter det häftigt? 1974 kunde jag förstå att det var spännande. Nu blir man bara lite argtrött. Tony Scott måste skärpa till sig nu för det verkar som att karln går på pengaräls och har gjort det för länge. Manus? Nej. Filma? Ja. Kolla tuff bild. Denzel är enda behållningen. Svagt.
/Vrångmannen
@@
Jag har bara sett trailern, men den gav mig all info jag behövde för att kunna bedöma filmen. Tony Scott har gett upp allt och slänger ur sig dussinrullar som om de vore spammail till en publik helt utan spamfilter. Travolta går på extrem tomgång och undrar varför Tarantino en gång i tiden återupplivade hans karriär när Travolta den senaste tiden mest pissat på återupplivningen i vilket fall. Här får han spela lite bad guy men inte blir det roligare för det. Denzel är enda anledningen att se filmen trots att även han går på rutin och inget mer. Denzels tomgång är fortfarande bättre än många andras gasen i botten och även om han ser skitfånig ut i brillorna och är världens snällaste vet vi att han när tiden kräver det kommer göra allt för att stoppa Travolta när han i verkligheten skulle gömma sig under ett skrivbord. Ser jag filmen nånsin blir det om ett par år när jag hittar den för 20 spänn på Willys. Och knappt då.
/Surskägget
måndag 3 mars 2008
The Directors: The Scott Brothers (Tony Scott)
Här fortsätter vi skriva lite om den andra brodern i Scottduon. Nej jag talar ej om Cirkus Scott (bröderna Bronett) utan bröderna Scott (i cirkusen Hollywood) även om det just nu slog mig att det där var ganska fiffigt.
Tony Scott då. Britt även han som hakade på brorsan Ridley till Hollywood när denne började få uppmärksamhet i slutet på 70 och början på 80-talet. Han började sin karriär med hundratals reklamfilmer, detta genomsyrar hans rullar numera då vi snackar "long lenses", tonade linsfilter och gärna snabba klipp - skitkul om man fortfarande tycker att t.ex Snuten i Hollywood 2 är ball och skön, vilket vi gör. En aning mer kommersiell än sin bror och lyckas ofta med konststycket (i synnerhet senare i sin karriär) att mörda en rulle eftersom han helt enkelt verkar ointresserad av manuset och vill hellre leka med sin bilbana...förlåt kamera. Tony har dock också bjudit oss på några av dom skönare rullarna och ofta är det skamligt underhållande för att använda ett gammalt slitet uttryck, vilket jag gör för jag tycker det är ballt och skönt.
The Hunger (1983) - @@
Tjatig "vampyrrulle" med David Bowie och Susan Sarandon i knasig tantfrisyr. Det är snyggt och välgjort in i minsta detalj och musiken var säkert kalashet när det begav sig men daterar rullen fruktansvärt idag.
Top Gun (1986) - @@@@
Efter ett par år av att slicka såren efter blodsugarfloppen (hehe) så gjorde Tony Scott stor comeback med producenterna Jerry Bruckheimers (The Rock, Armageddon, Con Air, Pearl Harbor, Black Hawk Down och allt annat du sett där det sprängs för 100 miljoner) och Don Simpsons (dryg knarkare, dog på muggen) testostoronheta äventyrs-drama-kärlek-action-big big BIG FUCKING BLOCKBUSTER WITH GREAT SOUNDTRACK AND FUCK IT ALL BANG OF A MOVIE!!!
Vem har inte sett denna? Läs Surskäggets tårfyllda hyllning i tidigare inlägg.
Surskäggets kommentar: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/01/dagens-hyllning_11.html
Snuten i Hollywood II (1987) - @@@@
Som ettan men snyggare, snabbare och lika mycket skoj. Bovarna är (om möjligt) farligare och släng in en tvåmeters sexgudinna som knappt kan säga en replik men här håller hon käften så det funkar ok (Brigitte Nielsen) så har du plötsligt en smarrig actionkomedi. Det ryktades om att Eddie Murphy och Tony Scott inte kom så bra överrens på inspelningen då Eddie Murphy tydligen är lite lat och tyckte det räckte med ett par tagningar men Scott ville ta 100 tagningar med 700 olika inställningar med alla kameror i hela världen så han sen kunde välja i klipprummet. Tur var väl det. Klassiker.
Surskäggets kommentar - @@@@: Bland de sista riktigt bra Eddie Murphyfilmerna när han fortfarande lät glappkäften rulla på som aldrig förr (den allra sista var väl En Prins I New York?) (påminner mig att det är dags att recensera herr Murphy vid tillfälle). Tony Scott är perfekt regissör för en sån här film. Snabba klipp, snygga miljöer, mycket pangpang och ett par explosioner. Bra skit.
Revenge (1990) - @@@
Den här filmen är det nog knappt någon som minns. Bitvis dryg och långsam men en intressant spänning mellan träkorken Kevin Costner och Anthony Quinn. De är gamla vänner (Quinn rik gubbe med maffiainfluenser, Kostner militär som hoppat av) men när Costner hälsar på inne i knösens unga fru Madeleine Stowe så blir gubbstrutten förbannad och vill hämnas men då vill sen Kevin hämnas tillbaks. Jag vet att jag gillade den här när den kom. Lite långsammare än tidigare Scottspektakel men ändå inte ointressant. Sköna miljöer och en hyfsad hur ska det gå känsla. Dom kunde väl åtminstone bytt ur Kevin Costner men säg tre rullar där man inte kan säga det.
Surskäggets kommentar - @: En av de mest onödiga filmer jag sett. Långsam och otroligt seg. Tristare än Kevin Costner och det säger inte lite speciellt när man petar in honom i huvudrollen dessutom. Bara grejen att Costner och Quinn är gamla vänner köper man aldrig då Costner ska vara lite rättrådig (han är ju hjälten trots allt) och Quinn är en röv mest hela tiden. Sen blir det lite pangpang men vid det laget har man gäspat käken ur led.
Days of thunder (1990) - @@
Fabriksrulle med Tom Cruise igen och lite samma upplägg som Top Gun (för man måste ju casha in tjing tjing!) men näst intill bedrövlig. Robert Duvall som skön coach räddar spektaklet en smula och Nicole Kidman klev ut ordentligt i rampljuset och blev Cruises flickvän på riktigt men får jag höra Show me heaven av Maria McKee en gång till..
Surskäggets kommentar - @@@: Top Gun i bilform. Jag tror fan det här är exakt samma manus där de bara bytt ut namnen på karaktärerna helt enkelt. Men hey, med tanke på hur bra Top Gun är så gnuggas lite av den filmen av på den här. Tom Cruise är alltid stabil, Kidman vet vad hon pysslar med, Duvall är schysst, Cary Elwes dryg och John C. Reilly karaktärsskådis (lika med: ingen minns att han är med i den här, det tog ytterligare 10 år för han att bli ett household name). Soundtracket är grymt, David Coverdale, GnR, McKee, du vet ju. Show me heeeeeeeaaaaaaaveeeeeeeen....
Den Siste Scouten (1991) - @@@@
Med ett manus av sköne mansgrisen Shane Black och en om möjligt ballare Bruce Willis än i Die Hard så lyckades Tony Scott naila den här överballa guldklimpen. Aldrig har grabbar varit så tuffa (t.o.m Damon Wayans som annars härmar knarkare i sketcher). Den ultimata buddymovien med sjukt skön action och full fart. Det smakar fabrik men på rätt sätt. Sulfit luktar skit och sulfat luktar mat (eller var det tvärtom). Den här ser man gärna om så ofta det går, helst en ocensurerad DVD från USA eftersom våldet gav tanterna och farbröderna mardrömmar på Statens Biografbyrå när den kom men alla vi andra sov gott. Se även Surskäggets hyllning på denna.
Surskäggets kommentar: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/02/dagens-hyllning_13.html
True Romance (1993) - @@@@
Vad sa vi om manus tidigare? Här fick vår vän Tony sina händer på en knepig filmnörds 150 sidor våldsepos. Nörden hette Quentin Tarantino och med Scotts tajta regi och kärlek för genren (romantisk våldskomedi?) så skapade han lite skön filmhistoria. Räck upp en hand om ni inte gillar den här rullen. Det är så sjukt mycket kändisar med så det är blink and miss, Christopher Walkens monolog, Brad Pitts bästa roll någonsin? (pundaren Floyd), massor av action och en av dom sötaste kärlekshistorier man sett på länge. Hade jag inte varit så jävla grinig för att nån dåre håller på att borra i lägenheten under I FLERA TIMMAR så hade jag bjussat på en femma.
Surskäggets kommentar - @@@@@: Självklart är det här en femma. Tarantinos manus är fullt av knasiga men ändå trovärdiga karaktärer, knivskarp dialog och en apcool brud (fajten mellan Patricia Arquette och James Gandolfino kan vara en av de bästa slagsmålsscener som spelats in nånsin). Till skillnad från Natural Born Killers (ett annat Tarantinomanus) gillar Quentin True Romance och har sagt att utöver Quentin själv är Tony helt rätt person att göra just det manuset rättvisa. Här visar även Christian Slater vilken potential han har/hade och det är så jävla synd att snubben knarkar ner sig och nuförtiden mestadels tar skitroller i skitfilmer (Who is Cletis Tout?, Windtalkers, Alone in the Dark, Hollowman II).
Crimson Tide (1995) - @@@
Ibland skriver vi originaltiteln och ibland den svenska titeln. Vi är lite inkonsekventa så jag vet det men då skulle du se oss i verkliga livet och körde nog över oss direkt på övergångsstället mest för att bara få ett slut på eländet. Tror den här hette Rött hav när den kom. Denzel Washington, Gene Hackman, tight snygg thriller på en ubåt. Finfin underhållning men inget mästerverk. Ibland räcker det så.
Surskäggets kommentar - @@@: Denzel vs Gene. Två grymma skådisar på en liten ubåt. Risk för kärnvapenkrig. Luddig info från Presidenten. Vad göra? Skjuta eller inte skjuta? När dammet lagt sig vet vi att Denzel gjorde rätt och Gene fel. Å andra sidan visste vi det när vi såg bioaffischen. Ibland är förutsägbart helt okej när det levereras så snyggt av så bra skådisar.
The Fan (1996) - @@@
Åh vad skit jag har fått för att jag smyggillar denna. Hatad av de flesta. En slags Farlig Förbindelse för män i baseballmiljö. Robert De Niro är knivförsäljare, har lite problem med huvudet och det enda som betyder något för honom är baseball och hans son. Mest baseball. Han är besatt av spelaren Bobby Rayburn (Wesley Snipes) och börjar stalka honom. Snygg, välspelad och tät men ändå lite hjärndöd och förutsägbar. Jag gillar den ändå för vad den är. Så det så!
Surskäggets kommentar - @@: Nja, De Niro säljer onekligen knivar och Snipes spelar baseball men filmen är ganska trist för det. Jag minns inte ens slutet riktigt och det borde väl säga allt. Å andra sidan har De Niros karaktär grymt mycket potential att bli en klassisk creepy motherfucker i stil med Travis Bickle eller galningen De Niro gjorde i Cape Fear, men här är det väl Scotts fel som skiter i manus och hittar snygga vinklar istället som gör att det mest blir halvokej istället.
Enemy of the state (1998) - @@
Bra Will Smith. Hyfsat underhållande men någonstans måste jag sätta gränsen vid fabrikutspottandet. Sådär.
Surskäggets kommentar - @@@+: Riktigt tät och spännande underhållning. Smith jagas och Hackman försöker hjälpa honom. Visar på snyggt och smart sätt hur jävla övervakade vi är i världen idag, inte ens de gamla kommunisterna i Sovjetstaterna kunde övervaka folk såhär, men vi i de fria länderna låter staten göra det helt frivilligt utan protester. Sjukt. Men det är film vi ska hålla oss till här inte politik. Och det här är allt en underhållande actionrulle behöver vara. Den är faktiskt lite underskattad den här, och har väl hamnat lite i skymundan, men är värd en ny sittning. Så se om redan ikväll.
Spy Game (2001) - @@@
Robert De Niro och Brad Pitt som spioner. Spänning. Någon ska rädda någon...Ibland minns man inte filmer och det här är en av dom. Jag minns att jag gillade den här men that's about it. Jag ger den en trea nu för sett den har jag och så får jag helt enkelt se om. Å andra sidan om jag knappt ens minns filmjäveln är det då inte en etta?
Surskäggets kommentar - @@@: Stabil underhållning som är lite väl rörig här och där i story (men det sket väl Scott i). Talande för filmen är scenen där Robert Redford (och inte De Niro som Vrångmannen felaktigt skriver här ovan) och Brad Pitt har en scen på ett hustak. En vanlig regissör hade satt upp ett par kameror där på plats, men Tony Scott flyger in två helikoptrar för att få sina shots. Så ska en slipsten dras. Den blir faktiskt bättre andra gången man ser den, mycket på grund av att handlingen känns lite mer hanterbar när man redan sett den en gång.
Man on fire (2004) - @@
Denzel Washington är en tuff fd yrkesmördare som ska hämnas en familj som han en gång jobbat för och misslyckats att skydda. Slentrian och enformigt som attan. Har för mig att den här skrevs till skyarna när den kom och skulle vara någon slags comebackfilm för Tony Scott som många tyckte hade blivit gammal och tråkig. Jag hade en liten liten dregelsträng i mungipan av hopp och förväntan när jag sov...ursäkta såg rullen.
Surskäggets kommentar - @@@: Denzel är hård och arg och elak och dödar en jävla massa skurkar på hårda, arga och elaka sätt. En klassisk hämndrulle helt enkelt som du kan hitta hundratals av i gamla videobutiken för 9:90 för tre dygn. Men eftersom att Denzel är Denzel och inte Random Skådis så har han med sig en jävla pondus och tyngd som 99% av alla andra skådisar saknar. Därmed blir filmen också lite intressantare än vanligt.
Deja Vu (2006) - @
Nej
Surskäggets kommentar - @@: Nja. Denzels pondus och allt det där, men nja.
Deja Vu (2006) - @
Nej
Surskäggets kommentar - @@: Nja. Fortfarande Denzels pondus och allt det där, men nja.
Nu har jag läst att Tony Scott skall göra remakes på klassiker som The Warriors och den utsökta The Taking of Pelham 1-2-3. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det var längesen klippkungen visade framfötterna men å andra sidan har han bjudit på grymt godis förr. Jag håller tummarna för en chans och kanske en till är gubbjäveln åtminstone värd.
/Vrångmannen
Tony Scott då. Britt även han som hakade på brorsan Ridley till Hollywood när denne började få uppmärksamhet i slutet på 70 och början på 80-talet. Han började sin karriär med hundratals reklamfilmer, detta genomsyrar hans rullar numera då vi snackar "long lenses", tonade linsfilter och gärna snabba klipp - skitkul om man fortfarande tycker att t.ex Snuten i Hollywood 2 är ball och skön, vilket vi gör. En aning mer kommersiell än sin bror och lyckas ofta med konststycket (i synnerhet senare i sin karriär) att mörda en rulle eftersom han helt enkelt verkar ointresserad av manuset och vill hellre leka med sin bilbana...förlåt kamera. Tony har dock också bjudit oss på några av dom skönare rullarna och ofta är det skamligt underhållande för att använda ett gammalt slitet uttryck, vilket jag gör för jag tycker det är ballt och skönt.
The Hunger (1983) - @@
Tjatig "vampyrrulle" med David Bowie och Susan Sarandon i knasig tantfrisyr. Det är snyggt och välgjort in i minsta detalj och musiken var säkert kalashet när det begav sig men daterar rullen fruktansvärt idag.
Top Gun (1986) - @@@@
Efter ett par år av att slicka såren efter blodsugarfloppen (hehe) så gjorde Tony Scott stor comeback med producenterna Jerry Bruckheimers (The Rock, Armageddon, Con Air, Pearl Harbor, Black Hawk Down och allt annat du sett där det sprängs för 100 miljoner) och Don Simpsons (dryg knarkare, dog på muggen) testostoronheta äventyrs-drama-kärlek-action-big big BIG FUCKING BLOCKBUSTER WITH GREAT SOUNDTRACK AND FUCK IT ALL BANG OF A MOVIE!!!
Vem har inte sett denna? Läs Surskäggets tårfyllda hyllning i tidigare inlägg.
Surskäggets kommentar: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/01/dagens-hyllning_11.html
Snuten i Hollywood II (1987) - @@@@
Som ettan men snyggare, snabbare och lika mycket skoj. Bovarna är (om möjligt) farligare och släng in en tvåmeters sexgudinna som knappt kan säga en replik men här håller hon käften så det funkar ok (Brigitte Nielsen) så har du plötsligt en smarrig actionkomedi. Det ryktades om att Eddie Murphy och Tony Scott inte kom så bra överrens på inspelningen då Eddie Murphy tydligen är lite lat och tyckte det räckte med ett par tagningar men Scott ville ta 100 tagningar med 700 olika inställningar med alla kameror i hela världen så han sen kunde välja i klipprummet. Tur var väl det. Klassiker.
Surskäggets kommentar - @@@@: Bland de sista riktigt bra Eddie Murphyfilmerna när han fortfarande lät glappkäften rulla på som aldrig förr (den allra sista var väl En Prins I New York?) (påminner mig att det är dags att recensera herr Murphy vid tillfälle). Tony Scott är perfekt regissör för en sån här film. Snabba klipp, snygga miljöer, mycket pangpang och ett par explosioner. Bra skit.
Revenge (1990) - @@@
Den här filmen är det nog knappt någon som minns. Bitvis dryg och långsam men en intressant spänning mellan träkorken Kevin Costner och Anthony Quinn. De är gamla vänner (Quinn rik gubbe med maffiainfluenser, Kostner militär som hoppat av) men när Costner hälsar på inne i knösens unga fru Madeleine Stowe så blir gubbstrutten förbannad och vill hämnas men då vill sen Kevin hämnas tillbaks. Jag vet att jag gillade den här när den kom. Lite långsammare än tidigare Scottspektakel men ändå inte ointressant. Sköna miljöer och en hyfsad hur ska det gå känsla. Dom kunde väl åtminstone bytt ur Kevin Costner men säg tre rullar där man inte kan säga det.
Surskäggets kommentar - @: En av de mest onödiga filmer jag sett. Långsam och otroligt seg. Tristare än Kevin Costner och det säger inte lite speciellt när man petar in honom i huvudrollen dessutom. Bara grejen att Costner och Quinn är gamla vänner köper man aldrig då Costner ska vara lite rättrådig (han är ju hjälten trots allt) och Quinn är en röv mest hela tiden. Sen blir det lite pangpang men vid det laget har man gäspat käken ur led.
Days of thunder (1990) - @@
Fabriksrulle med Tom Cruise igen och lite samma upplägg som Top Gun (för man måste ju casha in tjing tjing!) men näst intill bedrövlig. Robert Duvall som skön coach räddar spektaklet en smula och Nicole Kidman klev ut ordentligt i rampljuset och blev Cruises flickvän på riktigt men får jag höra Show me heaven av Maria McKee en gång till..
Surskäggets kommentar - @@@: Top Gun i bilform. Jag tror fan det här är exakt samma manus där de bara bytt ut namnen på karaktärerna helt enkelt. Men hey, med tanke på hur bra Top Gun är så gnuggas lite av den filmen av på den här. Tom Cruise är alltid stabil, Kidman vet vad hon pysslar med, Duvall är schysst, Cary Elwes dryg och John C. Reilly karaktärsskådis (lika med: ingen minns att han är med i den här, det tog ytterligare 10 år för han att bli ett household name). Soundtracket är grymt, David Coverdale, GnR, McKee, du vet ju. Show me heeeeeeeaaaaaaaveeeeeeeen....
Den Siste Scouten (1991) - @@@@
Med ett manus av sköne mansgrisen Shane Black och en om möjligt ballare Bruce Willis än i Die Hard så lyckades Tony Scott naila den här överballa guldklimpen. Aldrig har grabbar varit så tuffa (t.o.m Damon Wayans som annars härmar knarkare i sketcher). Den ultimata buddymovien med sjukt skön action och full fart. Det smakar fabrik men på rätt sätt. Sulfit luktar skit och sulfat luktar mat (eller var det tvärtom). Den här ser man gärna om så ofta det går, helst en ocensurerad DVD från USA eftersom våldet gav tanterna och farbröderna mardrömmar på Statens Biografbyrå när den kom men alla vi andra sov gott. Se även Surskäggets hyllning på denna.
Surskäggets kommentar: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/02/dagens-hyllning_13.html
True Romance (1993) - @@@@
Vad sa vi om manus tidigare? Här fick vår vän Tony sina händer på en knepig filmnörds 150 sidor våldsepos. Nörden hette Quentin Tarantino och med Scotts tajta regi och kärlek för genren (romantisk våldskomedi?) så skapade han lite skön filmhistoria. Räck upp en hand om ni inte gillar den här rullen. Det är så sjukt mycket kändisar med så det är blink and miss, Christopher Walkens monolog, Brad Pitts bästa roll någonsin? (pundaren Floyd), massor av action och en av dom sötaste kärlekshistorier man sett på länge. Hade jag inte varit så jävla grinig för att nån dåre håller på att borra i lägenheten under I FLERA TIMMAR så hade jag bjussat på en femma.
Surskäggets kommentar - @@@@@: Självklart är det här en femma. Tarantinos manus är fullt av knasiga men ändå trovärdiga karaktärer, knivskarp dialog och en apcool brud (fajten mellan Patricia Arquette och James Gandolfino kan vara en av de bästa slagsmålsscener som spelats in nånsin). Till skillnad från Natural Born Killers (ett annat Tarantinomanus) gillar Quentin True Romance och har sagt att utöver Quentin själv är Tony helt rätt person att göra just det manuset rättvisa. Här visar även Christian Slater vilken potential han har/hade och det är så jävla synd att snubben knarkar ner sig och nuförtiden mestadels tar skitroller i skitfilmer (Who is Cletis Tout?, Windtalkers, Alone in the Dark, Hollowman II).
Crimson Tide (1995) - @@@
Ibland skriver vi originaltiteln och ibland den svenska titeln. Vi är lite inkonsekventa så jag vet det men då skulle du se oss i verkliga livet och körde nog över oss direkt på övergångsstället mest för att bara få ett slut på eländet. Tror den här hette Rött hav när den kom. Denzel Washington, Gene Hackman, tight snygg thriller på en ubåt. Finfin underhållning men inget mästerverk. Ibland räcker det så.
Surskäggets kommentar - @@@: Denzel vs Gene. Två grymma skådisar på en liten ubåt. Risk för kärnvapenkrig. Luddig info från Presidenten. Vad göra? Skjuta eller inte skjuta? När dammet lagt sig vet vi att Denzel gjorde rätt och Gene fel. Å andra sidan visste vi det när vi såg bioaffischen. Ibland är förutsägbart helt okej när det levereras så snyggt av så bra skådisar.
The Fan (1996) - @@@
Åh vad skit jag har fått för att jag smyggillar denna. Hatad av de flesta. En slags Farlig Förbindelse för män i baseballmiljö. Robert De Niro är knivförsäljare, har lite problem med huvudet och det enda som betyder något för honom är baseball och hans son. Mest baseball. Han är besatt av spelaren Bobby Rayburn (Wesley Snipes) och börjar stalka honom. Snygg, välspelad och tät men ändå lite hjärndöd och förutsägbar. Jag gillar den ändå för vad den är. Så det så!
Surskäggets kommentar - @@: Nja, De Niro säljer onekligen knivar och Snipes spelar baseball men filmen är ganska trist för det. Jag minns inte ens slutet riktigt och det borde väl säga allt. Å andra sidan har De Niros karaktär grymt mycket potential att bli en klassisk creepy motherfucker i stil med Travis Bickle eller galningen De Niro gjorde i Cape Fear, men här är det väl Scotts fel som skiter i manus och hittar snygga vinklar istället som gör att det mest blir halvokej istället.
Enemy of the state (1998) - @@
Bra Will Smith. Hyfsat underhållande men någonstans måste jag sätta gränsen vid fabrikutspottandet. Sådär.
Surskäggets kommentar - @@@+: Riktigt tät och spännande underhållning. Smith jagas och Hackman försöker hjälpa honom. Visar på snyggt och smart sätt hur jävla övervakade vi är i världen idag, inte ens de gamla kommunisterna i Sovjetstaterna kunde övervaka folk såhär, men vi i de fria länderna låter staten göra det helt frivilligt utan protester. Sjukt. Men det är film vi ska hålla oss till här inte politik. Och det här är allt en underhållande actionrulle behöver vara. Den är faktiskt lite underskattad den här, och har väl hamnat lite i skymundan, men är värd en ny sittning. Så se om redan ikväll.
Spy Game (2001) - @@@
Robert De Niro och Brad Pitt som spioner. Spänning. Någon ska rädda någon...Ibland minns man inte filmer och det här är en av dom. Jag minns att jag gillade den här men that's about it. Jag ger den en trea nu för sett den har jag och så får jag helt enkelt se om. Å andra sidan om jag knappt ens minns filmjäveln är det då inte en etta?
Surskäggets kommentar - @@@: Stabil underhållning som är lite väl rörig här och där i story (men det sket väl Scott i). Talande för filmen är scenen där Robert Redford (och inte De Niro som Vrångmannen felaktigt skriver här ovan) och Brad Pitt har en scen på ett hustak. En vanlig regissör hade satt upp ett par kameror där på plats, men Tony Scott flyger in två helikoptrar för att få sina shots. Så ska en slipsten dras. Den blir faktiskt bättre andra gången man ser den, mycket på grund av att handlingen känns lite mer hanterbar när man redan sett den en gång.
Man on fire (2004) - @@
Denzel Washington är en tuff fd yrkesmördare som ska hämnas en familj som han en gång jobbat för och misslyckats att skydda. Slentrian och enformigt som attan. Har för mig att den här skrevs till skyarna när den kom och skulle vara någon slags comebackfilm för Tony Scott som många tyckte hade blivit gammal och tråkig. Jag hade en liten liten dregelsträng i mungipan av hopp och förväntan när jag sov...ursäkta såg rullen.
Surskäggets kommentar - @@@: Denzel är hård och arg och elak och dödar en jävla massa skurkar på hårda, arga och elaka sätt. En klassisk hämndrulle helt enkelt som du kan hitta hundratals av i gamla videobutiken för 9:90 för tre dygn. Men eftersom att Denzel är Denzel och inte Random Skådis så har han med sig en jävla pondus och tyngd som 99% av alla andra skådisar saknar. Därmed blir filmen också lite intressantare än vanligt.
Deja Vu (2006) - @
Nej
Surskäggets kommentar - @@: Nja. Denzels pondus och allt det där, men nja.
Deja Vu (2006) - @
Nej
Surskäggets kommentar - @@: Nja. Fortfarande Denzels pondus och allt det där, men nja.
Nu har jag läst att Tony Scott skall göra remakes på klassiker som The Warriors och den utsökta The Taking of Pelham 1-2-3. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det var längesen klippkungen visade framfötterna men å andra sidan har han bjudit på grymt godis förr. Jag håller tummarna för en chans och kanske en till är gubbjäveln åtminstone värd.
/Vrångmannen
onsdag 20 februari 2008
The Directors: The Scott Brothers (Ridley Scott)
Vi har ju gått genom en del skådisars listor (lite halvt om halvt sådär) och gett våra two bits om deras filmer samt deras framföranden etc. Naturligtvis har vi vidrört vid någon regissör också. Det är roligare med regissörer, speciellt såna som konstant har överraskat, antingen med att vara dåliga (Uwe Boll coming soon hahaha!) eller för att dom har något speciellt (Fincher, se tidigare inlägg damn it!). Varför döda en så fin tradition så här tänkte jag lite på ytan gå i genom Bröderna Ridley & Tony Scott. De är båda från reklambranschen och engelsk TV från början men började så småningom på egna håll göra succérullar i Hollywood (och en del rejäla plattfall också). Bägge gubbarna har en unik stil men som kanske har tappats en aning på senare år, varför vette fan men det är ju samma med allt. Komiker t.ex. När slutade Eddie Murphy vara rolig? Ok det är en helt annan puck vi kanske tar tag i. Som vanligt kommer inte alla rullar Bröderna Scott gjort med utan endast dom som setts. Kommentera gärna om ni tycker att ett litet mästerverk/snedsteg som är värt att nämnas missats.
Först ut Sir Ridley Scott (Tony Scott följer inom kort):
Duellanterna (1977) - @@@
Minns att jag tyckte den var lite seg men snygg och annorlunda. Skitlängesen jag såg den alltså på den gamla goda vhstiden (Esselte släppte den på video tidigt vill jag minnas). Harvey Keitel & Keith Carradine fäktas och bråkar om heder i början av 1800-talets Frankrike. Vill se om den.
Alien (1979) - @@@@
Ack så välgjord, krypspännande och stämningsfull sci-fi/rysare. Är det sant?! Kom den här 1979?? Ta en titt på den igen. Helt sjukt vad lite den har åldrats på dom här snart trettio åren. Extremt smart uppbyggnad av karaktärer och atmosfär och man förstår varför den blev sådan succé när den kom. Att folk inte sket ner sig i biograferna när allt dom hade var Kojak på TV (hehe) är ett mirakel. För er som inte vet storyn så kan jag berätta...nä ni är inte värd det.
Surskäggets kommentar: Tät, spännande, klaustrofobisk. Scott visste vad han pysslade med. I rymden kan ingen höra dig skrika, men i biosalongen där hörs det alldeles utmärkt. @@@@
Bladerunner (1982) - @@@@
Sjukt välgjord sci-fi/deckare med Harrison Ford i spetsen som jagar replikanter i en smutsig mörk framtid. Harrison själv tog avstånd från filmen och tycker den är sämst, andra kallar den ett mästerverk. Denna har likt Aliens åldrats värdigt, visst kan man småflina åt vissa effekter o.s.v men det mesta funkar än idag och miljöerna är fullständigt makalösa. Blade Runner kom också i flera versioner då Ridley Scott plötsligt fick för sig att ändra i sin egen rulle ett bra tag senare. Hans "director's cut" är bättre (@@@@@), ingen småtöntig deckarvoiceover t.ex, så något måste ha gnagt i hans skalle länge. Lysande.
Surskäggets kommentar: En av mina ständiga topp-tio-filmer. Har för länge sen tappat räkningen på hur många gånger jag sett den här, både den första voice-overversionen och Director's cutten senare. Harrison Ford gör en av sina bästa roller och Rutger Hauer är helt makalös som replikant. Aldrig har Scott fått utlopp för sin visuella stil som här. Varje bildruta är extremt genombearbetad. Allting är perfekt och grymt vackert i sin mörka, dimmiga, regniga, sönderfallna skönhet. I boken flörtas det öppnare med att Fords karaktär också är replikant, men Scott har tonat ner de bitarna i filmen även om det ständigt förs en diskussion bland fans huruvida Ford är replikant eller ej (tror Scott nångång på senare tid sagt att det är så). Har nu släppts i en fantastisk DVD-utgåva på fem hela diskar där man får fyra (sug på den, fyyyyyra) olika versioner av filmen, bl a en helt nyklippt version (Scott har också sagt att ingen film är huggen i sten, allt går att klippa om och göra annorlunda). Jag tillhör skaran som kallar den mästerverk. @@@@@
Legenden (1985) - @@@+
Fantasy med Tom Cruise i tidig roll. Många skrattar åt den här och viftar bort den son en bagatell men dom är slut. Den är absolut sevärd. Coola miljöer, enhörningar, monster och Tim Curry som en grym djävul. Rolig kuriosa är att Tangerine Dream, som skrev filmmusiken till filmen, fick ta en del av skulden för att filmen floppade och Jerry Goldsmith hoppade raskt in och skrev om all musik för att den skulle gå bättre på den europeiska marknaden. En film med två helt olika scores alltså och bägge går att få tag på om man letar och ens är intresserad. Jag håller på Jerrys grymma toner men jag är också lite mainstream hehe.
Surskäggets kommentar: Såg den på bio när jag var 11. Älskade den. Såg om den på VHS när jag var 15. Garvade rått. Såg om den för ett par år sen. Och den är helt okej. En liten charmig bagatell. @@@
I Skuggan av ett brott (1987) - @@@
Exstremt by the book romantisk thriller där Tom Berenger är inhyrd snut för att skydda en överklass dam (Mimi Rogers) som blivit vittne till ett maffiamord. Berenger är gift men faller för Rogers och det blir ack så komplicerat samtidigt som det är lite spännande och pang pang också. Nja den är väl ok och jag är snäll med betyget eftersom jag gillade den när den kom (för TJUGO ÅR SEN!) men skulle jag se den idag så fnös jag nog och rynkade på näsan. Tror att Ridley gjorde denna för att han var trött på sina genomarbetade halvfloppar och ville ha en publikhit. Det fick han men undrar om han blev gladare för det.
Surskäggets kommentar: Tom Berenger var stor som fan 1987 (det var långt till Sniper och The Substitute då). Mimi Rogers också. Hon var till och med gift med Tom Cruise (nån som minns det?, sjukt men sant) och vek faktiskt ut sig i Playboy ett par år efter skilsmässan. Men filmen då? Standardthriller där Mimi Rogers tycks missa att hennes feta Manhattanvåning är fylld av en jävla massa dimma hela tiden. @@
Black Rain (1989) - @@@@
Michael Douglas som supersnut med sin partner Andy Garcia levererar en medlem ur Yakuzan (Japanska maffian typ) till polisen i Tokyo men de blir lurade och gangstern smiter undan. Tillsammans med den japanska poliskåren försöker dom fånga the bad guys samt lära sig varandras seder och lite heder på kuppen. Toppaction med grymt score, häftiga miljöer och en löjligt over the top Douglas som nästan slår Stallone i ballhetsfaktor. En r-r-r-raket!
Surskäggets kommentar: Har bara sett den en gång för mååååånga år sen. Minns att nån yakuzasnubbe måste skära av sig lillfingret. Minns Douglas och Garcia i ett parkeringsgarage jagade av motorcyklar. Minns att Douglas är sådär amerikansk testosteronig och vägrar ta till sig minsta lilla av den japanska kulturen, tills han senare i filmen inser sitt misstag och blir kompis med den japanske snuten. Minns den som helt okej. @@@
Thelma & Louise (1991) - @@@
Roadmovie med Susan Sarandon (Louise) och Geena Davis (Thelma) på flykt undan världens mansgrisar efter att Louise skjutit ihjäl en man som försökt våldta Thelma. Alla män är svin i deras värld (nästan) och de som verkar trevliga visar sig snart också vara förjävliga. Det här är ok. Snyggt, välspelat och rätt kul på sina ställen men också lite segt i slutändan tyckte man när man var 22 och såg den på bio. Sen satt man hela tiden och var förbannad på kärringarna att dom gjorde alla fel i boken när dom hade många chanser att göra det rätta. Slutet är skrattretande men åtminstone lite annorlunda.
Surskäggets kommentar: Brad Pitts första lite större roll. @@@
1492 Conquest of paradise (1992) - @@
Snyggt som vanligt och välgjort men tyvärr ett sömnpiller som jag knappt kommer ihåg trots att jag gett den två chanser. Det kan inte ge ett högt betyg.
G.I. Jane (1997) - @@@+
Recensionerna var usla när den här rullen kom ut. Jag fattar inte riktigt varför. Demi Moore vill bli Navy S.E.A.L inom amerikanska militären (som bara män får vara) och börjar träna med de tuffaste grabbarna som ensam tjej. Testostoronen haglar och grabbarna gör allt för att bli av med den lilla tösen men hon visar alla fel och får kämpa dubbelt så hårt. Hon är tuff men med hjärta och vinner snart över alla männen på sin sida (Varning: Spoilers...eeeh to late!). Kom igen! Rullen är skön. Snyggt, ballt och skamligt underhållande även om den är lite väl pajig och amerikansk så har den poänger. Inget mästerverk men som Demi Moore skriker när hon tillfångatagen blir misshandlad av en elak (men med hjärta) tränare (Viggo Mortenson): "Suck my dick!". Good girl.
Surskäggets kommentar: Demi tränade så hårt att hon såg biffigare ut än Viggo. Ändå sparkar Viggo skiten ur henne i nån scen. Men han gör det av kärlek. Och för att bevisa att hon inte har där att göra. När hon tar all stryk får hon respekt. Och så säger de att män aldrig visar känslor. @@@
Gladiator (2000) - @@@@+
Ta en nypa gamla Spartacus, krydda med...ja andra filmer i samma genre, peta in så mycket intrig du kan och bjud på smarrigt svärdsvåld och snygga effekter sen tar du lite snyggt och rör om. Smaka av med lite ballt och snyggt och du har ett sjudundrandes äventyrsdrama färdigt att serveras. Är det någon som tycker det här är dåligt. Underhållning när det är som bäst utan att be om ursäkt för det. Notan tack!
Surskäggets kommentar: What we do in life echoes through eternity. Den här filmen kommer eka länge och väl, för återigen får Scott in en hejdlös homerun som är perfekt rakt igenom. Den som inte gråter i slutet när Crowe ser sin fru och barn i sädesfältet är hårdare än sten (på ett dåligt sätt). @@@@@
Hannibal (2001) - @@
Åååååh vad jag vill gilla det här. Uppföljaren till När Lammen Tystnar faller nästan pladask. Älskade boken och såg framför mig hur bra filmen skulle bli men Ridley Scott har totalt tagit bort spänningen. Hannibal Lecter är fortfarande charmigt vidrig (och tjock också, eller som kannibalen sade till sin kompis när dom satt och åt: "jag gillar inte din fru", "nähä?" svarade kompisen "men du kan väl äta upp potatisen i allafall.." HAHHAAHAHAHAHAHAAHAA!). Långttråkig men snygg produktion och fel film för Herr Scott helt klart. Fan också!
Surskäggets kommentar: Nej. Snälla nej. Bara sluta tramsa. NEJ SA JAG! @
Black Hawk Down (2001) - @@@@
Den här filmen kom samma år som Hannibal och man märker väl nu vart Ridley lade krutet (ursäkta ordvitsen). En spännande och nervsvettig film baserad på en verklig händelse då det 1993 bröt ut ett helveteskrig i en stad i Somalia mellan lokalbefolkningen och amerikansk militär. Ruggig film på alla vis och det är svårt att skratta åt actionfilm ett bra tag efter man sett den då krig kan vara hemskt även i fet dolby surround i biomörkret.
Surskäggets kommentar: Att det kunde avlossas så otroligt mycket skott utan att fler jänkare dog är makalöst (det är också makalöst hur många somalier som beräknas ha strukit med). Tydligen funkar vad de nu än lär ut i den amerikanska militären jävligt bra. Scott tar med oss in i händelsernas centrum med nästan dokumentär känsla. Trots att det är ett actionspektakel lyckas han låta oss lära känna en hel del karaktärer vilket naturligtvis gör det jobbigare när de hamnar up shit creek. Josh Hartnett, Ewan MacGregor, Eric Bana, Tom Sizemore, William Fichtner och Orlando Bloom i världens minsta roll skapar människor av kött och blod som vi bryr oss om. Lysande. @@@@
Matchstick Men (2003) - @@@
Nicholas Cage spelar en riktig lurendrejare som med sin partner in crime (lysande Sam Rockwell) ska göra århundradets blåsning och bli rika på kuppen. Plötsligt dyker hans tonårsdotter som han inte visste om upp och vill lära känna sin farsa samt vara med och kuppa. Småroligt och trevligt utan petitesser. En skön söndagsrulle helt enkelt varken mer eller mindre.
Surskäggets kommentar: Okej dramakomedi med en Nic Cage med sedvanliga nervösa manér. @@
Kingdom of Heaven (2005)
Tål att nämnas då jag ej sett rullen, den fick svala recensioner och ville inte ens men så hörde jag att Ridley Scott släppt en director's cut på DVD som ska vara sjukt mycket bättre än bioversionen och att han fått lite cred i efterhand med bra recensioner! Nu ligger den på min "must see" lista. Har också hört att den ska vara som Arn ungefär...HAHAHAHAHA! Aaaaah.
Surskäggets kommentar: Har bara sett originalversionen och den var för lång, för spretig, för ointressant, för trist, för intetsägande, för förvirrande, för zzzzzzzzzz. @
American Gangster (2007) - @@
Se tidigare inlägg om den här men om ni inte vill så kan jag summera den lite snabbt. Vilken jävla soppa!
/Vrångmannen
Först ut Sir Ridley Scott (Tony Scott följer inom kort):
Duellanterna (1977) - @@@
Minns att jag tyckte den var lite seg men snygg och annorlunda. Skitlängesen jag såg den alltså på den gamla goda vhstiden (Esselte släppte den på video tidigt vill jag minnas). Harvey Keitel & Keith Carradine fäktas och bråkar om heder i början av 1800-talets Frankrike. Vill se om den.
Alien (1979) - @@@@
Ack så välgjord, krypspännande och stämningsfull sci-fi/rysare. Är det sant?! Kom den här 1979?? Ta en titt på den igen. Helt sjukt vad lite den har åldrats på dom här snart trettio åren. Extremt smart uppbyggnad av karaktärer och atmosfär och man förstår varför den blev sådan succé när den kom. Att folk inte sket ner sig i biograferna när allt dom hade var Kojak på TV (hehe) är ett mirakel. För er som inte vet storyn så kan jag berätta...nä ni är inte värd det.
Surskäggets kommentar: Tät, spännande, klaustrofobisk. Scott visste vad han pysslade med. I rymden kan ingen höra dig skrika, men i biosalongen där hörs det alldeles utmärkt. @@@@
Bladerunner (1982) - @@@@
Sjukt välgjord sci-fi/deckare med Harrison Ford i spetsen som jagar replikanter i en smutsig mörk framtid. Harrison själv tog avstånd från filmen och tycker den är sämst, andra kallar den ett mästerverk. Denna har likt Aliens åldrats värdigt, visst kan man småflina åt vissa effekter o.s.v men det mesta funkar än idag och miljöerna är fullständigt makalösa. Blade Runner kom också i flera versioner då Ridley Scott plötsligt fick för sig att ändra i sin egen rulle ett bra tag senare. Hans "director's cut" är bättre (@@@@@), ingen småtöntig deckarvoiceover t.ex, så något måste ha gnagt i hans skalle länge. Lysande.
Surskäggets kommentar: En av mina ständiga topp-tio-filmer. Har för länge sen tappat räkningen på hur många gånger jag sett den här, både den första voice-overversionen och Director's cutten senare. Harrison Ford gör en av sina bästa roller och Rutger Hauer är helt makalös som replikant. Aldrig har Scott fått utlopp för sin visuella stil som här. Varje bildruta är extremt genombearbetad. Allting är perfekt och grymt vackert i sin mörka, dimmiga, regniga, sönderfallna skönhet. I boken flörtas det öppnare med att Fords karaktär också är replikant, men Scott har tonat ner de bitarna i filmen även om det ständigt förs en diskussion bland fans huruvida Ford är replikant eller ej (tror Scott nångång på senare tid sagt att det är så). Har nu släppts i en fantastisk DVD-utgåva på fem hela diskar där man får fyra (sug på den, fyyyyyra) olika versioner av filmen, bl a en helt nyklippt version (Scott har också sagt att ingen film är huggen i sten, allt går att klippa om och göra annorlunda). Jag tillhör skaran som kallar den mästerverk. @@@@@
Legenden (1985) - @@@+
Fantasy med Tom Cruise i tidig roll. Många skrattar åt den här och viftar bort den son en bagatell men dom är slut. Den är absolut sevärd. Coola miljöer, enhörningar, monster och Tim Curry som en grym djävul. Rolig kuriosa är att Tangerine Dream, som skrev filmmusiken till filmen, fick ta en del av skulden för att filmen floppade och Jerry Goldsmith hoppade raskt in och skrev om all musik för att den skulle gå bättre på den europeiska marknaden. En film med två helt olika scores alltså och bägge går att få tag på om man letar och ens är intresserad. Jag håller på Jerrys grymma toner men jag är också lite mainstream hehe.
Surskäggets kommentar: Såg den på bio när jag var 11. Älskade den. Såg om den på VHS när jag var 15. Garvade rått. Såg om den för ett par år sen. Och den är helt okej. En liten charmig bagatell. @@@
I Skuggan av ett brott (1987) - @@@
Exstremt by the book romantisk thriller där Tom Berenger är inhyrd snut för att skydda en överklass dam (Mimi Rogers) som blivit vittne till ett maffiamord. Berenger är gift men faller för Rogers och det blir ack så komplicerat samtidigt som det är lite spännande och pang pang också. Nja den är väl ok och jag är snäll med betyget eftersom jag gillade den när den kom (för TJUGO ÅR SEN!) men skulle jag se den idag så fnös jag nog och rynkade på näsan. Tror att Ridley gjorde denna för att han var trött på sina genomarbetade halvfloppar och ville ha en publikhit. Det fick han men undrar om han blev gladare för det.
Surskäggets kommentar: Tom Berenger var stor som fan 1987 (det var långt till Sniper och The Substitute då). Mimi Rogers också. Hon var till och med gift med Tom Cruise (nån som minns det?, sjukt men sant) och vek faktiskt ut sig i Playboy ett par år efter skilsmässan. Men filmen då? Standardthriller där Mimi Rogers tycks missa att hennes feta Manhattanvåning är fylld av en jävla massa dimma hela tiden. @@
Black Rain (1989) - @@@@
Michael Douglas som supersnut med sin partner Andy Garcia levererar en medlem ur Yakuzan (Japanska maffian typ) till polisen i Tokyo men de blir lurade och gangstern smiter undan. Tillsammans med den japanska poliskåren försöker dom fånga the bad guys samt lära sig varandras seder och lite heder på kuppen. Toppaction med grymt score, häftiga miljöer och en löjligt over the top Douglas som nästan slår Stallone i ballhetsfaktor. En r-r-r-raket!
Surskäggets kommentar: Har bara sett den en gång för mååååånga år sen. Minns att nån yakuzasnubbe måste skära av sig lillfingret. Minns Douglas och Garcia i ett parkeringsgarage jagade av motorcyklar. Minns att Douglas är sådär amerikansk testosteronig och vägrar ta till sig minsta lilla av den japanska kulturen, tills han senare i filmen inser sitt misstag och blir kompis med den japanske snuten. Minns den som helt okej. @@@
Thelma & Louise (1991) - @@@
Roadmovie med Susan Sarandon (Louise) och Geena Davis (Thelma) på flykt undan världens mansgrisar efter att Louise skjutit ihjäl en man som försökt våldta Thelma. Alla män är svin i deras värld (nästan) och de som verkar trevliga visar sig snart också vara förjävliga. Det här är ok. Snyggt, välspelat och rätt kul på sina ställen men också lite segt i slutändan tyckte man när man var 22 och såg den på bio. Sen satt man hela tiden och var förbannad på kärringarna att dom gjorde alla fel i boken när dom hade många chanser att göra det rätta. Slutet är skrattretande men åtminstone lite annorlunda.
Surskäggets kommentar: Brad Pitts första lite större roll. @@@
1492 Conquest of paradise (1992) - @@
Snyggt som vanligt och välgjort men tyvärr ett sömnpiller som jag knappt kommer ihåg trots att jag gett den två chanser. Det kan inte ge ett högt betyg.
G.I. Jane (1997) - @@@+
Recensionerna var usla när den här rullen kom ut. Jag fattar inte riktigt varför. Demi Moore vill bli Navy S.E.A.L inom amerikanska militären (som bara män får vara) och börjar träna med de tuffaste grabbarna som ensam tjej. Testostoronen haglar och grabbarna gör allt för att bli av med den lilla tösen men hon visar alla fel och får kämpa dubbelt så hårt. Hon är tuff men med hjärta och vinner snart över alla männen på sin sida (Varning: Spoilers...eeeh to late!). Kom igen! Rullen är skön. Snyggt, ballt och skamligt underhållande även om den är lite väl pajig och amerikansk så har den poänger. Inget mästerverk men som Demi Moore skriker när hon tillfångatagen blir misshandlad av en elak (men med hjärta) tränare (Viggo Mortenson): "Suck my dick!". Good girl.
Surskäggets kommentar: Demi tränade så hårt att hon såg biffigare ut än Viggo. Ändå sparkar Viggo skiten ur henne i nån scen. Men han gör det av kärlek. Och för att bevisa att hon inte har där att göra. När hon tar all stryk får hon respekt. Och så säger de att män aldrig visar känslor. @@@
Gladiator (2000) - @@@@+
Ta en nypa gamla Spartacus, krydda med...ja andra filmer i samma genre, peta in så mycket intrig du kan och bjud på smarrigt svärdsvåld och snygga effekter sen tar du lite snyggt och rör om. Smaka av med lite ballt och snyggt och du har ett sjudundrandes äventyrsdrama färdigt att serveras. Är det någon som tycker det här är dåligt. Underhållning när det är som bäst utan att be om ursäkt för det. Notan tack!
Surskäggets kommentar: What we do in life echoes through eternity. Den här filmen kommer eka länge och väl, för återigen får Scott in en hejdlös homerun som är perfekt rakt igenom. Den som inte gråter i slutet när Crowe ser sin fru och barn i sädesfältet är hårdare än sten (på ett dåligt sätt). @@@@@
Hannibal (2001) - @@
Åååååh vad jag vill gilla det här. Uppföljaren till När Lammen Tystnar faller nästan pladask. Älskade boken och såg framför mig hur bra filmen skulle bli men Ridley Scott har totalt tagit bort spänningen. Hannibal Lecter är fortfarande charmigt vidrig (och tjock också, eller som kannibalen sade till sin kompis när dom satt och åt: "jag gillar inte din fru", "nähä?" svarade kompisen "men du kan väl äta upp potatisen i allafall.." HAHHAAHAHAHAHAHAAHAA!). Långttråkig men snygg produktion och fel film för Herr Scott helt klart. Fan också!
Surskäggets kommentar: Nej. Snälla nej. Bara sluta tramsa. NEJ SA JAG! @
Black Hawk Down (2001) - @@@@
Den här filmen kom samma år som Hannibal och man märker väl nu vart Ridley lade krutet (ursäkta ordvitsen). En spännande och nervsvettig film baserad på en verklig händelse då det 1993 bröt ut ett helveteskrig i en stad i Somalia mellan lokalbefolkningen och amerikansk militär. Ruggig film på alla vis och det är svårt att skratta åt actionfilm ett bra tag efter man sett den då krig kan vara hemskt även i fet dolby surround i biomörkret.
Surskäggets kommentar: Att det kunde avlossas så otroligt mycket skott utan att fler jänkare dog är makalöst (det är också makalöst hur många somalier som beräknas ha strukit med). Tydligen funkar vad de nu än lär ut i den amerikanska militären jävligt bra. Scott tar med oss in i händelsernas centrum med nästan dokumentär känsla. Trots att det är ett actionspektakel lyckas han låta oss lära känna en hel del karaktärer vilket naturligtvis gör det jobbigare när de hamnar up shit creek. Josh Hartnett, Ewan MacGregor, Eric Bana, Tom Sizemore, William Fichtner och Orlando Bloom i världens minsta roll skapar människor av kött och blod som vi bryr oss om. Lysande. @@@@
Matchstick Men (2003) - @@@
Nicholas Cage spelar en riktig lurendrejare som med sin partner in crime (lysande Sam Rockwell) ska göra århundradets blåsning och bli rika på kuppen. Plötsligt dyker hans tonårsdotter som han inte visste om upp och vill lära känna sin farsa samt vara med och kuppa. Småroligt och trevligt utan petitesser. En skön söndagsrulle helt enkelt varken mer eller mindre.
Surskäggets kommentar: Okej dramakomedi med en Nic Cage med sedvanliga nervösa manér. @@
Kingdom of Heaven (2005)
Tål att nämnas då jag ej sett rullen, den fick svala recensioner och ville inte ens men så hörde jag att Ridley Scott släppt en director's cut på DVD som ska vara sjukt mycket bättre än bioversionen och att han fått lite cred i efterhand med bra recensioner! Nu ligger den på min "must see" lista. Har också hört att den ska vara som Arn ungefär...HAHAHAHAHA! Aaaaah.
Surskäggets kommentar: Har bara sett originalversionen och den var för lång, för spretig, för ointressant, för trist, för intetsägande, för förvirrande, för zzzzzzzzzz. @
American Gangster (2007) - @@
Se tidigare inlägg om den här men om ni inte vill så kan jag summera den lite snabbt. Vilken jävla soppa!
/Vrångmannen
onsdag 13 februari 2008
Dagens Hyllning
The Last Boy Scout - @@@@
Det här kan mycket väl vara en av de tuffaste actionfilmer som gjorts. I princip alla repliker Bruce Willis har är stenhårda oneliners och hans karaktär måste vara den största antihjälte som någonsin synts på film. Efter att ha blivit avskedad från sin post som livvakt åt Presidenten i USA är Joe Hallenbeck idag ett fyllevrak som inte kan göra nånting rätt. När han får i uppdrag att beskydda strippan Cory (Halle Berry) så skiter det sig också. Men nu är Hallenbeck lack. Med Corys pojkvän Jimmy Dix (Damon Wayans) i släptåg plöjer de sig fram genom skurkarna för att slutligen döda alla under en match i amerikansk fotboll. Enkel story, men jäklar vad effektivt berättad den är. Shane Black stod för manus och han har spottat ur sig klassiker som Dödligt Vapenrullarna och Kiss Kiss Bang Bang (dessutom sägs det att han skrev mer om hela manuset till Rovdjuret och med tanke på hur tjock den är med oneliners så kan det mycket väl stämma). Ingen mindre än Tony Scott regisserade vilket bäddar för mängder med snygga actionsekvenser. Och Mr Willis själv har kanske bara varit bättre en gång och det i första Die Hard. Jag bjussar på några replikskiften så ni vet vad det handlar om.
Alley Thug: Wrong place, wrong time. Nothing personal. Joe Hallenbeck: That's what you think. Last night I fucked your wife. Alley Thug: Oh you did, hah? How'd you know it was my wife? Joe Hallenbeck: She said her husband was a big pimp lookin' motherfucker with a hat. Alley Thug: Oh, you're real cool for somebody who's about to take a bullet. Joe Hallenbeck: After fucking your wife I'll take two. Alley Thug: All right, you want it in the chest, or the head? Joe Hallenbeck: Yeah, that's what your wife said. Alley Thug: Hey, would you stop with the wife shit? Joe Hallenbeck: Ask me how fat she is. Alley Thug: Fuck you, man! How fat is she? Joe Hallenbeck: She's so fat I had to roll her in flour and look for the wet spot. Motherfucker, if you wanna fuck her you gotta slap her thigh and ride the wave in. Now I'm not saying she's fat, her high school picture was an aerial photograph.
Milo: Can we get a formal introduction? Joe Hallenbeck: Who gives a fuck? You're the bad guy, right? Milo: I am the bad guy. Joe Hallenbeck: And I'm supposed to be trembling with fear, something like that? Milo: Something like that. Joe Hallenbeck: Fine, I'll start trembling in a minute.
[Joe has just found out that Mike was sleeping with his wife] Mike Mathews: Look Joe, it just happened. Joe Hallenbeck: Sure, sure, it just happened. Could happen to anybody. It was an accident, right? You tripped, fell on the floor and accidently stuck your dick into my wife. "Oops, I'm sorry, Mrs. H, I guess this just isn't my week".
HAHAHAHAHAHAHAHA! Vilken rulle!
Det här kan mycket väl vara en av de tuffaste actionfilmer som gjorts. I princip alla repliker Bruce Willis har är stenhårda oneliners och hans karaktär måste vara den största antihjälte som någonsin synts på film. Efter att ha blivit avskedad från sin post som livvakt åt Presidenten i USA är Joe Hallenbeck idag ett fyllevrak som inte kan göra nånting rätt. När han får i uppdrag att beskydda strippan Cory (Halle Berry) så skiter det sig också. Men nu är Hallenbeck lack. Med Corys pojkvän Jimmy Dix (Damon Wayans) i släptåg plöjer de sig fram genom skurkarna för att slutligen döda alla under en match i amerikansk fotboll. Enkel story, men jäklar vad effektivt berättad den är. Shane Black stod för manus och han har spottat ur sig klassiker som Dödligt Vapenrullarna och Kiss Kiss Bang Bang (dessutom sägs det att han skrev mer om hela manuset till Rovdjuret och med tanke på hur tjock den är med oneliners så kan det mycket väl stämma). Ingen mindre än Tony Scott regisserade vilket bäddar för mängder med snygga actionsekvenser. Och Mr Willis själv har kanske bara varit bättre en gång och det i första Die Hard. Jag bjussar på några replikskiften så ni vet vad det handlar om.
Alley Thug: Wrong place, wrong time. Nothing personal. Joe Hallenbeck: That's what you think. Last night I fucked your wife. Alley Thug: Oh you did, hah? How'd you know it was my wife? Joe Hallenbeck: She said her husband was a big pimp lookin' motherfucker with a hat. Alley Thug: Oh, you're real cool for somebody who's about to take a bullet. Joe Hallenbeck: After fucking your wife I'll take two. Alley Thug: All right, you want it in the chest, or the head? Joe Hallenbeck: Yeah, that's what your wife said. Alley Thug: Hey, would you stop with the wife shit? Joe Hallenbeck: Ask me how fat she is. Alley Thug: Fuck you, man! How fat is she? Joe Hallenbeck: She's so fat I had to roll her in flour and look for the wet spot. Motherfucker, if you wanna fuck her you gotta slap her thigh and ride the wave in. Now I'm not saying she's fat, her high school picture was an aerial photograph.
Milo: Can we get a formal introduction? Joe Hallenbeck: Who gives a fuck? You're the bad guy, right? Milo: I am the bad guy. Joe Hallenbeck: And I'm supposed to be trembling with fear, something like that? Milo: Something like that. Joe Hallenbeck: Fine, I'll start trembling in a minute.
[Joe has just found out that Mike was sleeping with his wife] Mike Mathews: Look Joe, it just happened. Joe Hallenbeck: Sure, sure, it just happened. Could happen to anybody. It was an accident, right? You tripped, fell on the floor and accidently stuck your dick into my wife. "Oops, I'm sorry, Mrs. H, I guess this just isn't my week".
HAHAHAHAHAHAHAHA! Vilken rulle!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)