United States of Leland

@@

Hade ganska höga förhoppningar om den här efter att ha sett trailern för ett par år sedan. Allas vår favvokille för stunden, Ryan Gosling, spelar i en tidig roll en tonårsgrabb som sitter på ungdomsfängelse för ett mord på en grannpojke som han kanske, kanske inte har begått. Don Cheadle är fängelseläraren som tar Gosling under sina vingar i ett så nobelt och ädelt syfte att han ser en bra bok komma ur Goslings berättelse. Cheadle vill inte jobba som lärare resten av sitt liv, utan hellre som författare. Det som gör Goslings mordstory till en riktig bästsäljare är att pappan, spelad av Kevin Spacey, själv är en bästsäljande författare. Trailern lovade som sagt en tät och spännande fängelsethriller där Goslings karaktär manipulerar Cheadle som är på jakt efter frågan om skuld och oskuld. Filmen i sig är en ganska trist och förutsägbar historia som faller väldigt platt. Skådisarna gör överlag bra jobb, men manusförfattaren och tillika regissören Matthew Ryan Hoge (som inte fått göra fler filmer i sitt liv surprise surprise) verkar inte ha koll på sin egen story och vart den är på väg. Vet att Goslingfans kan vara sugna på att få se hans charmiga små valpögon i denna bortglömda tidiga roll, men helt ärligt, motstå frestelsen för ni kommer bara bli besvikna.

/Surskägget

Broken City

@@

Mark Wahlberg är en före detta snut som efter en dödsskjutning under oklara omständigheter på en förmodad knarklangare förlorar sitt jobb och börjar hanka sig fram som privatdeckare istället. Ett par år senare blir han erbjuden ett jobb av självaste borgmästaren själv (spelad av Russell Crowe). Det krävs inte ett geni för att lista ut efter ungefär förtexterna att borgmästaren är skurken. Crowe är sjukt oinspirerad som bara han kan vara när han gör ett jobb för en lönecheck. Wahlberg försöker åtminstone men manuset är för tunt och ingen annan bryr sig. Inte du eller jag heller.

/Surskägget

The Internship

@@@@

Det här är filmen för rekrytering till Google som Top Gun var för flottan. ALLA kommer vilja jobba på Google efter att ha sett den här sköna komedin. Vince Vaughn och Owen Wilson har för jävla skön kemi på stora duken och det är alltid kul att se dem tillsammans. Den här gången spelar de två säljare som får sparken och därmed söker jobb på Google. Efter att ha bluffat sig förbi den stenhårda anställningsintervjun får de chansen att bli provanställda på Google och tävla om en fast anställning. De hamnar i ett team som är allt annat än bra, men självklart är Vaughn och Wilson två så sköna snubbar att de snart får ihop ett team av sina yngre mindre jobbvana kollegor som i sin tur kan hjälpa gammelgubbarna med det senaste inom Googleteknologi. Jaaaaa, vi har sett det här 2 000 000 000 000 gånger förut men det skiter väl jag i när jag får Vaughn och Wilson i högform. Det bjussas på garv efter garv med lagom doser feelgood och ”tankeställare” samtidigt som heeeeela och jag menar verkligen heeeeeela filmen är en enda stor reklamfilm för Google. Hahaha, jänkarna, de är för sköna.
/Surskägget

@
Jag skrattade en gång och det var när jag slog sönder teven. Fy fan
/Vrångmannen

Identity Thief

@@
Fan. Det här borde blivit så bra. Jason Bateman i sin paradroll som stel Svensson vars identitet blir snodd av sol-och-vårare i form av lättsinniga och smått galna Melissa McCarthy. Han åker tvärs över landet för att sätta dit henne och ta med sig henne till rättvisan så att han ska få sitt liv tillbaka. Udda par och road trips brukar vara en given hit (Raka Spåret Till Chicago, Due Date) och med Bateman och McCarthy i samma rulle borde detta blivit toppen. Istället bjussas det på väldigt lama skämt och många transportsträckor. Känner mig generös som bjussar på en tvåa.
/Surskägget

Machete Kills

@@@@
HAHAHAHAHAHA! Jag är så sjuuuukt svag för såna här filmer. Ända sedan Robert Rodriguez introducerade sin galna talang för mig via Desperado har jag älskat de allra flesta av hans filmer. Efter några år som småbarnspappa och enbart busiga familjeactionepos som Spy Kids gjorde Rodriguez äntligen comeback till de "riktiga" actionfilmernas värld med Sin City och Planet Terror. Den sistnämnda var en hyllning till 60/70-talens b-filmer där Rodriguez fantastiska talang verkligen fick utlopp. Det var zombies, galna karaktärer och vapen som fick ersätta kapade ben. Allt det galnaste galna som man kunde se i sopiga b-filmer hade Rodriguez tagit och skapat guld av. Tack och lov har han fortsatt på den inslagna vägen och bjussade snart på Machete och nu uppföljaren Machete Kills. Hahahahaha! Det här är för snygg dumaction där alla karaktärer antingen är superonda, supergalna skurkar eller supertuffa, supermacho hjältar. Danny Trejo i huvudrollen funkar klockrent som den fåordiga Machete som är världens tuffaste snut och som helst går loss på skurkarna med en machete (var trodde ni han fått namnet ifrån?). I princip alla repliker är oneliners och Machete vadar snart i blod från alla skurkar han har ihjäl. Allt är gjort som världens enklaste b-film men med så mycket talang och hjärta och kärlek att allt man ser är lysande hela tiden. Dessutom verkar alla i Hollywood vilja jobba med Rodriguez så vi får Mel Gibson, Amber Heard, Jessica Alba, Michelle Rodriguez, Sofia Vergara, Charlie Sheen, Lady Gaga, Cuba Gooding Jr, Vanessa Hudgens och Antonio Banderas i mer eller mindre stora roller. Hahahaha! Låt slaktfesten börja!
/Surskägget
Vrångmannen missade hela poängen med filmen.

Spring Breakers

@@@@

Harmony Korine är än idag mest känd för att som ung tonåring ha skrivit manuset till Kids (en lysande verklighetstrogen film som snabbstartade Chlöe Sevignys och Rosario Dawsons respektive karriärer). Sedan dess har han mestadels harvat runt med diverse artsy-fartsyfilmer som gått långt under de flestas radar. Därför är det lite synd att när han väl får ihop tillräckligt med stålars för att locka till sig några riktiga affischnamn (i det här fallet James Franco, Selena Gomez och Vanessa Hudgens) och ha råd att göra en snygg rulle istället för nåt halvfult så är det ändå ingen som kommer att se filmen för att ingen vet vem han är. Hursomhelst är detta en bitvis sjukt knäpp och snudd på dokumentär film och bitvis ett farligt underhållande actiondrama som kan svänga åt vilket håll som helst. Inte sedan en Tarantinofilm har jag inte kunnat förutse vad som faktiskt kommer hända. Korine är en sann konstnär i allt som ryms i det ordet och därför är filmen inte fotad och gjord som vilken annan Hollywoodactionrulle som helst. Det är surrealistiskt och den röda tråden hoppar fram och tillbaka så att man ibland har svårt att pussla ihop vad Korine vill ha sagt. Mestadelen av tiden fixerar han dessutom kameran oerhört sexuellt på de fyra tonårstjejerna det handlar om samt att det slängs in omotiverade tuttar så fort han får chansen som gör att man börjar misstänka honom för att vara snuskgubbe tills han i nästa sekund låter de fyra tjejerna sparka så mycket stjärt och låta oss veta att de är i kontroll över sina liv hela tiden oavsett vad omvärlden (och vi tittare) tycks tro. Skådisarna är överlag bra, men framförallt måste jag nämna James Franco här. Jag vet att han fått mycket skit för sin roll som knarklangande wigger men de som dissar det här har helt enkelt inte fattat. Franco gör en rolltolkning värdig vilken femstjärnig komedi som helst, men gör det så straight att den ibland känns som om han menar allvar. Vilket han inte gör. Inte ens Andy Kaufman lurades så hårt på sin tid. Franco är makalöst underbar och även om resten av filmen hade varit skit (vilket den inte är) hade den varit värd att se om enbart på grund av Franco.

/Surskägget

The Hunger Games: Catching Fire

@@
Som ettan fast lite segare, lite tråkigare och lite mer oengagerande.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte den var betydligt roligare.

X-Men: Days of Future Past

@@@@
De första två X-Menfilmerna regisserades med perfekt hand av Bryan Singer som skickligt slussade oss mellan de många karaktärerna från actionsekvens till actionsekvens samtidigt som en trovärdig och intressant story underhöll oss mellan allt pangpang. Sedan dess är det en bunt andra som testat med sådär resultat. Det var först 2011 när Matthew Vaughn (Stardust, Kick-Ass) fick rodret och gjorde en prequel till första X-Menfilmen kallad X-Men: First Class som det blev riktigt intressant igen. Och nu kliver Singer in och gör en dubbel uppföljare. Dels är detta X-Men: First Class 2, dels är det X-Men 4. Vi får följa våra favoritmutanter i både en snar framtid och dåtid där gamla fiender måste samarbeta för att överleva. som vanligt återkommer i alla skådisar från tidigare filmer i sina karaktärers roller så vi får en bra och fin kontinuitet. Storyn kan vara något svår att hänga med i ibland då det är en del studsande mellan tidsåldrarna, och det är nog lite av ett krav att ha sett de tidigare filmerna då all tid i denna satsas på att berätta den här storyn och inte så mycket att berätta vilka karaktärerna är och vad som hänt i tidigare filmer (något Singer redan gjorde i X-Men 2). Det här är precis som det brukar vara när Singer är iblandad, det vill säga snyggt, smart och fartfyllt (med undantag för Jack The Giant Slayer, Gud vilket skräp!). Som X-Menfantast är jag mycket nöjd och även om filmen verkar vara ett avslutande kapitel hoppas jag vi får se mer X-Men och Singer i kombo.
/Surskägget

Pain & Gain

@@@@

Precis som The Wolf of Wall Street är det här en film baserad på en sann och väldigt knäpp historia. Där tar dock likheterna slut. Här är det inte en bunt smarta och uppfinningsrika säljare med munläder utan dess like som snor pengar via en telefon från extremt rika människor, här handlar det om tre extremt korkade snubbar som bestämmer sig för att kidnappa och tortera sitt offer för att få tillgång till den snubbens samlade förmögenhet. Mark Wahlberg, Dwayne “The Rock” Johnson och Anthony Mackie spelar tre bodybuildare som i sina extremt lågbegåvade sinnen får för sig att planera och utföra det ”perfekta” rånet som går fel direkt från sekund ett. Tony Shalhoub spelar offret och lyckas gång på gång överleva gängets allt mer desperata försök att ha ihjäl honom. Michael Bay regisserar och det syns (nej det är inte jätterobotar som slåss). Filmen är sådär MTV-snygg som bara videor var på den tiden när MTV spelade musikvideor och ett skivbolag kunde plöja ner 20 miljoner dollar på att få tre minuter att vara det snyggaste du sett. Det här är kul och fartfyllt från ruta ett till två. Då och då händer så bisarra saker att man börjar ifråga sätta hur sann den här historien är. Då passar Bay på att pausa bilden och slänga in en text som lyder: ”This is STILL a true story”. HAHAHAHAHA! Det är busigt, charmigt och skamligt underhållande. Mer sånt här tack.

/Surskägget
Vrångmannen höll väl med helt och hållet tror jag.

The Wolf of Wall Street

@@@@@

Egentligen är det lite löjligt att det dröjt ända till nu för oss att recensera en av förra årets bästa filmer (om inte till och med den bästa). Direkt efter att man klev ut från biosalongen ville man springa in och se den igen. Tre timmar kändes som tre minuter. Komedi, drama, action, spänning, knark och sex. Allt det där, allt det där. Precis så här bra blir det när några av världens absoluta bästa inom sina yrken får alla pengar de behöver för att berätta en story som är lite för knäpp men sann. Leo DiCaprio spelar huvudrollen som galningen och Wall Streethajen Jordan Belfort som under tidiga 90-talet lekte rövare och roffade åt sig för mycket pengar från de rika och gav till sig själv (och några få lyckligt utvalda polare). Hela tiden rörde sig Belfort i lagens gråzon med jämna utflykter till det som var direkt olagligt. Som han uttryckte det när någon av hans säljare blev tveksamma till att driva igenom en olaglig affär: ”Var ser du hellre att pengarna är, i deras eller din ficka?”. Största fickan tillhörde dock Belfort själv givetvis. Och som det spenderades. Kokain, lyxyachter, superlyxherrgårdar, lyxfru, älskarinnor, sportbilar etc osv. Inte så illa av en grabb som knappt tagit sig genom plugget som liten. Dock besitter Belfort ett munläder utan dess like och kan sälja sand i Sahara. Scorcese regisserar DiCaprio som fångar galenskapen perfekt (jag har även läst Belforts självbiografi på vilken filmen är baserad och den är inte ens hälften så bra även om den innehåller en hel del mer tokiga knarkupptåg) och i birollerna ser vi Jonah Hill, Margot Robbie, Matthew McConaughey, Rob Reiner och Jon Favreau som alla levererar maximalt. Framförallt Hill och McConaughey ger några av sina livs bästa roller här (även om McConaughey vann en Oscar för en annan rulle borde han fått en för den här också). Jobbar man som säljare måste man se den här filmen, allt annat är tjänstefel, däremot är den sjukt underhållande för alla andra också.

/Surskägget

@@@@@
Makalöst jävla skitbra. Allt det där, allt det där.
/Vrångmannen