Dagens hyllning

Top Gun - @@@@@

Äntligen en riktig hyllning! Får jag se "Höstlegender" under Dagens Hyllning en gång till dödar jag Vrångmannen med Brad Pitts överläpp. Här däremot snackar vi det bästa av det mesta i en perfekt kombination som sällan har skådats på bioduken. Skulle jag bli inlåst nånstans med bara en film att titta på skulle jag välja Top Gun (nja, egentligen skulle jag väl välja typ Absolute Jenna så man hade nåt till kvälls om ni förstår vad jag menar nudge nudge) för den har allt. Det är action, spänning, romantik, vänskap, drama, humor, sport och äventyr i perfekt symbios. Fotot är grymt snyggt (inledningen när solen går upp och flygplanen lyfter och landar på hangarfartyget är bland det snyggaste som fångats på film) och Tony Scott seglade upp bredvid brorsan Ridley som en av de stora actionregissörerna (okej, Ridley har väl mer varit den avskalade actionfilmens kung, medan Tony satsade på det svulstiga). Sällan har en mer talangfull ensemble skådats i samma rulle, Tom Cruise, Val Kilmer, Anthony Edwards, Kelly McGillis, Meg Ryan, Tom Skerritt, Michael Ironside, Tim Robbins och Adrian Pasdar förgyllde detta epos. Jag kan inte nog överösa superlativer över denna film. Den är som en härlig berg-och-dalbana med full fart, fläkt och framåtanda. Flygsekvenserna är fortfarande de bästa någonsin (fuck Independence Days fejkade crap!) och manuset med en ung mans inre kamp att komma över sin fars död är gjort i flera komplicerade lager (man kan se det som en actionfilm, som en dramafilm, som en film om homosexuella i marinkåren med mera). Detta är utan tvekan den bästa biofilm som någonsin gjorts, och med det menar jag att man ska kliva in i biosalongen med sina popcorns och bli psykiskt och fysiskt upprymd, glad, adrenalinstinn och för ett par korta timmar glömma bort den gråa vardagen. Top Gun, jag bugar mitt ödmjuka huvud för dig, du leve! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

/Surskägget

Good Luck, Chuck

@@@+
Fan den här blev jag positivt överraskad av. I korthet. Över Chuck vilar en förbannelse. Varje gång han har sex med en tjej kommer han bli dumpad och hon kommer hitta sin livs kärlek. Bra för henne, surt för honom. En dag träffar han söt tjej (Jessica Alba) och blir kär. Meeeen han kan ju inte ha sex med henne. Ah the times, the times. Filmen börjar i ganska makligt tempo utan direkta garv, men drar på allt eftersom. Albas karaktär är kul för hon är extremt klantig, sådär klantig som är jättekul på film, men om man kände en sån tjej på riktigt skulle man döda henne i sömnen och sitta av tiden för det blev bättre så. Det ger hursomhelst Alba en chans att visa prov på sin komiska tajming och den sitter bättre än väntat. Så droppa det här med Fantastiska Fyran och kör komedier istället. Kärlek, humor och lite slapstick. Pang! Allt som behövs ibland.

/Surskägget

Som svar på Anonyms topp-5

Amelie Från Montmartre - @@@@
Det var extremt länge sen jag såg den (nån pressvisning nån månad innan premiären vill jag minnas) så jag minns inte så mycket mer än känslan av att jag tyckte att den var väldigt bra. Självklart är känslan allt som betyder nåt så en fyra blir det. Nåt med trädgårdstomtar var det också, men det är fan allt jag minns.

Eternal Sunshine of the Spotless Mind - @@@@@
En av de vackraste kärleksfilmer som gjorts. Glöm romantiskt dravel som Sömnlös i Seattle, Borta Med Vinden eller Encino Man. Det här är the shit! Carrey har nog aldrig varit bättre (jo, i Dum & Dummare) och Kate Winslet, shit Kate, gift dä mä me nu!

Gudfadern 1 - @@@@@
En av filmhistoriens kanske bästa filmer. Nuff said.

Gudfadern 2 - @@@
Aha! Nu blev det intressant. ALLA säger att tvåan är bättre än ettan. JAG säger att alla är dumma i huvet för tvåan är bara längre och segare och inte alls lika bra (hela jävla Kubabiten kunde fan ha hamnat på klippgolvet). Jag vet att minst 8 av 10 filmnördar satte i halsen precis. Good riddance!

Fanny & Alexander - jag jobbar inte så.

Sen nämner Anonym Star Warsserien. "The Empire strikes back är den bästa men alla är bra" skriver Anonym. Nästan i alla fall. Låt oss ta snabbetygen. 1 - @@@@, 2 - @@, 3 - @@@@, 4 - @@@@@, 5 - @@@@@, 6 @@@@. Så ja, nästan alla är bra. Det är tvåan som havererar totalt med ett alldeles för långt och segt kärleksgegg. Visst, sista halvtimmens überaction är att döda för, men det räddar inte filmen. Icke! Och ja. Empire är bäst.

Så dålig filmsmak har vi inte Anonym, men det här var lite för givna filmer å andra sidan. Fast jag vet att Vrångmannen bara sitter och myser nu och väntar på att få såga Star Wars vid fotknölarna (å andra sidan är han lite speciell, eller som vi säger här på byn: idiotjävel!!!).

/Surskägget
----------------------------------------------------------------

Jag fattade ingenting förrän jag läste kommentarerna i ett föregående inlägg. Först och främst vill jag säga att det är lite fegt att vara anonym men å andra sidan så har du i allafall interagerat med oss på filmbloggen och det ska du saluteras för. När jag läser Fanny & Alexander så får jag en tanke att jag vet vem du är men vill du vara anonym så får du vara det naturligtvis. Å andra sidan finns det väldigt coola "nicks" man kan välja istället t.ex Powermad, Da Real sHiT eller GODofWaR etc. Nu till betygen då:

Amelie Från Montmartre @@@@+
Såg den på bio när den kom och har sett om den en par ggr. Till skillnad från alzheimerskägget så minns jag mycket väl detta lilla mästerverk från första titten. In a nutshell: Amelie är en liten nyfiken söt tös i Paris som älskar att hjälpa andra männsikor och mår bra av att se att dom mår bra. Sen blir hon kär i en weirdo på kuppen. Fantastisk film som är både vacker, fartfylld, knäpp, rolig och full av påhittighet. En mycket varm upplevelse på alla sätt. Ljuvligt!

Eternal Sunshine of the Spotless Mind @@@@@
Mästerverk och kanske en av de viktigaste filmerna i mitt liv då såväl som nu. Vem vill inte sudda ut all smärta ibland och starta om från scratch? Jim Carrey är fantastisk, musiken likaså, HELL allt med filmen är fantastiskt. Men den gör ont att se ibland och då finns det whiskey.

Gudfadern @@@@
Står sig självklart som en av de stora klassikerna men har med åren tappat lite i tyngd. Den känns faktiskt ganska lättsam och kort (!). Lysande Brando, lysande Pacino, miljöerna, fotot är flawless (Gordon Willis är gud). Dom visste hur man skulle göra dom förr.

Gudfadern 2 @@@@@
Nu ramlade skägget nerför trappen (hoppas laptopen klara sig grabben). Självklart är jag på den sidan som anser att tvåan är en aning bättre även om ettan är grym. Här får du mer av allt. Kött och blod, en riktig SAGA som berättar Michaels (Pacino) fortsatta "framgång" som gudfader i familjen Corleone OCH du får se historien om Vito Corleones (strålande De Niro i denna) uppväxt på Sicilien såväl som hans flykt till USA där han blir en man. Det slängs med ordet mästerverk rätt ofta men här fastnar det bra.

Fanny & Alexander @@@@
Jag jobbar så. Fantastisk film även om det inte är Bergmans bästa på långa vägar. Pernilla Wahlgren som kräkandes spöke borde ge ett plus men jag landar på en trygg fyra (OBS! Jag talar om bioversionen och inte den ohyggligt längre tv-versionen som säkert är bättre).

Så kommer vi till Star Wars. Det är roligt att retas med Surskägget för han håller sin Star Wars så högt. Nörd. Jag gillar ju dom och speciellt de gamla godingarna innan dataeffekternas era:

Star Wars: Episode 1 - The Phantom Menace @@
Den är knappt ok. Jar-Jar är en bedrövlig karaktär och den känns på tok för barnslig men det är ju ett rymdäventyr och sånt ska inte stora pojkar kolla på. Eller? Många bra scener men som helhet är den sådär.

Star Wars: Episode 2 - Attack of the clones @@@@
Jag fattar inte vad det tjafsas om?! Den här delen i sagan är ju fantastisk, inte boring nånstans. For shame skägget, for shame!

Star Wars: Episode 3 - Revenge of the Sith @@@
Då tycker jag att den här är lite sämre. Ok den är mörkare bla bla bla men den är mycket ojämnare och har inte samma hjärta som tvåan.

Star Wars: Episode 4 - A new hope @@@@+
Originalet. Klassikern. Fantastiskt äventyr och att den har 30 år på nacken och fortfarande imponerar är bara värt ett betyg, det näst högsta med ett plus for good measure.

Star Wars: Episode 5 - Empire strikes back @@@@@
T.o.m bättre än föregångaren för det är liksom lite mer av allt och vi älskar ju alla filmer där vi får se hur hjälten lär sig alla sina krafter (ok han gör det i förra också men här till perfektion). Klar femma.

Star Wars: Episod 6 - Return of the jedi @@@@
Som äventyr anbelangat så är den klockren men det når inte hela vägen fram till fullt betyg. Vet inte riktigt varför. Kanske Ewokerna. Kanske att man sett de två andra och fått lite för mycket av marsipanen. Det känns bara som en fyra och det är inte fy skam på något vis.

Sådär då anonym. Vi gillar också dom här rullarna, ja eller de flesta i allafall *harkel*. Du får gärna komma med fler rullar att recensera, tips, idéer eller bara öppna upp debatt om något som är dig kärt i och omkring temat film. Men då ska du fan i mig heta GODofWaR nästa gång. Åtminstone!

/Vrångmannen

-----------------------------------------------------------------

En gång för alla. Gudfadern 2 är INTE bättre än ettan. INTE!!! Nej det är inte mer kött och blod. Det är mer träsmak i röven för den är två timmar för lång! Snart säger du väl att Gudfadern 3 var bra också...

/Surskägget

----------------------------------------------------------------

Gudfadern 3 @@@
Som gangsterfilm beträffat så är Gudfadern 3 riktigt gedigen och underhållande. Visst den håller inte alls samma klass som föregångarna men det var heller inte väntat. En av filmhistoriens mest onödiga uppföljare må hända men som underhållning duger den utmärkt.

/Vrångmannen

-----------------------------------------------------------------

Gudfadern 3 - @@
Den enda anledningen till att den får två i betyg och inte ett är Andy Garcia och framförallt hans lilla scen hemma hos sig själv när han fångar två snubbar som ska döda honom. Den scenen är grym. Resten suger purjo. Jag är dock inte förvånad över Vrångmannens trea eftersom att han tycker att Face/Off är en fyra plus. Tsk tsk...

/Surskägget

Dagens hyllning

Höstlegender @@@@@

Dagens hyllning går till en film som är tillika hatad som älskad av de som sett den. Den vann en oscar för bästa foto och blev en hyfsad succé när den gick upp på bio i USA 1994.

Jag har alltid hävdat att det här bombastiska mästerverket riktar sig mest mot grabbarna, en snyftare för killar helt enkelt. I min bok så är Höstlegender så nära en perfekt Hollywoodrulle man kan komma. Skådiseliten, ruskigt vackert foto, utsökt score och en story om mod, svek, krig och kärlek. Om det gamla som plågsamt möter det nya. Rullen har fan allt. Hur många ggr har man inte suttit bakis och gråtit till det tragiska (för att inte tala om första titten i biosalongen). Regissören Ed Zwick (The Last Samurai, Glory m.fl) tog sig tid och såg över varje detalj. Det är också en av de få filmer som faktiskt är bättre än boken som den bygger på (ok det är en längre novell men i allafall). Om ni inte sett den så se den ikväll och om du har sett den så se om. Om du inte håller med mig om hyllningen så...SE OM!

/Vrångmannen

Mr. Woodcock

@@@
Ännu en film som fått mycket skit (eller inbillar jag mig bara det?). Det har gnällts att Billy Bob Thornton bara gör samma sak som han alltid gör och att filmen är en sorts blek kopia av Bad Santa och Bad News Bears. Kom igen people! Visst, Billy Bob går runt med stenansikte och ser vrång ut (inte lika vrång som Vrångmannen dock, ni skulle se honom bakis en tisdag) och släpper ifrån sig dräpande oneliners. Nåt han egentligen aldrig gjort i sin karriär förutom i Bad Santa (Sling Blade, U-Turn, A Simple Plan, Pushing Tin, The Man Who Wasn't There, Monster's Ball, Waking Up In Reno och Friday Night Lights är bara några exempel på roller där han inte är så, men neeeeeej alla minns bara Bad Santa och då är han så JÄMNT helt plötsligt). Mig spelar det inte så stor roll att han påminner lite om Bad Santakaraktären. Han är ju rolig och bra på det (men visa mig Kevin Stoneface Costner en gång till så har jag ihjäl honom med en flickscoutgrupps egna brownies!) så det funkar. Visst, det här är inget mästerverk, men det är kul och underhållande för stunden. Och just det ja. Seann William Scott (ja Stifler alltså) är med och glider runt i en enormt ful pottfrilla. Han är helt okej han också, men det är ju Billy Bobs rulle alla gånger.


/Surskägget

----------------------------------------------------------------

@@
Som vanligt är det upp till mig att berätta vad filmjäveln handlar om. Ung framgångsrik författare av en såhär-blir-man-en-bättre-människa bok reser hem till sin hemstad på landet för att ta emot ett prestigefullt pris. Väl hemma upptäcker han att hans mamma dejtar den tyranniske gympaläraren som gjorde hans liv till ett helvete när han var liten.
Rullen är knappt ok. Det finns en del roliga scener men annars är det en smörig moralkaka med en bra grundpremiss som skulle kunna ha varit så mycket roligare. Det här verkar vara ett problem med alla dussinkomedier som spottas ut ur Hollywoods gap, det går en rolig på tio (om inte fler). Både Billy Bob Thornton och Sean William Scott är bra i rollerna och upplägget är som sagt riktigt fint men det är sällan det görs något av det. För mycket dötid mellan gagsen och för mycket melodram helt enkelt. Vill ni skratta kan jag ge 20 nej 30 säkra kort som är mycket roligare än den här. Surskägget är som vanligt lättimpad så imorgon ska jag dra en strumpa över näven och leka dockteater så han får skratta lite till. Over and out.

/Vrångmannen

5 filmer jag såg som liten aka "När videon var ung"

Eftersom man sett så ohyggligt (OOOHYGGLIGT!) mycket film i sina dar ända sen man bråkade av morsan pengar till en moviebox (videobandspelare i väska man kunde hyra för er som inte var med) om inte tidigare så glömmer man ju bort så mycket man sett, speciellt från den tiden. Jag var stort Chuck Norris fan redan i mellanstadiet och kollade på allt som innehöll karate och/eller ninjavåld så fort jag kom åt. Att gå på videobutiken var en chansning eftersom man var så ung. Ibland kunde butiksbiträdet Magnus (Mic Videofilm hette butiken..) låta mig hyra en våldsfilm för att han var på gott humör eller för att jag hyrde mycket film men lika ofta kunde han säga stopp pga åldersgränsen. Skräcken.

Här följer fem filmer jag minns att jag såg minst 15-20 ggr under min tid som liten när videon var ung. Dessa filmer är femmor eftersom jag inte sett dom sen jag var 10-11 bast och minns dom som femmor, naturligtvis:

Snabbeld i San Francisco
http://www.imdb.com/title/tt0063704/
Tydligen väldigt svår att få tag på idag och jag ser när jag läser om den på nätet att den är tysk hehe. Den kostade fem kronor att hyra på reahyllan så därför åkte den ofta med hem för veckopengen. Versionen jag såg var dubbad till engelska dock. En slags lågbudget James Bond som var otroligt spännande med mycket mystik och pang pang. Skulle jag se den idag slog jag nog av eller skrattade ihjäl mig.

Mako - Människohajen
http://www.imdb.com/title/tt0074845/ Riktig rysare! En kille får en medalj som gör att han kan vara bland hajar och dom anser att han då är en av dom och biter honom inte. Mannen blir galen av makt och använder hajarna för att stjäla och utkräva hämnd. Våldsamt. Kudde och filt applicerades framför ansiktet.

Devil's Three
http://www.imdb.com/title/tt0087896/
Den här såg jag hur många gånger som helst. Skoj karateaction med tre tuffa skojare, en karatetjej, en boxartjockis som är synsk och en homosexuell cross dresser (som kan karate). Jag minns att jag och mina polare fick skäll när vi tittade för den var så "våldsam". Idag skulle inte ens en sexåring blinka med ögat. Kostade också fem kronor att hyra (senare EN krona då dom sänkte reahyrpriset på deras sämsta rullar men det sket väl vi i).

Skräcködlornas Planet http://www.imdb.com/title/tt0078089/
Den här var riktigt otäck. En rymdfarkost med ett gäng killar och tjejer tvingas nödlanda på en planet som liknar jorden precis så dom kan andas MEN det finns dinosaurier där som äter upp dom en efter en. Otäckast var när tjejen var i vattnet och skulle simma i land och då kom det en gigantisk makrill och mumsade i sig henne. Brrrrrrrr. Filt och kudde även här.

Ögon
http://www.imdb.com/title/tt0077530/
Faktiskt den rullen som än idag är ok. Med manus av John Carpenter och ett otroligt äckligt score så var det här min akilleshäl. Jag såg den flera gånger men hade mardrömmar efter varenda gång. Min morsas dåvarande sambo hade soundtracket på LP och brukade sätta på den och skrämma mig lite då och då sådär busigt om jag inte uppförde mig. Gubbjävel. Faye Dunaway är med om en olycka och får sen "synen", hon ser genom en mördares ögon. Lite svajig men effektfullt, speciellt på den tiden...på en videoskadad 11-åring...jesus!

/Vrångmannen

The Directors: John Woo (Hollywood vs Hong Kong)

Eftersom att frågan kom upp i Ben Affleckdebatten kommer här en snabb genomgång av John Woos horribla Hollywoodkarriär (nu har jag bara sett två av hans Hong Kongrullar och en av dem, The Killer, sög den också).

Hard Target - @
Den enda rulla van Damme har varit med i som är lite okej är No Retreat, No Surrender. Och det enbart för att man såg den när man var i tidiga tonåren och man lättare blev impad av sånt. Hard Target är inte bra. Nånstans.

Broken Arrow - @@
Man kan tycka att John Travolta och Christian Slater borde veta bättre. Men det gjorde de inte tydligen. Standardaction som kändes halvseg.

Face/Off - @@
Det här ska vara Woos stora "moment" i USA. Gäääääsp! Det är samma dravel som jämnt. Duvor. Kyrkor. Slowmo. Lite dimma. Har inte Ridley Scott gjort det i hundra år innan Woo ens var påtänkt? Hursom. Cage är stelare än vanligt (vilket är en bedrift) och Travolta är lönnfet och trist.

MI:II - @
Alltså missförstå mig rätt. På sitt sätt kan det här vara Woos bästa rulle. Varje actionsekvens i sig är underbar. Om man bara sätter sig och kollar på slutfajten är det en femma. Tittar man bara på motorcykeljakten är det en femma. Men när man ser hela filmen vrids ansiktet isär av en gäspning som hotar att svälja ett mindre land, typ Lichtenstein.

Windtalkers - @
Tre timmar Cage när han glider runt och ser förvirrad ut i soldatuniform? Nejtack! Både Ryan och Röda Linjen hade bättre krigssekvenser och story.

Paycheck - @
Ja. Vad säger man? Nej. Det säger man.

/Surskägget

----------------------------------------------------------------

Aha! En tvivlare av rang! Hehe jag håller med om att hans Hollywoodkarriär verkligen är sådär men det finns ljusglimtar.

Hard Target - @@
Efter att ha presenterat rejäla asiatiska mästerverk i genren som The Killer, A Better Tomorrow & Hard Boiled så lockades John Woo till Hollywood. Hans debut därborta var inget vidare men är det pang pang man letar efter så visar Woo musklerna under de sista 40 min i denna rulle och det är violence galore i skön koreograferad balett stil. Double gun play och rock n roll all the way. Tyvärr räcker det inte eftersom man redan somnat alternativt skrivit upp Jean Claude Van Damme på hästskit-i-ansiktet-om-jag-ser-karln listan. Men det duger till en tvåa. Pang pang!

Broken Arrow - @@@
Vid första titten av Broken Arrow (och som vanligt hela tiden jämföra med hans tidigare mästerverk fast man inte vill) så är den rätt skamlig MEN när man ser om den så finns det mycket kul att hitta. En av de få rullar där jag gillar Christian Slater (en annan är Very Bad Things @@@@, fy fan vilken rulle!) och Travolta är skön som serietidningsond skurk. Det är påhittigt, fartfullt och skoj. En helt ok actionrulle som är allt annat än sövande. Pang pang!

Face/Off - @@@@+
Tittut! En av de bästa actionfilmer jag sett. Fantastiskt score, skön story (om än lite pajig), grym Cage och Travolta som spelar över så det går tillbaka till kalas och FULL FART HELA TIDEN! Snyggt och genialt/genuint. Det blir fan ett plus på fyran. En av de få actionfilmer som jag faktiskt har gråtit på i biosalongen också. Känsla och våld i närmast perfekt combo. Pang pang!

MI:II - @@
En etta är det inte men inte mycket mer heller. Några sköna actionscener sen vette fan. Thandie Newton är för övrigt min exfru. Jag gjorde slut för hon var för krävande.

Windtalkers - @
Bedrövlig.

Paycheck - @
Såg den på bio och var upprörd, nu minns jag fan inte ens en scen ur den. Bort.

Petar in några Wooklassiker från hans tid i Hong Kong också då:

A Better Tomorrow - @@@+
Grym kriminalare om Hong Kong maffia, svek och hämnd där man får smak av vad som komma skall av mästerregissören (turned Paycheck) John Woo. Pang pang!

A Better Tomorrow II - @@@@
Snärtigare uppföljare om hämnd och Hong Kong triaderna. Riktigt spännande, gripande och mycket pang pang för pengarna. Kan ses om och om igen. Chow Yun-Fat är en actionhjälte att räkna med både i ettan och tvåan.

The Killer - @@@@@
Ett filmiskt mästerverk i genren. Chow Yun-Fat är en hitman med samvete. I en shoot-out råkar han göra en kvinna blind och vill nu ställa allt till rätta. Polisen som följer hans spår blir snart varse om Fats stora hjärta och dom teamar upp mot maffian. Kavalkad av snyggt våld och pang pang som går till historien som en av de bästa genrerullar som gjorts någonsin. Se upp för den engelskdubbade versionen som blir ofrivilligt skojig.

Hard Boiled - @@@@@
Chow Yun-Fat är den hårdkokte polisen Tequila (yes!) som efter personlig tragedi ger sig fan på att spränga hela Hong Kong triaden en gång för alla. Det är ett fantastiskt vansinne, en balett av färger och pang pang. Lekfullheten släpper inte och slutstriden i sjukhuset där Tequila räddar bebisar på löpande band för att samtidigt meja ner gangsters (stoppar bomull i öronen på babysarna så dom inte ska bli ledsna hahaha!) är filmhistoria. Femma. FEEEEEMMA! Pang pang!

/Vrångmannen

Cassandra's Dream

@@@
Woody Allens nya ska vara ett slags thriller/moralkakedrama som utspelas i London. Som thriller är den svag men det finns ändå godbitar att hitta. Ewan McGregor och Colin Farrell är bröder som drömmer om mer än det alldagliga livet i London. Fru fortuna spottar dom i ansiktet och plötsligt står dom inför en ekonomisk kris. Dom ber sin rike morbror (den som vanligt briljante Tom Wilkinson) om hjälp men han vill ha något i gengäld som kommer att slå kant på hela tillvaron. Premissen är intressant, det är välspelat och ofta roligt men tyvärr blir det aldrig riktigt spännande. Tror inte det är poängen heller men samtidigt undrar man vad gubben vill med filmen. Matchpoint @@@@ som var Woody Allens första film i samma genre som utspelar sig i England höll ihop bättre och bjöd på en smaskigare moralkaka med en tvist. Det här känns som en blekare och enklare kopia. Inte helt oävet dock.

/Vrångmannen

Resident Evil - hela trilogijäveln

Resident Evil @@@

Det här var faktiskt Milla Jovovich första riktigt stora huvudroll (om man bortser från Jean D'Arc a k a The Messenger ett par år tidigare). Många var skeptiska till ännu en tevespelsfilm, och en zombiefilm dessutom, men den här kom helt rätt i tiden. Man lyckades med konststycket att vara spelet troget och ändå göra en underhållande film. Och Milla är svår att tycka illa om. Hon har en skön karisma och närvaro som helt klart funkar.

Resident Evil: Apocalypse @@@

Del två följde del ett exemplariskt. Samma sak fast bara lite mer av allt. Mer action, mer zombies, mer dobermans och större och äckligare monster överlag. Och mer Milla. Hon hoppsparkade sig in i allas våra hjärtan.

Resident Evil: Extinction @@@

Även trean följer de första två troget. Handlingen flyttas fram ett par år och smittan är nu utspridd över hela världen mer eller mindre. Mer zombies, mer dobermans, mer action och mer Milla som hoppsparkar sig fram i livet. Klockrent. Allt som allt en gedigen trilogi.

/Surskägget

----------------------------------------------------------------

Resident Evil @@+

Filmen var både glädje och besvikelse. Har en crush på Milla Jovovich the size of Himalaya och hon levererar som tuff brud men med osäkra ögon. Inget fel på stämningen i filmen och den är dataspelet trogen men den känns ändå en aning platt. Känns som att dom håller nere på spektaklet för att kolla om det funkar och när vi väl kommer till finalen där Milla kliver upp i staden (spoiler my ass! har ni inte sett filmen så har ni inget här att göra) så slutar det! När man bara vill ha mer! Rullen är ok men jag minns också besvikelsen. Kuriosa, såg filmen i Rättvik på biografen där och det var en upplevelse i sig men det tar vi en annan gång.

Resident Evil: Apocalypse @@@-

Det här är filmen som ettan skulle ha varit. Mer action och monster som sagt. Glömde nämna också att musiken är ett härligt hopkok och hyllning av scores till gamla Zombierullar. Utsökt underhållning även om dataanimering ofta stjälper mer än hjälper. I RE rullarna är det ok.

Resident Evil: Extinction @@@

I trilogin så är detta favoriten. Lite mer karaktärer och variation (även om slutet är bedröööövligt). Det har klankats en del på Extinction men jag ser föga att klaga på. Milla repriserar igen sin roll som Alice och får visa lite räckvidd i skådespeleriet, så långt det går i en tv-spelszombierulle i allafall. Varför kan hon inte ringa mig? Jag sitter ju bara hemma framför tv:n.. Spännande och full throttle med zombies överallt. Dom är farliga som fan. Passa er!

(ja jag har börjat sätta plus och minus på betygen nu också så det så!)

/Vrångmannen

Balls of Fury

@@
Det finns sportkomedier som funkar (Dodgeball, Blades of Glory t o m Värsta Gänget) och så finns det sportkomedier som inte funkar (Värsta Gänget II, Eddie, Soccer Dog: The Movie). Balls of Fury har allt för att kunna hamna i den förstnämnda kategorin. Tyvärr är Dan Fogler i huvudrollen ungefär lika rolig som att få häftstift instuckna innanför ögonloberna. Det som räddar hela fiaskot är Thomas Lennon som den galne tysken (galna tyskar är alltid kul, se även Beerfest) och i viss mån Christopher Walken som galne superskurken. Men annars? Nej. Är fan skeptisk till tvåan också. Kanske ska skiten bara ha en etta.


/Surskägget