Surrogates

@

Surrogates utspelar sig i en framtid där alla stannar hemma och surrogat i form av komplicerade robotar vandrar gatan och gör vardagen åt dig. Det är fredligt värre då ingen kan bli skadad (man styr sin robot från sängen typ och om roboten blir skadad så känner man inte det själv). Plötsligt blir folk mördade ändå (när roboten dör så dör den som styr..). Bruce Willis är FBI agenten som måste gå ut på stan som "köttis" och förhöra robotar etc för att hitta mördaren. Ytterligare en rulle baserad på en graphic novel. Kanske ska läsa den istället. Det finns ingenting som är bra med den här cyberthrillern. Ingenting.
/Vrångmannen

The Proposal

@@

Hej! Jag är en vacker, smart, framgångsrik kvinna men samtidigt är jag en sur, tillknäppt och hård chef på förlaget där jag jobbar. Egentligen är jag snäll men jag vågar inte visa den sidan för folk för jag har ett ledsamt förflutet (jag har också producerat den här filmen i riktiga livet).

Hej! Jag är en ung, busig och snygg kille som jobbar som assistent åt min sura, tilknäppta och hårda kvinnliga chef. Hon vill att vi ska skengifta oss annars blir hon deporterad till Kanada och jag gör väl vad som helst för att komma upp mig i företaget, eller?

OBS! SPOILERS!

Vi hatar varandra först. Vi får respekt för varandra när vi gräver under ytan och sen faller vi för varandra efter en del hysteriska motsättningar och komiska hinder.

/Vrångmannen

The Ugly Truth

@@

Hej! Jag är en vacker, smart, framgångsrik kvinna som är lite egen och speciell och brukar hamna i udda och pinsamma situationer men lyckas på något sätt charma mig ur dessa även om jag busigt gjort mig till åtlöje (jag har också producerat den här filmen i riktiga livet).

Hej! Jag är en tuff, framgångsrik kille som säger vad jag tycker och berättar den riktiga sanningen om hur män och kvinnor egentligen fungerar (fast jag tror inte på vad jag själv säger om att kärlek inte finns). Jag gillar på ytan blonda bimbos men har egentligen ett hjärta av guld och letar efter den ”rätte”, en vacker , smart, framgångsrik kvinna som är lite egen och brukar..

OBS! SPOILERS!

Vi hatar varandra först. Vi får dock respekt för varandra när vi lär känna varandra på ett djupare plan under resans gång. Sen faller vi för varandra efter en del komiska hinder och hysteriska situationer.

/Vrångmannen

Southland Tales

@@

Vrångmannen recenserade filmen för över ett år sen här. Han var lite mer översvallande positiv till filmen än jag är kan vi krasst konstatera. Regissören Richard Kelly (som bjussade på skönt skruvade Donnie Darko) ger oss ännu en knasig, skruvad och väldigt annorlunda film. Vilket är bra. Det är skönt med folk som vågar ge publiken nånting de aldrig sett förut. Kelly vill med Southland Tales kritisera dåvarande Bushregimen, polisifieringen och övervakningen av USA i synnerhet och västvärlden i allmänhet, porrens alltmer sociala acceptans, kändishysterin, nyhetsrapporteringen, dokusåpor och realityshower, kriget mot terrorismen och hur vi som ras pressar mänskligheten och jorden allt närmare dess undergång. Han vill med andra ord få med en sjujäkla massa grejer. I en science-fictionrulle med lite musikalkänsla och satir över sig. Jag tycker inte han lyckas. Det blir för splittrat, för mycket av den goda kakan och överlag en känsla av att Kelly tagit sig vatten över huvudet och inte rikigt vet hur fan han ska ta sig upp på land med äran i behåll. Mycket i filmen är intressant, mycket känns helt onödigt. Speltiden på 2.20 är på tok för lång (kill your darlings nångång då förihelvete!) och filmen skulle tjänat otroligt på att ha kortats ner till säg 1.45. Därmed inte sagt att filmen inte är sevärd, det är den. Ett intressant, låt oss kalla det experiment, som vågar testa publikens förmåga att hänga med i en story som flyger omkring all over the place som man säger i jänkarland.

/Surskägget

The Notorious Bettie Page

@@

Bettie Page var en pinuptjej på 50-talet som lyckades med konststycket att vara både klämkäckt glad och go samtidigt som hon poserade för s/m-foton med lack, läder och piskor (dock väldigt oskyldiga bilder jämfört med dagens mått mätt). I det supermoralistiska 50-talets USA var detta skandal av stor dignitet och det ledde så småningom till förhör i ett av USA's många sköna utskott för aktiviteter av det ena och andra slaget. Efter ett par år i rampluset hittade Bettie tillbaka till Jesus (hon var uppfostrad som en god kristen) och drog sig tillbaka som modell.

Filmen följer hennes liv under modelltiden med en brutalt snabb tillbakablick på hennes barndom som antyder sexuellt utnyttjande av pappan, men som skyndas förbi så fort att man lika gärna kunde skippat hela den biten. Överlag är detta filmens stora problem. Man skyndar sig igenom Betties kortvariga modelliv och vi får ingen direkt inblick i vad som drev henne, varför hon agerar som hon gör eller vem hon faktiskt kunde tänkas ha varit. Hennes liv utanför modellvärlden ägnas ytterst lite tid, ibland strosar nån pojkvän förbi och beklagar sig att hon är modell, men vi får ingen direkt uppfattning om hur Betties liv faktiskt var. Vilket lite borde vara poängen med en biopic. Däremot har man lyckats återskapa 50-talet på ett schysst sätt, Gretchen Mol som Bettie är övertygande och användandet av svartvitt och färg är coolt. Men det räcker inte för att bli mer än okej.

/Surskägget

Up

@@@@
Alla gillar väl Pixar? Vem har kunnat värja sig mot animeringsstudions lysande underhållningsalster som bl.a Monsters Inc, The Incredibles, Ratatouille och Wall-E? Deras senaste animerade karnivaltårta handlar om en gammal man som efter att förlorat sin fru är ensam och lite butter. Han är också på väg att förlora sitt hus. Han minns sina barndomsdrömmar om upptäcktsfärder och äventyr med sin fru och beslutar sig för att göra ett sista äventyr och ära sin bortgångne hustrus dröm genom att flyga huset till Sydamerika med ballonger. Han råkar dock få en oväntat gäst med sig på resan. Hahaha! När jag läser vad jag själv skrivit inser jag plötsligt genialiteten. Vem kommer på det här? Vem vågar göra film av det här och i synnerhet till barn (även om vuxna har lika stor behållning som vanligt). Up är en makalös animerad film. Fantasin sprudlar hela tiden. Den är spännande, skitrolig, dramatisk, galet snygg och lite sorglig. Underbara karaktärer och barnsligt häftiga idéer. När man sett en film från Pixar så har man skyhöga förväntningar på nästa men de levererar alltid. Mästare av manipulation. Skum drömfabrik det där. Jag klagar inte. Såhär skoj har jag inte haft åt en animerad rulle sen, ja sen förra Pixarfilmen. Fantastiskt.

/Vrångmannen

Domestic Disturbance

@@

Det enda jag funderar över efter att ha sett klart den här rullen är: "Varför?". Alla inblandade från manusförfattare till regissör till skådisar till ljudkillen måste vetat att den här filmen inte är nån Oscarsvinnare, ingen cool och häfig rulle som sticker ut, ingen nyskapande film som kommer få publiken att jubla efter mer. Ändå valde man att göra den. För vem? Alla som sett en thriller tidigare i sitt liv kommer att känna igen sig. Personligen satt jag hela tiden och undrade om jag hade sett den här förr nångång och glömt bort det, men nej, det här var första gången. Och så slog det mig att det kanske är för såna personer som den gjorts. De som faktiskt ser en thriller för första gången och därmed inte kan alla klichéer än och helt enkelt blir förvånade hur storyn fortlöper. Och det är klart, alla har vi varit små. Nu låter det som en grym sågning av filmen men även om jag sett det förr har jag sett det sämre gjort förr också. Den är helt okej utan större fel än att den följer alla mallar, regler och lagar som finns.

/Surskägget

PS. Eventuella spoilers för de som aldrig sett en thriller. Vince Vaughn är styvfarsa med skumt förflutet som ska gifta sig med Teri Polo som tidigare varit gift med John Travolta. Polo och Travolta har en son som inte gillar Vaughn, och inte blir det bättre när han råkar bli vittne till att Vaughn mördar Steve Buscemi. Ingen utom Travolta tror på pojken och i slutet slår de ihjäl Vaughn och alla får äntligen reda på sanningen.

@@

Jag älskar ju mina vardagspsykon på film men det finns kanske lite mer än en handfull rullar som är riktigt bra. Domestic Disturbance är inte en av dem. Vince Vaughn gör sitt bästa som maktgalen skurk och mördare (han vill ju bara passa in trots sin bakgrund och sina våldsamma instinkter). Filmen börjar hyfsat och vi får några schyssta scener där Vaughn visar sitt rätta psykotiska jag gentemot styvsonen när ingen annan är i närheten. Snart går det dock utför och rullen blir makalöst platt och ointressant. Vi har som surskägget säger sett det förr och kommer förmodligen se det igen. Stort slöseri med tid. Får jag se John Travolta en gång till..

/Vrångmannen

Veckans Snabba Etta - Susan, Var Är Du?

@

En jättesuccé på 80-talet. Folk brukar säga att det är Madonnas enda riktigt bra rollprestation. Det är båg. Madonna är skitdålig. Manuset är så tråkigt att jag inte skulle använda det som toapapper ens. Det enda bra med filmen är att Rosanna Arquette är söt som fan. Resten är ren dynga.

/Surskägget

@
Helvete vilket räs! Tänk att den här var inte ens bra när den kom och då var jag ett klart hyfsat Madonnafan och mer lättimpad av filmutbudet (VHS!). Hon är sämst och filmen följer platt pladask efter. Däremot svänger "Into the groove" fortfarande men det är väl också allt. Jag blir argare och argare ju mer jag tänker på filmen. BLIR ARG!

/Vrångmannen

Rules of Engagement

@@@

Samuel L. Jackson och Tommy Lee Jones är gamla armépolare. Jackson räddade Jones liv i Vietnam där Jones blev så skadad att han inte längre kunde fortsätta på fältet. Istället har han sadlat om till militäradvokat. Under ett uppdrag beordrar Jackson sina män att öppna eld på vad som ser ut att vara en försvarslös demonstration med obeväpnade kvinnor och barn. Det blir ramaskri över hela världen och Jackson ställs inför rätta. Naturligtvis ber han sin gamle vän att försvara honom.
Regissören William Friedkin är mest känd för den läskigaste skräckfilmen nånsin (Exorcisten, jag börjar svettas och darra bara jag tänker på den) och när det kommer till actionsekvenserna visar han prov på sin forna storhet. Men så fort filmen kommer in i rättegångssalen blir det snabbt tråkigt och segt. Tack och lov ligger tyngdpunkten på actionbitarna vilket helt klart räddar upp betyget ett snäpp. En bunt andra kända ansikten passerar i större och mindre biroller, Ben Kingsley, Anne Archer, Guy Pearce, Bruce Greenwood och Philip Baker Hall och ger en viss tyngd till filmen. Välspelat men förutsägbart.
/Surskägget

@@-
Gud så mediokert, tråkigt och vanligt. Regissören William Friedkin är VÄRLDENS mest överskattade regissör. Har gjort två bra filmer på sjuttitalet (Exorcisten och The French Connection, när han var hög som ett hus förmodligen) och efter det bara dravel. Jag börjar ledsna på de här mellanrullarna på riktigt. Fan, antingen ska det vara riktigt uselt men på ett bra sett eller så ska det vara toppfilm. Hur många mellanrullar orkar man se egentligen? Det är en sak om man tror på filmen men när man sätter sig ner och förväntar sig mediokert (och så påläst är man oftast så att man väldigt sällan blir överraskad) så har man gått i fällan. En fotnot kanske. Spelar ingen roll om du har Tommy Lee Jones eller Sammy L Jackson. Rules of Engagement är medioker, tråkig och vanlig. Så illa att jag faktiskt gick in här igen och satte ett minus i betyget.
/Vrångmannen

A Perfect Getaway

@@

Den här thrillern har jag varit lite sugen på ända sen jag såg trailern för ett bra tag sen. Ett nygift par (Steve Zahn och Milla Jovovich) åker till Hawaii på hikingresa. Mitt ute i det fantastiska landskapet får de höra av några turister att det skett ett mord på ett nygift par på ön. De beslutar sig ändå för att fullfölja sitt smekmånadsäventyr. Ja det är som uppbyggt för lite raffel och det börjar onekligen hyfsat. Paret stöter på flera udda personer under sin väg och oron växer sakta men säkert. Tyvärr så faller filmen platt på tradiga klichéer trots att den hela tiden gör allt för att undvika dom. Det händer faktiskt inte så mycket även om regissören/manusförfattaren David Twohy (Pitch Black och The Chronicles of Riddick) försöker braka loss i tredje akten. Det finns naturligtvis en tvist också i sedvanlig thrilleranda. Jag brukar ju gilla såna här rullar men A Perfect Getaway hade knappt något att hämta. Grym backdrop (jag vill åka till Hawaii imorrn!) och schyssta skådespelare men tyvärr så blir det varken speciellt spännande eller fartfyllt. Fan också!

/Vrångmannen