Spectre

@@@
För mig var detta en av årets mest emotsedda filmer (den andra är förstås Star Wars: The Force Awakens). Stort Bondfan som man är har man ju sett alla filmer för många gånger för sitt eget bästa och det är en filmserie som jag gång på gång går tillbaka till för nya tittar och upplevelser. Förra filmen Skyfall var ett enda stort: "JAAAAA!!!" speciellt efter besvikelsen med Quantum of Solace som aldrig lyfte. Trailern lovade dessutom en hel del så förväntningarna var hyfsat höga. Och inledningsvis uppfyller filmen alla förväntningar man kan ha. En skitsnygg inledningsscen i en enda åkning banar väg för en helgalen actionsekvens i Mexiko där man firar dios de los muertos, de dödas dag, en sorts Halloweenfirande gånger tusen. Efter detta planar filmen ut rejält och tar aldrig riktigt fart igen. Det kan vara en av de mest pratiga filmerna i serien och med undantag för inledningens actionsekvens och en skitcool tågfight (som givetvis refererar till slagsmålet på tåget i From Russia With Love) så är det inga actionscener som sticker ut eller är speciellt minnesvärda. För att vara Bond är den helt enkelt ganska tam. Det jag dock stör mig mest på är att vi äntligen i nystarten har kommit fram till att introducera Spectre och Blofeld till serien igen. Och så slarvar man bort det totalt. Blofeld är mer eller mindre helt anonym större delen av filmen och när han väl kommer in i handlingen är det knappt nån tid kvar av filmen. WTF!!?? Jag menar Jaws och Goldfinger i all ära men Blofeld ÄR Bondskurkarnas superskurk. Att då helt och hållet ignorera honom i nästan hela filmen är ett hån och en skam. Christoph Waltz gör visserligen en bra tolkning av herr Blofeld men det gör nästan bara att man blir ännu argare. Här har du en ikonisk skurk spelad av en skådis som är kung på att göra bra skurkar och så skiter du i att ha med honom större delen av filmen. Seriöst! På plussidan är att man verkligen ansträngt sig i den här att hela tiden göra små antydningar till tidigare Bondfilmer. Helikopterscenen i inledningen kan härröras till introt i For Your Eyes Only. Bläckfiskloggan Spectre använder sig av är givetvis Octopussy. Tågfighten är som sagt From Russia With Love. Skurken Bond slåss mot borde vara en hyllning till Oddjob från Goldfinger. Det underliggande voodootemat i många av de masker under dios de los muertos påminner oss om Live and Let Die. När Bond smyger runt mot slutet av filmen och ser måltavlor med sitt ansikte påklistrat förs tankarna till The Man With The Golden Gun. Och så vidare. Det finns mängder med referenser hela tiden att upptäcka och förmodligen fyrtio till när man ser om den. Till och med Tarantino får en lite hyllning när Waltz och årets Bondbrud Léa Seydoux (som spelade mot varandra i Tarantinos Inglourious Basterds) i en scen droppar ett kort replikskifte som refererar till inledningsscenen i Basterds. Snyggt.
/Surskägget
PS. Som vanligt i Bondsammanhang tipsar vi om Kuntzas mycket djupgående analys av filmserien. Del 1. Del 2. Del 3. Del 4.

Everest

@@
Det är tragiskt det som hände 1996 uppe på Mount Everest, då flera äventyrare och bergsklättrare fick sätta livet till i en galen snöstorm. Filmen bygger på den här händelsen och har flera kända och duktiga ansikten, i både stora och små roller. Isländske regissören Baltasar Kormákur (2 Guns, Contraband, Jar City) gör snygga grejer och verkar ha koll på spänning, intrig, karaktärsutveckling och allt det där. Lik förbannat så känner jag ingenting speciellt när jag ser filmen. Ett äventyrsdrama som heter Everest borde skrämma mig halvt från vettet, då jag är sjukt höjdrädd. Kanske var det trailern tidigare i år som skruvade upp förväntningarna. Kanske var jag ovanligt avslagen eller trött under visningen av filmen. Jag vet inte. Alla gör som sagt bra ifrån sig, både framför och bakom kameran. Men jag känner inget. Tyvärr blir betyget därefter.
/Vrångmannen

Mama

@@@
Lite skräck ska vi väl ha i alla fall, såhär inpå halloweenhelgen? Mama är en helt ok skräckis som säkert skrämmer skiten ur de lite mindre luttrade. Själv satt jag faktiskt och pys-mys-ryste (vilket man oftast får vara nöjd med idag, då man sett det mesta i genren). Jessica Chastain är såklart det bästa med filmen, men det finns en hel del annat att glädjas åt också. Det är snyggt och stämningsfullt rakt igenom. En smula annorlunda spökrulle kan jag tycka, som tyvärr visar "monstret" lite väl mycket. Jag ogillar egentligen PG13-skräckisar då jag har funnit att de allra flesta är för tama för min smak. Mama hamnar hur som helst på min goda sida. En ganska lagom rysare helt enkelt, eller kanske en mörk godnattsaga för vuxna.
/Vrångmannen

San Andreas

@@@
Ibland vill man ha svulstig, musklig, adrenalinaction utan hjärna. Det får vi här i så stora mängder att det känns som att man fått sig en adrenalinspruta när eftertexterna rullar. Det här är en effektdriven film där karaktärerna enbart existerar så att de kan snubbla in i den ena hopplösa situationen efter den andra så att specialeffektsteamet får visa upp allt de lärt sig i filmskolan. Hahaha! Jag är ju en sucker för såna här rullar. Det är klart att de kan göras både bättre och sämre, men San Andreas bjussar på exakt det jag vill ha. Vi får ett bra radarpar i The Rock och min exflamma Carla Gugino som kämpar sig igenom bråten för att rädda dottern som spelas av Alexandra Daddario (från True Detective). Vad filmen handlar om undrar du? Låt mig säga såhär. Namnet San Andreas anspelar på San Andreasförkastningen som går längst med mer eller mindre hela Kalifornien och är den som orsakar alla massiva jordbävningar som drabbar området med jämna mellanrum. Gissa om filmskaparna låter det vara en liten eller stor jordbävning som skakar om Kalifornien...
/Surskägget
Vrångmannen var lika underhållen han.

Loose Cannons

@@
Dan Aykroyd och Gene Hackman som udda snutpar? Borde vara julafton. Aykroyd är nästan alltid roligast och Hackman har förmåga att vara både tuff och rolig samtidigt som han har en bra pondus i sina roller. På papper var (och är) idén säkert kanon, men när det väl överfördes till film blir det väldigt många transportsträckor och de riktigt stora garven uteblir gång på gång. Synd på så stor potential. Speciellt när Aykroyd kör sin klassiska Dragnetsnutkaraktär som är så jäkla prydlig, proper och by the book meeeeeeeeen som lider av personlighetsstörningar och då och då förvandlas till den värsta vildhjärnan den här sidan Dana Carvey i Borta Bra, Hemma Värst. Hahahaha! Mer sånt hela hela tiden och det här hade kunnat funka. Tyvärr vill man samtidigt berätta en historia som inte är speciellt intressant. Ibland behövs bara mängder med gags staplade på varandra med en tunn röd tråd runt för att det ska kunna bli riktigt bra. Det hade man behövt ta lite mer fasta på här. Okej rulle som dock mest är för de inbitna Aykroydfansen som en själv.
/Surskägget

Muppets Most Wanted

@@@
Mupparna. Stjärnor kommer och stjärnor går men mupparna består. Efter en liten revival och comeback 2011 där Jason Segel tog tag i rodret var det rätt givet att de "nya" mupparna skulle få sig en uppföljare. Och nya filmen tar vid exakt där ettan slutar. Mupparna är plötsligt i hetluften igen och en ny manager Dominic Badguy (Ricky Gervais) blir anställd till Kermits missnöje. Och Kermit har förstås rätt. Dominic kidnappar snart nog Kermit och ersätter honom med sin chef, en dubbelgångare till Kermit vid namn Constantine, den farligaste grodan i världen. Constantine och Dominic är ute efter Englands kronjuveler och för att lyckas komma åt dem åker de på stöldturné genom hela Europa med mupparnas show som fasad. Under tiden ruttnar Kermit bort i fängelse i Sibirien ändå tills fängelsevakten Nadya (Tina Fey) tycker att Kermit ska ta tag i den årliga fångkabarén. Gillar man sina muppar (vilket jag gör) så gillar man det här. Det är ordvitsar, fåniga skämt, dåliga skämt, bra skämt, långsökta skämt och metahumor i snabbt tempo med mängder av kändisar i cameos (P Diddy, Tony Bennett, Lady Gaga, Céline Dion, Salma Hayek, Zach Galifianakis, Tom Hiddleston, Ray Liotta, Chloë Grace Moretz och Danny Trejo för att nämna några men långt ifrån alla). Gervais och framförallt Fey är kanon i de mänskliga huvudrollerna och även Ty Burrell från Modern Family gör en rolig biroll. Allt som allt en bra söndagsmatiné som saknar det där lilla extra som förra filmen hade.
/Surskägget

Legend

@@@
Legend är baserad på en sann och ytterst galen historia om Englands största brottslingar genom tiderna, tvillingbröderna Reggie och Ronnie Kray. Vrålsnygg rulle med en Tom Hardy i högform, gånger två! Hardy spelar bägge bröderna och detta löser regissören och manusförfattaren Brian Helgeland ypperligt med lite gamla och nya trick, så Hardy kan spela mot sig själv på vita duken. Tom Hardy är alltså fenomenal här (vad är nytt liksom?) och bär filmen på sina axlar, även under de mer spretiga partierna. Helgeland försöker tyvärr följa den sanna historien till punkt och pricka och tappar då en del av friheterna i berättandet för att göra det så dramatiskt som möjligt. Det blir lite styltigt i storyn liksom och det är ju trots allt en underhållningsfilm det här (och en mycket blodig sådan). Brian Helgeland är annars en utsökt manusförfattare med en handfull höjdare på sin CV. En annan grej jag inte gillar är att användandet av musiken bitvis känns vansinnigt malplacerat. Ibland så illa så jag irriterar mig istället för att hänföras av dramat. Nåväl, trots några klavertramp så är Legend en bra och intressant gangsterfilm. Speciellt om man inte har en aning om vilka bröderna Kray var, eller vad de gjorde.
/Vrångmannen

The Martian

@@@@
Häpen blir jag. Ridley Scott, som jag tycker bara har gjort skit de senaste åren, har här skärpt till sig. The Martian är ett snyggt, mänskligt, spännande, välspelat och humoristiskt sci-fidrama. Astronauten Mark Watney (Matt Damon), blir lämnad på Mars av sina kollegor, då en storm överraskar dem och alla tror att Mark är död. Han måste nu, enligt hans egna ord, "science the shit out of this" för att överhuvudtaget överleva ensam på planeten. Det kan ta år innan någon, eventuellt, kommer till hans undsättning. Vill inte säga så mycket mer om filmen förutom att den bygger på en roman som jag nu är sjukt sugen på att läsa samt att Matt Damon är makabert bra. Häpen blev jag.
/Vrångmannen

Dirty Rotten Scoundrels

@@@
Hahahahaha här har vi en riktig gammal klassiker. Tyvärr inte riktigt lika kul som jag mindes även om den fortfarande har många riktigt sköna stunder. Steve Martin är en vräkig och bräkig jänkare som hankar sig fram som sol-och-vårare genom att lura av lite för rika kvinnor på lite stålars här, en måltid där. Michael Caine är en elegant och sofistikerad brittisk sol-och-vårare som gjort lurendrejeriet till en konstform och som avnjuter lyxvilla, lyxbilar och lyxmat på franska rivieran där han med jämna mellanrum lurar av lite för rika kvinnor alldeles för mycket pengar. Mot sin vilja tar sig Caine an Martin och lär upp honom. Snart nog är de bittra rivaler igen och slår vad om vem som först kan lura av den aningslösa rika arvtagerskan Janets (Glenne Headley) pengar. Meeeeeeen Janet är kanske inte så aningslös som hon gör gällande. Martin och Caine har perfekt personkemi och Caine som kanske är mest känd för sina mer dramatiska roller visar prov på att han lätt hade kunnat bli en stor komiker om han satsat på det. Headley balanserar upp herrarna klockrent och snart nog förstår vi att de som luras egentligen blir lurade. Filmen har tappat lite med åren som sagt, framförallt tempot känns lite väl segt på sina ställen. Dock är det fortfarande en bra komedi med många sköna garv som är väl värd att både se och ses om.
/Surskägget

Home

@@@@
Utomjordingen Oh har det inte lätt. Hur mycket han än försöker anpassa sig till samhället lyckas han gång på gång ställa till med sådan oreda att alla bara suckar och skakar på huvudet när han dyker upp. När planetens kung bestämmer att jorden ska invaderas för att komma undan fienderna känner Oh att det här är ett perfekt tillfälle för att starta om. Tyvärr dröjer det inte länge innan han lyckats meddela fienderna att han och hela hans art gömmer sig på jorden varpå fienderna genast tar sikte mot jorden. Oh blir genast efterlyst men lyckas fly och tillsammans med en jordflicka försöker han desperat ställa allt till rätta. det udda paret inser snart att de är mer lika än olika och att deras två arter kanske ska lära sig att samarbeta och dela på jordens resurser istället för att kriga om dem. Sött så det förslår som det givetvis ska vara i en animerad film. Trots att det är Dreamworks som står bakom känns filmen väldigt lik Pixars supersuccéer. Mängder med gags, oneliners och humor varvas med actionsekvenser och lagom doser moral och råd som att alla lika, alla olika. Rösterna görs av Jim Parsons (Big Bang Theory) och Rihanna med biroller av Steve Martin och Jennifer Lopez. Kanske ingen film som fastnar och som man bär med sig, men superkul underhållning för stunden utan en tråkig sekund i sikte.
/Surskägget