Gran Torino

@@@@
Okej, först och främst. Clintan är 79 bast. Sjuttionio år. Det är äldre än din morfar förmodligen. Men ingen av de nya så kallade actionhjältarna (tänk Vin Diesel) är ens en tiondel så tuffa som den här gamle gubbstrutten lyckas vara i rollen som Walt Kowalski, en gammal bitter och sur rasistisk gubbfan vars familj bara vill åt hans stålars. Självklart ber han dem dra åt helvete och självklart tycker hans båda söner samt barnbarn att han är en snål gubbe och skiter i honom och allmänt tycker han borde lämna över sina egendomar och flytta in på pensionärshem.
Grundstoryn i filmen är så basic att det nästan är pinsamt. Gammal vrång gubbe (Clintan för er som inte fattat det vid det här laget) som krigat i Korea och säger sig hata "gulingar" bor i grannskap där mest asiater bor. Genom diverse slumpartade händelser börjar han bli mer och mer kompis med grannfamiljens tonårsdotter och grabb. Snart råder en stark vänskap mellan dem och sensmoralen är att alla fortfarande kan ändra sig. Jag vet. Gäsp.
I sämre händer med sämre skådisar och sämre manus hade det här varit ännu en trist by-the-book-rulle direkt från drömfabriken ut på gatan. Men! Det kryddas med en hel del annat. Vi får lite gängfilm, vi får lite actionfilm, vi får lite drama och vi får de hårdaste repliker som hörts sedan Clintan gjorde Heartbreak Ridge (och den hyllningen bjussar Vrångmannen på närsomhelst har jag hört rykten om) vilket inte säger lite om några av de oneliners han drar av. Faktum är att jag aldrig sett honom så elak och arg nånsin tror jag. Det kanske är lite att ta i att ge filmen en fyra, men det skiter jag i. Jag gillar min Clintan arg och elak och när det bjussas så mycket som det görs här då blir det en fyra.
/Surskägget