The Reader

@@
Tyskland 1958. En femtonårig grabb blir kär i en trettiosexårig kvinna som förför honom och inleder ett förhållande med honom. En viktig del av deras förhållande handlar om att han läser böcker för henne. Tiotalet år senare står hon anklagad för att ha varit nazist och dödat mer än 300 personer i koncentrationsläger. Hon tar på sig skulden för att ha varit den ledande i den grupp om sex kvinnor som står på de anklagades bänk, nånting som den forne pojken vet är felaktigt. Han tiger dock som muren och hon får livstids fängelse. För att sona detta svek börjar han läsa in böcker på kassettband som han skickar till henne.
Kate Winslet spelar den kvinnliga huvudrollen och är rätteligen Oscarsnominerad för den (däremot inte sagt att hon bör vinna). Hon spelar den resoluta och bestämda Hanna trovärdigt och utan att överdriva vare sig mimik eller sina repliker. Ett riktigt bra jobb. Mannen i vuxen ålder spelas av Ralph ”gud hjälp mig jag är både förstoppad och bajsnödig” Fiennes som är så tråkig att titta på att man börjar önska att Kevin Costner skulle dyka upp med sitt stenansikte istället. Och det är det här som är filmens stora problem.
Första halvtimmen, fyrtio minuterna är riktigt bra. Winslet övertygar som mest under den här delen och kärleksrelationen mellan henne och tonårspojken är intressant med nerv och spänning. Sen kommer Ralph ”det finns statyer som är mer livfulla än jag” Fiennes in i bilden och filmen tappar allt. Bitar av rättegångsscenerna är okej, men hade det inte varit för den starka första halvtimmen hade den här rullen fått en etta direkt. Att den är nominerad för både bästa film och bästa regi är ett hån mot Oscarsstatyetten.
/Surskägget
PS. När jag satt och tittade på filmen kom jag på mig själv att tänka: "Hmm, tänk om det var en 36-årig man som förförde en 15-årig flicka, skulle jag tycka att deras kärleksrelation kändes lika okej som jag tycker att den gör nu när det är en kvinna som förför en tonårspojke?" Jag vet inte. De Lolitafilmatiseringar som finns är fascinerande men på sitt sätt upprörande (precis som boken egentligen). Varför det är så antar jag är en annan diskussion, men det kan vara värt att ha i åtanke när man ser filmen.