Doubt

@@@
Vad har Meryl Streep, Amy Adams och Philip Seymour Hoffman gemensamt? De är alla tre nominerade för sina insatser i den här filmen om den katolska kyrkan och pedofilianklagelserna som haglar mot dess präster med jämna mellanrum. Filmen är baserad på en pjäs vilket stundtals märks när vi stannar i ett och samma rum under en längre stund och bara dialogen för oss framåt. Detta kan bli lite stelt och tråkigt på film, men faktum är att de scenerna är de bästa i filmen mycket på grund av att vi får ta del av tre fantastiska skådespelare som ger varandra och oss det mesta av det bästa. Att se Amy Adams hoppa från en roll som snurrig prinsessa i Förtrollad till en räddhågsen och förtryckt nunna är otroligt. Vem kunde tro att hon hade det i sig? Kolla bara hur hon hela tiden visar hälften av sina känslor med bara små handrörelser då hennes karaktär är så tillbakadragen att minsta ansats till ansiktsuttryck är en skymf mot Gud typ. Streep är lysande (förvånar mig inte om hon plockar hem statyetten för den här) och Hoffman riktigt bra (hans nackdel kan vara att han alltid håller så hög nivå så att man liksom inte förväntar sig annat än att han ska vara jävligt bra).
Filmen som helhet är dock med handen på hjärtat inte det roligaste jag sett. Temat har man sett förr och inget fel med det, men här försöker manusförfattaren tillfoga nåt nytt genom att aldrig ge svar på huruvida Hoffmans karaktär är pedofil eller inte. Det är helt och hållet upp till publiken att bestämma när lamporna tänds i salongen. En okej idé som dock känns lite tomt utförd. Att den trots allt får tre friska @ i betyg beror enbart på skådisarna.
/Surskägget