@@@@Alla hårdrockare bör ha hört talas om Anvil annars är det nåt fel. Även om man aldrig hört en enda ton spelas måste man ha koll på bandnamnet. Kanadensarna har nämligen funnits där sedan way back in the day och tillsammans med andra band från samma era som Metallica, Slayer, Anthrax, Testament och Megadeth gått i bräschen för thrash metal. Anvil har rentav inspirerat nyss nämnda band. Den stora skillnaden är förstås att gemene man vet vilka Metallica och Megadeth är, Slayer och Anthrax som kanske är mer okända för den stora massan har ändå sålt miljontals plattor och Testament är hyfsat stora än idag i hårdrockskretsar. Anvil har aldrig sålt några större mängder skivor och försörjer sig med vanliga arbetarklassjobb. De har hela tiden släppt plattor och ingen har väl riktigt brytt sig förutom en liten klick hängivna fans. Turnerat har de gjort också, många gånger inför fem, tio personer. Men aldrig, aldrig har de någonsin gett upp drömmen. Dokumentären följer dem på ännu en misslyckad turné (där de bl a spelat på Sweden Rockfestivalen i Sölvesborg och sedan inte kunnat åka tåget vidare för att det inte finns platser och de inte bokat i förväg) och sedan inspelningen av den trettonde skivan i karriären. Det är bakslag efter bakslag för dessa numera 50-åriga gubbar men trots all skit de går igenom vägrar de ge upp. Det går inte annat än att älska kanadickerna för deras envishet och ständiga positivism. Det här är inte så mycket en film om gamla hårdrocksgubbar som en film om ett gäng drömmare som vägrar ge upp försöken att nå sin dröm att äntligen bli stora stjärnor. Med den här filmen når de äntligen ut till den stora massan om än på det sätt de en gång i tiden tänkte sig. Måste ses.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar