It's a Boy Girl Thing

@@
Klassisk byta-kroppar-komedi där supersmarta Nell genom magi och mot sin vilja byter kropp med sporfånen Woody som bor granne. Den som gissar att de hatar varandra i filmens början och blir kära och ihop när filmen är slut har vunnit en mjukglass. Alla andra vinner dumstrutar. Det här är klichéfest utan dess like. Enda anledningen att det faktiskt inte får en etta i betyg (för så jäkla bra är det faktiskt inte) är att de svär som borstbindare och inte skäms att dra en massa sexskämt som vi i vanliga fall sällan ser i dessa tonårskomedier. Lite frisk fläkt i en annars ganska vindstilla rulle.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Channing Tatum ännu en gång helt sjukt ju för fan!!!!)

Foxcatcher
@@
Nja här blev det lite segt och långtråkigt. Channing Tatum spelar OS-guldmedaljören i boxning Mark Schultz som tillsammans med brorsan David Schultz (Mark Ruffalo) dominerade amerikansk brottning under slutet av 70- och början av 80-talet. Miljonären John Du Pont (Steve Carell) erbjöd bröderna uppbackning med träningslokaler, boende etc mot att de skulle träna upp nästa gäng guldmedaljörer. Mark hoppade på erbjudandet först och David kom med några år senare. Filmen är som ni förstår vid det här laget baserad på en verklig historia och kretsar kring den udda vänskap som uppstod mellan Mark och John, två rätt knepiga och märkliga karaktärer som både hade sina sociala problem. Både Tatum och Carell spelar karaktärer som de inte brukar spela och det är både bra och dåligt. Bra för att de båda visar prov på att de är duktiga skådisar som inte behöver bomber och granater och trehundra skämt i sekunden för att göra bra ifrån sig, dåligt för att man har en viss förväntning när man ser deras namn på en bioaffisch. Med det sagt är det inte deras fel att det här inte riktigt funkar. Det är filmen i sig som är på tok för lång och som tar alldeles för mycket tid på sig att berätta en historia som på sin höjd skulle bli en intressant 45-minutersdokumentär på teve.
/Surskägget

Jupiter Ascending
@@@
Hahahaha jaha vad i helvete var det här då? En mix av The Matrix, Dune och Star Wars 2 med en slev Star Trek och Liftarens Guide till Galaxen. Ibland är det lysande galet bra och ibland bara galet och mindre bra. Channing Tatum spelar prisjägaren Caine som ska rädda prinsessan Jupiter (Mila Kunis) från att bli tillfångatagen och mördad av sina onda syskon (spelade av Eddie Redmayne, Douglas Booth och Tuppence Middleton). Kruxet är bara att Jupiter bor på jorden och jobbar som städerska och inte har en blekaste aning om att hon egentligen är rymdprinsessa. Inte förrän laserskotten börjar hagla kring henne. Syskonen Wachowski bjussar som vanligt på en visuellt späckad film med mängder av detaljer och snygga effekter. Tyvärr är inte storyn lika stark som effekterna och man hade velat ha lite mer kött på benen. Tyvärr för Wachowskis så gjorde de ju The Matrix en gång i tiden så allt de gör efter den jämför man ju alltid med det mästerverket vilket är svårt om inte omöjligt att leva upp till. Oavsett är det här sevärt. Tatum och Kunis har bra kemi och Redmayne som huvudskurk pendlar perfekt mellan galen psykopat och galen charmör på precis rätt Bondskurkssätt.
/Surskägget

Kurt Cobain: Montage of Heck

@@@@
Underbar dokumentärfilm om geniet Kurt Cobain. Vi får följa hela hans liv från de första stapplande stegen som liten knodd hela vägen till det stora genombrottet, sammanbrottet och slutligen självmordet (som dock inte fördjupas i utan enbart nämns i text strax innan eftertexterna börjar rulla vilket jag tyckte var en fin gest, vi vill veta mer om Cobain, inte frossa i hans död). Filmskaparna har fått tag på helt unikt material från familj, gamla ex-flickvänner och polare med mängder av foton, hemmavideor och typ alla hans dagböcker och anteckningar. Detta har redigerats med varsam hand och klippts ihop till en röd tråd som följer hela hans liv. Vissa händelser berättas enbart med foton och ljudupptagningar utan att en berättarröst går in och "förklarar" att då och då hände det och det. Detta är verkligen en frisk fläkt i dokumentärfilmssammanhang. Givetvis hjälper det om man gillar och uppskattar Nirvanas musik som spelas genomgående genom hela filmen, men det här är också en film för de som uppskattar att få ta del av ett djupt personligt porträtt av en man som mot sin vilja blev en hel generations röst och hans hatkärlek till musikbranschen och kändisskapet som han både strävade efter att nå och samtidigt hatade att han nått.
/Surskägget

@@@@
Instämmer med föregående talare. Betygsfyran är stark och jag har fått en nytändning på Nirvanas musik (vilket inte är svårt eftersom de var så in i helvete bra).
/Vrångmannen

This Is Where I Leave You

@@@
Onödigt lång titel på vad som i grund och botten är en skön komedi utan större aspirationer att bli ett mästerverk på något sätt men som funkar för stunden och mer därtill. Jason Bateman och Tina Fey har huvudrollerna uppbackade av Jane Fonda, Rose Byrne, Timothy Olyphant och Dax Shepard. Filmen är baserad på en bok av Jonathan Topper som även skrev manuset själv vilket verkar vara ett slöseri när du har drottningen av humor Tina Fey på plats. Hade hon fått satt sin touch på detta är jag säker på att det hade åkt upp ett snäpp i betyg då ramhandlingen är sådant område som hon helt klart trivs i. Vi får följa en syskonskara som inte setts på år och dar men som nu samlas hemma för att närvara på pappans begravning. Det här är givetvis som ni förstår som upplagt för trubbel. Syskonen kivas och när de inte gör det så bråkar de äkta paren istället. Mitt i smeten har du en fantastisk Jane Fonda som flummig kändismamma som är helt otroligt frigjord med sina vuxna kids hahahaha! Fonda stjäl de flesta scener hon är med i och är den stora behållningen. Bateman gör sin grej och är förmodligen en av de bästa straight guys humorvärlden har sett (m a o en karaktär som normal och som alla andra komiker bollar sina skämt mot meeeeeen som egentligen är den som är mest slut i skallen hahahaha). Batemans minspel är värt guld i nästan varje scen. Problemet är just att han är straight guy och får de andra att se roligare ut än sig själv trots att han egentligen är roligast. Svår balansakt det där. En liten indiekomedi som inte kommer att förändra världen men som är väl värd att se.
/Surskägget

Sanslösa Sinnen

@
Nej. Bara nej. Nej nej. Sch! Nej.
/Surskägget

The Place Beyond The Pines

@@@@
Det är så sällan nuförtiden man blir överraskad när man ser en film. När handlingen tar udda små svängar man kanske inte riktigt räknat med och när manuset inte följer standardmallarna. Det är liksom det som är nackdelen när man sett för mycket film. Man kan ta en titt på en filmaffisch och i princip återberätta hela filmen utan att ha sett den. Tack och lov dyker de här små filmerna upp ibland som överraskar. The Place Beyond The Pines är på ett sätt tre kortfilmer som snyggt vävs ihop med gemensamma karaktärer och en genomgående röd tråd till en långfilm som berättar historien om två pappor och två söner och deras tragiska öden. Ryan Gosling, Bradley Cooper och Eva Mendes ger filmen både stjärnglans och talang men det är framförallt de två unga killarna som spelarna sönerna som imponerar mest. Emory Cohen har jag inte sett i nåt annat tidigare (dock är han med i nya Wahlbergrullen The Gambler som man lär se förr eller senare) och Dane DeHaan känns väl kanske mest igen från Metallicas konsertfilm Through The Never och för de som sett Amazing Spider-Man 2 som Green Goblin. Jag hoppas dessa unga herrar får fortsatta framgångsrika karriärer för baserat på denna film skulle de verkligen kunna bjuda på tunga roller i fortsättningen. Det här är en karaktärsdriven långsam film som dock bjuder på några adrenalinpumpande actionsekvenser och som sagt en del överraskningar. Rekommenderas varmt.
/Surskägget

@@@@
Min recension hittar ni här.
/Vrångmannen

Kingsman: The Secret Service

@@@@
Hahahaha så här kul var det längesen jag hade i en biosalong (eller i det här fallet på ett flygplan där jag faktiskt såg filmen). The Kingsman är löst baserad på en serietidning av Mark Millar (som även skrivit serietidningarna Kick-Ass och Wanted) och Dave Gibbons (som bl a tecknat Watchmen) och är en salig blandning av spionfilm, actionfilm, tonårsfilm, komedifilm och t o m lite zombiefilm hahahaha! Man leker med klichéer och lyckas vända det hela till nåt nytt och fräscht mest hela tiden. I korthet går det ut på att det finns en hemlig spionorganisation baserad i London som kämpar för att hålla skurkarna borta ur världen. Agenterna är så superdupertränade att bara de allra bästa av de allra bästa får en chans och det finns bara ett visst antal platser. In i denna smet blir tonårige Eggsy (Taron Egerton) inslängd. Som son till en fallen Kingsmanagent hyser man stor förhoppning på att han ska lyckas bra. Samtidigt som Eggsy blir upplärd går supermiljardären, geniet och IT-kungen och tillika dåren Valentine (Samuel L. Jackson) loss på världen. Han har en plan. En genialisk och ondskefull plan som går ut på att döda mer eller mindre alla på jorden så att ett litet fåtal kan starta om från början och göra saker och ting rätt. Med Kingsmanagenterna efter sig börjar Valentine skörda offer till höger och vänster. Jackson är lysande i rollen som ond Bondskurk och Colin Firth kliver in från romcomgenren och levererar som om han alltid varit en actionhjälte. Regi av Matthew Vaughn som, du gissade rätt, regisserade Kick-Ass. Det är våldsamt, blodigt och rått samtidigt som det är extremt underhållande, glimten i ögat och skratta-högt-roligt mest hela tiden. Precis så här borde all film vara jämnt. Och stort plus att en stor biroll är den svenska prinsessan Tilde (spelad av Hanna Alström) som får svära lite på svenska :)
/Surskägget

@@@@
Min recension hittar ni här.
/Vrångmannen

The Equalizer

@@@
Mer one-man-army. Den här gången är det Denzel Washington som klär på sig rollen som gammal CIA-agent som är farligast i världen men som nu lever ett stillsamt och tillbakadraget liv. När en ung prostituerad tjej (Chlöe Grace Moretz) som hänger på samma fik som Washington blir misshandlad av sin ryske pimp lackar Denzel ur och så är karusellen igång. Först ber han snällt att pimpen ska låta henne vara och erbjuder till och med en del stålars för att köpa loss henne ur kontraktet. När ryssen spelar tuff dödar Denzel honom och alla andra tuffa ryssar i rummet. Givetvis kan detta inte tolereras av den ryska maffian som nu börjar jaga Denzel gata upp och gata ner bara för att bli söndermördade av Denzel när de kommer i närheten. Hahahahaha man måste älska såna karaktärer som bara är för farliga för allas bästa men som har ett hjärta av guld och alltid gör det rätta, d v s dödar skurkar och räddar de oskyldiga utan att ens vilja ha cred för det. I registolen sitter Antoine Fuqua som, ja du gissade det, gjorde Training Day med Denzel. Därmed har vi ett team som kan leverera. Och filmen är bra, det är den. Dock saknas det där lilla extra som kan vara så svårt att sätta fingret på. John Wick med i princip samma story fick en fyra i betyg bara för att det där lilla extra fanns. Så kan det gå. Men vill man ha sig en skön one-man-army-rulle ska man helt klart kolla in den här.
/Surskägget

@@@
Ja, det här är stabil (och mycket våldsam) underhållning som duger utmärkt för stunden. Väldigt löst baserad på tv-serien från åttiotalet med samma namn.
/Vrångmannen

Dubbel Trubbel (2x Liam Neeson)

Taken gjorde buttre Liam Neeson till actionstjärna över en natt. Filmer innan Taken: Schindler's List, Nell, Rob Roy, Michael Collins och Les Misérables. Filmer efter Taken: The A-Team, Wrath of the Titans, Battleship och Non-Stop. Och givetvis de två uppföljarna till Taken.

Taken 2
@@@
Dottern från ettan får den här gången hjälpa pappa Neeson att rädda mamman som nu blir kidnappad av de överlevande släktingarna till skurkarna Neeson hade ihjäl i första filmen. Mestadels går det dock ut på att Neeson med hjälp av väldigt klena ledtrådar lyckas hitta nya skurkar att döda och plöja igenom på jakt efter sitt ex. Det är egentligen mer eller mindre samma film en gång till. Och hey, varför inte? Att se en ensam snubbe plöja sig igenom hundratals bad guys är alltid kul.
/Surskägget

Taken 3
@@@
Den här gången kommer skurkarna från USA och betydligt närmare Neeson och hans familj än han skulle önska. Plötsligt måste han plöja sig igenom en bunt bad guys på hemmaplan där han måste ha amerikanska snutar i åtanke som han ju inte vill döda eller skada. Till skillnad från tidigare är det ingen familjemedlem som är kidnappad, den här gången är det Neeson själv som blir jagad av både skurkar och snutar efter att ha blivit falskt anklagad för mord. Utöver det följer filmen samma mönster som förut men den lilla skillnaden gör faktiskt ööööh stor skillnad för upplevelsen. Det blir samma lika men olika och det är tillräckligt för att göra det intressant en tredje gång.
/Surskägget

Avengers: Age of Ultron

@@@@

”Hey big guy...”. Så var det alltså dags för uppföljaren till THE HULK SMASH HIT OF THE SEASON The Avengers. Hur står den sig då mot den första? Mycket väl tycker den här Vrångmannen, som redan sett uppföljarmonstret två gånger på bio. Joss Whedon vet vad han sysslar med och får alla Marvelfans att dregla över de små detaljerna såväl som de stora slagen. Mycket humor, mycket action och allt ser som vanligt ut som att det har kostat en triljard yen (vilket förmodligen är sant). Förutom "the usual suspects", Iron Man (Robert Downey Jr), Black Widow (Scarlett Johansson), Hulken (Mark Ruffalo), Thor (Chris Hemsworth), Captain America (Chris Evans) och Hawkeye (Jeremy Renner) så får vi även möta två nya lirare, Scarlet Witch (Elisabeth Olsen) och Quicksilver (Aaron Taylor-Johnson från Kick-Assrullarna). Det är naturligtvis svårt att toppa ettan. Jag anser att den var helt perfekt i sin balla genre. Många av filmerna som fokuserar på de enskilda hjältarna är skitbra (Iron Man, Iron Man 3 och Captain America: The Winter Soldier, i synnerhet) men det är schysst att se dem alla samlade i rättvisans och fredens (?!) tecken. I dessa dagar av FÖR dyra filmer, späckade med specialeffekter och stjärnor så har man nog blivit lite avtrubbad och trött på det hela. The Avengers var den absoluta höjdpunkten och det kommer nog dröja tills vi ser något liknande i serietidningsmått mätt igen. Avengers: Age of Ultron kommer dock rejält nära och hamnar helt klart på min good side, även om jag måste erkänna att jag börjar bli rätt mätt på den här typen av filmpizza.

/Vrångmannen

@@@@
Bam-daba-dam-bam-bam! Serietidningsös utan dess like har vi blivit sjukt bortskämda med på senare år. När man dessutom får en bra ramhandling som dels är spännande ur ett actionäventyrsscenario och dels faktiskt ger oss en inte speciellt smickrande spegelbild på ett samhälle som är en bra bit in i ett övervakningsträsk inte ens Orwell kunde föreställt vet man att det är bra skit. Första Avengersfilmen är precis som Vrångmannen skriver snäppet bättre än allt annat. Dock tror jag att tvåan har potential att segla upp på en femma i betyg efter ett par tittningar till. Efter att ha sett alla andra nio filmer på raken under en sjukt lång maratonhelg framför teven kände jag mig lite mätt när jag väl fick provsmaka del två. För det är ett sjujäkla ös och smart handling i den här precis som i ettan. Hade det här varit del ett hade man skrikit: "JAAAAAAAAAAAAA!!!" och gett den en femma direkt. Som det är nu är man lite bortskämd med alla andra Marvelfilmer som i princip utan undantag varit helt jävla fabulöst bra. Mätt helt enkelt.
/Surskägget