Eftersom att Vrångmannen var snäll nog att ge oss en rykande färsk recension på en rykande färsk Mad Max så tänkte jag att jag skulle bjussa på rykande färska recensioner på de tre första filmerna som vid det här laget har över 30 år på nacken!!!
Mad Max (1979)
@@@@
Jag älskar små lågbudgetrullar som med sina otroligt små medel lyckas åstadkomma storverk. Man skrapar ihop den lilla budget man kan och sedan nyttjar man filmmediet så mycket som det bara går för att skapa en spännande och fartfylld film (det finns många exempel på sann filmkonst för nollbudget som Halloween, Clerks, Bad Taste, Evil Dead m fl). Regissören och manusförfattaren George Miller hade två saker emot sig. 1) han hade ingen budget och 2) han bodde i Australien långt, långt bort från Hollywoods alla pengar och kontakter. Däremot hade (och har) han fantasi i mängder och en rejäl slev talang så vips såg Mad Max dagens ljus. Storyn är busenkel. Schysst snut arresterar ett par gängmedlemmar varpå resten av gänget fritar dem och sedan hämnas genom att ta död på snutens fru och barn. Vår hjälte glider ner i ett inre mörker och allt som finns kvar nu är hämnd, blod och död. Inget nytt under solen, en hämndstory får det alltid att puttra lite mysigt i våra hjärtan. Det som var lite nytt var världen allt utspelar sig i. Det är en bit i framtiden, världen som vi känner den har gått under i krig och de överlevande får nu kämpa sig igenom sina dagliga liv under en brännande sol i ett kargt och hårt ökenlandskap (det finns små oaser här och där av grönska, vatten och någorlunda civiliserade städer, saker som inte riktigt passade in i Mad Maxs universum och som Miller strök bort i uppföljarna). Här har vi en film som i det stora hela åldrats väl. Visst är ett par saker hit och dit lite fåniga (framförallt några av karaktärerna) men stämningen, känslan och nerven finns där. Mel Gibson gör Max trovärdigt och det var redan här rätt givet att han skulle bli stjärna. Det är bara att lyfta på hatten för denna lilla indieklassiker.
/Surskägget
@@@
Bara att lyckas göra en actionrulle av den här kalibern, för en spottstyver innan världen ens har fyllt 80-tal, är en enorm bedrift. Betygstrean är stark och Mad Max är helt klart en kultfilm och/eller klassiker, som förtjänas att ses och ses om.
/Vrångmannen
Mad Max 2 (1981)
@@@@
I USA och Sverige är tvåan även känd som The Road Warrior (och i Finland som Asfaltskrigaren tydligen...) men originaltiteln är alltså Mad Max 2. Här tar Miller konceptet med en dystopisk framtida värld där bensin är mer värt än vatten hela vägen ut och eliminerar några av de tveksamma bitarna ur första filmen. Max är nu en kringresande trashank som visserligen är tuff som flinta men som inte har ammo till sina vapen och som samlar på sig minsta lilla bensindroppe han kan komma över. När det visar sig att det finns en liten grupp människor som har en fullastad tankbil med bensin blir Max givetvis intresserad. Det slumpar sig att han räddar en man ur kollektivet som blivit attackerad av en av många kringströvande rövare och som tack för att Max kör tillbaka honom till tryggheten blir Max lovad så mycket bensin som han kan bära. Väl framme i inhängnaden dör den stackars mannen och Max blir utan bensin. Däremot attackeras kollektivet av en bunt stråtrövare ledda av den onde The Humungus (spelad av svenske Kjell Nilsson som hade biffiga överarmar i bästa Schwarzeneggerstil) som vill åt allt guld...jag menar all bensin. Till slut gör man en utbrytning med Max i förarsätet på tankbilen och här bjussas det på en av de ballaste actionscenerna i mannaminne (förmodligen bara överträffad av nya Mad Max som jag ännu inte sett). Fordon sprängs och krockar till höger och vänster, folk klättrar och kämpar ovanpå tankbilen och alla möjliga elaka tillhyggen huggs det hit och dit med för att skada och lemlästa så mycket som möjligt. Med tanke på att detta är gjort 1981 är det ännu mer imponerande att det håller så bra än idag och pulsen ligger i 200 knyck när scenen väl är slut. Tydligen har jag gett Mad Max 2 så lite som
@@@ i betyg tidigare här på bloggen, men då var det taget ur minnet efter att ha sett filmen en gång för 20 år sen. Detta betyg är baserat på en superfärsk titt and I stand by it!
/Surskägget
@@@@
Instämmer! En favorit från när videon var ung och den står sig stark än idag. Det är en galen framtidsvision och en spritt språngande galen film, på de mest positiva tänkbara sätt.
/Vrångmannen
Mad Max: Beyond Thunderdome (1985)
@@
Här besudlar man Mad Maxserien rejält. Det verkar som att Miller ville göra två filmer, inte kunde bestämma sig för vilken han skulle göra och därmed delade upp filmen i två delar som egentligen inte har ett skit med varandra att göra. För att blidka fansen slänger han sen in en liknande actionsekvens som i tvåan med skillnaden att den är en kvart kortare och fyrahundra hästkrafter tråkigare. Tina Turner är med som skurk i världens fånigaste utstyrsel och är ungefär lika dålig skådis som hon är bra sångerska. Den här rullen kan man verkligen skippa och hellre se tvåan två gånger. Att det ens blir @@ i betyg beror nog mest på att jag känner mig exalterad och generös efter tvåans fartfyllda ös.
/Surskägget
@
Filmen har på tok för lite galenskap och på tok för mycket Disneyrulle över sig. Visst, det finns några scener som är rätt schyssta men annars är det här ingenting att ha, speciellt inte i Mad Max universum. Också den enda "barntillåtna" i serien (PG13) och det märks. En mycket märklig och dålig film, där George Miller tydligen delar registolen med en person till. Uppstod det bråk med filmbolaget månne? Konstigt är också att den fick övergripande bra recensioner när den hade premiär. 1985 var folk på duken inte galna, det var filmrecensenterna. Miller kanske skulle ha gjort en film om dom istället?
/Vrångmannen
