The Internet's Own Boy: The Story of Aaron Swartz

@@@
Jag som överhuvudtaget inte är insatt i IT/Data/Teknik-världen har upptäckt att det finns en hel värld där ute av hackare, IT-nördar, aktivister och tekniskt superskickliga och smarta människor som dels jobbar för att utveckla internet och de appar och hemsidor som finns där och dels försöker förändra politiken i världen (främst i USA dock då de flesta filmerna är producerade där så är det också så att de flesta som porträtteras är därifrån). Inte så pjåkigt att vakna på morgonen och ge sig ut i försök att förändra världen till det bättre. Detta tar sig olika uttryck. En del slänger på sig V For Vendettamasken och härjar runt på internet mot alla som de tycker är elaka och onda. Andra försöker agera politiskt och se till att den samlade informationen i världen finns tillgänglig för alla. Aaron Swartz tillhörde den senare kategorin. I en värld där alla har en röst, där alla kan spela in sina egna filmer och lägga upp på youtube, eller skriva en blogg eller publicera bilder på Instagram så är det numera de som kontrollerar vem som hörs som blir den stora maktfaktorn. Vem har tillgång till vad? Detta försökte Aaron råda bot på, dessvärre på ett olagligt vis vilket gjorde att han fick FBI på sig. Vi får en intressant och insatt film om Aaron som person, om hans politiska aktivism och hans många bravader inom internetvärlden som gjorde honom till superstjärna för vissa människor. Vissa partier blir lite väl mycket lagligt mumbo-jumbo och drar ner tempot och intresset. Dock en film man bör se för att veta vad som händer därute bland internetnördarna som skapar vår framtid.
/Surskägget

Born Into Brothels

@@
En film jag hade betydligt högre förväntningar på då själva ämnet öppnar upp för en mycket intressant inblick i liv man inte kan föreställa sig ens i sina mörkaste drömmar här uppe i trygga, säkra Sverige. Det handlar om ett av de många bordellkvarteren i Indien och specifikt de barn som föds och växer upp där innan de blir tillräckligt gamla för att själva bli prostituerade om de är tjejer eller alkisar/narkomaner/tjuvar/banditer etc om de är killar. Vi följer en brittisk fotograf som under flera års tid i perioder bott i detta kvarter och kommit barnen nära. Hon bestämmer sig för att hålla kurser i fotografering och utrustar ett gäng ungar med kameror så att de kan fota och lära sig att det finns annat i livet än bara hemskt, hemskt, hemskt. Hon försöker även få in dem i skolor så att de kommer bort från miljön. Vissa bitar av filmen är oerhört gripande när vi får följa dessa barn i deras vardagliga liv. Hade hela filmen koncentrerat sig på detta hade den kunnat bli oerhört stark och en riktigt sjujäkla bra dokumentär. Tyvärr ligger för mycket fokus på brittiskan som försöker hjälpa ungarna och då blir det liksom bara en hej-här-kommer-jag-och-ska-minsann-hjälpa-dessa-kids-för-att-jag-är-från-väst-och-ska-rädda-alla. Hela tiden förstår man att hon inte kommer kunna rädda nån och så blir det också i slutet. Nja, har man nästlat sig in i hemmen i dessa kvarter borde man ha gjort mer med denna film.
/Surskägget

Tricked

@@@
En film om prostitution och dess mörka sidor. En väldigt amerikansk produktion får sägas då den i mångt och mycket koncentrerar sig på hallickar med guldkedjor, diamantringar, bling-bling och framförallt de där fåniga guldpokalerna/vinglasen som de ständigt paraderar runt med. Den typen av hallick som egentligen inte existerar utanför USA's gränser med andra ord. Med det sagt är jag rätt säker på att tjejerna som tvingas in i prostitution upplever situationen som likadan oavsett var i världen de befinner sig och oavsett vilka knäppa lyxprylar just deras hallick/förtryckare klär sig i och strösslar de pengar tjejerna tjänat ihop på. Regissörerna bakom filmen låter alla komma till tals. Prostituerade som slutat, prostituerade som håller på, hallickar, föräldrar, poliser, åklagare, terapeuter och torskar. Merparten ligger naturligtvis kring samtalen med de prostituerade eftersom att filmen trots allt handlar om dem och hur de blir utnyttjade av skrupelfria hallickar. Detta ger filmen en viss tyngd och ett bra helikopterperspektiv. Dock missar regissörerna att bygga upp en intressant story kring de hårresande livsöden vi får möta. Det här har potential att bli en stor och viktigt film, som det är nu blir den absolut sevärd men utan det där lilla extra.
/Surskägget

Deep Webb

@@@
En del av er kanske har läst artiklarna om Darknet, den del av Internet som ligger i skuggorna och där man kan köpa alla möjliga hemskheter som knark och vapen helt anonymt utan att polisen kan göra nåt åt saken. I själva verket är Darknet en del av Internet som inte är katalogiserad och därmed inte syns om man inte har ett specifikt program för att komma åt det. Används mest av journalister, polis, myndigheter etc men även av mer eller mindre ljusskygga individer som av en eller annan anledning inte vill synas i offentlighetens ljus. Förvånande många av dessa är anarkistiska, liberala kryptografer som anser att människor ska kasta av sig oket från myndigheternas övervakning och skapa fria zoner helt utan inblandning av myndigheterna. Ett sådant gäng skapade marknadsplatsen Silk Road på Darknet där det var fritt fram att sälja och köpa i princip vad som helst, mest droger av olika slag. Det dröjde inte alltför länge innan FBI slog till och man haffade en snubbe som antogs vara hjärnan bakom. Den här dokumentärfilmen handlar om allt det här och dessutom slänger man in antydningar om att det med all förmodan är fel kille man haffat. Intressant film mestadels när man får Darknet och Silk Road beskrivet för sig samt de intervjuer med dessa kryptoanarkister som är lika delar genier som galningar hahaha. Tyvärr läggs lite för mycket fokus på att man ska få hjärnan bakom Silk Road frikänd och den delen känns betydligt mer ointressant och dessutom lite svag på bevissidan.
/Surskägget

Addicted To Sexting

@@
Sexting, alltså att snusksms:a med varandra är poppis idag. Folk skickar nakenbilder till varandra, snuskiga berättelser om vad som ska hända när man ses och mer nakenbilder. Den här filmen försöker förklara fenomenet och varför det är så otroligt populärt. Man tar även upp farorna med att skicka en nakenbild till en person man kanske älskar just då men som sen slänger upp bilden på Internet i samma ögonblick som man gör slut. Och ja just, ALLA säger bestämt ifrån när det kommer till kukbilder. Ingen vill ha kukbilder. Ingen. Så skicka inga. För att få nån sorts balans (antar jag) intervjuar man både professorer och porrstjärnor, både män och kvinnor och både hetero- och homosexuella. Sedan slänger man in ett par okända stå-uppkomiker som får göra sig lite lustiga över fenomenet.
/Surskägget

Top Spin

@@@
Exakt vad krävs för att få spela bordtennis i OS om man är 15-16 år ung? Exakt lika mycket som om man är vuxen. Det vill säga att man måste ge upp mer eller mindre allt annat i livet och bara koncentrera sig på sin sport. Varje dag. Träna som en dåre. Timme efter timme efter timme. Där vuxna slipper skolan måste ungdomarna även traggla sig igenom läxor och lektioner utöver sina träningstimmar vilket gör att ledig tid är lika med noll. Nackdelen med bordtennis är att det inte finns sådär supermånga bordtennismiljonärer där ute. Bättre satsa på fotboll, tennis, hockey, basket eller nån annan sån sport där det finns stålars att hämta hem. För annars har man kanske offrat hela sitt liv och måste ändå stämpla in på ICA i slutet av karriären. Här får vi följa tre unga spelare i USA som kämpar för att få representera USA i OS i just bordtennis. Som så många andra gånger med dokumentärfilmer lever eller dör filmen beroende på hur intressanta de man följer är. Och dessa tre är absolut charmiga och roliga och gör att det är värt att lägga 90 minuter på filmen. Inget speciellt i övrigt och vi har sett det förr.
/Surskägget

The Chiefs

@@@@
Hahahahahaha! Makalöst kul. Många av er har förmodligen sett den kultförklarade hockeykomedin med Paul Newman - Slagskott. Den här dokumentären är Slagskott på riktigt hahahaha! Redan Slagskott i sig var ju inspirerad av verkligheten och de två galna tvillingbröderna var ju äkta i det att de mer eller mindre spelade sig själva. Spola fram till dags dato och vi får träffa de hockeyspelare som harvar på idag. Vi snackar alltså små farmarlag med spelare som aldrig platsade in i de stora, kända lagen. Spelarna som älskar hockey men som kanske inte riktigt är sådär superbra på att stå på ett par skridskor eller som kanske inte har sådär jättebra puckföring eller som helt enkelt borde skaffa sig ett helt annat jobb. Nåt som de kan. De här snubbarna harvar dock på och ger aldrig upp drömmarna om pengarna och NHL. Seriöst, det är nåt med kanadicker och att aldrig ge upp hehehe (se även Anvil och I Am Thor). Publiken kommer till matcherna av en enda anledning. Det är en jäkla massa slagsmål mest hela tiden. Så fort tillfälle ges kastas handskarna och så kör man. Pang! Tjoff! Hahaha, varför inte bara gå och titta på boxning?
/Surskägget

I Am Thor

@@@@
Vilka fantastiska människor det finns där ute i världen. Denna dokumentär påminner starkt om den om Anvil som släpptes för ett par år sedan. Ni vet, den där kanadensiska hårdrocksgruppen som var på vippen att slå stort, större än alla andra, men som istället blev en knapp fotnot i historieböckerna. Där andra skulle lagt av fortsatte Anvil att kämpa och kämpa och kämpa. Den här filmen handlar om Thor. Nej, inte Marvels serietidningshjälte, inte Chris Hemsworth, inte mytologins åskgud. Det här är hårdrocksbandet Thor vi snackar om med sångaren och frontfiguren Thor i centrum. Liksom Anvil är Thor från Kanada och tydligen vet en kanadensare inte när det är dags att slänga in handduken hahahaha. Thor kämpar på. Hela tiden är han precis på gränsen att slå stort när något händer som gör att han får börja om på små, små pubar och ibland spelar för 10-15 personer som mest. Trots allt detta kämpar han på och till slut får han sitt erkännande här i Sverige på Sweden Rock Festival och Muskelrock. Där ser man. Dokumentären följer honom från hans första stapplande steg i nöjesbranschen som nakenservitör i Hawaii till den avslutande finalen på Muskelrock där jublet når himlens höjder. Ibland är det Spinal Tap över det hela, och ibland är det lite ledsamt att det aldrig tycks gå vägen för honom. Hela tiden är det ärligt och närvarande och mer än så kan man egentligen aldrig begära av en dokumentärfilm.
/Surskägget

Janis: Litte Girl Blue

@@@@
Uttömmande dokumentär om en av de mest unika röster som hörts på skiva - Janis Joplin. Att hon bara hann bli 27 år gammal är synd och skam då hon förmodligen hade så mycket mer att ge. Tittar man på andra artister med unika röster har de förändrats och förädlats genom åren och ju äldre artisten desto mer unik blir rösten. Regissören har verkligen lyckats skrapa fram en veritabel guldgruva av gamla filmklipp, intervjusnuttar, brev till familjen, foton och liveframträdanden som varvas med nyinspelade intervjuer med de som var där och kände henne. Fram växer en bild av en komplex människa som efter att ha blivit mobbad i skolan hittade sin röst och sedan kämpade hela livet för att vara en i gänget även långt efter att hon inte behövde det längre. Alkohol och knark kommer tidigt in i bilden och det som först bara är lite festande spårar förstås ur helt ju kändare hon blir som för många andra. Tragiskt nog var hon ren så vitt alla visste när hon plötsligt fick ett återfall och överdoserade bara veckor innan skivan som skulle innebära det riktigt stora genombrottet släpptes. R.I.P. Janis Joplin.
/Surskägget

@@@@
Riktigt bra och insiktsfullt om en av de stora och unika rösterna i musikhistorien. Man blir både varm och ledsen. R.I.P. Janis Joplin.
/Vrångmannen

We Are Twisted Fucking Sister

@@@@
Som vanligt drar vi igång ett nytt år med dokumentärfilmstema under januari. Och vad bättre att sparka igång året rejält med än Twisted Sister? Levde man på 80-talet kunde man inte missa dessa ikoner som fick tonåringar i hela världen att skrika "I wanna rock!" och "We're not gonna take it!" i protest mot föräldrar, lärare och auktoriteter överallt. De sålde miljontals med plattor och turnerade världen runt innan allt tog slut i slutet av 80-talet när interna stridigheter ledde till att de la ner bandet. Den här tvåtimmarsdokumentären handlar om ALLT som hände innan de blev världsberömda. Vi får följa deras första stapplande steg på småklubbar i New Jersey och närområdena och vara med på färden när de sakta men säkert blir större och större och större. Men bara i New York och ingen annanstans i världen. Skivbolagen håller sig undan och gång på gång på gång när de trots allt är nära att få ett genombrott brakar det samman igen av olika anledningar. Det här är en film som alla nya band med drömmar om att erövra världen borde se. Det handlar om att aldrig ge upp, aldrig tappa fokus och alltid ge järnet. Tio år i motvind kan faktiskt leda till enorm framgång till sist. Me like!
/Surskägget