Max Payne

@
Tevespel blir film och som så många andra gånger förr blir det ren och skär skit. Det är nästan så illa att jag ett tag blir förvirrad till att tro att vår vän Uwe "den ena dåliga tevespelsfilmen efter den andra" Boll har regisserat trots att jag mycket väl vet att det inte är det. Max Payne (spelad av en totalt menlös Mark Wahlberg) är i en Punisherliknande situation. Hans fru och barn har blivit mördade och nu måste han hitta de skyldiga och döda dem. Men det finns inga spår och åren tickar på. När han följer upp en ledtråd visar det sig att det finns en ny drog i stan som gör folk antingen heeeeelt galna eller superstarka. Självklart visar det sig att mordet på Paynes fru och den nya drogen är sammankopplat och Payne kan äntligen hämnas.
Visuellt sett är filmen rätt snygg med mycket gråa och blå toner och påminner stundtals om en sorts färglagd Sin City, men manuset känns som hopskravlat på en toapaus och skådisarna verkar inte ens försöka. Wahlberg är som sagt helt menlös trots att han ska vara hård och cool. Man har kammat igenom pensionärshotellen och lyckats gräva fram Beau Bridges nånstans ifrån (och ingen blev glad för det). Lite halvheta Olga "jag var Bondbrud precis" Kyrylenko slarvas bort helt och försvinner efter fem minuter. Och nånstans satt nån och läste igenom skådisars karriärers dödsannonser och hittade Chris O'Donnell som inte varit med i nån större produktion sen 2000 års Vertical Limit. När man ser honom här förstår man precis varför.
Jag blir förbannad för här finns potential till en snygg och skön actionrulle med lite lagom inslag av lite övernaturliga element i stil med t ex Constantine (som ju är skitbra). Istället får vi en slev hästbajs serverad på en tallrik av hopflätad älgspillning.
/Surskägget