Mother's Day (2010)

@@@
The Toxic Avenger, Class of Nuke ’Em High, Sgt Kabukiman, Tromeo & Juliet m.fl är alla produkter från finfina ö-filmsbolaget TROMA. Har ni sett en endaste rulle så vet ni vad jag snackar om. Här är det cheap ’n’ nasty som gäller med massor av kladdig skräck, action, sex och humor. Det är den härligt galna smältdegeln helt enkelt om detta är din grej (den är min). Det har länge snackats om remakes på ett gäng Tromarullar med riktig budget, riktiga skådisar etc och det tyckte jag lät skoj. Tromas filmer är alltid så skönt galna och inte meningen att tas så seriöst så varför inte prova att göra det a'la Hollywood och se vad som händer? Döm om min förvåning när jag råkade kolla in home-invasion-thrillern Mother’s Day och det snabbt gick upp för mig att detta VAR en nyinspelning av den högst pruttiga gamla Tromafilmen (1980) med samma namn. Ok, det är en del karaktärer kvar från originalet och våldet är av chockerande natur men annars är inte nyversionen speciellt lik originalet. Alls. Handlingen i korthet. Ett ungt par flyttar in i ett hus som tidigare ägdes av världens farligaste psykfamilj. Några av de vräkta familjemedlemmarna har tydligen missat att huset blivit sålt och dyker plötsligt upp "hemma" då paret har bjudning för sina vänner. Dårarna ockuperar självfallet huset, ledda av galnaste tuffa tanten ”Mother” (Rebecca De Mornay!). Terrorn kan börja. Mother’s Day är rätt välgjord med hyvens budget och är till en början ganska spännande men blir (som vanligt) lite klyschig/tillintetsägande/repetitiv. Jag hade trots allt rätt skoj när jag såg den här och någonstans i ”Hollywoodglansen” så har de faktiskt fångat en liten känsla av Troma. Det är bitvis mycket mycket våldsamt och hotfullt. Det finns också en glädje i att se Rebecca De Mornay spela smart psykopat igen för det gör hon bra. Nästan lite för bra.. En massa ansikten du känner igen men inte kan namnen på dyker upp och Jaime King (Sin City, My Bloody Valentine 3D, roliga tv-såpatävlingen Scream Queens) är hjältinnan. Regissören har även gjort Saw II, III och IV och råkade alltså här av misstag göra något en smula sevärt.
/Vrångmannen

Rise of the Planet of the Apes

@@@
När jag såg filmaffischen undrade jag trött varför man efter Tim Burtons magnifika fiasko av nyinspelningen av klassikerna Apornas Planet orkade prångla ut ännu en rulle i serien där egentligen ingen av filmerna förutom just originalet har varit något vidare bra. Att det var en prequel som visar hur allt började gjorde inte saken mer intressant. Sen läste jag ett par recensioner på imdb av en slump och blev förvånad att hur många som helst höjde filmen till skyarna och tyckte att det var årets stora överraskning. Hmmm, tänkte jag, antingen har filmbolagets marknadsavdelning suttit och skrivit mängder med fejkrecensioner på imdb eller så kanske den här filmen inte är så usel som man lurat sig själv att tro. Och det var den inte. Faktum är att större delen av filmen är riktigt bra. James "jag-kanske-inte-borde-rökt-den-där-fetingjointen-precis-innan-jag-ska-vara-värd-för-oscarsgalan" Franco levererar en solid och trovärdig roll som forskaren som råkar ta fram medicinen som gör aporna smarta när han egentligen söker efter ett botemedel för Alzheimers som hans pappa (en lysande John Lithgow) lider av. Vi får följa Francos liv med apan (spelad av Andy Serkis i ännu en motion captureroll) som blir smartare och smartare tills han en dag inser att han måste frita alla apor som lever i fångenskap. Här nånstans tappar filmen alla begrepp och där vi först fick en rätt lågmäld dramathriller slängs vi plötsligt in i ett actionspektakel som rimmar illa med stämningen och tonen i filmen dittills. Att alla apor i San Fransisco plötsligt blir jättesmarta hastas undan (för originalapan tog det bra tid att bli så smart, de andra blir det på trettio sekunder) och sen ska det slåss mot människor lite för länge och lite för poänglöst på Golden Gatebron. Trots att avslutningen ska vara fartfylld känns den mest utdragen och trist och förstör det mesta första delen av filmen byggt upp.
/Surskägget

@@@@
Jag gillar det här. Jag gillar de här dataaporna. Jag gillar även slutstriden som fan. Jag gillar t.o.m James Franco i den här rullen (han som annars är SÄMST!). En sommarblockbuster som den SKA vara. Allvar, humor, action, tanke, snyggt och aldrig tråkigt. En film som i stort sett har allt och snackar vi Apornas Planetfranchisen så är Rise of the Planet of the Apes överlägset bäst. Ja, t.o.m mycket bättre än gamla originalet med Charlton Heston. Gud, se om den skiten idag och se vad du tycker. Ge mig nu uppföljaren till den här.
/Vrångmannen

Cowboys & Aliens

@@
Jaha? Så känns det nu. En stor axelryckning. Visserligen hade jag inte förväntat mig speciellt mycket mer än jag fick, d v s en massa cowboys som slåss mot en massa rymdvarelser, men det var gjort helt utan själ och hjärta och när sluttexterna rullar är det inget från filmen som lämnar något som helst avtryck. Det börjar ganska bra ska dock medges. Daniel Craig är den farligaste cowboy du sett sedan Clintan hängde upp hatten, och inledande halvtimmen eller så är en rätt spännande, intressant och fartfylld westernstory där det eventuellt lurar lite rymdvarelser bakom hörnet. Sedan sticker rymdvarelserna fram sina fula trynen och en massa skottlossningar tar sin början. Någonstans där slutar det vara intressant. Det går att göra CGI-monster som slåss mot soldater spännande, det har bevisats i Starship Troopers. Här blir det aldrig spännande eller underhållande. Man bryr sig inte om karaktärerna, och det faktum att det alltid blir lämpliga pauser på slagfältet när hjältarna behöver ett par minuter för att begråta en fallen kamrat är så kliché så man ignorerar det helt. Craig funkar i små scener där han ska vara fåordig och bitsk, men är sämre i stora scener där han ska bära filmen. Harrison Ford verkar gå lite på tomgång och Sam Rockwells karaktär är så intetsägande att de borde gett rollen till vilken statist som helst. Olivia Williams är lite småsöt som tuffa bruden i lyxförpackning, men lyckas inte skapa ens det minsta lilla intressanta med sin roll. Nä, det här var ett sömnpiller som får godkänt för enbart för inledande halvtimmen.
/Surskägget

Jagodu

Den här veckan gästspelar jag som Filmcoachen på dejtingsajten jagodu. Det kommer snackas en hel del romcom förstås, men även lite annat. Stanna till och säg hej.
/Surskägget

All About Steve

@@
Skådespelerskornas svar på mellanmjölk och Opel, Sandra Bullock, spelar lite halvknasig tjej som arbetar med att skapa korsord. En dag blir hon kär i Steve (Bradley Cooper). Efter en date. Han...not so much. Han är kameraman och sticker iväg för att jaga lite scoop. Hon följer efter. Sen händer väl lite grejer tror jag. Bullock är lite knasig. Cooper suckar lite åt hennes knasighet. Nån dricker en milkshake. Bullock är knasig igen. Cooper suckar lite åt hennes knasighet igen. Thomas Haden Church har tydligen inte fått veta att alla andra är där för lönechecken och går in för sin roll och levererar. Bullock är lite knasig. Nån annan äter en ostfralla. Nån ramlar ner i ett hål. Bullock också. Slut tror jag. Det var väl en halvokej resa så länge man glodde på skiten men har glömt 86% av den redan. En film när man är bakis en söndag för den är så harmlös så den kan inte skada en hur dåligt man än mår.
/Surskägget

Remember the Daze

@@
Ett gäng olika ungdomar ska fira att det är sista skoldagen på året innan sommarlovet. Oavsett om de är rika eller fattiga, duktiga studenter eller sämst i klassen, charmtroll eller busfrön så har de två saker gemensamt: 1) de vill bli höga och 2) de vill ligga. Vi följer dem under dagen och får se hur deras liv knyts ihop fram till den stora festen ute i skogen där det blir lite bråk och lite kärlek innan det är dags att åka hem i soluppgången. Känns handlingen igen? Jupp, regissören och tillika manusförfattaren Jess Manafort (som inte gjort nån annan film än den här) har kopierat mästerverket Dazed & Confused nästan punkt till pricka med det undantaget att där Richard Linklater skapade en film med perfekt dialog, klockrena karaktärer och skön stämning har Manafort knappt skakat fram en enda halvdan karaktär bland sin ensemble på tjugotalet karaktärer eller så, dialogen är stundtals gräslig och stämning infinner sig i princip aldrig. Det känns lite taffligt bitvis och speciellt minnesvärd är den inte framförallt när allt den åstadkommer är att vara en dålig kopia av Dazed & Confused. Enda anledningen till att det inte blir en etta är scenerna med Amber Heard som faktiskt redan här 2007 visar prov på att hon var på väg nånstans till skillnad från alla andra som är med.
/Surskägget

The Devil's Double

@@@@
Irak under 80-talet och början av 90-talet. Ett land som styrs av en smått galen diktator som inte tvekar att tortera och döda alla som vågar protestera. En av Saddams söner, Uday, får en dag för sig att han liksom pappsen ska skaffa sig en look-a-like som kan synas ute på event som Uday själv inte vill åka på. Dessutom är det bra att ha nån som kan vara måltavla när rebeller försöker mörda en titt som tätt. Stackars Latif råkar vara tillräckligt lik Uday så att ett par kirurgiska ingrepp och löständer gör honom till kopia. Latif slängs mot sin vilja in i Udays galna liv bestående av knarkorgier, mord och våldtäkter. Han överlever ett par mordförsök, får se Uday förstöra familjer till höger och vänster och för varje dag som går blir han mer och mer hatisk mot den vansinniga diktaktorsonen som får göra som han vill för pappa. Dominic Cooper i huvudrollerna som Uday och Latif (ja han spelar båda snubbar) gör sitt livs roll här. För mig var han mest känd som Howard Stark (Tony "Iron Man" Starks pappa alltså) i en pytteliten biroll i Captain America: First Avenger men efter den här filmen kommer jag helt klart hålla utkik efter karlen. Han lyckas fånga Udays galenskap och extroverta personlighet på samma strålande sätt som han fångar Latifs återhållsamma ilska och nästan introverta personlighet. Det luktar nog lite Oscarsnominering för herr Cooper tycker jag allt. Har läst lite på nätet och Scarface är en referenspunkt många tycks ha efter att ha sett den här filmen. Det är helt fel. Det här har inget med Pacinos galna framfart efter stålars och makt att göra. Visst finns det en hel del våld i filmen och några mer actionliknande sekvenser, men det här är framförallt ett drama om en man som tvingas leva en annan mans liv mot sin vilja. Samtidigt är det en intressant och spännande inblick i hur livet kunde vara i Irak under den tidsperioden fram till slutet av Gulfkriget ungefär. Sjukast av allt är att Latif existerar på riktigt och lever än idag på hemlig ort.
/Surskägget

Shark Night 3D

@
Efter att ha sett trailern förväntade jag mig en galen slaktfest med glimten i ögat som typ Piranha 3D. Massa tutte, massa blod och en regissör som fattar att det här ska vara en glad sommarrulle och inte tar skiten på allvar. Istället får vi en film som försöker blanda Hajen med Hostel. Regissör David R. Ellis (Final Destination 2+3D, Snakes on a Plane) är ju definitivt ingen Spielberg så Hajenambitionerna dör ju direkt, och Hostelambitionerna med lite crazy rednecks som vill döda å tortera folk är också hur ointressant som helst för hur intressant är det med ytterligare ett gäng extremt tunna, platta och klichéskissade rednecks som vi sett hundratusen gånger förr? Man vet direkt att det är de som är skurkarna. Och när the good guys väl börjar bli uppätna av galna hajar så bryr man sig inte för ingen av dem har gjort minsta intryck på en. Nej, det här hade kunnat bli bra (och jag använder ordet "bra" i den bemärkelsen som i Piranha 3D där det egentligen är dåligt men samtidigt så busigt så det liksom blir bra ändå) men blev nu bara trist och uselt.
/Surskägget

Our Idiot Brother

@@
Tittar man på affischerna och upplägget kan man förvänta sig en Anchormanliknande komedi. Istället är det ett sorts lamt försök till The Royal Tennenbaums eller nåt åt det hållet. Tyvärr håller inte manuset den klass som Tennenbaums (som är ett mästerverk och svårslaget) och dessutom på sina håll försöker sig på Anchormanhumor mer än Tennenbaumshumor. Resultatet är blandad och inte mer än okej. Annars är Paul Rudd gladast i stan i rollen som den snälle men tröge Ned som i början av filmen åker dit för att han säljer gräs till en polis. I uniform hahahahaha! När han kommer ut behöver han nånstans att bo och halkar runt hos sina tre systrar (Elizabeth Banks, Zooey Deschanel och Emily Mortimer) som alla har sina problem. Banks försöker vara kall karriärskvinna utan att lyckas, Deschanel kan inte vara trogen sin partner och Mortimers man (Steve Coogan) är otrogen mot henne medan hon försöker hålla ihop sin familj. En del drama blandas med en del humor och slutresultatet är som sagt lite sådär. Sevärd mest på grund av Rudd som funkar klockrent i rollen, men du kan lika gärna hoppa den här utan större betänkligheter.
/Surskägget

Immortals

@
Guuuuuuuud vilket skräp! Ett datoranimerat antikt Grekland där vi introduceras till fyrtioelva olika karaktärer i en inledande halvtimme som är så virrig och tröttsam att jag såg flera självmord inne på biografen. FÖR FOLK STOD INTE UT! Inte för att nån av karaktärerna sen är av det minsta intresse för oss som publik och typ 90% bara försvinner antingen rakt ner i en grav eller till en så liten biroll att man undrar varför de ens fick en replik till att börja med. Trots mängder med illa koreograferade svärds/spjutfajter och stora slag hade jag somnat snabbare än du kan säga "bläurg!" om det inte varit för att ljudvolymen VAR SÅ HÖG ATT LIKEN PÅ KYRKOGÅRDEN BREDVID BION SLÄNTRADE IN OCH BAD DOM SÄNKA!!! Ska du betala dina surt förvärvade slantar och se den här skiten som i princip får knäppusla Clash of the Titans att framstå som Århundrandets Film i jämförelse så glöm inte öronpropparna FÖR DET ÄR SÅ SJUKT HÖG VOLYM SÅ ATT LEMMY UNDRADE VAR HAN KUNDE FÅ TAG I SAMMA LJUDTEKNIKER TILL NÄSTA MOTÖRHEADTURNÉ!!! Att tömma ett helt rum på möbler, plasta in tak och golv, slipa väggarna, spackla fint, grundmåla, måla två lager färg och sen sitta på en obekväm pall med ett ben för lite så det blir jobbigare att sitta på den än att stå samtidigt som man tittar på färgen som torkar är a billion trillion times mer underhållande än att titta på ens tre sekunder av den här dyngsörjan. Fy fan vad förbannad jag blir när man slösar bort två av mina timmar på det här sättet. Usch!
/Surskägget

@
Här bjuds det på förhandsvisning en sketen måndag och det här är tacken? Har du inget positivt att säga om den här filmen överhuvudtaget? Jag skulle ALDRIG sänka mig så lågt så jag dissade något som så många lagt ner så mycket svett, blod, tårar, hjärta och själ i. Har du ingen skam i kroppen skägget? Att det ska vara så svårt att..
/Vrångmannen