Hot Fuzz

@@@@
Då var det bara att köra Hot Fuzz när jag ändå skrev om The World's End. Så har vi hela trilogin samlad här på bloggen. Skammen att Hot Fuzz inte blivit recenserad för längesen är makalöst stor. Vad är det här?!?!?! Förmodligen är det Vrångmannens fel. Oavsett är Hot Fuzz i mitt tycke den absolut bästa i Cornettotrilogin. Här är det en tuff snut från London (Pegg) som blir skickade till en liten sömnig byhåla då cheferna vill bli av med honom. Mitt i denna lantliga idyll håller Pegg på att gäspa ihjäl sig för det händer ingenting. Eller? Plötsligt är det ett jäkla ös och mord hit och dit och det är upp till Pegg och kollegan (Frost dårå) att ta tag i saker och ting. Oneliners levereras en gång i minuten och det är galna shoot-outs åtminstone en gång i kvarten. Hahahaha. Det är såhär en riktig actionkomedi ska vara. Mer sånt hoppas jag vi kan få av Wright/Pegg/Frost framöver.
/Surskägget

@@@@
Har sett filmen flera gånger men såg om den direkt efter att jag hade läst Surskäggets ressis. Hot Fuzz är fortfarande makalöst bra. Sjukt rolig med ett sanslöst ös från första till sista sekund.
/Vrångmannen

The World's End

@@@
Så kommer avslutande delen i så kallade Cornettotrilogin av och med Edgar Wright, Simon Pegg och Nick Frost. Första filmen Shaun of the Dead blev superhyllad av de flesta dock inte mig hehehe. Mycket för att jag såg den tio år efter att den kom och den inte höll för de enorma förväntningar jag hade. Del två var desto bättre. Hot Fuzz är kanonkul (och inte recenserad här på bloggen såg jag nu när jag skulle länka till den!). Tredje delen börjar riktigt bra men lyfter aldrig till en fyra utan stannar på en stabil trea. I korthet går det ut på ett gäng gamla barndomsvänner som återförenas för att gå en gammal pubrunda. På vägen inser de att utomjordingar tagit över en stor del av den gamla hemstaden och börjar kämpa emot för att befria staden och människorna som bor där. Allt medan de fortsätter pubrundan och blir fullare och fullare. Konceptet är kul och Pegg/Frost är ett bra radarpar som här blir uppbackade av Martin Freeman, Pierce Brosnan, Rosamund Pike och Bill Nighy. Filmen hamnar dock på lite tomgång mellan pubarna och det är en hel del transportsträckor som man kunnat göra mer av eller bara skippat helt. Allt som allt en underhållande liten romp för stunden som inte lämnade större avtryck på detta sura skägg. Vrångmannen var av ungefär samma åsikt.
/Surskägget

A Guide To Recognizing Your Saints

@@@@@
Shit pommes frites vilken debut manusförfattaren och tillika regissören Dito Montiel sparkade ur sig här (skulle jag aldrig trott efter att ha sett hans minst sagt usla Son of No One). Det här är en karaktärsbaserad fiktionaliserad version av Montiels riktiga uppväxt i ett smutsigt, nedgånget New York i början av 80-talet med polare som alla är halvkriminella eller smått knäppa. Montiel lyckas skriva karaktärer som känns väldigt äkta och genuina, förmodligen har han fångat sina vänner alldeles perfekt. Filmen är dock mer än så. Det är även en uppgörelse med sig själv i vuxen ålder och den totalt fallerade relationen med sin far och filmen pendlar mellan dåtid och nutid på ett snyggt och gränslöst sätt. Förutom att du får intressanta karaktärer och en spännande och intressant inblick i Montiels liv har vi en bunt skådisar, både kända och okända, som levererar stenhårt. Robert Downey Jr är självaste Montiel i vuxen ålder och den som någonsin ens tvekat över vilket grym skådis Downey är behöver bara ta en titt här. Blir man inte bortblåst då vet man inte vad bra skådisar är för något. Vidare har vi Chazz Palminteri som pappan och Dianne Wiest som mamman, Channing Tatum som en kompis från förr och Shia LeBeouf som den unge Montiel. Alla är fan bättre än bäst och känns helt gjutna i sina roller. Vi ska inte heller glömma de lite mer okända ansiktena som Melonie Diaz som spelar Montiels flickvän i tonåren (i vuxen ålder gestaltas hon av Rosario Dawson). Det är bara lyfta hatten av för Montiels debut, mycket bättre är det svårt att bli.
/Surskägget

Get Hard

@@@@+
Årets mest emotsedda komedi och den första av förhoppningsvis många fler filmer där Will Ferrell teamar upp med Kevin Hart. Två fantastiska komiker som båda har sin egna stil och som lyckas komplettera varandra perfekt. Direkt tänker jag på Gene Wilder och Richard Pryor som också hade den typen av kemi. Hahahahaha! Ferrell spelar superframgångsrike miljonären James som blir lurad att ta smällen för en ekonomisk svindel i miljardklassen. Allmänheten hatar honom då de tror att han förskingrat deras kollektiva sparpengar och juryn dömer honom till livstid. Snygga frugan (Alison Brie) lämnar honom och han har blott 30 dagar på sig att ordna upp sina affärer innan det är finkan for life. I panik vänder han sig till Darnell (Hart) en hårt arbetande biltvättare som försöker få kapitalet att dra igång sin firma. James, som den ytliga rika korkskallen han är, tror nämligen Darnell är tuff gangster som kan hjälpa honom att komma i form för fängelset. Darnell är visserligen snällast i världen och ingen gangster alls, men tackar ja till jobbet då pengarna behövs för firman. Detta är ca 15 min in i filmen och sedan sätter dårarnas julafton igång. Ferrell och Hart är oslagbara ihop. Det är verbal och fysisk humor i fulländad form och båda komiker får chans att lysa i vad som gissningsvis är specialskrivna scener just för dem. Tänker till exempel på inledningen där Ferrell får glida runt näck och korkad eller scenen där Hart spelar tre olika karaktärer på en inbillad fängelsegård. HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Lysande. Övervägde att ge den en femma, men fegar lite. Vill se om den först för att se att den verkligen håller för det betyget men fyra plus är det garanterat. Se endast om du är beredd att skratta ihjäl dig och se till att du har testamentet i ordning innan.
/Surskägget

@@@@
Ferrell och Hart levererar. Sjukt rolig!
/Vrångmannen

Tjejen Som Visste För Mycket (Foul Play)

@@@@
Hahahaha här har vi en riktig gammal klassiker med Chevy Chase i högform och Goldie Hawn i sina glansdagar. Konceptet är busenkelt. Tjej (Hawn) blir inblandad mot sin vilja i en mordkomplott mot påven och får hjälp av snut (Chase). Den typen av rullar har vi sett en miljard gånger. Komplikationer, förvirring och mystik uppstår. Här görs det dock med en fingertoppskänsla som lyckas blanda ihop de galnaste garv med en riktigt spännande thrillerstory samtidigt som det bjussas på duktiga skådisar som levererar. Roligast är kanske Dudley Moore i en mindre biroll som stackars singelkille som tror han ska få ligga med Hawn och snurrar in sig i sin egen fantasi. Chase är annars på topp här. Han dundrar ut klassiska ordvitsar och kör sina patenterade miner som garanterat lockar till garv. Han visar dessutom också prov på att han faktiskt kunde vara en duktig skådis och inte bara en clown när han ville. Hawn är en lysande komiker som faktiskt glöms bort som sådan ibland och visar prov på detta om och om igen samtidigt som hon får chans att vara sötast i stan. En bra kombo i en bra film.
/Surskägget

@@@@
"Cause i'm ready to take a chaaaaance agaaaaain...!"
/Barry Manilow

Dubbel Trubbel (2x Ice Cube)

Friday
@@
Superdupersuccé i USA med uppföljare och allt. Jag var inte sådär superimpad då och jag är inte sådär superimpad nu heller efter att ha sett om den. Men fine, den har sina stunder och som lite matinéunderhållning funkar den absolut. I princip handlar det om Ice Cube och den lille enerverande och rätt triste Chris Tucker som sitter på Ice Cubes veranda i ghettot och glor på folk som glider förbi under dagen och interagerar med dem på olika sätt (affischen säger egentligen allt om filmen). Ett par garv, lite action och en del gräsrökande. Lite Cheech & Chong möter Boyz N The Hood. Hade det varit en annan komiker än Tucker kanske jag hade gillat filmen mer. Vem vet?
/Surskägget

Boyz N The Hood
@@@@
Realistiskt drama om hur det är att växa upp och leva i Compton, en av de där mer ökända stadsdelarna i LA. Inte speciellt kul visar det sig såvida du inte är en gangster med dödslängtan. Laurence Fishburne gör en av sin karriärs bästa roller som den politisk engagerade pappan, Ice Cube är klockren som just gangster och Cuba Gooding Jr visade prov på att han kanske var Oscarsvärdig redan då. Det är välspelat och intressant mest hela tiden och även om kläderna fått sin en rejäl omgång av tidens tand håller allt annat. Bör verkligen ses.
/Surskägget

Hot Pursuit

@@@
Hahahahaha här har vi en klassisk buddy movie i bästa Midnight Runstil (den som inte minns Midnight Run alternativt inte sett den ska skämmas och har missat en av de bättre komedierna som släpptes på 80-talet). Istället för Charles Grodin och Robert De Niro får vi Reese Witherspoon och Sofía Vergara i huvudrollerna. Och ja det här är klichéafton så det skriker om det. Witherspoon är den stela paragrafryttarsnuten som ska skjutsa vilda rebellfrun till en knarkbaron till en rättegång. Givetvis är de som hund och katt. Bråkar från sekund ett och tycks aldrig kunna komma överens. Den som dock kan gissa att de är bästa vänner när eftertexterna rullar har precis vunnit en kanelbulle. Witherspoon kan vara jätterolig när hon vill (förutom supersöt) och Vergara är en naturkraft (och supersexig) som alla vet som sett henne i fantastiska teveserien Modern Family. Kemin dem emellan är kanon och det är så att jag hoppas att vi får se dem tillsammans i annat sammanhang i framtiden. Inget speciellt men klockren underhållning med många sköna garv.
/Surskägget

@@@
Hot Pursuit har sågats rätt hårt i pressen, meeeeeeeen dom ska bara hålla käften. Det här är lättsmält skoj med två roliga huvudrollsinnehavare som har en skön Helan och Halvan-kemi. Absolut helt ok.
/Vrångmannen

Staten Island Summer

@@@
Hehehe älskar alltid rullar som har "summer" i titeln och som handlar om ett gäng tonåringar som tvingas jobba menlösa jobb en sommar. Det är lite som en egen subgenre av tonårskomedin. Anywho! Här handlar det om ett gäng som jobbar som badvakter vid en liten lokal swimming pool i Staten Island (ligger i NYC för den som undrar). Det är det gamla vanliga. Oskulder som ägnar sin tid åt att hitta lämplig tjej att förlora oskulden med. Samtidigt som en bunt dårar runt dem gör massa knäppheter. I detta fall är det större delen av SNL som är birollerna som gör dumheter och dessutom skriven och regisserad av SNL-folk med Lorne själv i producentstolen. Bäst utan tvekan är Fred Armissen som en galen vaktmästare som jagar getingar med eldkastare hahahaha! Vi ska även nämna Bobby Moynihan som halvalkad hippie, Cecily Strong som tyvärr får för lite utrymme som rappkäft cool brud och Will Forte i en pytteliten biroll som hojknutte hehehe. Överlag har vi sett det mesta förr, det är rätt mycket klichéer, meeeeeeen jag gillar ju den här typen av rullar och även om jag inte blev överraskad med nåt nytt var jag underhållen under tiden det pågick. Bra så.
/Surskägget

@
Dåligt skrivet. Lamt regisserat. Trååååkigt. Varenda scen är en karbonkopia av någonting vi sett nyss. Huvudrollsinnehavare med noll karisma. SNL-casten i birollerna kastas... KASTAS bort. Tre fniss ingen film gör. Däremot niohundra suckar och några väl valda "men vad fan?!" bjuder in till det lägsta betyget. Blev arg nu bara jag skrev det här.
/Vrångmannen

Spy

@@@@
Melissa McCarthy sätter ribban en gång för alla. Efter att ha klivit in i rampljuset i en underbar biroll i Bridesmaids har hon spottat ur sig okej rullar som saknat det där lilla extra för att få en välförtjänt fyra i betyg (tänker på t ex Identity Thief, The Heat och Tammy). Men med Spy får hon äntligen till en riktig homerun och slår ut bollen ur parken. Det är en enkel röd tråd genom filmen som tillåter henne att snubbla från den ena komiska sekvensen till den andra utan att det känns som en bunt småscener eller sketcher som satts ihop lite provisoriskt. Med lagom små hyllningar till Bond är detta ingen parodi på spiongenren utan en actionkomedi som helt klart står på egna ben. McCarthy är perfekt i rollen som CIA-agenten som jobbat på kontor hela sitt liv men som nu blir utslängd på fältet för att fånga farliga superskurken (en lysande Rose Byrne). Även om McCarthy är den komiska stjärnan i filmen ska vi absolut inte glömma birollerna som hjälper till att lyfta både McCarthy och resten av filmen. Främst tänker jag på nyss nämnda Byrne men även Jason Statham och Jude Law som alla tre bjussar på minst lika stora garv som affischnamnet självt. Framförallt Byrne är helt slut och efter att först ha sett henne som seriös dramaskådis i rullar som Sunshine, 28 Veckor Senare och The Place Beyond The Pines är det kul att se att hon klivit in i komedivärlden med sköna roller i bl a Bad Neighbors och The Internship. Hoppas hon håller sig till det spåret.
/Surskägget

@@@@
Makalöst skitkul. Ge oss nu en tvåa...och en trea... Franchise! Franchise! Franchise!
/Vrångmannen

Prisoners

@@@@
Väldigt stark och välspelad film om ett kidnappningsfall där två unga flickor blir bortrövade. Polisen Loki (en lysande Jake Gyllenhaal) får fallet på sitt bord och måste bolla de två familjernas ilska, sorg och aggressioner med förhör med misstänkta och försök att hitta nya ledtrådar som ska leda honom till att hitta barnen vid liv. En första misstänkt måste släppas fri vilket leder till att ena pappan (en mycket bra Hugh Jackman) får spel och i sin tur kidnappar den misstänkte för att helt sonika försöka banka ur sanningen ur honom. Problemet är att mannen är på gränsen till att vara förståndshandikappad vilket gör att man aldrig vet om han förstår vad som sägs till honom och vad han själv säger. Handlingen nystas sakta, sakta upp och filmen är till stor del karaktärsdriven med lysande skådisar rakt igenom. Utöver nämnda Gyllenhaal och Jackman ser vi Melissa Leo, Terrence Howard, Maria Bello, Paul Dano och Viola Davis som alla levererar stort. Filmen knyter ihop alla karaktärer, alla ledtrådar och lösa trådar som en riktigt snygg julklapp i slutet och hela vägen dit är underbar att titta på. Påminner i stil och framtoning en aning om Gone Girl utan att vara en kopia (Prisoners gjordes dessutom innan Gone Girl så...). Mycket sevärd.
/Surskägget

@@@@
Japp. Det här är skitbra.
/Vrångmannen