Julkalendern 14 dec - Stor humor och de visste inte ens om det...

Vi älskar ju våra komedier här på bloggen men en sak som vi älskar lika mycket (och ibland kanske mer) är oavsiktliga komedier. När regissör och andra inblandade tror att de ska skapa den nästa Gudfadern, Citizen Kane eller Commando men det blir platt fall på alla håll och kanter. En sån film blir oftast bara dålig men då och då snurrar det till och det blir hög underhållning och många garv. Vi skullle kunna ge många fler exempel och recensioner än de nedan men man kommer hem från jobbet helt SLUT SOM MÄNNISKA och sen ska man käka och sätta sig och SKRIVA KALENDEEEERN?! VAD ÄÄÄÄÄR DET HÄÄÄÄÄR?! Hehehe, det blir nog en större specialare på våra ”oavsiktliga favoriter” men här kommer ett axplock i alla fall. OBS! The more, the merrier and the beer.

Plan 9 from Outer Space (1959)
Underhållningsvärde: @@@@
Riktigt betyg: @-
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Den här filmen har allt. ALLT! Och ändå inget. Ed Wood (”regissören” som försökte ge Bela Lugosi en ny karriär samt gillade att klä sig i angoratröjor och damperuker!) bjuder oss över 50 år efter premiären på en störtskön svart-vit rulle i skrä…skräcken…skräckens…tecke…hahahaha! Rymdvarelser, som ser exakt ut som oss människor men med glittriga dräkter, väcker de döda på jorden till liv med en speciell stråle. De döda blir zombies ELLER vampyrer! Bela Lugosi, som spelar en gammal bitter man i filmen, gick bort under inspelningen men det löste man som ni vet med att plocka in en annan skådis som täcker ansiktet med sin mantel hahahaha! Så mycket smaskens och samtidigt så galet illa. Ed Wood ville skrämmas, chockera men också romantisera och få oss att tänka till. Han lyckades med ingendera. Han får ju i alla fall än idag filmnördar att garva ÅT honom OCH hans film. Så som med så många andra ”så dåliga så de blir bra” filmer. Korka upp vinaren med ett par polare och ta en kväll med er gamle vän Ed Wood. Han bjuder på mer garv i minuten än de allra flesta komedier. Ibland är schaudenfraude den bästa medicinen. Fantastiskt!
/Vrångmannen

Blå Måndag (2001)
Underhållningsvärde: @@@@
Riktigt betyg: @-
Svensk film är nästan aldrig kul. Det är bara att inse. En handfull komedier har lyckats sådär på senare tid och en några lågbudgetrullar med bra manus som man höjt ögonbrynen åt men i överlag så fattas det något som det är svårt att sätta fingret på. Blå Måndag är en actionthriller av ”regissören” Anders Lennberg (Kärlekens Språk 2000 HAHAHAHAHAAHAA! Och några avsnitt av Rederiet) har lyckats med allt utom att göra en film som man måste vara halvpackad och på ruskigt bushumör för att ens orka se första kvarten. Det händer mycket i rullen vilket är ett plus även om allt som händer är så jäääävla korkat uselt så man nästan smäller av. HAHAHAHAHAHAHA! Jag orkar nog inte! Eva Röse i svart peruk som bankir tillika femme fatale! Eva! Läs manusen innan du HAHAHAHAHA! Nån jävla Leonardo Di Capriokopia som grinar hela tiden. Mycket ful pang pang och svek i kriminellt gäng. Alla repliker ALLA är en skrattfest och återbesöken till slakthuset när någon strukit med. Ojojojoj! JAG BLIR ALLDELES SNURRIG! Inte ett rätt men lyfter (eller sänker) en förfest ganska lätt. Plocka upp den här dvdn för 29 spänn och ge den en chaaaaaahahahahahahahaaaaans! Se den aldrig nykter och/eller ensam.
/Vrångmannen

Underhållningsvärde: @@@@+
Riktigt betyg: --
Ja ni ser rätt, den får ett minus minus i "betyg" för den är så usel att den inte ens är värd etta minus. Men underhållningen HAHAHAHAHAHAHAHA! Vrångmannen tjatade sig blå som en Avatar (åååååh om jag får tag på Cameron!!!) om att jag skulle se den här. Tog en titt på omslaget och var väldigt skeptisk. En grogg senare skrattade jag så jag trillade av stolen. Vår vän Kuntza som ibland gästar här på bloggen var på riktigt orolig över att jag skulle dö så mycket skrattade jag (bara jag tänker på scenen hahahaha "scenen" hahahaha där två av karaktärerna har ett viktigt hahahaha "viktigt" snack i hallen i lägenheten när dörren till toaletten plötsligt öppnas och Di Capriokopian HAHAHAHAHA sitter och SKITER HAN SKITER VARFÖR VARFÖR HUUUUUR TÄNKTE NI NÄR NI KLIPPTE IN DEN SCENEN HAHAHAHAHA! så kan jag knappt sluta skratta) (det kom lite skrattårar på tangentbordet när jag skrev det där för hahahahahahahahahahahahahahahahahaha!!!!!.................).
/Surskägget

Deadly Prey (1987)
Underhållningsvärde: @@@@@
Riktigt betyg: @
När jag ser attt den här filmen har fått ett snitt på 5,7 på imdb så blir jag först alldeles matt. Sen inser jag när jag läser recensenternas kommentarer att de har fattat grejen. Den ska ha 8,1 i snitt men av helt fel orsaker än filmmakarna hade hoppats på. Det här är PURE GENIUS. Så mycket action så lite tid. Mike Danton, muskelberget i blond hockey, går ut med soporna i enbart jeansskjorts en morgon och blir kidnappad av en elitgrupp legosoldater. Han förs någon kilometer ut i skogen. Syftet är attt legosoldaterna behöver träna på riktiga människor. De släpper honom lös i sina jeansskjorts och ger honom ett försprång inför jakten. Men de har gjort bort sig för Danton är en supersoldat (även om han efter tre timmar i skogen är så utmattad och hungrig att han äter mask och små möss HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!). En efter en stryker legosoldaterna med och Danton har alltid en ”vass” replik att bjussa på till fantastisk musik. HAHAHAHAHAHAHAHA alltså det HÄR är film. Vad tänkte dom liksom? Danton spelas av ”skådespelaren” Ted Prior och han är helt slut i allt jag har sett honom i. Kan inte leverera en trovärdig replik om så livet hängde på det. ”Regissören” David A Prior har bara gjort skit förutom den här guldrullen om ni hajar vad jag menar. Detta är en seriös skrattfest. En polare äger en original VHS på denna och den åker alltid fram i samband med groggen och filmsuget. Finns liksom inget annat att se när den står i samma hylla. Det finns många actionfilmer som man kan garva sig halvt ihjäl åt men Deadly Prey tar fan allt. HELT JÄVLA UNDERBAR! Rota fram den på Amazon eller liknande och håll i er!
/Vrångmannen

Julkalendern 13 dec - Jim Carrey

James Eugene Carrey föddes 1962 i Ontario, Kanada och är en av de roligaste komikerna i hela världen. Vi såg honom kanske inte som knarkande rockstjärna i Dirty Harryrullen The Dead Pool eller som nördig tonåring under vampyrattack i Once Bitten. Men man måste ju börja någonstans. Efter succéer på standupscener samt i sketchtvprogrammet In Living Color så slog ju Ace Ventura: Pet Detective ner som en bomb och sen var bollen i rullning. Vi har nämnt den här mannen många gånger på bloggen under årens gång och recenserat en hel del av hans filmer, både drama och komedi men vi har dock inte nämnt dessa tre skojiga rullar och då är det väl hög tid såhär i kalendertider att ägna ytterligare en liten stund åt vår gamle vän Jim Carrey.

Ace Ventura: Pet Detective (1994)
@@@@
HAHAHAHAHA! Av alla dumma idéer till en komedi så ligger den här i topp. Jim Carrey i högform som husdjursdetektiven Ace Ventura. Amerikanska fotbollslaget Miami Dolphins egen delfinmaskot Snowflake blir kidnappad och Ace kallas in för att lösa fallet. Hejdlöst galet och det är inte svårt att fatta varför Jim Carrey plötsligt blev en superstjärna att räkna med. Courtney Cox (tv-serien Vänner) spelar Carreys kärleksintresse (men kom alltid hem till mig när kamerorna stängts av). Har sett rullen hur många gånger som helst och trots att den ibland är lite för mycket så är den ändå en favorit i hjärtat tack vare Jim Carreys komiska genialitet och ett rasande skönt tempo. Det blev en uppföljare Ace Ventura: Call of the wild, lite sämre men har sina stunder (@@@-), samt en animerad tv-serie. Dumt så det förslår alltså men med stora asgarv så det förslår värre.
/Vrångmannen

@@@@@
Kommer ihåg att jag såg den här på bio i Prag av alla ställen. Det här var strax efter att demokratitåget rullade genom hela öst så amerikanska filmer på bio var fortfarande lite av en nyhet och amerikanske odubbade filmer var i princip helt omöjliga att hitta (såg Snuten i Hollywood 3 på bio i Prag dubbad en gång men det är en annan historia). Själva biografen var en gammal teater eller kanske rentav operalokal och hur stor som helst. Och hur tom som helst för alla gick och såg den dubbade varianten. Hade ingen aning om vad som väntade men eftersom att det här var enda odubbade filmen i hela Tjeckien var det den jag gick och såg. Och skrattade nästan ihjäl mig så ambulansen fick komma när eftertexterna rullade (det är också en annan historia). Filmen är kanske en fyra egentligen, men det här biominnet gör att det blir en femma.
/Surskägget

The Mask (1994)
@@@
Adapterad från ett gäng serieböcker och regisserad av Chuck Russell (A Nightmare on Elmstreet 3: Dreamwarriors, The Blob). The Mask handlar om hur den översnälle och blyge bankiren Stanley Ipkiss (Jim Carrey) hittar en magisk trämask som förvandlar honom till en… tja, galen grön seriefigur med stora tänder. Underhållande men lite ojämn actionkomedi där Carrey får visa sin känsliga sida samtidigt som han ger allt som sitt maskbärande alias. Cameron ”kom hem allt är ju förlåtet” Diaz dyker upp i sin filmdebut. ”Somebody stop meeeeee!”
/Vrångmannen

@@@@
Tycker Vrångis är lite för snål med betygen här. Carrey är fantastisk och nästan lika animerad utan animering som med animering. Karlen är ett komiskt geni helt enkelt. Visst är filmen knäppare än knäpp men det är ju också det som är charmen med den. Påminner mycket om de gamla tecknade kortfilmerna av mästaren Tex Avery och har till och med minst en hyllning till en Tex Averyfilm (scenen där Carrey som The Mask busvisslar som en varg när han ser Diaz första gången) (och ja självklart finns den på YouTube, se nedan och njut).
/Surskägget

Liar Liar (1997)
@@@@
En av mina favoriter av Carreys tidigare rullar. Fletcher Reede (Jim Carrey) är en lögnaktig arbetsnarkoman till försvarsadvokat som aldrig har tid för sin lilla son. När sonen på sin födelsedag blåser ut ljusen på tårtan önskar han att hans pappa inte ska kunna ljuga på en hel dag. Hilarity ensues! Raketfars där Carrey nästan slår galenskaperna i Ace Venturarullarna. En advokat som inte kan ljuga hahahaha! Slapsticken! Förtvivlan! Inte en tråkig minut i den här och så är den lite fin också med BUDSKAP! Förbannat härlig rulle! ”The pen is blue, the pen is blue, the god damn pen is blue!” HAHAAHAHAHAAA! Carrey…
/Vrångmannen

@@@@
HAHAHAHAHAHAHA! Glöm inte bort Cary Elwes som stelaste, tråkigaste och gråaste snubben i världshistorien hahahaha! Han är otrolig. Men det är självklart Carreys film. Scenen när han misshandlar sig själv på toaletten kan vara det enkom roligaste som fångats på film nånsin. Men det finns så mycket hela tiden. Just att han alltid måste vara 100% ärlig hahahahahaha! Lysande.
/Surskägget

Julkalendern 12 dec - Tom Hanks

Innan Tom Hanks blev den Oscarsvinnande superskådis han är idag var han en enkel komiker som på 80-talet spottade ur sig den ena succékomedin efter den andra. Han har det där busiga och charmiga kombinerat med ett vinnande leende och precis rätt komisk tajming för att gå hem i stugorna. Om han visste då att han idag skulle göra supertråkiga ”spänningsfilmer” som Da Vincikoden och Änglar och Demoner är jag säker på att han aldrig skulle fått för sig att gå från komedin mot fler och köttigare dramaroller.
80-talet var hans storhetstid som komiker. På 90-talet gick han över till dramafilmerna som Philadelphia och Forrest Gump och naturligtvis mästerverket Saving Private Ryan innan han på 00-talet krackelerade totalt och började göra ganska långtråkiga rullar (Cast Away, The Terminal och nämnda Da Vincifilmer). Hans bästa verk på 00-talet har annars varit när han lånat ut sin röst till Toy Story 3 och Bilar. Säger en del om hans karriär just nu.
Men skit i att han blivit fet, gammal och tråkig. Vi spolar tillbaka när han var ung och hungrig och pinnsmal och bjussade på lite kul. En del har vi recenserat förr som Splash och Dragnet men resten av komedierna får ni här.

Svensexan (1984)
@@@@
Ahahahahahahaha! Filmen som helhet lutar lite åt b-filmsfacket men upplägget är ju busigt och glatt som det bara kunde vara på 80-talet. Hanks ska gifta sig med Tawny Kitaen (innan hon blev alkad och ful) och hans polare anordnar svensexa samma kväll som Kitaen går på möhippa. Slapstickfesten kan börja när hotellrummet Hanks polare ordnat invaderas av strippor, prosituerade, skummisar, diverse uppblåsbara saker och en del djur. Det här är en sexkomedi som inte tar sig själv eller nånting annat på allvar hahahaha. Utan Hanks hade det knappt varit en tvåa i betyg men han lyfter rullen rejält. Se den absolut om du får chansen.
/Surskägget

@@@@
Helt klart! Det här är en liten pärla ur 80-talsgömmorna och Tom Hanks själv säger att han är lite stolt över filmen till skillnad mot en del annat han gjorde på 80-talet. Hanks drar one-liner efter one-liner i rullen och eftersom hans fästmö har galet rika föräldrar och han själv är en vanlig fattig skolbusschaufför så ogillas hela giftasidén av de rika knösarna. Klockren skojig klassiker utan en död minut.
/Vrångmannen

En Kille I Rött (1985)
@@
Invecklingskomedi där en helt oskyldig Hanks blir en bricka i CIA-chefers interna stridigheter om makten. Lori Singer (numera min ex-fru men vi hade ett par kul år) skickas för att ta reda på vad ”spionen” Hanks egentligen vet och misstolkar självklart allt han säger som kodord för spionage. Han i sin tur blir kär i henne och fattar inte alls att mängder med CIA-folk smyger honom i hasorna. Kul upplägg som borde blivit mycket roligare film. Tyvärr fylld med transportsträckor lika långa som autobahn och då hjälper det inte att det blixtrar till då och då.
/Surskägget

Volunteers (1985)
@@
John Candy och Tom Hanks i samma film och det här borde vara hur kul som helst. Hanks är rikemansson med skulder som pappan vägrar betala. Han flyr via Fredskåren till en djungel i Thailand där han ska hjälpa till att bygga en bro för att underlätta livet för byinvånarna. Till sin hjälp har han Candy (hahahahahahahaaaaa!) och söta Rita Wilson. Hanks är inte direkt den hjälpsamma typen och försöker hela tiden slingra sig ur jobbet vilket inte ger pluspoäng hos Wilson. Och Candy…hahahaha…han är en vandrande naturkatastrof givetvis. Tyvärr blir det här aldrig så kul som det på papper ser ut att vara. Samspelet mellan Candy och Hanks är lysande men manuset går på tomgång och det hela lyfter aldrig trots att det försöks. Synd på lovande upplägg.
/Surskägget

Hem Dyra Hem (1986)
@@@
Hanks och Shelley Long köper vad de tror är ett drömhus men som förstås är ett ruckel som bokstavligt talat faller isär över deras huvuden. Nu gäller det bara att renovera så fort som möjligt vilket inte är helt lätt när man inte har några pengar. Hahahahaha! Det blir lätt hysteriskt kul ett par gånger och Hanks är klockren som stressad kille som försöker sitt bästa men som bara kan se på när allt går åt helvete. Long är lite enerverande som frugan och det är mest på grund av att jag stör mig på henne som filmen inte får en fyra.
/Surskägget

@@@
Hahaha! Snacka om termitnäste och Hanks visar här upp sina slapsticktalanger. Håller inte med om att Shelley Long irriterar och när det begav sig var hon en härlig komedienne. Hon är riktigt skoj i den här rullen också. Undrar hur mycket Björn Skifsfilmen "Drömkåken" har inspirerats av den här rullen. "Ahh, home crap home!" HAHAHAHA! Den är ok.
/Vrångmannen

Big (1988)
@@@@
Hanks stora (hahaha stora get it?) ögonblick i karriären innan alla Oscars etc. Det gick ju en trend på 80-talet med filmer där vuxna och barn bytte skepnad med varandra. Det här är en variant på temat där Hanks är en liten grabb som en dag vaknar upp i en vuxen kropp. Hanks minspel och kroppsspel är helt otroligt. Trots att han är vuxen ÄR han en liten grabb som bara vill lattja och ha kul. Han måste studerat ungar till bristningsgränsen för han prickar verkligen in allt som ungar gör så jävla klockrent. Stor (hahahaha get it?) film med stort hjärta.
/Surskägget

@@@
Mysig komedi och Tom Hanks gör som skägget skriver en fantastisk insats men det är å andra sidan ingen riktigt stor film heller. Bra men inte bättre.
/Vrångmannen

En Djävul Till Granne (1989)
@@@
Mörk komedi där ett helt grannskap (ledda av Tom Hanks och Corey Feldman) tror att nyinflyttade familjen Klopek är sjuka kannibaler eller liknande. När dessutom en äldre man i grannskapet försvinner växer sig misstankarna starkare. Det här är förmodligen inte en film för alla. Humorn är på sina håll becksvart och filmen spelar mycket på människors mest smutsiga inneboende sidor där man utan tvekan hugger på de man inte känner väl trots att man egentligen inte har nån som helst anledning. Men bra är den.
/Surskägget

Turner & Hooch (1989)
@@@
Buddykomedi där snuten Hanks blir tilldelad hund för att lösa fallet. Självklart är Hanks strikt och prydlig och lika självklart är hunden en slemmande katastrof. Och ännu mera självklart blir de bästa vänner innan filmen är slut (och de löser naturligtvis fallet). Visst det är standardmall 1A och hela det där köret men det är nåt sött och gulligt med filmen och Hanks närvaro gör att det lyfts upp ett snäpp över vanligt matinétrams.
/Surskägget

@@@-
Blir tvungen att ge den här ok. Äckelhunden är jobbig men Hanks är riktigt bra i denna actionkomedi. Bah! Mitt vrånga hjärta smälter lite men kunde de inte ha använt en annan typ av jycke. Så mycket jävla slafs och dregel genom hela filmen. Fy fa-an!Vad är det för fel på en vanlig hundjävel? Va?! Typ en schäfer?! Tänk er snuten som får en schäfer som partner istället för som nu ett slemgiganto! Eh, just ja. K-9 med James Belushi. Det har redan gjorts. Dåså. Då är jag nöjd.
/Vrångmannen

Julkalendern 11 dec - Back to the Future-trilogin

Regissören Robert Zemeckis hade en idé om att göra en mellanbudgetrulle om att som tonåring resa tillbaka i tiden och träffa sina föräldrar när de är i samma ålder som en själv. Han fick Steven Spielberg intresserad att producera och resten är som ni alla vet filmhistoria. Tonåringen Marty McFly (Michael J Fox som blev en stor stjärna efter den här filmen) är bästa kompis med galna vetenskapsmannen Doc (en fantastisk Christopher Lloyd). Doc har lyckats göra en tidsmaskin av en DeLorean och det stora äventyret i tid och rum kan börja! Finns inte så mycket mer att säga om rullarna för ni har alla sett dom, säkert flera gånger.

Back to the Future (1985)
@@@@+
När jag såg den här på bio som liten prutt så var det den bästa rullen jag sett i mitt liv. Jag var totalt tagen av det stora busiga äventyret och det fanns inga gränser till min kärlek för Lea Thompson (som spelade morsan till Michael J Fox). När Back to the Future kom ut på video och det var movieboxdags så hängde alltid den kassetten med oavsett vad man annars också hyrde. Naturligtvis har jag sett om den nyligen (samt tvåan och trean) och den är fortfarande lika charmig, rolig och fartfylld. Att filmen inte får högsta betyg beror på att jag är Vrångmannen. Fantastiskt bra extramaterial på nya dvdutsläppet där man också får se Eric Stoltz göra Marty McFly innan de bytte ut honom mot Michael J Fox, vilket kan idag kännas som ett genidrag. That’s the power of love!
/Vrångmannen

@@@@@
Jag vågar bjussa på en femma för det här är inget annat än ett mästerverk. Liksom Vrångmannen såg jag filmen på bio då det begav sig och kom ut som ett enda stort leende. Allt i hela filmen var perfekt. Det var spännande, det var action, det var sci-fi, det var rocknroll och det var stora skratt. Michael J Fox är perfekt i rollen och Crispin Glover som pappa McFly är lysande hahahaha! Älskar att han fick storhetsvansinne efter den här rollen och ville ha såna feta pengar i lön inför tvåan att han prompt ersattes. Film som underhållning när den är som allra allra bäst.
/Surskägget

Back to the Future 2 (1989)
@@@
Många som hatar tvåan och tycker den är på tok för mörk och inte matchar ettans härliga stil. Jag håller inte riktigt med. Tvåan är faktiskt bättre idag än när den kom och trots att den är lite våldsammare och elakare än ettan så har den stora stunder och som helhet är den helt ok. Den utspelar sig 2015 så det ska bli kul att se om vi då har svävarskateboards, självtorkande jackor och hologrambio om några år hahaha!
/Vrångmannen

@@@+
Visst är tvåan mörkare men det är absolut inte till dess nackdel snarare tvärtom. Det hade ju blivit tråkigt med en kopia av ettan rakt upp och ner och här får vi ta del av hur snett det kan gå när man börjar resa i tid och ändra på saker och ting. Alla handlingar har konsekvenser helt enkelt. Älskar också hur man hela tiden refererar till ettan och använder tidsresandet som en mycket viktig faktor för framtida händelser och hur man får se saker från ettan från nya vinklar. Fox är fortfarande magiskt bra som McFly och full fart och fläkt bjussas vi på trots att det på sina håll är lite mörkare och mognare.
/Surskägget

Back to the Future 3 (1990)
@@@+
Hehehe trean med den glada westerntiden. ”Clint Eastwood? What kind of stupid name is that?!” HAHAHAHA! Trean är ett steg tillbaka till den gladare äventyrskomedikänslan och är väl den bästa av de två uppföljarna även om jag gillar tvåan som jag nämnde tidigare. Här hamnar våra hjältar i vildaste västern och måste försöka ta sig tillbaka till sin egen tid. Tråkigt ändå att uppföljarna aldrig riktigt levde upp till ettan men så är det ofta med trilogier.
/Vrångmannen

@@+
Enligt mig den svagaste filmen i trilogin. Idén med att sticka till westerntiden i sista filmen känns inte helt hundra och jag tycker den här filmen sticker iväg för mycket för att riktigt passa ihop och knyta ihop trilogin på ett tillfredsställande sätt. Ser man den som en egen film finns en hel del kul och roligt men som del av en trilogi är den ute och cyklar.
/Surskägget

Julkalendern 10 dec - Dan Aykroyd

Eftersom att detta sura skägg fyller år idag (och Vrångis inte tar sina luckplikter på allvar vad är det här VAD ÄR DET HÄR!!!) blir det idag en liten minispotlight på en av mina absoluta favoritkomiker genom tiderna - Dan Aykroyd. Har redan kört en liten trefilmsspotlight förut och han har dykt upp både i John Candyjulluckan igår och Chevy Chaseluckan häromdagen - meeeeen nu är det dags igen.
Vet inte vad det är med karlen men har älskat hans humor ända sedan jag var liten knodd. Lite förbannad är jag också att fler inte inser hans storlek som komiker. Dels är han perfekt som snabbpratande hyperaktiv dåre och dels är han bland de bästa straight men du har sett på film. Och som om det inte vore nog skriver han mer eller mindre allt han är med i. Och en grej till, han har en Oscar för Bästa Biroll från Driving Miss Daisy så snubben kan vara seriös när han vill. Och så drog han igång House of Blues också. Respect!

The Blues Brothers (1980)
@@@@@

En av världens bästa filmer. Punkt. Bröderna Blues får ett meddelande från Gud och sätter ihop sitt gamla bluesband en sista gång för att samla ihop pengar för att rädda deras gamla nunneskola där de som unga pojkar blev uppfostrade. De glider runt i en gammal sliten snytbil och är jagade av alla poliser i USA, nynazister från Illinois (I hate Illinois nazis hahahaha!), ett argt countryband och en superförbannad före detta flickvän (en überkoksad Carrie Fischer, förmodligen enda personen i världen som John Belushi sagt åt att hon knarkade för mycket!!!) samtidigt som vi får skitbra musik från Aretha Franklin, Ray Charles, John Lee Hooker, Cab Calloway, James Brown och The Blues Brothers Band. Gillar man inte den här gillar man inte film eller livet.

/Surskägget

Doctor Detroit (1983)
@
Jag älskar Dan Aykroyd och hans de flesta av hans rullar, men jag är ledsen, det här går bara inte att gilla. En Jekyll & Hydestory där Aykroyd är den snälle universitetsprofessorn som förvandlas till den galne Dr Detroit som ställer till med oreda var han än kommer. Det är det gladaste, mest kokainstinna 80-talet som det bjussas på här för alla i hela filmen är neonklädda och supertjackade heeeeeeeela tiden. Knäppt på ett dåligt vis, till skillnad från en annan Aykroydrulle, Nothing But Trouble, som är knäpp på ett bra vis. Jaja, man kan väl inte lyckas jämnt.
/Surskägget

Ghostbusters (1984)
@@@@@
Till och med musikvideon till Ray Parker Jr’s fantastiska ledmotiv (fräckt stulet från Huey Lewis & the News som skulle ha gjort ledmotivet egentligen men sket i det) är hysteriskt kul. Filmen är fantastisk. Det här är film när film är som bäst. Det är skratt i stora lass, det är spänning och action, en lagom dos skräck och lite kärlek. Bill Murray är makalös (i en roll skriven för John Belushi som hade den dåliga smaken att gå och dö), Ramis underbar och Aykroyd klockren. Rick Moranis hahahahahaha har nog aldrig varit bättre i hela sin karriär (vilket å andra sidan kanske inte säger så mycket) och Sigourney Weaver som Murray love interest är sexig och tuff på samma gång. Slutstriden mot Marshmallowgubben haaaaaaahahahahahaha! Orkar inte! Den här ser jag om ikväll!
/Surskägget

Ghostbusters 2 (1989)
@@
Hur kan samma team misslyckas så kapitalt med uppföljaren? Där ettan var fräsch, spännande, nyskapande, annorlunda, häftig och framförallt jävligt rolig är tvåan i princip det motsatta hela vägen. Jag kan köpa att en uppföljare inte är lika nydanande som första filmen. Jag köper också att en uppföljare med väldigt få undantag inte är lika bra som ettan. Men det här? Det här är inte godtagbart. Framförallt för att skratten nästan uteblir helt.
/Surskägget

Julkalendern 9 dec - John Candy

Säg John Candy och jag tänker direkt på hans busiga charm och avväpnande leende. Minnesbilder av honom i små men jätteroliga biroller som snuten i Blues Brothers, menige soldaten i Lumparkompisar, nervöse vakten i Ett Päron Till Farsa eller brorsan i Splash virvlar förbi samtidigt som hans större succéer som Raka Spåret Till Chicago eller Brewster’s Miljoner för alltid är fast förankrade i mitt komiska hjärta (Brewster’s var för övrigt bland de allra första filmerna som recenserades här på den då nyöppnade Filmbloggen i januari 2008).
Han kom tidigt i kontakt med SNL-hjältarna Dan Aykroyd och John Belushi som hjälpte honom i hans tidiga karriär genom att bland annat peta in honom i Blues Brothers som en sjukt glad och positiv snut som har kul och diggar musiken trots att han ska arrestera Bröderna Blues. I den riktigt tidiga karriären jobbade han även bakom kameran som sketchförfattare.
Candy var i första hand birollsskådis och/eller delad huvudroll men hade även sin beskärda del av huvudroller där han var affischnamnet enbart. Dessa filmer är många gånger fantastiskt roliga så länge Candy är med i bild, men svajjar lite ibland på manus och utförande. Candy hade det där magiska att man ville garva bara man såg honom i bild, samtidigt som han kunde koppla om och leverera en tragisk figur som man kände för och led med.
Liksom många andra stora (i dubbel bemärkelse) komiker gick han bort alldeles för tidigt när han bara var strax över 40-strecket. Till skillnad från Belushi och Chris Farley var det dock inte droger och alkohol som gav honom nådastöten utan alldeles för mycket mat, för mycket cigg och för mycket stress. Candy lämnade ett stort filmarv efter sig och det är bara att buga och bocka inför mannens genialitet.

Summer Rental (Livet På En Badstrand) (1985)
@@@+
HAHAHAHAHAHA! Fan vad sköna filmer man kunde göra på 80-talet. Det var så enkelt på nåt sätt, man behövde inte krångla till det för mycket med handling eller karaktärer. Candy spelar sin paradroll, den som lite för stressad kille med hjärta av guld som bara klantar till allt han försöker sig på samtidigt som han menar väl. I det här fallet är han en alldeles för stressad flygtrafikledare som tar med sig familjen på välbehövlig semester. Jag behöver väl inte ens säga att allt går åt helvete mest hela tiden och det slutar med att han måste tävla mot en rik yachtägare i just en båttävling HAHAHAHA! Ni kan tänka er kaoset som följer. Candy är fantastisk!
/Surskägget

@@@
Jag har inte ett ont ord att säga om John Candy. Inte ett. Jag såg den här filmen som spoling och aldrig sett om den men minns den som ganska rolig, en perfekt rulle för att visa hur rolig John Candy är och att han inga problem att vara leading man. Skulle gärna se om den idag men jag minns åtminstone garven så betyget är nog väldigt rättvist trots allt.
/Vrångmannnen

Ärthjärnan – Beväpnad och Livsfarlig (1986)
@@@@
HAHAHAHAHA neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej orkar inte se sånt här! Candy är tuff snut som får sparken och blir väktare istället hahahaha! Som sidekick har han Eugene Levy i en tidig roll och den karlen är lika slut som han är i American Piefilmerna. Ögonbrynen! Tillsammans ska de lösa fallet och självklart är det ett kaos utan dess like som följer i deras fotspår. Candy bjussar på så många sköna oneliners och miner att jag inte vet om jag överlever att se om den här. Varför är inte alla komedier så här kul och spännande? Busig action och ännu busigare humor.
/Surskägget

@@
Den här rullen såg jag på bio i min ungdom. Den var knappt ok. Kanske idag skulle jag uppskatta den mer eftersom min ribba för busfars har sänkts betydligt men jag måste vara ärlig till känslorna förr. Ganska ful film där skämten missar poängen mer än den träffar. Som sagt jag ger den gärna en till chans men var inte alls så imponerad vid visningen när det begavs.
/Vrångmannen

Vrålet Från Vildmarken (1988)
@@@@
Manus av John Hughes och med Dan Aykroyd som motspelare kan det här bara bli bra. Om Candy nånsin i en film utöver Raka Spåret Till Chicago spelat kaos inkarnerad är det i den här rullen. Hughes visste hur han skulle skriva en roll till Candy hahahahaha! Candy och Aykroyd tar med sig respektive familjer på en ”lugn” semester i en lånad stuga. Gissa hur länge det tar innan Candy går Aykroyd på nerverna? HAHAHAHAHA! Candy vill så väl men det blir så fel så många gånger hela tiden gång på gång och man kan inte sluta skratta. Släng med en galen björn och ännu galnare tvättbjörnar och vete fan om inte filmen ska ha ett plus på betyget.
/Surskägget

@@@+
Hahahaha! Det här är bra skit! Manuset är faktiskt riktigt jävla dåligt om man tar en exta "filmvetartitt" men buset och charmen vinner den här ronden. Får jag se Dan Aykroyd en gång till hahahahhhahhaa! John Candy är snälla tjocka som vanligt och klockren lika vanligt. En underskattad liten pärla.
/Vrångmannnen

Who’s Harry Crumb? (1989)
@@@
Paradroll för Candy men lite halv-b rulle. Harry Crumb (Candy dårå) är världens på riktigt sämsta privatdeckare som får Cloussau att framstå som ett stabilt geni i jämförelse hahahaha! Han blir lejd av skurken att lösa fallet för att skurken helt enkelt inte tror att han kan lösa fallet och förmodligen sätta dit nån annan av bara farten. Det är snubbelhumor i dess bästa form och Candy är otrolig som Harry Crumb där han sprider kaos vart han än går. HAHAHAHAHA! Okej, filmen i sig är kanske lite sådär, men som sagt Candy är magisk.
/Surskägget

@@@
Hahahahahaaa! Räddningen i den här rullen som skägget viskar är ju Candy. Filmen är egentligen sådär men eftersom Candy har en sån närvaro och komisk ådra så blir det riktigt roligt och underhållande. Han visar här att han är en så kallad Leading man. Får jag se John Candy hänga i en takfläkt igen hahahhaahaha! En av de mest bortglömda och samtidigt roligaste scenerna som gjorts i en film någonsin hahahahaha! Bra skit.
/Vrångmannnen

Uncle Buck (1989)
@@
John Hughes skrev och regisserade en sorts Ensam Hemmaliknande story där t o m Macaulay Culkin är med på ett hörn. Candy är Uncle Buck som ska barnvakta sin brorsas ungar. Kaos, känner ni igen ordet vid det här laget hahaha, utbryter naturligtvis. Känns mest som att Hughes övade inför Ensam Hemma men inte riktigt fick till det. Candy är alltid stabil och bra, men från detta komiska geniteam som Hughes/Candy ändå är måste det bli ljusår bättre än såhär.
/Surskägget

@@@
Skägget var lite snål tycker jag. Jag gillar den här och Uncle Buck hör till den där filmen man sett 10ggr och som har krupit under skinnet och vunnit ditt hjärta. Skägget se om för den här borde vara din fina tid. Gillar den och kanske en av John Candys bästa roller. En sann 80-talare med allt du tar till dig därifrån. Hehehehe lilla lilla Macaulay Culkin. Den fina tiden.
/Vrångmannen

Cool Runnings (1993)
@@@
Sista rullen med Candy jag faktiskt såg på bio (Canadian Bacon är den sista officiella men den har jag faktiskt inte sett trots att den ska vara fantastisk enligt rykten). Här har man tagit den högst osannolika men väldigt sanna historien om fyra jamaicanska friidrottare som missade att ta sig till sommar-OS och därmed fick för sig att bli Jamaicas första boblag! Candy spelare den halvalkade tränaren och detta är helt klart en av hans mer dramatiska roller som ändå innehåller en mängd sköna garv. Gillar den här filmen riktigt mycket. Kanske inte är ett mästerverk men det finns mycket hjärta och vilja i den här och underdogteamat när det är berättat såhär blir jag alltid berörd av.
/Surskägget

Julkalendern 8 dec - Bröderna Marx

Blir det bättre än såhär? Jag tror fan inte det! Bröderna Marx har alla säkert hört talas om men har någon av er sett en hel film? Ok, de tack och lov rätt få musikalnumren är naturligtvis rejält utdaterade (och oftast usla för det ÄR MUSIKALNUMMER!) och filmklippningen är bitvis skämmigt usel men vi ska komma ihåg att de här rullarna producerades på trettio och fyrtiotalet. Däremot är humorn stenhårt aktuell om man gillar total kaos, snabba kommentarer och finlirarfars. Bröderna började karriären med vaudeville och revy på 20-talet. Det var på scenen deras så utmärkande karaktärer skapades. Groucho – galen frisyr, ännu galnare mustasch, runda brillor, går framstupa med en cigarr i näven och knäcker kvicka oneliners som en annan knäcker nötter på julafton. Chico – rolig liten hatt, hejare på piano och kör med galen italiensk brytning (”Get your tootsie frootsie ice cream!” hahahaha!). Harpo – skorstenshatt, lång rock som döljer fler artiklar än Skalmans skal och döv (dock ej i verkligheten). Zeppo – den stilige kvinnotjusaren och kvartettens så kallade straight guy. Cirka ett dussin rullar blev det och alla är naturligtvis inte klockrena på något sätt. Bröderna Marx räknas i alla fall som det största humorgänget i filmhistorien och det är inte illa pinkat. Här kommer ett litet axplock av favoriterna.

Galakväll på Operan (1935)
@@@@@
Ni kanske tycker jag är helt galen som ger den här pärlan högsta betyget men helt ärligt, detta är en av de roligaste filmerna jag har sett i mitt liv. Jag har sett den säkert 30 gånger och kan se den 30 till. En skrattfest utan dess like och inte en död jävla sekund hahaha! Otis B. Driftwood (Groucho Marx HAHAHAHAHA!) är agent åt en operasångare och de kliver ombord på en ångare i Italien som skall ta dem till amerikat och göra operasångaren till en stor kändis. Självklart smyger Harpo och Chico ombord som fripassagerare och farsen är i full gång. Groucho Marx formligen svävar i den här filmen. Han är så jävla på hela tiden och rolig att titta på om han så bara sitter still i en soffa och stirrar. De dråpliga replikerna avlöser varandra i rasande fart och hela Marxgänget är i högform. Den här filmen ÄR ett måste. Roligast? Jajamensan!
Groucho Marx quote: ”Signor Lassparri comes from a very famous family. His mother was a well-known bass singer. His father was the first man to stuff spaghetti with bicarbonate of soda, thus causing and curing indigestion at the same time!”
/Vrångmannen

En dag på kapplöpningarna (1937)
@@@@
Oj oj oj den här är inte illa den heller! Doktor Hugo Z. Hackenbush (Groucho Marx HAHAHAHAHA!) är hästdoktor men börjar jobba på ett sjukhem för vanligt folk. Resten av Marxgänget dyker upp och ställer till det. Asgarven avlöser varandra i en film som knappt har en Åsa-Nissehandling. Ibland räcker det och i bröderna Marx fall så räcker det gott. Skitskoj!
Groucho Marx quote: ”Don't point that beard at me! It might go off!”
/Vrångmannen

En dag i vilda västern (1940)
@@@+
Självklart får vi en rulle med Marxbröderna i vilda västern! Bröderna driver med den tidens mycket populära västernrullar. Inget nytt under solen och vi känner igen koncepten men fartfyllt och kul. Att se Groucho glida omkring i en cowboyhatt och stirra ut folk är som…HAHAHAHAAHAHAHAAA! Jag orkar faktiskt inte! Jag sitter och gråter av skratt när jag skriver det här. Jag måste vara trött eller så måste filmen vara jävligt skoj. Sätt era slantar på bägge.
Groucho Marx quote: “I give you my solemn word as an embezzler I’ll be back in ten minutes”
/Vrångmannen

HAHAHAHAHAHAHAHAHAAH! Tillhör skaran som aldrig sett en hel Marxrulle men har däremot sett typ alla roliga klipp de gjort (vilket är mycket bättre för då slipper man alla SEGA MUSIKALNUMMER VAD ÄR DET HÄR ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!!). Groucho är en av mina absoluta favoritkomiker genom tiderna. Han improviserade blixtsnabbt och hade alltid ett dussin oneliners som svar på tal på allt och lite till, gärna formade som ordvitsar. Killen var helt enkelt ett komiskt geni och den naturliga stjärnan bland bröderna som mest hängde på hans genialitet och hoppades att det skulle smitta av sig (det gjorde det inte men å andra sidan var Groucho så kul att de andra blev kul av bara farten). Det här Surskägget lyfter på hatten och tackar för alla skratt Groucho producerat och slänger iväg @@@@@ till honom och det mesta han gjorde.
/Surskägget

Julkalendern 7 dec - American Pie

1999 dök brödraparet Chris och Paul Weitz upp, likt bröderna Farrelly ett par år innan dem, med en tonårskomedi som tänjde på gränserna för det smaklösa. Det knullades med pajer, det dracks sperma blandat med öl (ofrivilligt dessutom), det bajsades och äcklades och hela premissen var fyra kåta tonårskillar som fortfarande var oskulder och ingick en pakt att de skulle bli ”män” innan skolåret var slut.
Första filmen blev en jättesuccé och har nu utvecklats vidare till att vara en direkt-till-dvd-franchise som handlar om collegestudenter och deras vilda liv och leverne med ännu mera naket, ännu mera plumpa skämt och ännu mer överdrivet. Gamla karaktärsskådisen/komikern Eugene Levy fick en helt ny karriär och är själva ankaret i hela filmserien och den enda skådis som varit med i alla filmerna hittills.
Ettan är en modern klassiker som dessutom överlevt tidens tand och faktiskt är lika kul och hjärtlig än i dag. Resten av filmerna har inte riktigt lyckats kombinera hjärta, hjärna och libido på samma sätt som ettan utan utvecklats åt andra håll med olika resultat.

American Pie
@@@@
Filmen som gav toaletthumorn ett ansikte och som lyckades vara både fylld av plumpa sexskämt samtidigt som den tog tonåringar på allvar. Romantik och blyg nyfikenhet varvad med pajknullande och sperma i öl. Det jag verkligen gillar med den här är att balansgången funkar. Det är Porky’s för 2000-talet levererad med en genuin värme och ömhet (JA ÖMHET!) (och bajs, alltid bajs hahaha). Och så fick världen Stifler HAHAHAHAHAHA! Självklart måste den också nämnas för att uttrycket MILF (Mother I Like to Fuck) myntades och såklart även utforskades. Stora skratt varvat med stunder av allvar. Det här är bra skit. Gjorde stjärnor av typ alla. Seann William Scott, Tara Reid, Jason Biggs, Chris Klein, Mena Suvari, Alyson Hannigan (this one time at band camp hahahahahaha) och Eugene Levy utöver nämnda Shannon Elizabeth.
/Surskägget

@@@
Längesen jag såg den här men den var lite av en överraskning. Ganska rolig i sin plumpa snuskhumor med hjärta (MED HJÄRTA!). Alla gör ett bra jobb förutom Shannon Elisabeth som är en USEL skådis, ja hon visar tuttarna trevligt meeeeen usel! Alyson Hannigan är jag kär i (JESUS!) och Tara Reid luktar askkopp men är bra i den här. Jason Biggs är alltid ok och Seann William Scott som Stifler stjäl alla scener hahahaha! Jag kommer nog aldrig se om den för det finns inte det där lilla extra och faktiskt ingen anledning men det är en bitvis rolig komedi med faktiskt en liten hint av allvar och väldigt mycket blafstjafs. Finns inte så mycket mer att säga liksom. Jo! Eugene Levy hahahahaha underbar!
/Vrångmannen

American Pie 2
@@@
Galenskaperna fortsätter fast nu på sommarlovet. Den allvarliga undertonen finns fortfarande där men mer och mer är det inriktad på toaletthumor och sexskämt. Stifler får större spelrum och det tackar vi för. Eugene Levy som den välmenande pappan till Jason Biggs som alltid lyckas hamna i sexuellt trubbel är faktiskt finstämd familjeunderhållning när den är som bäst. Tills vi får lite tutte och bajs igen HAHAHAHAHAHAHA! Alla från ettan är med och även om tvåan är bra är det lite samma sak en vända till.
/Surskägget

@@
En mycket sämre kopia av ettan där enda anledningen att rullen får godkänt är att Seann William Scott aka STIFLER fortfarande är lysande(och att det verkar som att Alyson Hannigan tittar på mig, just mig så jag måste åka till Hollywood så hon får ta hand om mig!). Har inte sett någon av de övriga uppföljarna och har inte heller planerat att göra det. Inte ens på bakissöndag på TV3 eller direkt till dvd. Waste my motherfucking time?!
/Vrångmannen

American Pie: The Wedding
@@
Här börjar det gå utför. Skämten är lite för uppenbara och tyvärr alldeles för långt mellan varandra. Scenen där Stifler äter hundbajs är dock magisk och kanske det roligaste ögonblicket i hela filmserien hahahahahaha Seann William Scott är fan lysande ibland. Det jag mest saknar är den där underliggande tonen av allvar som de försöker pressa fram med ett giftermål och bröllopslöften etc men som inte känns lika genuint längre. Okej rulle som stävar bort lite från de första två som i grund och botten var high schoolkomedier. Det här blir mer ”vuxen”-humor. Fast i tonårsskepnad. Och det går inte riktigt hem.
/Surskägget

American Pie: Band Camp
@
Det har alltid funnits ett sug efter tonårskomedier med lite sexskämt, lite tutte och lite fler sexskämt. Den här försöker att få American Piefranchisen att åka åt det hållet men lyckas inte alls. Trist och tråkig och då hjälper det inte att Eugene Levy är där med sina ögonbryn och sina tafatta råd.
/Surskägget

American Pie: The Naked Mile
@@@
Vad gör man när ingen av originalskådisarna vill vara med men man fortfarande vill använda namnet American Pie för att enklare sälja dvd:er? Man tar in Stiflers kusiner såklart hahahaha. Alla i familjen Stifler är lika galna och dumma i huvet utom en kille som fortfarande är oskuld till de andra Stiflergrabbarnas förfäran. En helg på college ska väl råda bot på det och hux flux har high schoolkomedin från de första två American Pierullarna blivit collegekomedier vilket innebär mer tuttar, mer sexskämt och mer alkoholskämt. Det blir också väldigt roligt igen. Alla filmer som börjar med att en tonårskille råkar döda mormor genom att skjuta sin sats på henne av misstag så att hon får hjärtattack och dör ÄR alltid kul. Kom ihåg det. Och tycker du att det skämtet är för magstarkt ska du snabbt stänga av och plocka ut dvd-skivan ur spelaren för du har du inget här att göra ändå.
/Surskägget

American Pie: Beta House
@@@
Stiflers kusiner fortsätter att härja på campus. Det är mer tuttar än du kan slänga behåar på, mer plumpa sexskämt på en minut än i hela första filmen och alkohol- och brajskämten slängs in så fort det inte finns tuttar i bild. HAHAHAHAHAHA! Grabbarna från förra filmen som var på besök på college börjar nu där och ska gå med i föreningen The Beta House där Stiflers är kungar. Mängder med roliga uppdrag måste förstås genomföras och även ett krig mot nördarna klaras av. Hjärndöd underhållning som funkar varje gång. Och Eugene Levy transformeras från stammande pappa utan koll till gammal Beta Househjälte. Underbart!
/Surskägget

American Pie: The Book of Love har vi inte sett sådetså.

Julkalendern 6 dec - Chevy Chase

KUNGEN av oneliners och slapstick upptäcktes i biokön till premiären av Monty Python and the Holy Grail av en talangscout när han stod och spexade för sina polare. Snart var han omåttligt populär i livesketchserien Saturday Night Live där han också höll i nyhetsinslaget Weekend Update där han myntande öppningsfrasen ”I’m Chevy Chase and you’re not” HAHAHAHAHAHAA! Chevy blev också känd för sina stora drogmissbruk och åkte in och ut på Betty Fordkliniken som en Kalmartrissa mellan de filminspelningar han gjorde efter sin stund på TV. Han var också känd för att vara en elak jävel och många gjorde sig osams med honom bakom kulisserna på SNL och diverse filminspelningar. Regissören Kevin Smith har en gång berättat att Chevy Chase var hans stora idol ända till han träffade honom på en restaurang för att diskutera ett filmprojekt. Efter mötet sa Smith ”It’s true what they say. You should never meet your heroes” eftersom Chevy hade varit både konstigt och lätt aggressiv. HAHAHAHAHA! Chevy Chase hade också en kortlivad och bespottad talk show a'la David Letterman. Chevy. Nuförtiden är han gammal och grå och slutade att vara rolig ända tills han det senaste året dykte upp i roliga serien Community och faktiskt är rolig igen. Det finns lite krut kvar i gubben och surfarbror eller inte, han har givit oss många stora skratt och klassiska rawliga kåmmedis under 80-talet. Hatten av för dig Chevy Chase! Här kommer ett axplock (några har vi recenserat tidigare)

Caddyshack (1980)
@@@@
En höjdarklassiker i golfgenren (det finns väl två och Happy Gilmore är den andra!). Förutom en Chevy Chase i högform så får vi också en helt slut Bill Murray och dåren Rodney Dangerfield. Rullen är som en enda lång fest med busiga oneliners och snubbla ut ur garderobenfars. Den känns väldigt gammal rent filmiskt med bedrövlig hitmusik, en strumpa som dansande kindpåsråtta och kläderna HAHAHAHHAAHAHA KLÄDERNA! Men charmen övervinner allt och du kan fan i mig se den här hur många gånger som helst och du garvar hela tiden antingen åt skämten eller åt det andra. Film när man inte brydde sig så mycket.
/Vrångmannen

Surskäggets gav @@@, ressis här

Surskäggets Ett Päron till Farsa Quadrilogy hittar du här och här

Fletch (1985)
@@@@
Irwin ”Fletch” Fletcher (Chevy Chase) är undersökande journalist som använder sig av högst egna metoder. Han har alltid en förklädnad och en smart ordvits i bakfickan och klarar sig ur de galnaste av situationer. Fletch försöker lösa fallet med drogerna på stranden och varför en väldigt rik man, som tror att Fletch är en uteliggare, vill att han ska mörda honom. Rullen är lite i samma anda som Snuten i Hollywood. Du har ditt soundtrack, du har din action, du får din humor och framförallt, du har Chevy Chase i högsta växel. Klassisk 80-talskomedi som kan ses om och om igen. ”Bit by bit one way or anoooooother! Fletch is working over tiiiiime!” (…från soundtracket…. Vad glor ni på?!).
/Vrångmannen

@@@
När det är roligt är det hysteriskt roligt. Chevys tomma blick och snabba oneliners fullproppade med ordvitsar, bortförklaringar och medvetna missförstånd är humor när den är som bäst. Hans förklädnader likaså. Det borde vara en fyra antar jag. Men är det verkligen det? Är det verkligen inga stunder som är lite transportsträckevarning? Är det inte lite spretigt ibland med lite väl många påhittade anledningar att klä ut sig? Jo, det är ju det. Kanske är jag petig, gillar ju den här egentligen meeeeeeeen ibland är skägget surt.
/Surskägget

Spies Like Us (1985)
@@@@
Chevy Chase och Dan Aykroyd som kontorsdårar för amerikanska regeringen blir lurade att gå spionträning och ivägskickade på uppdrag i Afghanistan. Vad de inte vet är at de ska fungera som avledningsmanöver så de riktiga spionerna kan göra sitt jobb. Stor actionfars av John (Deltagänget, Blues Brothers) Landis med hur mycket påkostat skoj som helst. Gillar man sin Chevy, sin Aykroyd och sin Landis och inte har sett den här så är det raka vägen till…ja till hur ni nu tillhandahåller eran underhållning. Själv ser jag fan i mig om den ikväll. HAHAHAAHAHAHA!
/Vrångmannen

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Doctor. Aaaaaand Doctor. HAHAHAHAHAHAHA! Så busigt och glatt som det BARA kunde vara på 80-talet när man lattjade lite mer på film. Det är storslaget, påkostat, påhittigt, roligt, spännande och t o m lite politiskt mitt i all dårskap. Aykroyd och Chase är klockrena ihop. Se även Nothing But Trouble för mer av dem bägge.
/Surskägget

Fletch Lives (1989)
@@@@
Uppföljaren är precis lika bra som ettan. Samma koncept men Fletch ärver en, vad han tror, anrik gammal gård i södern och slutar sitt jobb som journalist för att dra sig tillbaka. Väl nere i södern upptäcker han att gården är ett råttbo och att någon dumpar kemiskt avfall på uppköpta gårdar. Fram med löständerna och lösmustaschen. Fletch löser fallet hahahahaha! Låt sketchstapeln börja!
/Vrångmannen

@@
Nej, jag är ledsen men det här var fan inget vidare kul. Samma koncept som ettan fast lite sämre skämt, lite sämre peruker, lite sämre oneliners. Har sina stunder absolut, framförallt skämten med inavlade sydstatare, men räcker inte för mer än okej.
/Surskägget

Funny Farm (1988)
@@@+
En lite lugnare rulle med Chevy i ett tempo man inte är van vid att se honom. Regisserad av bortgångne mästerregissören George Roy Hill (Butch Cassidy & Sundance Kid, Slagskott, Garp och hans värld, Blåsningen m.fl). Bara för att den håller en mindre hysterisk ton så betyder inte det att den inte är rolig. Tvärtom så är den riktigt skoj om ett par som flyttar från storstaden till landet för att uppleva idyllen men märker snart att livet på landet kan vara minst lika galet som storstaden. Några utav Chevys roligaste moments i denna och en härligt underhållande liten pärla.
/Vrångmannen

@@@
HAHAHAHA! Lite bortglömd rulle som förtjänar lite mer uppmärksamhet. Kan tänka mig att den är hopplöst svår att få tag på idag, men får du chansen så slå till. Som Vrångmannen säger finns en hel del av Chevys roligaste stunder här och hela upplägget med en journalist som flyttar ut på landet för att skriva DEN STORA ROMANEN bara för att lida av svår skrivkramp medan frugan spottar ur sig barnböcker med vänsterhanden (HAHAHAHA ilskan!) är lysande. Blanda in lite knäppa bönder och hahahahaha skrattfesten är serverad. Fan. Det är ju en fyra det här.
@@@@
/Surskägget

Julkalendern 5 dec - Bröderna Farrelly

Bröderna Peter och Bobby Farrelly klev fram på 90-talet och blev kända som killarna som vågade göra riktigt smaklösa (och hysteriskt roliga) komedier. Debuten Dum & Dummare är fortfarande en av de roligaste filmer som gjorts och Jim Carreys karriär som rivstartat med Ace Ventura och The Mask formligen flög iväg till månen efter Dum & Dummare. Hans casting var förstås ett lyckodrag för både Bröderna Farrelly som för Carrey själv.
Det som är mest utmärkande för Farrellybröderna är att de inte drar sig för att skämta om handikappade av olika slag. Mentalt störda (Dum & Dummare), överdrivet feta (Shallow Hal), schizofrena (Mina Jag & Irene), siamesiska tvillingar (Stuck With You) och amputerade (Kingpin). Men de balanserar väl på linan mellan att skratta åt och skratta med de handikappade. Ibland faller de över på fel sida linjen meeeeeen då är det alltid ett stort garv och med hjärta längst innerst inne trots allt.
Några av deras filmer har inte riktigt överlevt tidens tand så bra som andra och vid en ny titt nu är vissa filmer som kändes hippa och fräscha på 90-talet lite halvstandardtråkiga idag.

Dum & Dummare
@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH! Jim Carrey och Jeff Daniels som de idiotiska vännerna i Dum & Dummare är klassisk komedi när den är som bäst. Det finns så många sjuka skämt att jag knappt vet var jag ska börja. Jim Carrey är så elak mot sin bästa vän så många gånger att det inte är sant hahahahaha! Och scenen där Daniels tömmer sig efter laxermedel på en icke-fungerande toalett och sen tömmer den genom fönstret HAHAHAHAHAHAHA orkar jag inte med på riktigt.
/Surskägget

@@@@@
Den här är i allra toppen av moderna komedier jag någonsin sett och sett om och sett om och sett om...HAHAHHAAHAHA! Polisen som dricker urin! Jim Carreys stepp när han får beröm för sin skitfula frack! "Do you want to hear the most annoying sound in the world?" HAHAAHAHAHAAHA! "Mock-YEAAH-ing-YEEAAH!". Ni har alla sett den och ni älskar den alla och den har en fin liten plats i era glada hjärtan. Eller? Komiskt mästerverk!
/Vrångmannen

Kingpin
@@@
Bowlingfilm med en twist hahahaha. Woody Harrelson har sedan barnsben siktat på att bli bowlingmästare. Men efter en ”incident” med ett gäng tuffingar förlorar han sin bowlinghand och får gå runt med plasthand och se värsta rivalen Bill Murray vinna bowlingmästerskap efter bowlingmästerskap. En dag stöter Woody ihop med Randy Quaid och lovar att träna honom. Deras väg till toppen är kantad av galenheter och dårskap och själva slutscenen när de äntligen står i final mot Bill Murray (som har håret på alla ändar utom den rätta hahahaha) är komisk briljans i dess allra bästa läge. Filmen har lite svackor här och där men skön underhållning är det verkligen.
/Surskägget

@@@@
Jag älskar Kingpin. Den är så härligt skev och annorlunda med galna karaktärer, situationer och vändningar. Håller inte med om att det finns några svackor i denna. Kingpin är härligt ful i munnen men du garvar hela vägen fram till bowlingmästerskapet och Bill Murrays frisyr och sen garvar du efter du stängt av dvdn. Sjukt bra!
/Vrångmannen

Den Där Mary
@@
Stor, stor succé när den kom och kändes väldigt nydanande och nytänkande 1998. Ben Stiller är kär i sin gamla high schooldate Cameron Diaz som det aldrig blev nåt av. Han lejer privatdeckaren Matt Dillon för att leta rätt på henne men det slutar med att Dillon blir förälskad i henne. Nu måste Stiller slåss med Dillon om Diaz hjärta. Filmen är framförallt känd för scenen där Stiller runkar och får satsen på örat utan att märka det. Diaz tror att det är hårmousse och masserar in det i sitt eget hår. Det kändes väldigt hysteriskt kul då. Lite sådär idag. Överlag är filmen väldigt långsam i tempo och det är långt mellan de stora skämten. Stiller kör sin grej, Dillon är lysande som den galna deckaren och Diaz är perfekt som tjejen alla blir kära i för det blir man. Men som film har Den Där Mary åldrats rejält.
/Surskägget

@@@@
Nejnejnejnej Skägget! Vad hände med ditt leende, ditt garv, ditt (vilda hahaha!) hjärta? Den Där Mary (och har ni märkt att skägget kör svenska titlarna...ååååååh!) är också en komisk klassiker med sköna farsinslag och roliga karaktärer. Såg om den bara för några veckor sen och den håller fantastiskt bra än idag. Inte långt mellan de stora skämten, inte långsamt och om det är det så är det roligt i allafall. Som fan.
/Vrångmannen

Mina jag & Irene
@@@
Jim Carrey brottas med en ko! HAHAHAHAHA! Han är schizosnut som är snäll egentligen meeeeen när nån pressar honom för hårt blir han sitt alter-ego Hank som är heeeeeelt slut i huvudet och elakast mot allt och alla. Har en hel del sköna stunder signerade Carrey som självklart är bäst på att spela helt knäpp och överdriven. Däremot saknas de riktigt stora jättegarven och filmen är lite överskattad. Det är inte en skrattfest rakt igenom som många hävdar och långt ifrån Carreys bästa stund, men den funkar absolut.
/Surskägget

@@@
Här håller jag med Surskägget. Filmen är på inget sätt dålig och den har många roliga scener men den känns som en "mellankomedi" även om Jim Carrey verkligen är i toppform (där håller jag inte med Skägget). Renee Zellweger visar också att hon är en skön komedienne och borde göra busigare och galnare saker än Bridget Jones Dagbok (ååååååååååååååååååååh!). En kul rulle.
/Vrångmannen

Osmosis Jones
@
Här försöker blanda tecknat med riktig film. Bill Murray (hahahaha karlen är heeeelt slut hahaha) äter ett bakteriefyllt ägg och blir jättesjuk. Kampen mellan de onda bakterierna och de goda vita blodkropparna utspelas i en tecknad värld där Chris Rock gör hjältens röst och Laurence Fishburne skurkens. Men skämten uteblir, det mesta harvar på och mycket känns stelt och konstlat. Nej, det här är ingen höjdare. Däremot är Murray lysande de få scener han är med i.
/Surskägget

Shallow Hal
@@@
Jack Black är liraren som bara ser till det yttre hos tjejer och aldrig det inre. Tills han blir hypnotiserad och träffar Gwyneth Paltrow. I hans ögon ser hon ut som Gwyneth. I verkligheten ser hon ut som en 200 kilos Gwyneth. En film där sensmoralen är att man inte ska döma folk efter utseendet. Samtidigt passar Farrellybröderna på att skämta med hennes övervikt så många gånger att man undrar vad deras sensmoral egentligen är. Meeeeeeen det är kul så jag förlåter dem hahahaha!
/Surskägget

Stuck With You
@
Matt Damon och Greg Kinnear (usch) är siamesiska tvillingar. Den ena vill bli skådis och den andre vill inte. Typ. Har glömt hela filmen för den var så sjukt tråkig. Mest p g a Kinnear (usch) som är tråkigast.
/Surskägget

@
Ett riktigt bottennapp trots bra insatser av Kinnear (jo han är ok i den här) och Damon. Inget skämt sätter sig och minns du ens filmen om du sett den? Jag minns knappt halva och den halvan är jag arg på.
/Vrångmannen

The Perfect Catch kan ni läsa om här.

Heartbreak Kid hittar ni här (och det var innan Surskägget sett om Den Där Mary det skrevs).