Rogue One

@
Den som väntar på nån som har gått väntar alltid för länge. En recension jag var sugen på att smälla upp mitt i jultemat direkt efter att jag sett filmen i december, men som var för usel för att förstöra den fina julkalendern med ståuppkomiker som vi hade rullande då. Och så visste jag att temat "Vi har sett den, så du slipper!" var på ingång nu i mars så jag höll mig. Och ju längre jag väntade desto mer byggde jag upp ett härligt hat mot den här skiten. Inte ens de värsta Jar-Jarscenerna är så usla som den här filmen. Att det här ens får vara en del av Star Warsvärlden är en skymf mot alla fans. Ge mig hellre en tretimmars film om Ewokerna igen. Det finns så många fel så jag vet knappt var jag ska börja. Fast där ljög jag. Jag vet exakt var jag ska börja. Darth Vader. Okej. Djupt andetag. Vi har här alltså en film som utspelar sig dagarna, timmarna, minuterna och till sist sekunderna innan Star Wars IV: A New Hope börjar. Vi fans har sett fyran tusentals gånger. Vi vet hur David Prowse rör sig som Darth. Vi vet exakt hur hans kroppsspråk ser ut. Så varför i hela jävla Guds frid på jorden och i universum tar man in en skådis som rör sig så jävla annorlunda mot Prowse som det är fysiskt möjligt. När Darth kommer i bild här i Rogue One SER MAN DIREKT ATT DET ÄR EN KILLE SOM KLÄTT UT SIG!!! Det är ju liksom inte Darth. Och när man sedan i slutet låter Darth köra en all-in-dark-force-attack-á-la-de-första-tre-filmerna-när-kraften-var-stark så tappar man alla koncept. Darth gör inte nåt i närheten av lika våldsamt eller over-the-top i fyran, femman eller sexan. Och det här är alltså på riktigt tio sekunder innan vi får se honom i fyran liksom. HÖRNI ALLIHOPA DET GÅR INTE IHOP DET HÄR!!! Om man nu bestämmer sig för att göra en film som är så trogen fyran som möjligt med allt från fåniga 70-talsfrisyrer till kläder till vapen till skepp till att datoranimera karaktärer som Leia och Tarkin så att de matchar fyran varför i helvete slänger man in 30 sekunder där Darth använder kraften på ett sätt han sedan aldrig gör. Aldrig gör. Aldrig. Gör. Efter två timmars supernoggrant detaljstuderande av att matcha fyran i allt, allt, allt. Så skiter man i allt i 30 sekunder. Hahahaha. Är det bara jag som ätit galenpiller? Vad är det här?!?! Att datoranimera Tarkin och Leia känns för övrigt inte heller ok. Lite som en våldtäkt på Peter Cushing som gjorde Tarkin så lysande i fyran (när jag såg filmen levde Carrie Fisher fortfarande så det kändes inte lika smutsigt på nåt sätt, plus att Leia är med betydligt mindre än Tarkin som är med mest hela tiden). Och sluta ta in en jättedålig Han Solokopia (jag menar verkligen jättedålig) och en ännu sämre Chewbaccakopia som dessutom får agera en sorts C-3PO möter R2-D2 också. Och kanske, kanske, kanske hade jag kunnat förlåta allt det här (nej det hade jag inte) om filmen inte varit så in i bomben jävla tråkig. När slutfighten drar igång, den som ska vara det stora crescendot, den balla finalen, då orkar jag inte hålla mig längre utan somnar i biofåtöljen till ljudet av laserpistoler och explosioner mot en bakgrund av svajande palmer för tydligen slåss man i Florida... Och då har jag inte ens nämnt Forest Whitakers makalösa överspel. HAHAHAHAHA! Whitaker får Depps roll som kapten Sparrow att framstå som återhållsamt metodikskådespeleri. Regissören Gareth "jag har gjort tråkiga Monsters och tråkigare Godzilla" Edwards har lyckats förstöra Star Wars för mig. Det är oförlåtligt och förkastligt. Må han aldrig komma i närheten av detta universum igen.
/Surskägget

Victor Frankenstein

@
Professor Xavier och Harry Potter som Frankenstein och Igor i en rörig, trött och ointressant fantasythriller lööööst baserad på ett klassiskt verk, den här gången sedd ur Igors perspektiv. Klippningen är obehagligt otajmad och hastig (påminner lite om epilepsiframkallande "klassikern" Catwoman...). Visst, McAvoy och Radcliffe har en viss kemi och det går faktiskt bitvis att titta på eländet, men skitfula effekter och en övergripande känsla av JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE infinner sig ständigt så den här megafloppen passar ju bra in i temat. Jag blev alltså lite dummare (än jag redan är) av att se skiten, så ni slipper. ÅH!
/Vrångmannen

The 5th Wave

@
Guuu vad less jag är på såna här tillrättalagda sci-fi/action/drama/romantik/tonårsrullar baserade på blaha klyschböcker för tonåringar. Har man sett en har man ju för fan sett alla. Första The Hunger Games var riktigt bra men sen gick det käpprätt åt skogen med allt. The 5th Wave kan vara en av de värre, trots att Chloë Grace Moretz är en talang i mångt och mycket. Jag fick tvinga mig själv i omgångar av plågsamma kvartar att ta mig genom den här skiten. Tack och lov så floppar numera de flesta nu-lurar-vi-kidsen-på-pengar-med-knappt-halvdana-och-billiga produktioner så vi kanske slipper genren inom en snar framtid. För guuu... Surskägget var lika arg och uttråkad han.
/Vrångmannen

The BFG

@
Vi drar igång marstemat med den här "giganten". Spielberg + Disney + jättebudget + specialeffektsbonanza + omtyckt barnbok av Roald Dahl (med jättar hit och dit) borde ju vara en av årets filmer? Nehepp. Vad är det här?! Här har vi tydligen hamnat i det galna tvärtomlandet, och det är inte en annan barnbok jag pratar om. The BFG (The Big Friendly Giant, duh!) är ett riktigt oinspirerat sömnpiller till skitfilm av mannen som gav oss Hajen, E.T. och Jakten på den försvunna skatten, plus ett par dussin guldklimpar till. Alla fel här. Alla. Vilken unge orkar sitta igenom två timmar av det här? VILKEN?! Flopp på ögat. Flopp på örat. Flopp i biograferna. Skärp dig nu Steven! ÅH!
/Vrångmannen

Tema: Vi har sett den, så du slipper!

Det finns en ocean av bra film därute som vi fortfarande inte har sett (och då har vi glömt fler filmer än vad de flesta filmälskare har sett). Därför vänder vi på steken under mars månad. Vi presenterar ett galleri av skit helt enkelt. En hel månad fylld av betygsettor! Låt våra självplågande varningsklockor ringa hela vägen till Småland. Vi har sett den, så du slipper!

/Vrångmannen och Surskägget

Mike and Dave Need Wedding Dates

@@@@
Hahahahaha som jag skrev alldeles nyss verkar Zac Efron ha bestämt sig för att bli det nya galna busfröet nummer ett. Det här är ännu en kiss- och bajskomedi med mycket skämt som kretsar kring sprit, sex och droger och ofta i kombination alla tre. Som titeln antyder handlar filmen om Mike (Adam Devine) och Dave (Zac Efron), två bröder som festar lite väl mycket för sitt eget bästa. När deras lillasyster ska gifta sig får de ett krav från föräldrarna att de måste ha med sig två skötsamma tjejer som dejter. Allt för att balansera deras galenskap. Sagt och gjort, Mike och Dave slänger ut en kontaktannons och efter att ha träffat mängder med kvinnor faller de slutligen för Alice (Anna Kendrick) och Tatiana (Aubrey Plaza) som är smarta, snygga och städade. Tror de. För det visar sig snart att tjejerna är heeeeeeeeelt slut och tusen gånger galnare än både Mike och Dave tillsammans hahahahaha! Framförallt är detta Aubrey Plazas film och här visar hon ännu en gång prov på att hon är roligast på stan just nu och går från klarhet till klarhet. Även Kendrick bjussar på ett par riktigt sköna garv tillsammans med Devine som är rätt så slut. Den som tyvärr inte riktigt lyser är just Efron. Han kan bättre, det har vi sett. Här är han lite väl anonym. Se den främst för Plaza för hon är hysteriskt kul. Mer mer mer av henne vill jag se nu.
/Surskägget

War Dogs

@@@@
Regissören Todd Phillips har ju bjussat på några av de senare årens roligaste filmer, Old School, Baksmällan och Due Date. Här berättar han en story baserad på verkliga händelser om två barndomsvänner som efter ett par års separation hittar varandra igen och genom lagom delar slump, tur och bluff lyckas vinna en av de absolut största vapenaffärerna i USA's historia. Sedan går allt givetvis käpprätt åt helvete. Jonah Hill prickar in ännu en fullträff som ena polaren och tankarna går till en blandning av hans karaktärer i Wolf of Wall Street, 21 Jump Street och Superbad. Han balanserar snyggt på gränsen mellan sympatisk och psykopatisk. Miles Teller som gjorde en grym roll i sjukt bra Whiplash häromåret levererar även han en klockren roll som andra halvan av polarduon och den karaktär som filmen i huvudsak fokuserar på att berätta historien igenom. Phillips navigerar skickligt mellan drama, komedi och actionsekvenser utan att tappa i tempo eller story. Grymt underhållande om två knäppa snubbar och ett upphandlingssystem i USA som är sjukt skevt.
/Surskägget

Passengers (2016)

@@
Påkostat rymdsömnpiller med Katniss och Star-Lord. Romantiken känns påklistrad. Spänningen är inte så spännande. Humorn är oftast off. Det är ett snyggt och välstädat rymdskepp de två turturduvorna är strandsatta på i alla fall. Floppen på bio var ett faktum. Betygstvåan är svag.
/Vrångmannen

Dirty Grandpa

@@@@
HAHAHAHAHAHAHA!!!! Jag älskar ju såna här filmer. Kom igen, mer sånt jämnt. Älskar också att Zac "snart har alla glömt att jag var en Disneysnyggning" Efron gång på gång på gång hoppar in i den här typen av projekt. Förmodligen för att tvätta bort Disneystämpeln. Han gör helt enkelt en manlig version av att göra en Miley Cyrus. Kan man inte visa tuttarna stup i kvarten för att säga till världen att: "kolla på mig, jag är en fri kvinna full av sexualitet och trots och anarki och ingen Disneyfjant" så får man istället vara med i alla kiss- och bajskomedier som finns för att göra ett enkelt statement att: "koll på mig, jag är en cool snubbe, full av självinsikt och humor och ballhet och ingen Disneyfjant". Bra så. Här får Efron sällskap av Robert De Niro som fem minuter eller så in i filmen bjussar på en runkscen och då vet man att det här kommer bli bra. Efron är barnbarn till De Niro och De Niro tycker Efron är en liten vekling som nu måste lära sig att släppa loss lite. Det gör man bäst genom att dra ner till valfri stad där man satsar på Spring Break, denna karneval av dekadens och dumdristighet amerikanska collegeungdomar går igenom varje vårtermin. Väl där möter man bland andra Aubrey Plaza som även hon går från klarhet till klarhet för varje film hon gör och är som vanligt heeeeeeelt jävla bindgalet slut i den här hahahahahahahaha! Det här är fullt av sex- alkohol- drog- och kiss/bajsskämt så gillar man inte det kan man titta på Kieslowskis samlade verk och dricka ekologisk kravmärkt örtthé med torra kex till.
/Surskägget

Legend of Tarzan

@@
Så har man då slutligen sett den film som fick kvinnor världen över att salivera på ett sätt så hämningslöst att inte ens män på 50-talet hade vågat sig på att dregla på liknande sätt över en film med valfri "sexbomb". Ja vi pratar om Tarzan, eller snarare Alexander Skarsgårds magmusklers version av Tarzan. Jag har läst en del recensioner skrivna av kvinnor som onanerat fram en recension från sitt skrivbord så ogenerat sexistisk att man i princip måste vända sig till porrbranschen för att se något ens i närheten av samma skärskådande fokus av naken hud. Hade jag skrivit något liknande om Skarsgårds motspelerska Margot Robbie hade jag blivit steglad och hängd på torget (det fiktiva Twittertorget om inte annat) av en ilsken pöbel, men tvärtom går tydligen bra. Jaja. Hur är filmen då? Tja...en helt okej äventyrsrulle från djungeln. En Tarzanfilm helt enkelt. Jag hade efter trailern kanske förväntat mig en aning mer substans och story men å andra sidan så är det en Tarzanfilm. Det ska susas i lianer och tampas med gorillor och det görs det så därmed är saken biff. Skarsgård är helt okej som Tarzan, Robbie helt okej som Jane (naturligtvis tuff och orädd för det är ändå Trademark 2017) och Samuel L. Jackson rätt så trött som sidekick. Christoph Waltz valsar in och gör sin berömda skurkroll (Trademark Waltz Villain) men gör honom ganska så urvattnat och halvdant, lite som om han kanske är friskt trött på att göra den typen av roller.
/Surskägget