torsdag 9 december 2010

Julkalendern 9 dec - John Candy

Säg John Candy och jag tänker direkt på hans busiga charm och avväpnande leende. Minnesbilder av honom i små men jätteroliga biroller som snuten i Blues Brothers, menige soldaten i Lumparkompisar, nervöse vakten i Ett Päron Till Farsa eller brorsan i Splash virvlar förbi samtidigt som hans större succéer som Raka Spåret Till Chicago eller Brewster’s Miljoner för alltid är fast förankrade i mitt komiska hjärta (Brewster’s var för övrigt bland de allra första filmerna som recenserades här på den då nyöppnade Filmbloggen i januari 2008).
Han kom tidigt i kontakt med SNL-hjältarna Dan Aykroyd och John Belushi som hjälpte honom i hans tidiga karriär genom att bland annat peta in honom i Blues Brothers som en sjukt glad och positiv snut som har kul och diggar musiken trots att han ska arrestera Bröderna Blues. I den riktigt tidiga karriären jobbade han även bakom kameran som sketchförfattare.
Candy var i första hand birollsskådis och/eller delad huvudroll men hade även sin beskärda del av huvudroller där han var affischnamnet enbart. Dessa filmer är många gånger fantastiskt roliga så länge Candy är med i bild, men svajjar lite ibland på manus och utförande. Candy hade det där magiska att man ville garva bara man såg honom i bild, samtidigt som han kunde koppla om och leverera en tragisk figur som man kände för och led med.
Liksom många andra stora (i dubbel bemärkelse) komiker gick han bort alldeles för tidigt när han bara var strax över 40-strecket. Till skillnad från Belushi och Chris Farley var det dock inte droger och alkohol som gav honom nådastöten utan alldeles för mycket mat, för mycket cigg och för mycket stress. Candy lämnade ett stort filmarv efter sig och det är bara att buga och bocka inför mannens genialitet.

Summer Rental (Livet På En Badstrand) (1985)
@@@+
HAHAHAHAHAHA! Fan vad sköna filmer man kunde göra på 80-talet. Det var så enkelt på nåt sätt, man behövde inte krångla till det för mycket med handling eller karaktärer. Candy spelar sin paradroll, den som lite för stressad kille med hjärta av guld som bara klantar till allt han försöker sig på samtidigt som han menar väl. I det här fallet är han en alldeles för stressad flygtrafikledare som tar med sig familjen på välbehövlig semester. Jag behöver väl inte ens säga att allt går åt helvete mest hela tiden och det slutar med att han måste tävla mot en rik yachtägare i just en båttävling HAHAHAHA! Ni kan tänka er kaoset som följer. Candy är fantastisk!
/Surskägget

@@@
Jag har inte ett ont ord att säga om John Candy. Inte ett. Jag såg den här filmen som spoling och aldrig sett om den men minns den som ganska rolig, en perfekt rulle för att visa hur rolig John Candy är och att han inga problem att vara leading man. Skulle gärna se om den idag men jag minns åtminstone garven så betyget är nog väldigt rättvist trots allt.
/Vrångmannnen

Ärthjärnan – Beväpnad och Livsfarlig (1986)
@@@@
HAHAHAHAHA neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej orkar inte se sånt här! Candy är tuff snut som får sparken och blir väktare istället hahahaha! Som sidekick har han Eugene Levy i en tidig roll och den karlen är lika slut som han är i American Piefilmerna. Ögonbrynen! Tillsammans ska de lösa fallet och självklart är det ett kaos utan dess like som följer i deras fotspår. Candy bjussar på så många sköna oneliners och miner att jag inte vet om jag överlever att se om den här. Varför är inte alla komedier så här kul och spännande? Busig action och ännu busigare humor.
/Surskägget

@@
Den här rullen såg jag på bio i min ungdom. Den var knappt ok. Kanske idag skulle jag uppskatta den mer eftersom min ribba för busfars har sänkts betydligt men jag måste vara ärlig till känslorna förr. Ganska ful film där skämten missar poängen mer än den träffar. Som sagt jag ger den gärna en till chans men var inte alls så imponerad vid visningen när det begavs.
/Vrångmannen

Vrålet Från Vildmarken (1988)
@@@@
Manus av John Hughes och med Dan Aykroyd som motspelare kan det här bara bli bra. Om Candy nånsin i en film utöver Raka Spåret Till Chicago spelat kaos inkarnerad är det i den här rullen. Hughes visste hur han skulle skriva en roll till Candy hahahahaha! Candy och Aykroyd tar med sig respektive familjer på en ”lugn” semester i en lånad stuga. Gissa hur länge det tar innan Candy går Aykroyd på nerverna? HAHAHAHAHA! Candy vill så väl men det blir så fel så många gånger hela tiden gång på gång och man kan inte sluta skratta. Släng med en galen björn och ännu galnare tvättbjörnar och vete fan om inte filmen ska ha ett plus på betyget.
/Surskägget

@@@+
Hahahaha! Det här är bra skit! Manuset är faktiskt riktigt jävla dåligt om man tar en exta "filmvetartitt" men buset och charmen vinner den här ronden. Får jag se Dan Aykroyd en gång till hahahahhhahhaa! John Candy är snälla tjocka som vanligt och klockren lika vanligt. En underskattad liten pärla.
/Vrångmannnen

Who’s Harry Crumb? (1989)
@@@
Paradroll för Candy men lite halv-b rulle. Harry Crumb (Candy dårå) är världens på riktigt sämsta privatdeckare som får Cloussau att framstå som ett stabilt geni i jämförelse hahahaha! Han blir lejd av skurken att lösa fallet för att skurken helt enkelt inte tror att han kan lösa fallet och förmodligen sätta dit nån annan av bara farten. Det är snubbelhumor i dess bästa form och Candy är otrolig som Harry Crumb där han sprider kaos vart han än går. HAHAHAHAHA! Okej, filmen i sig är kanske lite sådär, men som sagt Candy är magisk.
/Surskägget

@@@
Hahahahahaaa! Räddningen i den här rullen som skägget viskar är ju Candy. Filmen är egentligen sådär men eftersom Candy har en sån närvaro och komisk ådra så blir det riktigt roligt och underhållande. Han visar här att han är en så kallad Leading man. Får jag se John Candy hänga i en takfläkt igen hahahhaahaha! En av de mest bortglömda och samtidigt roligaste scenerna som gjorts i en film någonsin hahahahaha! Bra skit.
/Vrångmannnen

Uncle Buck (1989)
@@
John Hughes skrev och regisserade en sorts Ensam Hemmaliknande story där t o m Macaulay Culkin är med på ett hörn. Candy är Uncle Buck som ska barnvakta sin brorsas ungar. Kaos, känner ni igen ordet vid det här laget hahaha, utbryter naturligtvis. Känns mest som att Hughes övade inför Ensam Hemma men inte riktigt fick till det. Candy är alltid stabil och bra, men från detta komiska geniteam som Hughes/Candy ändå är måste det bli ljusår bättre än såhär.
/Surskägget

@@@
Skägget var lite snål tycker jag. Jag gillar den här och Uncle Buck hör till den där filmen man sett 10ggr och som har krupit under skinnet och vunnit ditt hjärta. Skägget se om för den här borde vara din fina tid. Gillar den och kanske en av John Candys bästa roller. En sann 80-talare med allt du tar till dig därifrån. Hehehehe lilla lilla Macaulay Culkin. Den fina tiden.
/Vrångmannen

Cool Runnings (1993)
@@@
Sista rullen med Candy jag faktiskt såg på bio (Canadian Bacon är den sista officiella men den har jag faktiskt inte sett trots att den ska vara fantastisk enligt rykten). Här har man tagit den högst osannolika men väldigt sanna historien om fyra jamaicanska friidrottare som missade att ta sig till sommar-OS och därmed fick för sig att bli Jamaicas första boblag! Candy spelare den halvalkade tränaren och detta är helt klart en av hans mer dramatiska roller som ändå innehåller en mängd sköna garv. Gillar den här filmen riktigt mycket. Kanske inte är ett mästerverk men det finns mycket hjärta och vilja i den här och underdogteamat när det är berättat såhär blir jag alltid berörd av.
/Surskägget

4 kommentarer:

Anna Nio sa...

"I'm feeling very olympic today!", hahaha, våga älska "Cool Runnings", I'm with you! Men var är "Spaceballs"? Och "Delirious"? VA?

Surskägget sa...

Jag säger inte att det kommer komma en lucka med Mel Brooks, men det kanske händer. Delirious hann jag inte med för allt skrevs i sista sekund. Den kanske kommer i ett senare skede.

Anna Nio sa...

Okej, då är jag lugn igen. För stunden i alla fall. :D

Men "Delirious" är så jävla bra, och väldigt underskattad. Såg den när jag var ganska liten och mindes bara vagt att det var tokroligt, sen hittade Jocke den billigt för inte länge sen, och slog till, och nog fan var den FORTFARANDE tokrolig, rent av ännu bättre nu när man fattar de ironiska såpoperavinklingarna. Och att Perry Mason himself är med, hahaha! :D

Vrångmannen sa...

Delirious är outstanding! En av Candys bästa!