The Conjuring 2

@@@
Jag var riktigt besviken på den här uppföljaren när jag gick ut från biografen. The Conjuring 2 är minst lika snygg och välspelad som ettan men skrämde mig inte i närheten så mycket. I den här uppföljaren ser vi våra spökjägarhjältar Ed och Lorraine Warren (Patrick Wilson och Vera Farmiga) resa till London för att ta itu med ett riktigt elakt väsen som håller familjen Hodgson i ett järngrepp av terror. Problemet med The Conjuring 2 är att där ettan visade för lite (bra), och spelade på skuggor, ofokus och antydningar, så visas här för mycket (dåligt) av allt. Det blir också ett himla spektakel i sista akten där det ibland blir på gränsen till fars. Jag har tänkt en hel del på det här och beslutat mig för att hellre fria än fälla, då det ändå är en gedigen och välgjord rysare med några ruggiga scener. Betygstrean är svag men det kändes ändå inte helt rätt att ge den en tvåa (som klart var betyget direkt efter biobesöket) och jag ser, trots det här halva snedsteget, ändå lite fram emot ytterligare en uppföljare baserad på verkliga händelser, med förhoppning om att även den följer Ed och Lorraine i jakten på den övernaturliga ondskan under 70-talets manchesterbruna dagar och kolsvarta nätter.
/Vrångmannen

31 skräckisar på 31 dagar

Moahahahaha! Vi drar igång på självaste Halloween (i alla fall om man bor i USA) med bloggklassikern "31 skräckfilmer på 31 dagar". You know the drill (or the chainsaw, or the axe, or the machete, or the paper clip...). Varje dag under 31 dagar recenseras alltså en ruggigt otäck eller helt väck rysare här på bloggen (kanske t.o.m flera om de är i samma serie) och sökandet efter godbitarna i genren fortsätter frenetiskt.

The Snow White Chronicles - The Huntsman: Winter's War

@
I kategorin längsta och onödigaste titel vinner väl den här rätt överlägset? Första filmen om Snövit, hennes sju dvärgar och kampen mot onda drottningen och hennes spegel var en knappt okej fantasyaction som inte gjorde många glada. Varför man överhuvudtaget satsar på en uppföljare är mycket märkligt. Kristen Stewart var vettig nog att hoppa av så henne slipper vi (vilket är en bonus förstås) och istället har man lurat Emily Blunt och Jessica Chastain att ställa upp i den här dyngan. Theron är tillbaka som elaka drottningen (även om hon är med i typ tio minuter) och stackar Chris Hemsworth måste skrivit ett dåligt avtal med första filmen som tvingar tillbaka honom för en tvåa för annars förstår jag inte vad han har här att göra. Det här är så trist och tråkigt så man baxnar. En fantasyaction måste ju vara ball och cool. Det ska hända grejer och spännande och häftigt och så vidare. Här är det lite mnja mnja jaha mnja nähe. Gäsp och ta mig härifrån.
/Surskägget

Doctor Strange

@@@@
Jag älskar ju Marvelrullarna. Spindelmannen med Tobey Maguire var kanon. X-Men har överlag hållit hög klass. Iron Manfilmerna är grymma. Thorfilmerna var rätt sköna. Captain America har gått från klarhet till klarhet från film till film. Avengers ska vi inte ens snacka om, vilket ös! Till och med bägge Hulkfilmerna (alltså den med Eric Bana och sedan den med Edward Norton) som många spottar på uppskattade och gillade jag. Ant-Man var vare sig den mest intressanta karaktären eller bästa filmen men ändå helt okej. Så var det dags för Doctor Strange. En karaktär som på sin höjd dök upp lite i nån Spindelmannentidning när man var liten knodd men som man egentligen inte visste ett skit om. Nån sorts trollkarl i röd kappa. Jaha? Vad är det här? Harry Potter eller? Skeptisk som fan gick jag självklart på bio och såg den så fort chansen gavs nu i helgen. Och blev superpositivt överraskad. Benedict Cumberbatch är perfekt i rollen som Strange. Lagom delar ego och intelligens blandat med en inre styrka och några sköna karatemoves. Bra så. Rachel McAdams får en väldigt trist roll som "hörni-allihopa-vi-behöver-en-tjej-i-filmen-också" men lyckas göra den så bra som man rimligtvis kan göra en så trist roll. Chiwetel Ejiofor visar att han kan få med en del patos och tyngd även i en serietidningsfilm och gör en mycket gedigen biroll som Stranges polare. Mads Mikkelsen är skurken och gör honom helt okej, vare sig mer eller mindre. Och så har vi Tilda Swinton i rollen som läromästaren. Hon glider runt och är sådär lagom mystisk och ball som läromästare ska vara. Det är många svulstiga och ascoola actionscener som är för snygga så man svimmar i biofåtöljen. Vilket ös! Actionscenen på slutet när Strange får tiden att gå baklänges samtidigt som han och skurken slåss framlänges hahahahaha när såg man nåt i närheten på en biograf sist?!?! Helt galet och helt genialiskt. Det här ska man springa och se direkt om man gillar sina serietidningsfilmer. Helt klart i topp bland Marvelfilmerna hittills.
/Surskägget

Jack Reacher: Never Go Back

@@@
Allas vår favoritskådis Tom Cruise är tillbaka som Jack Reacher för ännu en omgång detektivstory. Böckerna säljer ju som smör i solsken och även om jag bara läst den allra första boken kan jag absolut förstå charmen och lockelsen i böckerna. Lee Child (författaren duh!) skriver lättsamt underhållande med lika delar allvar, humor och spänning. Första filmen om Reacher var en helt okej actiondeckare och uppföljaren är även den en helt okej actiondeckare. Tom funkar kanon som Reacher (även fast han i boken är två meter lång och käkar taggtråd) och nu får han förstärkning i form av allas vår Cobie Smulders (How I Met Your Mother, Avengers) som en tuff major i militärpolisen som råkar i trubbel. Reacher bestämmer sig för att hjälpa till och snart nog är de bägge på flykt från en hänsynslös privatarmé som fifflar och mördar för att dra in så mycket stålars som möjligt. Med på denna flykt är även en tonårstjej som kanske, kanske inte är Reachers okända dotter. Spännande värre med en hel del sköna actionscener där Tom får vara sådär Reacherbrutal när han slåss och där slutfighten gör ont att titta på för att karaktärerna verkligen gör elaka saker mot varandra helt utan nån som helst pardon. Allt som allt en skön rulle utan det där lilla extra som lyfter upp den till nästa nivå. Precis som ettan med andra ord.
/Surskägget

Fair Game

@@
Sean Penn och Naomi Watts spelar CIA-paret som blir avslöjade och dumpade av CIA för att de råkar lägga näsan i blöt. Sådär lite lagom ospännande och glöms snabbt bort. Baserad på en sann händelse. Har även filmatiserats med Kate Beckinsale, Matt Dillon och Vera Farmiga i Nothing But The Truth. Fair Game är även namnet på en sopig deckarfilm med Cindy Crawford och William Baldwin. Den är baserad på en bok med samma namn. En annan filmatisering av den boken är Cobra med Stallone. Den filmen är astuff och skitbra.
/Surskägget

Savage Streets

@@@
Hahahahaha ååååååååh en gammal hederlig 80-talsklassiker. Minns när jag såg den här som liten knodd och tyckte den var så jävla rå, läskig och farlig hahahahaha. Nuförtiden ser kidsen tusen gånger råare saker på youtube och gäspar för DOM ÄR SÅ JÄVLA BORTSKÄMDA SMÅ JÄVLA GLIN TILLS DET KOM EN CLOWN OCH SKRÄMDE SKITEN UR DOM EN CLOOOOOOWN BUHUHUHU!!! Linda "jag-spydde-ärtsoppa-och-onanerade-med-krucifix" Blair hamnade efter sin insats som barn i Exorcisten i diverse exploitationfilmer där man slängde med helt onödiga scener bara för att visa upp hennes tuttar (i denna rulle ligger hon oförklarligt nog och röker i ett badkar och falshar tuttarna några sekunder för länge hehehe, åh 80-talet när man kom undan med sånt). Här får hon åtminstone vara ganska tuff ett tag och slakta ett par busar som våldtagit och misshandlat hennes dövstumma lillasyster. Men när hon ska slåss mot sista snubben blir hon plötsligt rädd istället för tuff och så får han jaga henne lite innan hon lyckas ta kål på honom. Vad fan! Man ville ju bara att hon skulle vara Arnie/Sly-tuff med onliners hela vägen. Hehehehe. Oavsett är denna lilla b-rulle ovanligt bra och har hållit hyfsat för tidens tand och är faktiskt värd en titt även idag.
/Surskägget

The Big Short

@@@@
En mycket bra film som kräver ett par, tre sittningar misstänker jag för att man verkligen ska förstå och ta till sig hela konceptet. Filmen berättar den sanna historien om vad som ledde upp till att ekonomin gick åt helvete för ett par år sedan och som slutade med att folk i USA bara lämnade hus och lägenheter bakom sig och gick vidare i livet utan att bry sig ett piss om sina skulder vilket i sin tur ledde till att en hel del banker och finansinstitut som funnits där sedan tidernas gryning gick i konkurs. Regissör Adam McKay är ju mest känd för sina pruttkomedier som Step Brothers, Anchorman och Talladega Nights så att just han sitter bakom spakarna på denna rätt seriösa och tunga rulle om ekonomisk kollaps är lite förvånande. Han gör det dock jättebra och han lyckas också förklara rätt så komplicerade termer och händelser på ett bra sätt. Han lyckas helt enkelt få oss att sitta kvar intresserade även när det händer rätt så trista bankprylar ingen förutom banknördar bryr sig om. Han lyckas också skaka fram riktigt bra prestationer ur sina skådisar. Christian Bale, Ryan Gosling, Steve Carell, Brad Pitt och Marisa Tomei är de mest kända, men alla inblandade gör riktigt bra roller.
/Surskägget

Angry Birds

@@
Är inte den här filmen en sisådär fem år för sen? Är det överhuvudtaget någon som fortfarande spelar Angry Birds? Är det någon som överhuvudtaget bryr sig om Angry Birds längre? Nja, jag är skeptisk. Det här borde som sagt ha kommit för länge, länge sen och som det är nu känns det sjukt oaktuellt. Med det sagt har man verkligen ansträngt sig för att fansen (vilka fans???) ska få vad de vill ha. Vi får alla de olika arga fåglarna med alla sina olika egenskaper som skjuts iväg med en slangbella in i grisarnas stad. Ja, det händer förstås en hel del annat innan vi hamnar där men det är ju det alla fansen (vilka jävla fans sa jag???) har väntat på och vill se. Jag hade en del förhoppningar på filmen då trailern faktiskt var rätt lovande och då vi trots allt får röster av sköna komiker som Jason Sudeikis, Josh Gad, Danny McBride, Maya Rudolph och Bill Hader. Tyvärr hjälper det inte. Det hjälper inte ens att man har plockat in Sean Penn för att grymta på ett par ställen (hahaha, det är rätt kul att man plockar in Sean Fuckin' Penn för att muttra och grymta) (men inte så kul som det borde vara). Allt som allt är det här helt okej underhållning som jag redan glömt bort. Inte uselt för att vara en etta, men egentligen inte bra nog att vara en tvåa heller.
/Surskägget

The Boss

@@@
Melissa McCarthy spelar Melissa, en tuff och helt hänsynslös företagschef som kämpat sig upp från en tuff tid på barnhem till att vara på den absoluta toppen. Tyvärr för henne var vägen dit inte helt laglig och hon landar fyra månader i finkan. När hon kommer ut är hon åter på noll då staten tagit alla hennes tillgångar. Ingen familj har hon heller eftersom att hon är uppväxt på barnhem. Kvar finns bara sekreteraren Claire (Kristen Bell) som motvilligt går med på att låta Melissa sova på soffan ett par nätter. Snart nog upptäcker Melissa att Claire är grym på att baka kakor och därmed börjar kugghjulen snurra och ett nytt företag växer fram. Det här är en klassisk komedi där man kan lista ut direkt från början vem som kommer att lura vem och vem som kommer agera si eller så. Med det sagt är det här fortfarande kul och sevärt. McCarthy och Bell har bra kemi och Peter Dinklage visar här prov på att han faktiskt är en duktig komiker också utöver en bra skådis. Hjärtat i filmen är på rätt ställe och det vilar en del av Adam Sandlers ande över hela rullen (han är inte inblandad på nåt sätt, det är mest känslan). Däremot blir sista tjugo minuterna eller så riktigt fjantiga och over-the-top på ett sätt som inte passar ihop med resten av filmen. Annars hade det nog kunnat landa på en fyra.
/Surskägget

Maggie

@@@
Zombierulle med allas vår Arnold Schwarzenegger. Det måste väl vara en härlig actionspäckad blodsorgie med dundrande puffror, feta oneliners och muskler spända till bristningsgränsen? Nja, kanske om Arnie gjort den här rullen på 80-talet. Nu börjar han känna av ålderns höst och istället får vi en extremt nertonad liten indierulle där tempot är långsammare än snigelfart och där vi får känslor levererade istället för explosioner. Abigail Breslin spelar Arnies dotter som råkat blivit biten av en zombie och som nu har ett par veckor kvar innan infektionen spridit sig såpass mycket att hon måste åka in till sjukhusets karantän för att få sig en sista spruta. Under tiden får pappa Arnie ha henne hemma så att de kan få den lilla tid de har tillsammans. Det här är till stor del Breslins film. Arnie gör en återhållsam biroll som den bekymrade pappan och även om han aldrig har varit och aldrig kommer att bli en Oscarsvinnande skådis imponerar han faktiskt i ett par scener. Snubben kan mer än att flexa muskler och skjuta gevär helt klart. Den som ser den här för Arnie i tron att det är actionfest kommer att bli sjukt besviken. Den som tar sig tid för att se ett annorlunda och intressant familjedrama kommer få fina 90 minuter.
/Surskägget
Vrångmannen var lite vrångare.

2x Christopher Guest

Hahaha Guest är kungen av fejkade dokumentärer och är förmodligen än idag mest känd för Spinal Tap som han både skrev och hade huvudrollen i. Men Guest har fortsatt sin bana genom att dunka ur sig fler och fler mockumentarys. Nyligen släpptes senaste i raden, Mascots, och då kändes det rätt att dra en recension på en gammal klassiker samtidigt.

Best in Show (2000)

@@@@

En "dokumentär" om hundutställningar och folk som ställer ut sina hundar. Hahahahaha! Som vanligt prickar Guest in det riktigt bra med den ena knasiga karaktären efter den andra. Dokumentärkonceptet är ett perfekt format för berättelsen och sedan är det bara att ösa på och låta komikerna sitta och improvisera den ena dumheten efter den andra enligt ramberättelsen hahahaha. Det finns ett par karaktärer som lyser mer än andra. Framförallt Eugene Levy (American Piepappan) med fejktänder och taskigt äktenskap är magisk! Härlig drift med hur folk låter ett intresse gå liiiiiiiite för långt för att det ska vara sunt.

Mascots (2016)

@@@@

Här tacklar Guest fenomenet med folk som jobbar som maskotar under idrottsmatcher. Självklart väljer han inte att titta på de som gör det professionellt i de stora ligorna, nej nej nej, här snackar vi små högstadielag som knappt har publik men väldigt entusiastiska maskotar hahahahahaha! Var får karlen allt i från? Det finns så många galna karaktärer här så jag vet inte ens var jag ska börja. Allt är så stelt och så fel och det är skämskudde hela vägen som gäller. Jag skrattade så jag kiknade och överlevde knappt titten.

/Surskägget