Hahaha det här gåååår inte. En ung grabbs föräldrar blir mördade och han blir vittne till dådet men lyckas undkomma. Åren går och han tränar upp sig ute på en lite gård där man gömt undan honom från skurkarna. När han är i tjugoårsåldern är han farligast på karate i hela världen och det är dags att hämnas. Storyn är klassisk och det är inget fel med det. Enkla, gamla hederliga hämndstories är precis vad man gillar när det är dags för stjärtsparkning. Problemet här är allt annat. Det är en fransk-thailändsk samproduktion vilket gör att vi har en bunt fransoser och thailändare som glider runt och snackar tafflig engelska då man ändå vill nå ut på den stora amerikanska marknaden. Skådisarna är verkligen sådär (och då har jag ändå sänkt ribban för vad som är acceptabelt i o m att vi ändå snackar karatefilmer här). Fighterna kunde ha varit coola men nej. Och på manussidan har man inte ens orkat anstränga sig utan bara slänger in scener och karaktärer utan nån som helst logik bara för att det ska hjälpa hjälten att komma vidare i handlingen. Nej, bara nej.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar