@@@
Eric Roberts och Chris Penn som karatetuffingar?!?! Det trodde man ju knappt på som späd tonåring när filmen kom 1989. Meeeeeen även om det är rätt tydligt att det här är två skådisar som lärt sig lite karate mer än två karatesnubbar som lärt sig lite skådespeleri räcker det en bra bit speciellt som birollskaraktärerna är desto bättre på kampsport. Här är det USA och Sydkorea som ska mötas i Tae Kwon Doturnering för att visa vem som är bäst. Klichéerna hopas och det är förstås en hel del internt gruff i det amerikanska laget medan de under överseende av James Earl Jones ska lära sig att samarbeta och bli ett sammansvetsat lag som ska ha en chans mot de överlägsna koreanerna. Gillade rullen när den kom och gillar den än idag.
/Surskägget
The Best of the Best 2
@@
Uppföljaren är ingen höjdare. Roberts är tillbaka liksom Phillip Rhee som var den i första filmen som faktiskt kunde lite kampsport på riktigt. Tillsammans snubblar de in i nån sorts undergroundfightingarena där man slåss till döden. Chris Penn (som också är tillbaka) ställer upp och blir dödad varpå Roberts och Rhee måste hämnas. Det här borde blivit riktigt bra, men det lyfter aldrig. Hyfsade fightscener men mycket mer är det inte.
/Surskägget
The Best of the Best 3: No Turning Back
@@@
Här vart det lite fart i serien igen. Den här gången är det bara Rhee som är tillbaka från originalensemblen. Han hamnar i en liten byhåla i södern där hans syster bor och tillika är gift med den lokale sheriffen (spelad av Christopher McDonald av alla människor). Problem uppstår dock snabbt när det står klart att byhåla är invaderad av elaka Ku Klux Klananhängare. När de attackerar Rhees syrra (de är bägge koreaner) måste givetvis Rhee spöa skiten ur dem allihop. Och det gör han med råge! Hahahaha! Älskar de här enkla uppläggen som ändå engagerar och som är en perfekt anledning till att visa en massa karate.
/Surskägget
The Best of the Best 4: Without Warning
@@
Nja, här var vi tillbaka till en mer sömnig film igen. Den här gången ska Rhee slåss mot ryska bankrånare. Man märker att budgeten krympt rejält jämfört med trean (som faktiskt känns hyfsat påkostad) och även att Rhee själv kanske börjar tröttna en del på karaktären. Oavsett engagerar det här aldrig riktigt och räddningen är att det bjussas på en hel del coola karatescener. Annars not so much.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar